Konsertsommaren 2025 N:o 1 John Holm 9/5

    På ett pojkrum i mitten av sjuttiotalet snurrade plattorna i tid och otid. Sommargästerna från Stockholm hade relativt nyligen flyttat in i ett tomt timmerhus nära vårt eget hus lite längre bort i byn. Att deras son som var ett par år äldre än mig var speciell stod klart redan från början då han bar en djurgårdströja! Nåväl, musik och idrott blev våra gemensamma intressen och tidsfördriv. Vi hoppade höjd och lyssnade på Steely Dan, The Beatles, Frank Zappa, T.Rex men också svenska proggare som Hoola Bandola band och den mytiske och mystiske John Holm. Vilken härlig och bekymmerslös tid!

Solodebuten från 1972

   John Holm, urstockholmare, född 1948 på Lilla Essingen och klasskamrat med Roffe Wikström upptäcktes i sjuttiotalets proggkretsar och debuterade 1972 med albumet Sordin, följt av Lagt kort ligger 1974 och 1976 kom Veckans affärer. Tre klassiker från en tid då budskapen var politiska och idealistiska. Sedan försvann Holm från musikscenen men gav ut Verklighetens afton 1988 och 1999 kom hans sista album Vägen till Californien efter att han spenderat en länge tid i Amerika för att smita undan svensk  uppmärksamheten och strålkastarljus.

    Med Anders Burman som producent garanterades en fantastisk samling studiomusiker som uppbackning till Holm på debutskivan. Björn J:son Lindh, Marie Bergman, Kenny Håkansson, Rolf Wikström, Ola Brunkert och Mike Watson. På de kommande plattorna tillkommer Anders Berglund, Per-Erik Hallin och Lasse Wellander så John Holm kan knappast klaga på den musikaliska uppbackningen.

En grånad Holm på turné

   Nu 20-talet år in på 2000-talet har Holm efter många års tystnad börjat ta ton igen. Han reser land och rike kring både som trubadur, men även med band och lirar sina klassiska låtar. Med hög nostalgifaktor lyssnar grånade prostatagubbar på sin ungdoms musik. Makeriet bjuder den här fredagen kvällen en tillbakablick på

John Holm och hans band

sjuttiotalets mest tillbakadragne och hemlighetsfulle rockpoet. Holm uppträder i tjock fleecetröja, toppluva och håret i en lång grå tofs. Han äntrar scenen tillsammans med övriga musikanter utan att presentera vare sig själv eller bandet. Minimalt med mellansnack, inget extra i form av ljus, ljud eller show, bara klassiska låtar ur den egna katalogen med några få undantag. Vänner och bekanta tror bloggen ska gå och titta på John Holmes men vad bloggen vet så har denne helt andra kvaliteter än kvällens rockpoet. Holm sitter längst fram på scenen och spelar akustiskt gitarr och visar prov på sin strävan mot perfektion på gränsen till OCD, speciellt mellan låtarna då ljudet på gitarren ska upp ett halv steg för att inför nästa låta ska ljudet ner en aning. Gruppen som backar Holm är ett gäng yngre, habila musikanter men det passar in i sammanhanget med John Holms särpräglade röst som inte har tappat sitt darr och vibrato. Egna låtar blandas med några Dylancovers. Höjdpunkten är slutet då Du e en stor grabb framförs i en modern funkig version och Amerika ger ett fartfyllt slut på den timslånga konserten som är en triumffärd tillsammans med den grånade men hängivna publiken. Bloggen saknar dock den personliga och nostalgiska favoriten Frågor bland många från LP:n Lagt kort ligger. 

Konserten får 6 nostalgiska Markaskogar
 

ÖSK - Trelleborg FF 0 - 0

Kroon, bäst i laget så här långt.

    Idag var goda råd dyra. Fem förluster på de inledande fem omgångarna av superettan anno 2025. Starten på årets säsong har varit som en ond mardröm. Karaktärsspelare som sviker, unga killar som inte kommer upp i standard, målvakter som gör fatala misstag och krävande supportrar som är på väg att tappa tålamodet med taktiken. En till synes orutinerad ledarstab som inte klarar av att anpassa taktiken till läget. Idag var det viktigt att spelarna visade attityd, en attityd som ger poäng. Sreten laborerar med laget i någon slags demokratisk anda och lagets agerande på plan andas osäkerhet och nervositet. Motor-mouth Ahmetovic måste snart fundera på sin och tränarens framtid om inte laget börjar plocka poäng snarast. 

