Cykelmöte

   Jag möter honom varje dag vid exakt samma tid, på cykelvägen till jobbet; varje vardagsmorgon vid tjugo minuter i åtta. Det går nästan att ställa klockan efter honom och vid närmare eftertanke, han kan ställa klockan efter mig. Det här har pågått i mer än två år. I början möttes vi under tystnad, vi tittade åt andra hållet, låtsades titta på våra cyklar som om det var något fel på dem. Vi tittade varandra stint i ögonen utan att yttre att ord, nästan lite som oavgjort i ”Arga leken”, så typiskt svenskt.

   Efterhand har det blivit lite islossning och vi mumlar fram ett morgontrött ”Hej” eller ”Hallå”. Lite så där lagom familjärt efter en tvåårig bekantskap, låt vara lite flyktig relation, men ändå trofast och regelbunden. Förra semestern saknade jag honom lite till och med och längtade till våra korta buttra morgonmöten under häggen som växer längs vår cykelrutt.

   Jag är på väg in mot stan och han är på väg ut från stan, fast cykelbanan går innanför stadsgränsen är det rena landet där jag bor. Jag jobbar inne i stan, det faller sig ganska självklart, men min fundering är vad han har för typ av sysselsättning ute på landet inom cykelavstånd från stan? Min första tanke var att han hjälpte till med byggprojekt av något hus som uppfördes i mitt område, men nu har de dåliga ekonomiska tiderna gjort att byggnationen upphört men han cyklar fortfarande åt landet till.

   Jag har försökt att se om han har något på pakethållaren som kan fungera som en ledtråd till hans sysselsättning eller hans regelbundna ärende men pakethållaren gapar tom, inte ens en matlåda där bak eller något ätbart i en plastpåse runt styret.

   Någon gång har tankarna skenat och jag tänkt att han är en styckmördare eller hembrännare med en liten stuga ute i skogen, kanske har han en cannabisodling någonstans därute i skogen.  Men han åker med sin cykel året om så det är nog inte fallet, och skulle han vara en styckmördare vore han väl dum att åka tillbaka till sin brottsplats i mer än sjuhundra dagar. Och att smuggla cyklar är nog inte heller aktuellt även om cykelstölderna når nya toppnivåer varje år. Men det kanske är så enkelt som att han umgås med ett barnbarn i ett av de många husen i mitt område.

   Härom veckan fick jag sällskap av en granne som också cyklar in mot stan. Det visade sig att han också mötte denne, i vårt tycke, mystiske man varje morgon och han hade också funderat över vad mannen gjorde i våra trakter på dagtid. Jag berättade om mina funderingar och han tyckte nog att styckmördare lät mest spännande. Han såg mer ut som arbetartypen, det var vi båda överens om, men kanske det där med barnvakt var troligt. Ingen av oss visste vad han hette. Skulle vi veta hans namn så skulle vi kunna ”googla honom” och ganska snabbt komma till klarhet med hans sysselsättning eftersom allt finns på nätet numera. Samtidigt kunde vi konstatera att dagarna behöver sina ”ogooglebara” mysterier annars skulle livet bli ganska tråkigt, grått och förutsägbart.

 

Grusade vårkänslor

 

   I år är våren tidig, i alla fall om man tänker sig att våren börjar när snön smälter undan. Första vårmånaden räknas väl annars som mars, men i år dök våren upp redan i februari, då försvann den snö som kom sent den här vintern. Snön försvann, men till förtret för mig som cyklist finns gruset kvar på vägar och cykelbanor. Inte riktigt grus heller, stenkross, för det har våra makthavare och ansvariga bestämt att det skall vara. Sand, det är ett minne blott, för när vindarna kommer försvinner sanden.  Då har stenkrosset mer motståndskraft och ligger still för den mest envisa nordanvind. Det enda som får stenkross att lämna cykelbanan är när den sätter sig som knivar i mina cykeldäck och får istället luften i däcken att försvinna och mig att säga några mindre väl valda ord om livet som cykelpendlare.

