ÖSK försäsongen 2023

     De två senaste säsongerna har satt myror i huvudet på de flesta som bor i Örebro, håller på Sport eller bara rent allmänt intresserade av fotboll. Resultaten gick verkligen inte ÖSKs väg utan det kunde blivit ett fritt fall genom divisionerna. Tränare Järdler lyckades stoppa raset mot division 1 i sista sekunden genom ett oavgjort resultat i sista höstmatchen borta mot Jönköping. ÖSK var en förening och ett lag i något som bloggen betecknar som ett kaosartat tillstånd. Huvuden rullade efter degraderingen från allsvenska och efter misslyckandet i Superettan blev det decapitering på alla fronter. Spelare, ledare, styrelsemedlemmar och kanslipersonal har slutat/plockats bort och blivit ersatta av nya friska ögon och hjärnor. 

Med allsvenskan i blicken

   Det finns två namn som symboliserar förändringen 2023 mer än andra. Lars Larsen, dansken och före detta ÖSK-spelaren som vitaliserar styrelsen med en gedigen kombination av affärskunskap och fotbollskunnande. Han är helt fri från betungande ÖSK-historik och fördomar om hur det ska vara i föreningen och ett perspektiv på verksamheten som känns fräscht och nyskapande. Christian Järdler framstår i nuläget som en orädd frälsare från sydligare breddgrader som går in och tränar, leder och rekryterar utan förutfattade meningar om vilka som ska spela eller vilka som ska värvas. Det här kan bära långt, men föreningen får inte gå för fort fram utan allt måste hänga ihop så inte föreningen kliver in i hissen mellan serierna igen. ÖSK måste bli ett lag som kan stabilisera sig på en högre nivå fotbollsmässigt och affärsmässigt.

   Bloggen summerar ännu en försäsong för de svartvita kämparna som i år ger en känsla av tillförsikt. En försiktig sådan då det i nuläget är svårt att säga om laget är fågel eller fisk men helt klart är att det finns ett annat go i laget. Laget tränar mer, mer varierat och uppföljning av träningen verkar proffsig och genomtänkt. Truppens medelålder har sänkts remarkabelt och unga killar både från den egna akademin men också från stan och regionen har plockats upp och förts ihop till en jämlik enhet som ställer upp för varandra. Några gamla uvar finns kvar i truppen som för kulturen vidare men på ett bra och ödmjukt sätt. Det finns en annan tro i föreningen och axlarna är inte så spända och uppdragna längre hos de verksamma i föreningen. De senaste åren har försäsongerna gett mer oroande signaler 2019 2021 2022  men nu ser det ut att vara mer hoppingivande. 2023 kan bli en rolig säsong.

   Nytt spelsystem som kräver samspel och laganda och att alla jobbar för varandra. Inga stjärnor i laget utan en jämn trupp där väldigt många kan vara startspelare utan att för den skulle kvaliteten försämras. Noterade att första cupmatchen spelade laget utan nyförvärv men med 11 stycken spelare från förra året med nytt självförtroende, förbättrad kondition och en ny fräsch mental inställning. Det räckte till seger mot nya allsvenska laget Brommapojkarna på bortaplan. I flera matcher på försäsongen har laget mött samma motståndare som förra året och både genomförande och inställning är som natt och dag. Kronan på verket är cupmatchen mot Djurgården där det visserligen blev förlust genom ett stockholmsmål i slutsekunden men ÖSK-spelet imponerade mot det tuffa motståndet. Mera sånt och Superettan blir en trevlig serie för oss närkingar i år.

Försäsongens kung i Svartvitt 

   Lukas Shlimon har överraskat allt och alla och mer eller mindre spelat till sig en startplats. En fantastisk förändring från förra året för den unge smålänningen. Moro har fått nytt förtroende och samlat ihop sig till ett pålitligt mittlås. Ännu har han inte fått en fotbollsmässig härdsmälta och bloggen hoppas att det fortsätter så. Dahl och Milleskog fortsätter att utvecklas, men har ytterligare steg att ta, bland annat skaffa sig lite mer muskler. Milleskog för övrigt blev försäsongens skyttekung med 5 baljor. Risken är bara att phula värvare lurar i Behrn arenas katakomber så att spelarna fångas upp redan till sommaren av andra föreningar. Seger fick nytt kontrakt och är nu dessutom andravalet som lagkapten. Något han växt av och bara passningsprocenten ökar så kommer han att vara tongivande i laget. Islänningarna Valgeirsson och Andresson börjar tina upp i det svenska fotbollsklimatet. Speciellt Valgeir har gått framåt och hamnat på rätt position i laget. Walker som är kapten spelar alldeles för sällan och periodiseras av Järdler. Det finns en risk för att perioderna på bänken i år blir långa och att Mr Walker sjunger på sista versen. Erik Björndahl är en ÖSK-gåta som vabbat sig genom försäsongen och Jake Larsson står lite och stampar i sin utveckling, men där finns en outnyttjad potential hos båda, det gäller bara att få fram den. Tonåringarna Swartling och Mokedé visar framfötterna och knackar allt hårdare på A-lagsporten. Nyförvärven Adam Bark, Daniel Hultqvist, Victor Backman, Sebastian Crona och Adi Fisic är inte buskablyga de heller utan utmanar de etablerade spelarna med vassa inhopp.