   På andra sidan mittlinjen ställde sig Trelleborg idag som tillsammans med ÖSK och Umeå redan sladdar i tabellen. Ett Trelleborg som imponerade under Svenska cup-spelet på försäsongen men som nu tappat rejält. Laget från skånska sydkusten har stött på ÖSK förut på Behrn 2018  2022  2023  2024 i vad som oftast varit målsnåla och oavgjorda tillställningar. Ingen champagne-fotboll precis och publiken har kunnat hålla sig för skratt. Idag krävdes kämpatag från samtliga elva i hemmalaget för att håva in en trea. Dagens motståndare är precis som Sport ett hisslag mellan allsvenskan och superettan. Det är en överhängande risk att hissen detta år slår i botten för något eller båda lagen och man får kliva av elitfotbollen till division 1. 

   Fighten inleds trevande och båda lagen spelar avvaktande och man märker att det är mycket på spel i dagens match. I 24:e minuten får Antonio Yacoub en fet dubbelchans inom tre sekunder gör målvakten två tokräddningar.  I andra hade Linus Alperud en lurig frispark från 30 meter som målvakten motar med visst besvär och på returen störtar Lucas Shlimon av alla människor men schabblar till det hela och målvakten skopar enkelt upp bollen. Matchen präglades av felpass och tekniska misstag. Märkligt att se hur erfarna och rutinerade svartvita spelare har blivit så dåliga sen förra säsongen!?! 

    Matchen går nog till historien som den sämsta bloggen beskådat på Vallen, denna gång tillsammans med 2918 andra olyckliga. Möjligtvis skrivs historia i matchen som början till slutet för elitfotboll i Örebro. Sista kvarten ökar intensiteten något då båda lagen vaskar fram några halvchanser och hörnor men lagen är lika ofarliga framför mål som en tandlös get. Trelleborg är ännu sämre än ÖSK idag och det räddar en poäng till hemmalaget. Hoppas ledningen, styrelse och tränare inser att vi inte betalar entre för att se försvararna spela i sidled och stå och trampa på bollen som den vore en dynggrep. Här krävs förändring.

   Lowe Astvald och Erman Hrastovina gör två pigga inhopp annars är det Erik McCue, Samuel Kroon och Linus Alperud som försöker mest.

    För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när kommunal skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet.

Gertrude Stein Stora scenen Dramaten 2/5

Dramaten, sedd från Nybroplan
Foto: Nord 68

     Dramaten, det låter väldigt dramatiskt och ibland är det nog det. Skådespelartalanger samsas med bedagade divor och maktfullkomliga äldre herrar som stått länge på tiljorna. Bombastiska teaterrävar blandas med konkurrerande unga teatertalanger. Kvinnor och män i en subtil envig och en metoo match. En institution i svenskt kulturliv, ett nav i teaterkretsar och ett strävansmål för aktörer över hela landet. Ingen skådespelare med ambitioner skulle tacka nej till att uppträda på traditionstyngda Dramaten. Ett marmorpalats vid Nybroplan byggt och invigt 1908, ritades av arkitekt Fredrik Linjekvist. Kungliga Dramatiska teatern grundades 1788 av Gustav III och har sedan dess varit den ledande stjärnan inom svensk teaterkonst. En imponerande byggnad för en förstagångsbesökare.

    Den här fredagen utnyttjar bloggen sin julklapp som består av en biljett till enmansföreställningen om Gertrude Stein med Johan Rabeus i titelrollen på Dramatens stora scen. Han spelar den amerikanska arvtagerskan som spenderade delar av sin förmögenhet på att upptäcka och stödköpa konst av mellankrigstidens konstnärstalanger i Paris konstnärskretsar. Hon var själv en författare och en och annan annan författare stöttades också hemma i hennes konstnärssalong på 27 rue de Fleurus i Paris.  Ett annat epicentrum i mellankrigstidens Paris för intellektuella var den engelskspråkiga bokhandeln Shakespeare and Co dit även Gertrude Stein och hennes livspartner Alice B Toklas hittade. De gick dit för att köpa böcker, låna böcker eller för att lämna böcker, men också för att träffa andra i den intellektuella den engelskspråkiga kulturkretsen som fanns i Paris vid den här tiden.