Stenkross

   Två gånger hittills i år har det blivit dags att ta fram lagsatsen för däck och slang. Inte det enklaste i dagens läge då konstmaterial har ersatt gummi och det inte är lika enkelt att laga slang längre enligt de gamla vulkaniseringsprinciperna. Jag har också blivit rekommenderad att aldrig laga en slang mer än två gånger. Vid tredje punkteringen på samma slang ska jag byta enligt förståsigpåare och jag undrar var detta råd kommer ifrån?

   Man kan ana en konspiration mellan de företag som ordnar fram det finfördelade stenkross som finns på cykelbanorna och alla de cykelhandlare som finns i staden. Dessa tålmodiga cykelfixare som när jag vänder ryggen till i cykelaffären ler i mjugg och gnuggar händerna åt de inkomster de får från mig, en intet ont anande vintercyklist. En sak som jag investerat i för att undvika alla dessa lagningar av slang och besök hos cykeldoktorerna är punkteringssäkra däck. Detta är en anpassning som cykelhandlaren gjort av sortimentet och naturligtvis erbjuds dessa inte helt gratis. Viktigt är dock att komma ihåg att detta däck inte är punkteringsfritt utan bara punkteringssäkert. Ett säkert däck är ju inte fritt från punkteringar som handlaren förklarade för mig när jag trots denna investering drabbades av punka.

   Nu närmar vi oss månaden april som med sitt ombytliga väder sätter käppar och punkteringar i hjulen inte bara på cyklister utan också på vårens ankomst. Ena dagen kan månaden erbjuda sommartemperaturer och fantastiskt väder för att nästa dag huka sig för två decimeter blötsnö som förlamar vårkänslorna och ger mig som cyklist en påminnelse om min dödlighet. Då kan helt plötsligt det förrädiska stenkrosset verka till min fördel. Mjukt inbäddat i aprilsnö kan faktiskt gruset vara en fördel där på cykelbanan när jag sladdar runt på min väg till jobbet. För det är ju så det är tänkt, krosset skall hjälpa mig från att halka och slira omkull. Bryta armar och ben och skaffa mig skrapsår och trasiga knän är inget jag vill på min väg till och från jobbet.

   För mig är våren här först när gruset definitivt är borta från cykelbanor och vägar.

Cykelpendlare Foto: Visit Örebro

 

 

The Lyrics av Paul McCartney

 

Är det kanske Martha som är avbildad?

   Mycket är redan sagt och skrivet om Paul McCartney och bloggen har genom åren gjort många inlägg om medlemmarna i The Beatles. Bloggen har sett Sir Paul två gånger, en gång på Tele 2 2015 och en gång utomhus på Ullevi 2004. Konserten på Tele 2 passade den forne Beatlesbasisten åldersstigna stämma bästa när den kunde klinga inomhus. Redan i unga år retade de fyra Liverpoolgrabbarna i The Beatles den unga bloggens intresse för musik. Lyssnandet, men inte själva spelandet. Den första skiva som bloggen köpte för 33 kr var Rubber Soul och följdes av fler. Men bloggen var knappast först på bollen då bloggen hade behövt vara tio år äldre för att få uppleva Beatlemania. Men med hjälp av modern teknik får ändå "för sent födda beatlesfantaster" en möjlighet att känna på "the swinging sixties". Musikmässigt genom singeln Now And Then och med hjälp av rörlig bild i mastodontrullen Get Back. 

   Att försöka utse det bästa i Lennon-MacCartneys digra låtkatalog är omöjligt. Krydda det med George Harrissons slumrande låtskatt blir det om möjligt ännu svårare att plocka ut juvelerna bland de mängder av ädelstenar som de fyra åstadkommit under det intensiva sextiotalet. Addera sedan fyra solokarriärers produktion under 50 år där två fortfarande är produktiva artister och en fortfarande framgångsrik låtskrivare.