Knökat på Vallen!

   Resultaten i träningsmatcher har samtliga gått i dur även om motståndet varit minst sagt beskedligt vissa gånger. Örebro Syrianska, Åtvidaberg och Motala avfärdades enkelt men man ska komma ihåg att Sport mötte två av motståndarna förra försäsongen och då var resultaten inte alls så bra som i år. Superettakollegorna Landskrona fick smörj i cupen och Brage och Jönköping fick med sig ett oavgjort träningsresultat där ändå svartvitt styrde större delen av matcherna. Allsvenska Djurgården blev för svåra i cupen men ÖSK imponerade och DIF fick in vinstmålet först i slutsekunden. ÖSK slog nya allsvenskarna Brommapojkarna med uddamålet på bortaplan i cupen på ett imponerande sätt. Sirius i den avslutande träningsmatchen snöade sönder, ställdes in  och flyttades till en inomhusmatch på Bosön! Oavgjort i sista träningsmatchen där spelet hackade något. Nu är det upp till bevis då Superettan startar som en vecka. Det brukar sägas att en bra försäsong är ett dåligt omen inför seriespelet. Men förra året följdes en usel försäsong upp av ett katastrofalt seriespel. Kan årets fina försäsong följas upp av ett fenomenalt seriespel? Bloggen hoppas och håller tummarna. Nu gäller det att alla kommer till Vallen och stöttar de svartvita speciellt nu när laget och föreningen samlat ihop sig. Nu ska bara vi supporters gör vårt. Heja Sport!

   För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns resurser kvar när den kommunala skolan, vården och omsorgen fått tillräckligt för sin verksamhet.

Fem finstämda poplåtar

Dreams

   Dreams av Fleetwood Mac Att sitta i en mullrande bil med en V6: a under huven på väg mot Key West och Dreams drar igång på lokalradiokanalen i södra Florida kan bara vara perfekt. Ele och telefonledningarna följer motorvägen och den mötande trafiken kommer som pärlor på ett band. Vi stannar till för lunch på Harriets, en lite udda diner, på väg mot USA:s mest södra punkt. Sällan har väl bloggen hört Dreams i ett så passande sammanhang. Stevie Nicks perfekta röst ledsagar lyssnaren till den amerikanska drömmen. Americana i sin bästa dräkt och oavsett var jag nu hör Dreams är jag i tanken och känslan på väg mot Key West en varm sommardag.

 

Sometimes the blues.....

   The Dreamer av The Tallest Man on Earth aka Kristian Matsson En ensam elektrisk gitarr ackompanjerar Gagnefbons raspiga röst som är känsligare än vanligt. En av rockvärldens bästa fraser finns i låten, Sometimes the blues just a passing bird en fras som ger hopp mitt i den mörka saknaden och smärtan. En av Sveriges mest okända världsartister toppar sin rika katalog med The Dreamer. Bloggen har hört TTMoE på scen fem gånger och alla gånger har han framfört låten på olika sätt. En gång i en punkversion på Cirkus i Stockholm, en chock som bloggen fortfarande inte hämtat sig från.

 

Van the Man

Have I told you lately av Van Morrison På ålderns höst har den gamle saxofonisten och Them-medlemmen blivit religiös men låten fungerar lika bra som kärlekssång till äkta makan som ett högre okänt väsen. Prydd med solglasögon, iklädd hatt och mörk kostym turnerar den gamle nordirländaren oförtrutet vidare. Karriären startade tidigt på sextiotalet och han drar alltid stor publik. För bloggen blev det en musikalisk höjdare i Göteborgs Trädgår´n en sensommarkväll. Men man kan inte beskylla Sir Ivan för att vara mästare på mellansnack, Dylanklass på den bullhacken. Låten är en kärleksförklaring, en påminnelse om att förklara sin kärlek oftare till föremålet för de ömma känslorna.

 

River av Joni Mitchell en låt som bloggen på senare år fastnat för. Hördeden aktivt för första gången i en ung tjejs version. När bloggen sedan lyssnade på originalet var skillnaden faktiskt inte så stor i den tolkningen bloggen fick höra. Den unga tjejens hade faktiskt gjort originalet rättvisa och lyckats få fram känslan som Joni vill ge när hon skrev låten. Sången som egentligen är en protest mot musikindustrin är från albumet Blue som släpptes 1971 och fortfarande ett av Joni Mitchells starkaste. Ursprungligen från Kanada men Kalifornien lockade med sol och musiker som blev hennes bästisar och kamrater för inspiration och musicerande. 