Johan Rabeus i titelrollen som Gertrude Stein
Foto: Dramaten

Gertrude och Picassos Gertrude
på väggen

   Ernst Billgren står för scenografi till Marty Martins monolog och Carl Johan Karlsson har regisserat. Stycket har spelats en gång tidigare på Dramaten, 1985 närmare bestämt, då med Margareta Krook i titelrollen. Det handlar om Gertrudes sista kväll innan flytt. Rabeus äger Stora scenen den här kvällen och gör guld av ett ihåligt manus. Det förs en dialog både med Alice och den till Florens flyktade brodern Leo fast de inte finns på scenen! Gertrude befinner sig i livets slutskede och Johan Rabeus får fram Gertrudes självgodhet och brist på självinsikt på ett intelligent och raffinerat sätt.  Det förekommer musik i föreställningen samt en interaktiv back-drop som kompletterar på ett sofistikerat sätt. Dessa delar av föreställningen är sparsmakade och genomtänkta. Scenen har lånat sin färgsättning från Picassos blå period. Men Rabeus borde burit fotsid tweedkjol precis som Gertrude. Det är vansinnigt mycket namedropping som kunde undvikits om Alice B Toklas fått vara med på scenen i en dialog, dessutom hade det varit tydligare om Gertrude pratade högt för sig själv eller som nu ibland till sig själv och ibland till publiken. Lite förvirrande även om ingen kan ta från Johan Rabeus framförande där det alltid imponerar när en person står på scenen och lyckas fängsla publiken. Den här gången en fullsatt salong framför Dramatens Stora scen.

Föreställningen får 7 Markaskogar.

Jack Kerouac - King of the Beats, a portrait by Barry Miles

 

    Jack Kerouac blev en ikon för en ny typ av ungdomar som aldrig förr hade sett dagens ljus. Tonåringen under femtiotalets rockera som senare övergick i 60-talets hippies hade Jack som en förebild utan att de kanske alla gånger visste om det.  Vår egen Ulf Lundell hade och har nog fortfarande Kerouac som husgud och Lundells första bok och följdaktningen filmen baserad på boken döptes till "Jack". Boken handling är en svensk variant på Keroucs boksuccé On the Road utgiven 1957. Filmen innehöll många aktörer ur sjuttiotalets svenska skådespelarelit med Göran Stangertz som Jack, men så här femtio år senare framstår filmen som en riktig kalkonrulle.

   Barry Miles ger sig i kast med att i detalj följa Jack Kerouacs 47-åriga liv från början till slut. Ett liv som startade 1922 och ändades 1969. Jack var son till fransktalande föräldrar och växte upp i staden Lowell, Massachusetts där han lärde sig prata engelska först vid 11 års ålder av nunnorna på den klosterskola där han var elev. Pappa Leo var en fyllbult och jobbade som typograf viket tvingade familjen till otaliga flyttar då hans spel och alkoholberoende ansträngde familjens ekonomi. Mamma Gabrielle var Jacks livslånga kamrat som han hela livet stod i ett beroendeställning till ekonomiskt, känslomässigt och en del påstår även sexuellt. Han hade en äldre bror som dog när Jack var fyra år. Det fanns även en yngre syster Nin, som också Jack lånade pengar från otaliga gånger.

   Jack kom till Columbia University i New York på ett fotbollsstipendium. Men varken studier och idrott gick bra och dessutom bröt han benet under sitt andra år på skolan och då upptäckte han istället jazzen och prostituerade. Påföljande år petades Jack ur laget och svarade med att hoppa av skolan och istället söka sig till handelsflottan för att steka bacon och skala potatis. Handelsflottan och järnvägen var sedan återkommande påhugg för Jack när han längre fram i livet behövde pengar.