A-K

   The Lyrics är en lättläst historia på drygt 800 sidor i två band och en riktig bladvändare för varje Beatleskonnäsör. 154 korta historier och lika många McCartneylåtar i strikt bokstavsordning från en 64 årig låtskrivarkarriär. Paul berättar om omständigheterna vid texternas tillkomst och en och annan skröna under tiden för produktionerna. Det är ett ständigt hoppande mellan Beatles-låtar skrivna tillsammans med John Lennon, Wings-produktioner, låtar skrivan ihop med sin första fru Linda McCartney och låtar skrivan på egen hand på senare år. Stevie Wonder och Michael Jackson har varit skrivpartners vid enstaka tillfällen. Det är kända och okända fotografier av både Linda och Paul, båda ivriga fotografer, samt faksimilbilder på samtliga sångers texter. Handskrivna originaltexter av McCartney själv på gulnade papper och sparat i Pauls omfattande arkiv. Texterna är transkriberade samtal med Paul och irländaren Paul Muldoon under åren 2015-2020. De två sammanstrålade i New York eller London eller via digital länk beroende på vad som passade den turnerande senioren bäst. Sedan fick Muldoon redigera materialet. Språket är enkelt, nästan talspråk vilket ger enkelhet och en lättförståelig engelska då bloggen läser boken på originalspråk. 

   Pauls största inspirationskälla var hans föräldrar. Hans far Joe som var försäljare i bomullsbranschen och hans mamma Mary som var barnmorska. Paul skrev sin första sång vid 14 års ålder när hans mamma Mary gick bort i cancer vid 47 års ålder. Passande fick den heta I lost my litttle girl. Många av hans låttexter handlar om kvinnor och har kvinnonamn i titeln även om Martha handlar om Pauls hund. Andra överraskande titlar är Hey Jude som handlar om John Lennons son Sean och Jet som handlar om en liten ponny som McCartneys ägde när de bodde i Skottland. Medan Let it be handlar om att Pauls såg sin mamma Mary i en dröm där hon pratade till honom. 

L-Z

   Många av låttexterna är korta och repetitiva, sällan politiska. Ibland är texterna dubbelbottnade och juvenilt ekivoka, nästan tonårserotiska. Totalt skrev Lennon-McCartney nästan 300 sånger, de flest på ett par timmar och de lämnade aldrig en låt ofärdig för att göra något annat.

    I bloggens ögon är B den bästa bokstaven med: Birthday, Blackbird, Back in the USSR, och Band on the Run tätt följd av L med Lady Madonna, Live and let die, Lovely Rita, Let me roll it, Love Me Do, Let it Be, Long and Winding Road, Let em in och London Town. E och I är och bra bokstäver i Pauls omfattande och imponerande låtkatalog. Pauls egen favorit är Here, there and everywhere från plattan Revolver utgiven 1966. 

   Vid 83 års ålder är Paul McCartney fortfarande aktiv som låtskrivare och turnerande artist. Efter 40 år som vegetarian är han numer ett hälsofenomen där han varje dag genomför ett träningsprogram där det bland annat ingår att stå på huvudet. En regim som är annorlunda mot hans fyrtio första levnadsår som kantades av gräs, marijuana, LSD och experimenterande med droger, alkohol och cigaretter. För att inte tala om sökandet efter lyckan med blandad framgång hos olika profeter och indiska gurus. Han var dessutom en fortkörande bilist av rang med mängder av böter och indragna körkort ända fram till det att han hade råd med en egen privatchaufför. Det har med andra ord varit mycket Hi, hi hi, Yeah, yeah, yeah, Beep, beep hmm beep beep yeah och Ho hey ho i hans liv, åtminstone den första delen som det anstår en äkta Liverpudlian. Boken är ett måste för varje Beatlesfantast och mer material i bok och filmformat är på gång om Paul och de andra beatlarna från Liverpool. Så gillar man The Beatles har man en aldrig sinande ström av media att ta del av. Det verkar som om vi aldrig tröttnar på dessa fyra scousers.

Kuriosa 1: Billy Shears är namnet på den man som skulle ersatt Paul i Beatles då McCartney enligt ett ihärdigt rykte dött i en bilolycka 1966. Istället blev Billy Shears en karaktär i låten With a Little Help From My Friends på albumet Sgt Peppers Loney Hearts Club Band. En låt där Ringo valdes som sångare.

Mr Ramone

Kuriosa 2: När Paul ville vara inkognito på semesterresor eller vid andra tillfällen använde han namnet Paul Ramone när han checkade in på flyg och hotell. Det här spann fyra New York killar på när de skulle starta ett band i mars 1974. De döpte bandet till The Ramones.