 

   In the neighborhood av Tom Waits texten beskriver grannskapet med alla dess invånare och udda figurer som finns i samhällets utkant i dubbel bemärkelse. Även här finns en fantastisk textrad som sätter stämningen för resten av sången Well, the eggs chase the bacon round the frying pan och på samma beskrivande sätt fortsätter låten och ger en vardagsbild av förortslivet i östra Los Angeles. Waits säregna sångstil och valet av instrument ger sången en mustig grund som får den att flyga trots sitt långsamma tempo. Bloggen känner sig som en av de boende i förorten och kompis med den bohemiske Waits.

Fem popgrupper

 

 

Americana 

   Bread får representera genren americana. Bread var en grupp som aldrig riktigt fick karriären att ta fart men den musikaliska blandningen av pop och rock gav mersmak för bloggen och viss skivframgång för gruppen. Deras andra LP On the Waters från 1970 snurrade på skivtallriken när jag lånade skivan ur min storasysters skivsamling. Deras mjuka pop som blandade akustiska och elektriska instrument med stämsång blev en inkörsport till alla de andra grupperna som fortfarande håller mig intresserad av americana. America, Fleetwood Mac, Dobbie Brothers, Magic Numbers, Tom Waits, Crosby, Stills, Nash and Young, Simon and Garfunkel, Jodi Mitchell, The Tallest Man on Earth och många fler.

 

The Fab Four

   The Beatles en grupp som fortsätter att fascinera trots att de inte existerat som musikalisk enhet på över 

femtio år. Men fyra solokarriärer, trassliga affärer, John Lennon skjuten och George Harrison död i cancer samt att man 2021 grävt upp unikt filmmaterial och gjort sammanlagt fyra filmer på 8 timmar om deras sista studiosession håller intresset för gruppen vid liv. Alltid aktuella och nya generationer som blir fans av deras musik och karriärer. Bloggen kom in sent i matchen när storebrors alla Bildjournalen klipptes sönder i jakten på bilder av The Fab Four. Bloggen har sett Paul McCartney live två gånger samt varit i Liverpool på legendariska klubben The Cavern och lyssnat på ett Beatlescoverband. Såklart är bloggen ett stort fan av musik från engelsk 60-tals pop. Bloggen lyssnar även på Rollings Stones, Kinks, Hollies, Manfred Manns och många fler.

 

Becker och Fagen

   Steely Dan en grupp från amerikas östkust som får representera slick välproducerad amerikansk västkustrock. Steely Dan är en duo bestående av Walter Becker och Donald Fagen bördiga från New York men de flyttade ganska snart sitt musikaliska epicentrum till Los Angeles. De var gemensam nämnare till alla de gästmusiker som stöttade duon genom alla års musikproduktion. Duon brukar ofta beskyllas för att göra musikermusik med sin ambition till perfektion som kanske bara musiker kan uppfatta och uppskatta. Bloggen lyssnar inte bara på Steely Dan utan även Michael McDonald, Toto, Gino Vanelli, Al Jarreau, Christopher Cross, Chicago och många fler.

 

Copeland, Sting och Summer

   The Police skramlig 70-tals rock som gett upphov till bloggens lyssnande av engelsk indie. Elvis Costello, Arctic Monkeys, Bloc Party, Fratellis, The Kooks är indieband som bloggen lyssnar på. Police etiketterades först som ett punkband då de kom fram i den vågen men hade en mer multikulti framtoning tack vare trummisen Stuart Copeland. En amerikan uppvuxen på amerikanska militärbaser runt om i världen. Sting spelade bas i tremannabandet som utvecklats till en världsartist i sin solokarriär. Andy Summers genialisk gitarrist kompletterade i en trio som blev stilbildande och extremt framgångsrika med en lång karriär.

 

Stockholmare och Norrlänningar

   Bo Kaspers orkester  trotjänare inom svenskt musikliv. Lika bra live som på skiva när de blandar de flesta musikstilar och är inte rädda för nya influenser. Utmärkta representanter för det svenska musiklivet. Bloggen har sett bandet nästan dussinet gånger och blir aldrig besviken. Lyssnar på skivorna numer på Spotify vilket inte riktigt ger samma känsla som att hålla i ett skivkonvolut eller i CD-fodral. Lite Swedish noir över bandets texter som återspeglar medlemmarna familjeliv, skilsmässor och tidens gång när medlemmarna blir äldre för alla är i sextioårsåldern nu. Karriären är långt ifrån slut. Om de vill fortsätta. Svenska artister som bloggen lyssnar på tack vare BKO är Tallest Man on Earth, Dina Ögon, Peter, Björn and John, Johnossi.