   Jack gifte sig första gången redan under krigsåren med Edie, under femtiotalet med Joan och slutligen med  Stella som mer fungerade som hushållerska och vårdare till Jack och hans mamma de sista åren av hans liv. Med Joan fick han dottern Jan som han vägrade erkänna som sin fram till hennes tioårsdag då en domstol fastställde Jack som fadern. Han var ovilligt inställd till att hjälpa Joan och dottern Jan och träffade henne i princip bara två gånger. Samtidigt kunde han vara väldigt älskvärd mot andra barn, till exempel Neal och Carolyn Cassadys barn. Ekonomiskt var han skyldig att betala för dottern, men i verkligheten behövde han själv ekonomiskt stöd och fick det av sin mamma.

   Jack var i grunden en otrevlig person, en fyllbult som lånade pengar av allt och alla och han betalade sällan tillbaka. Kerouac var självisk och självupptagen med ett uselt ölsinne. Han levde sitt liv som en luffare, ett kringflackande liv och bodde sällan kvar på samma ställe någon längre tid. Lowell, New York, San Francisco, Mexico City eller uppe i bergen som eldvakt i staten Washington.  Jack var troligtvis bisexuell och hans relationer med kvinnor komplicerad på grund av sitt ännu mer komplicerade förhållande till sin mamma som han hela tiden jämförde sina kvinnor med.

    Bourroughs, Ginsberg, Carr och Cassady bildade tillsammans med Jack kärnan i "The Beat Generation" där Kerouac sågs som den tongivande på grund av sin utgivning av "On the Road" 1957 som gav honom berömmelse och möjlighet till utgivning av fler böcker. Han hade i det läget flera böcker i manuskriptform. Samtliga i den här inre gruppen beatpoeter hade varit fängelsekunder i olika utsträckning och det var rotlösheten och nyfikenheten som drev dem framåt. Ja och så droger förstås alkohol, marijuana, benzedrine och andra tabletter. Bland annat skrev han On the Road på tjugo dagar i ett rus av benzedrine och hängivenhet. Han sätt att skriva var ett konstant och oavbrutet knattrande på skrivmaskinen i en ständig ström av medvetenhet ett enkelt. Ett snabbt skrivsätt med mer fokus på inspiration än på grammatik och formell konstruktion av text. Han hyllade frihet och en bohemisk livsstil i sina böcker precis utifrån som han själv levde sitt liv. Snabbt, hårt och kort. Han var drabbad av flebit, åderinflammation, i benen som blossade upp när han drack för mycket vilket var ofta. Han sökte sig mot buddismen, men återgick till katoliscimen i livets slutskede. Dog i princip med en Flagstaff öl i handen på hösten 1969, precis som det anstår en legend. 

Jack gav den rutiga flanellskjortan ett ansikte

 Barry Miles bok om Jack Kerouac är en ordrik och detaljrik historia. Språket är rikt på avancerade och ovanliga ord ur det engelska språket men ändå en bladvändare om en spännande person i en spännande tid med en fascinerande omgivning. Allt detta fångar Miles med skärpa och en aldrig sinande energi då boken håller tempo och kvalitet ända till sista sidan.

Boken får betyget 6 Markaskogar.

Påskölstest

    Det regnar småspik under större delen av helgen denna sena påskhögtid då bloggen genomför ett påskölstest. Ölen är inköpt från s-st-mb-l-g-ts fasta sortiment, det finns betydligt fler sorter att beställa men förberedelserna för testet har varit knappa och tiden snålt tilltagen i förarbetet inför provsmakningen. En öl om dagen denna långa högtid med hönor och kaniner. Påskabord och godis i långa banor. 

   Bloggen har inte rest till ett nytt land på ett tag även om den ställde kosan till Spanien under föregående höst för ett spanskt test och padelspel. Länder där bloggen tidigare testat ölutbudet världen över är England  Tjeckien  USA  Sverige  Belgien  Grekland  Grekland II  Frankrike  Österrike och om törsten sätter in är det bara ett klick bort för att hitta er egen favorit i något av dessa länder.

Påskölstestet pågick i fem dagar med lika många svenska påsksorter från mindre bryggerier. Det blev också en geografisk resa från norr till söder i vårt avlånga land rikt på microbryggerier. En roadtrip i spåren av maltkornen som låg utlagda som i ett pärlband mellan svenska småstäder och småföretagande. 