Boken får 10 Markaskogar.

Risbergska

Logotype i form av en fransk lilja

    Det finns de som uppmanar mig att skriva mer om Risbergska. Att aldrig glömma det som hände på skolan den 4:e februari 2025. Det kan kanske fungera som en läkande läsning och behandla de trauma som många fått i olika omfattning av skolskjutningen. Jag är inte den ende som skriver om skolan och händelserna under den senaste månaden, men den som skrivit en bok om skolan som behandlar åren 1971-2016. De år som byggnaden med det platta taket var ett ungdomsgymnasium. Under de år som det platta taket läckte som ett såll och det höjdes röster för att riva kåken på Hagagatan 53. Riv, istället för att renovera för miljontals kronor fördes fram från allmänhet och politiker i oppositionen. Mögel, fukt och dålig lukt var det som utmärkte arbetsmiljön men trots dessa baksidor fanns det många andra faktorer som gjorde att man som elev och personal trivdes på skolan. När huskroppen byggdes och planerades i slutet av sextiotalet visste framtidstron inga gränser. Örebro skulle växa och Risbergska var första steget för staden och dess expansion västerut. Tyvärr avtog byggandet, bland annat som ett resultat av oljekrisen 1973. Så mycket mer än Risbergska skolan blev det inte av nyetableringar på väster. Men i sin ensamhet på väster var skolan ändå en trygghet och utbildningsplats för mängder av tonåringar.

Studentflak 2016

 En elev på skolan under sjuttiotalets början sa så här om skolan:  Jag var elev på Risbergska under Hilla- Britta Lindebergs tid. Skolan hade precis tagits i bruk när jag startade min gymnasieutbildning. Det var en fräsch och modern skola inredd i starka färger, med ungdomliga manchestermöbler. Mina tre år på väster minns jag med värme. 

Under hela gymnasieperioden var skolan på olika sätt anpassad för elever med som det heter idag funktionsvariationer. Det var företrädesvis hörselnedsättning i olika former men det fanns även andra former som en av lärarna berättar om:  I augusti 1989 när vi lärare samlades inför skolstarten fick vi på RGD reda på att om två veckor kommer en dövblind elev! Maria skulle placeras i min och min kollegas klass eftersom hon önskat gå på linjen Handel o Kontor. Då startade en tid som aldrig kan glömmas och som gav oss så mycket bekymmer men som samtidigt gav oss en oskattbar erfarenhet och kunskap. 

I början av nittiotalet skedde ett utbyte med Australien och därifrån kom, Barry,  som arbetade med undervisning i bland annat idrott:  By Australian standards, Risbergska was a very large school, but I found it to be a very caring school with a healthy and respectful culture, qualities usually associated with smaller schools.

Under många år profilerade sig Risbergska skolan som ett centrum för ekonomiutbildningar på gymnasienivå:  Våra ekonomilärare bidrog till att skapa en otroligt lättsam stämning som fick även den mer skoltrötta skaran i klassen att faktiskt hitta energin och intresset för plugg igen. En stor eloge till er.

Allt eftersom åren gick så blev Risbergska skolan en plats för många elever med vitt skilda livserfarenheter och etniciteter:  Det fanns inget som hette mobbning på Risbergska skolan, alla var vän med alla trots hudfärg och ursprung. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig på grund av mitt somaliska ursprung och situation gällande språket från alla lärare. Men alla lärare överträffade mina förväntningar och visade att man kan lära sig allt och att det inte är vad man har på huvudet (slöja) som gäller.

   Det fanns cirka 15000 elever och personal under gymnasieskoletiden på skolan. Alla med sin känsla för det som nu hänt med skolskjutningen nu 2025. Bland de före detta eleverna finns de som nu är beslutsfattare, till och med på regeringsnivå, kändisar som stöttar och försöker hjälpa till, journalister som själva rapporterar från händelsen. Och sedan alla vi andra som också har någon typ av koppling till Risbergska. Jag tror att många av oss örebroare känner nån som nu är elev på skolan för längre studier eller inskriven på en av många kortare kurser. Personligen så känner jag eller känner till ett trettiotal som arbetar i lokalerna på väster i Örebro. Rektorer, lärare, övrig personal eller elever, alla med sin historia om vad som hände den 4:e februari 2025. Vad de gjorde, vad de kände och hur händelsen etsat sig fast. Ärr som alltid kommer att finnas, oavsett om de är på utsidan eller insidan. Ärr som de kommer att bära med sig hela livet. Bloggen förstår att deras minnen av sin skoltid inte blir lika ljusa som gymnasiets elever från förr och händelsen kommer alltid att svärta nuvarande elevers minnen från skolan.

   Idag står Campus Risbergska tom, som ett monument över hat, våld och ett samhälles tillkortakommanden när det gäller att ta hand om alla sina medborgare. Inget kommer att bli sig likt igen på Emelie Risbergs skola på väster i Örebro. Alternativa lokaler har nu ställts iordning och ingen vet när och om lokalerna på väster kommer att bli en skola igen. Röster höjs även nu för att riva skolan. Riv istället för att renovera efter skolskjutningen den 4:e februari. Ingen kommer att vilja vara elev eller personal där igen. För mycket minnen, för mycket sorg. Vad det blir av skolbyggnaden får framtiden utvisa, för tiden läker alla sår sägs det. Även om den här skolskjutningen kommer att ta lång tid att hela och läka.

Mörkret har sänkts över Campus Risbergska

Something happened in Sweden last tuesday

    Sedan en vecka tillbaka dansar vi inte längre på lingonröda tuvor. Oskulden försvann en tisdag eftermiddag i februari. Tidigare har både det svenska folkhemmet och Bullerbysamhället försvunnit till förmån för miljonprojektens anonymitet, asfalt och betong. Den svenska tryggheten försvann i ett hav av blåljus under några kaotiska timmar på en skola full av vuxenstuderande i en svenska småstad. Som en blixt från en klar himmel, utan förvarning ekade skotten i korridorerna och skrämde slag på en hel stad, ja ett helt land. Tio personer kommer aldrig att börja på skolan igen och de studerande kommer aldrig mer att känna sig trygga i lokalerna. Personal och skolledning är lika otrygga. Under resten av läsåret kommer det att krävas ett stort jobb för att få tillbaka trygghet och studiero igen i skolan på väster.

   Sorgen känner inga gränser. Inga etniska gränser, inga gränser i Örebro, inga åldersgränser eller gränser mellan könen. Örebroarna ställer sig nu upp som en person mot det värsta våldet som någonsin drabbat Sverige och staden Örebro. Sorgen och sökandet efter tröst är det vi har gemensamt i den här svåra och märkliga tiden. Örebroare samlas på olika platser i staden och i regionen för att uttrycka sin sorg, förstämning och bestörtning. Vi söker tröst hos varandra mot det synliga våldet som kom så plötsligt och oväntat. Bloggen hoppas allas kärlek är större och starkare än en persons hat. Det måste den vara.

   Det alla frågar sig är naturligtvis hur det kunde ske? En skolskjutning i sömniga Örebro där lugnet varit påtagligt sedan staden en gång föddes för 760 år sedan vid grusåsen rand och passeringen över Svartåns våta stenar. Vem kunde tro detta? Ingen naturligtvis, för allt är fortfarande som en ond dröm, en vecka efter det att skjutningen inträffade. Frågan alla ställer sig är hur kunde det ske. Detta mardrömslika vansinnesdåd utan förvarning och utan logik. Utan någon möjlighet att backa bandet och göra om, ingen chans att få tillbaka de som miste livet i den meningslösa attacken denna regndisiga eftermiddag i februari 2025. Det var gjort på ett ögonblick, det som aldrig kan göras ogjort. Ett ögonblick som var oändligt långt för de som skräckslagna var inblandade och såg saker som ingen ska behöva se. Upplevde saker som ska behöva  uppleva, rök, blod, panik och skott som ekade i oändligt långa korridorer. Minnesbilder ingen vill få inpräntat i huvudet som en helikopters smattrande rotorblad och panik som envetet gör den disiga eftermiddagen paralyserande.