Påskebrygd

 

Vi börjar vår resa och vårt test i Jämtland med en Påskebrygd från Jämtlands bryggeri. Bloggen är ansatt av en påskförkylning vilket gör första delen av testet vansklig. Skärtorsdagen börjar med en ljus ale med behaglig smak. Rik på karaktär men utan att vara en surjämte. Slinker ner tusan så behändigt utan minsta motstånd från de lätt svullna smaklökarna. En öl Evert Ljusberg skulle vara stolt över.

Oppigårds Easter Ale

   

   Vi drar oss söderöver närmare bestämt till Hedemora som verkar vara fylld av exportambitioner då de stavar påsk e-a-s-t-e-r.  Oppigårds Easter Ale från bryggeriet i Hedemora blir Långfredagens öl. Fin mörk lyster på den bärnstenen, överraskande dov smak känns nästan svag och har svårt att få grepp om innehållet i flaskan. Kanske för att den rinner lätt och kvickt nerför strupen. Smakar inte helt galet

Pumpvikens Påsköl

    

   Firar påskafton i Nynäshamn med en flaska av Pumpvikens Påsköl från färjeläget. Opastöriserad ale med tydlig smak av karamell. Bloggen vanligtvis inget stort fan av ale men den här gillas och är en stor positiv överraskning. Fyllig och stolt som en tupp. En glad medlem av utbudet på s-st-mb-l-g-t som ger en bra grund innan vi ger oss av på färjan.

Wisby Påsk

   

   Vi tar oss ut till Sveriges största ö utan att väta fötterna och dricker en Wisby Påsk från Gotlands bryggeri i Visby. Ett underjäst ekologiskt öl med rauk smak av karamell och kola precis när ölen tittar upp ur sitt kaninhål. En härlig öl på påskdagens buffé som ger smak för mer gotländsk maltdryck med godissmak. 

Hoppy Easter


Påsken är över och vardagen knackar
på. Bästa ölen under helgen var den 
från Nynäshamn, Visby och Lund.

   Vi avslutar resan i en annan vis by, Lund, och de kompisar som ägnade mer tid åt öl än studier. Hoppy Easter från studentbryggeriet Finn! Ett mörkt öl från studentstaden Lund i Skåne. En mörk bira med karamell, kola och chokladsmak, rena rama påskgodiset i flytande alkoholhaltig form med skumkrona.  Allt slutar gott på Annandag Påsk

ÖSK - Helsingborg IF 0 - 2 ( 0 - 0 )

Antonio Yacoub, löpstark topp med målnäsa.
Foto: ÖSK Fotboll

    När Sport mötte Helsingborg första gången 2016 under bloggens överinseende var det en allsvensk match på ett höstruskigt Behrn. Dagens fight, nio år senare, är ett bottenmöte i superettan med två lag utan poäng efter två omgångar. Journalister och fans, förståsigpåare och tyckare dömer ut hemmalaget och deras nya spelsystem och dussinet nyförvärv avkrävs stolthet, hjärta och passion. Helsingborg spelar också i medial motvind och kraven från staden och supportrar, som minns de allsvenska framgångarna, är hänsynslösa. Båda lagen är just nu, i inledningen av Superettan, instabilare än Bulten i Bo och och ÖSKs spel är minst sagt kladdigt. Sreten blandar fortfarande friskt och letar en stabil första uppställning som kan plocka poäng. För poäng är precis vad Svartvitt plockat hemma på Behrn de tre senaste möten lagen emellan 2020 2023 2024 där vi närkingar dessutom förra säsongen säkrade Superettakontraktet genom flyktade Ahmed Yasin.

   Målvaktsfrågan har engagerat fans och media då Pålsson längst bak i laget bjudit på två mål bakåt och ett okänt antal poäng. Ett av baklängesmålen mot Varberg var en kopia på när Ronnie Hellström släppte in italienaren Domenghinis långskott under sig och Sverige förlorade med 0-1 mot Italien under VM i Mexico 1970. Skillnaden var att det var vid olika stolpar. Vår målis som var stabiliteten personifierad förra säsongen och som gav stadga åt försvaret. Nu ger vår slips istället osäkerhet och instabilitet till backlinjen och bloggen hoppas att det vänder snarast. 