   Snart börjar jakten på syndabockar till varför det kunde hända. Varför hade skytten inte fått hjälp med sitt liv och sin vardag? Hur kunde skytten leva ett så osynligt liv för släkt, grannar, medmänniskor och myndigheter, trots att han bodde mitt i staden i en liten lägenhet. Hur kunde skytten bara promenera in på skolan utan att stoppas? Var han besökare eller var han elev på skolan, förmodligen hade inte det någon betydelse. Skolan var öppen och välkomnande.  För den svenska öppenheten, vårt öppna samhälle vill gärna omfamna alla och envar, men uppenbarligen har vi inte tid, kraft och resurser till att ta hand om alla medborgare. Kanske är vi alla syndabockar. Men hur det nu än blir måste vi nu tänka nytt och inse att även vi i Örebro är en del av världen och agera utifrån det. Bloggen hoppas vi tar kloka beslut som gynnar oss alla och vår trygghet och att Sverige och Örebro kan hitta tillbaka till kärleken. För kärleken är större än allt.

Fem kanadensare

Kanadensare

 Leonard Cohen 1934-2016  

Cohen

Poet som blev låtskrivare och efterhand lite motvilligt sångare och artist. Av judisk börd med en mor från Litauen och en far från Kanada. Född i Montreal men blev efterhand en världsmedborgare med ett oräkneligt antal världsturnéer och ett kringflackande liv. Spenderade delar av ungdomen på den grekiska ön Hydra under sextiotalet och levde på ett zenbuddistisk kloster utanför Los Angeles i fem år under nittiotalet. Under senare år i hans live visade det sig att en person i hans närhet svindlat honom på hans pengar och tvingade en åldrig Cohen ut på vägarna igen. Som tur var hade han sin monsterhit Halleluja  och andra succéer i bagaget att falla tillbaka på för att få ekonomin på rätt köl igen.

Vanelli

Gino Vanelli 1952-  Montrealföddd funkrockare av italiensk börd, gjort mängder av album men hans
skivor säljer mindre och mindre upplagor. I Sverige genomförde han en konsert 2024 inför hängivna fans på Göta Lejon. I just wanna stop är hans största listframgång även om albumen Brother to Brother och Nightwalker förtrollat en stor skara svenska fans. Albumen från åttiotalet håller än med sin tighta produktion och intensiva funkrock. Ginos, Joe och Ross, har även deltagit som musiker och låtskrivare på många av hans produktioner, framförallt i början av hans karriär. 

Mitchell

Joni Mitchell 1943-  Fick Polarpriset 1996, gav ut albumet Blue 1971 som tidningen Rolling Stone rankar som 30:e bästa genoFrån Scarbouroughm tiderna. Född i Fort Macleod i Alberta. Blev tidigt mamma till en flicka som hon adopterade bort och begav sig istället till Los Angeles där hon hamnade i den bästa av musikkretsar. Hade ett långt förhållande med Graham Nash som var medlem i gruppen Crosby, Stills, Nash and Young som i sin tur tolkade hennes sång Woodstock på festivalen Woodstock. En happening som hon avråddes från att delta i av sin manager som tyckte att hon skulle prioritera att uppträda på nationell teve istället. Producent, låtskrivare och artist som aldrig varit rädd för att ta ställning eller söka sig in på nya musikaliska vägar.

Tesfaye

The Weeknd 1990- Född i Scarborough i Ontario under namnet Albert Makkonen Tesfaye av etiopiska föräldrar men uppväxt och uppfostrad av sin mormor. Under en helg hoppade han och en kompis av high school för att aldrig mer återkomma, därav hans artistnamn. Känd för sina många musikaliska samarbeten med andra kända musiker. Droger och hemlöshet har i perioder kännetecknat hans liv precis som många andra, för att inte säga alla, av hans kanadensiska kollegor i den här sammanställningen. En riktig musikalisk superstjärna som tog hand om halvtidsunderhållningen vid superbowlfinalen 2021. Fortfarande mitt uppe i en framgångsrik karriär.

Young

Neil Young 1945- Den Torontofödde countryrockarna som lever i Californien sedan länge. Började sin amerikanska karriär i gruppen Buffalo Springfield tillsammans med bland andra Stephen Stills. Young är lika egensinnig som produktiv och ger ut studioalbum och livealbum i en aldrig sinande ström. Kompgruppens namn Crazy Horse skulle kunna vara ett namn för Young själv. Kompletterade trion Crosby, Stills och Nash under perioder och debuterade i gruppen dagen innan spelningen i Woodstock som blev hans andra med gruppen. Strider för musiker och kompositörers rättigheter mot de stora bolagen och är inte alls nöjd med ljudet sedan digitaliseringen tagit över och han har satsat mycket pengar på en egen strömningstjänst men kämpar i motvind mot storkapitalet.

Coola namn

Puff  Foto: Sandro Halank

    Olika kulturer har olika namntraditioner. Vi i Sverige har våra son efternamn och skottarna sina Mac. I Mellanöstern heter många män Ali eller Mohammed. I Brasilien heter många män Jesus eller Maria, ibland båda namnen. I USA och andra länder med anglosaxisk tradition har väldigt många tagit efternamn efter det yrke någon i släkten långt tillbaka hade. Smith och Wheeler är vanliga. Ibland kan det bli tokigt när namn från Sverige ska hanteras i till exempel England som Jerker eller Per Persson. Per som jag indirekt känner via min dotter har alltid problem när han ska beställa biljetter till flyg eller olika evenemang, speciellt om han vill beställa fler än en biljett. Sedan har vi också människor med coola namn och namn som passar deras jobb eller aktivitet men det stämmer inte alltid:

    Joe Dart för tankarna till en medelålders engelsk professionell pilkastare med kraftig rondör. Pilar i ena handen och en pint i andra, men icke. Joe Dart är ett träffsäkert namn på en av världens bästa basister. Joe spelar i de amerikanska banden Wulfpeck och Fearless Flyers. Med en oefterhärmlig stil och alltid solbrillor på näsa kan han bära sitt übecoola namn. Joe Darts basspel är så nära bullseye man kan komma.

   Billy Hammer skulle kunna vara en Londongangster i en Guy Ritchiefilm. Indrivare av skulder tillsammans med sin kompanjon spelad av Vinnie Jones. De båda skulle tala oefterhärmlig och bred cockney som skulle behöva textning för att kunna förstås utanför Londons innerstad. Istället har Billy en vass sportpenna på NA. Gissar att det är så nära ett vapen som vår skrivande skribent kan komma om nu inte Jason Statham ringer och erbjuder en roll i nästa galna biljaktsfilm.

Snabba Cash Foto: Aston Villa

    Matty Cash engelsk-polsk fotbollsspelare i Aston Villa. Bloggen antar att han ett väldigt bra kontrakt. Välbetald i reda pengar, inga bonusar eller annat tjafs om prestationslön eller summor som faller ut efter ett antal spelade matcher eller gjorda mål. Inga naturaförmåner om så lockande. Nej, Marty vill nog få lönen i näven inget annat borde duga än Cash.

   Tigran Feilan journalist på SVT och deras utsände i Latinamerika. Man kan riktigt känna hettan, fuktigheten och kokaindoften i hans namn. När han rapporterar med sin mikrofon från djungler, barer och getton på jakt efter nyheter, scoop och klipp har han säkert vässade klor och armbågar. Det behövs när han smyger omkring i sin minimala mustasch och ibland kan jag se tendenser till den gula pälsen med ränder som aldrig verkar gå ur.

Timo Boll Är en tysk pingisspelare med det otroligt passande efternamnet Boll. Han har kämpat mot och med flera svenska pingisgenerationer från Waldner till Möregårdh. Det har varit underskruvade bollar, överskruvade bollar och stoppbollar i en aldrig sinande ström. Både till och från Timo Boll.

Johanna Puff är en ung tysk idrottskvinna som är i början av karriären. Hon är såklart skidskytt men hennes namn antyder mer att hon använder lösa skott eller möjligtvis har knallpulver i sin bössa. Hon är snart redo att ta upp kampen med vår svenska kvinnliga skidskytt Johanna Skottheim. Svenskan låter lite mer skarp i sitt namn än tyskan, men vi får väl se vem som klarar sig bäst när krutröken lagt sig.