   Till idag hade Sreten valt Buster mellan stolparna och han valdes till Matchens lirare. Ett beslut som juryn tog innan matchminut 84. Fram till dessa hade Buster varit felfri och dominerade straffområdet med hjälp av både händer och fötter. I denna den olycksaliga 84:e matchminuten får Buster bollen från McCue nära nog på mållinjen och när han ska förflytta sig och bollen sidledes trampar han på trasan och tappar balansen och inhoppare Oscar Aga rullar retfullt enkelt in bollen från någon meter. Dödstyst på läktaren bland de 4408 förutom i HIF-klacken som inte vet till sig av glädje. 7 minuter senare får de tillfälle till jubel igen då ett förvirrat och desillusionerat ÖSK försvar släpper fram tre skåningar i straffområdet nästan ensamma med Buster som måste släppa in tvåan tillika Oscar Agas andra fullfräff.  

   Matchen började annars med en frejdig och intensiv press från svartvitt. Sreten spelar med hög risk och alltid ny startelva, idag dessutom med ny trenchcoat men med samma snitt, och tre nya startspelare. Azizovic inte större än hälsenan på en gråsparv in på vänsterkanten. Azizovic försöker men kommer inte fram till avslut värt namnet och det gör inte någon annan heller i svartvitt. Den sista touchen är som bortblåst för samtliga spelare och det är självförtroendet också. En mental coach behövs till truppen omedelbart! Den ende som ser ut att ha roligt på planen är Linus Alperud men han är ensam och lite tunn. Sista trettio har konditionen försvunnit och Sreten måste börja byta. Spelstilen kräver sin ork och gör Sport inte mål i första halvlek blir det inget alls i nuläget. Dessutom saknar McCue Modigh i mittlåset och på offensiva hörnor.

Den som försökte mest idag var Samuel Kroon, Linus Alperud och Melvin Bajrovic samt Buster Runheim fram till minut 84.

   För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när kommunal skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet.

Marianne

Marianne som personifierar Franska revolutionen
Delacroix 1830

   Marianne har flyttat. Inte fysiskt, men hennes namnsdag har flyttats från 30 april till 4:e april. En flytt som fått ödesdigra konsekvenser för henne i form av bortglömd uppmärksamhet. Hon, min fru alltså, som heter Marianne precis som den franska motsvarigheten till Moder Svea. Den franska Marianne är en något lättklädd republikansk symbol som leder folket på Delacroix målning som finns på Louvren. Inte min fru alltså!  Efter ett rejält ingrepp i den svenska almanackan vid den senaste uppdateringen av namn fick namnsdagen för Marianne flytta till den 4:e april. Hon delade förut dag den 30/4 med Mariana, men det fick bli en nyordning då Marianne fick 4/4 som en egen dag. Marianne som namn blev populärt i Sverige under 30 och 40-talen efter att först dykt upp i Sverige 1675. Marianne är idag det 12:e vanligaste kvinnonamnet i Sverige. Detta efter att namnet fört en undanskymd tillvaro, men egentligen gett upphov till andra namn under tidigare århundraden. Mirjam, Mary och Mariana är olika former av namnet Marianne. Namnet har även inspirerat till dubbelnamn bland andra Marie Louise och Anne Marie.

Marianne i sitt rätta element. Paris.
Foto: ÅJ

   Flytten har minskat gåvorna avsevärt i samband med hennes namnsdag. Rosor och andra blommor lyser med sin frånvaro. Uppvaktningar i form av upplevelser är sällan förekommande. Gåvor och hårda paket är sällsynta. 30 april var hur lätt som helst att komma ihåg. Valborgsmässoafton och Kungens födelsedag en högtidsdag i många aspekter, men 4:e april hur kommer man som make ihåg det? Hon tar det med fattning, men tittar ändå lite snett. 

   En ask med röda eller blåa Marianne från Fazer hjälper föga. Speciellt som frun inte är speciellt förtjust i de finska hårda karamellerna trots att hon är till hälften av finskt ursprung. De finska pepparmintkaramellerna med sitt hårda skal och chokladfyllning är inte i allas smak även om man som frun delar namn med de finska godsakerna. De finska karamellerna är döpta efter den franska frihetssymbolen Marianne. Detta då Vourinen, den finske karamellskaparen, tyckte att blandningen av pepparmint och choklad hade något franskt över sig. 

    Bloggen lyfter på vårkepsen som en gratulation till alla Marianne och speciellt frun.