Kåseri II

Vinterspaning

 

   Den här vintern är som ingen annan. Mer pandemi än snö på våra breddgrader. Norrut är det kräksnö som aldrig förr och bistra temperaturer.

Pandemin ger nya livsmönster hos befolkningen och våra livsvanor blir mer lika som det var förr tid då till exempel inga affärer var öppna på helger efter klockan tolv på lördagar. Efter det var vi hänvisade till friluftsliv även om vi nu inte får umgås i större grupper. som man gjorde förr. Nu får vi umgås i mindre och familjära sammanhang istället. 

   Ja, alla går väl inte riktigt ut i friska luften, men många gör det och bidrar till ett friskt friluftsliv. Undantagen sitter inne och följer alla streamingstjänster, plockar säsong för säsong av olika teveserier. Man kan undra hur dagens strömmare skulle tänka om hur det var förr när tevetittare fick vänta en vecka på nästa avsnitt i serien man följde. Dagens seriekollare behöver bara vänta några sekunder på nästa avsnitt. Med seriernas ”cliffhangerupplägg” kan serietittandet bli timslånga sittningar i tevesoffan. Det finns en uppenbar risk att alla dessa streamingfantaster är på god väg att bli riktiga soffpotatisar.

   Bloggens vinterspaning har sett mönster i våra vanor och kan identifiera tre trender på olika nivåer som är en effekt av pandemin. 

Den första spaningen gäller korvgrillning. Det grillas i skogar, trädgårdar och på altaner. Det finns ingen hejd på uppfinningsrikedomen och variationen. Högtidsdagar firas i grilloset med de närmaste och på menyn står korv, senap och ketchup och gurka i någon form. Det här är ett av få sätt att umgås över generationsgränserna som många saknat under det pandemin. Alla är påpälsade och sitter, står eller hukar runt elden för att komma åt värme. Även om gemenskapen ger värme huttrar deltagarna under värmande filtar med tillkämpade leenden när allt dokumenteras på social media.

Den andra spaningen är vinterbadarna som blir fler och fler. Reportage i alla upptänkliga nyhetssändningar sporrar nybörjare att dyka ner i de uppsågade isvakarna som dyker upp snabbare än bloggen kan säga burr. En delspaning i detta är att det företrädesvis är kvinnor som lockas av den adrenalinrusch som ett vinterbad ger. Klädda i foppatofflor, bikini, vantar och toppluva sänker de sig ned i det nollgradiga vattnet och betygar stundens njutning.  Fan trot!

Den tredje och sista spaningen handlar om hur vi klär oss i Corontider. Det plagg som överlägset oftast tas fram ur garderoben och vi tar på oss är mysbyxorna. Alla former och fasoner, nya som gamla, färggranna som urtvättade. Passformen är underordnad medan mysfaktor och trivselfaktor prioriteras. Vi klär oss i mysbyxor när ingen annan ser och om det kommer ett överraskande besök ber vi om ursäkt för hur vi klär oss med en generad blick. Fler och fler män och kvinnor dyker upp i gallerior och matbutiker med detta plagg. Ett plagg som ingen kan påstå vara vackert eller äga en passform som smickrar bäraren. 

Som bloggare kan jag avslöja att jag tillhör den grupp som visat mig offentligt i detta plagg. Lättjan fick mig att ge mig ut i den mörka kvällen iförd mjukisbrallor för att hämta en italiensk delikatess. Jag har nog aldrig varit så snabb att utföra mitt ärende och efteråt ångrar jag bittert mitt klädval.

Julgransplundring

 

Julgranar

 

   Nu ska den ut! ett snudd på desperat utrop i sociala medier redan dagarna efter nyår. Så dags finns det delar av oss svenskar som tröttnat på barrträdet där i hörnet i vardagsrummet. Kanske de i sin juliver redan plockade in trädet till första advent och troligtvis är det de av oss som varit dåliga på att vattna granen som är trötta på granskogen inomhus. Den sprider då sina torra barr i hushållets alla skrymslen och vrår. Själv har jag hittat förtorkade barr under trösklar och golvfoder ända fram på kommande höst när jag haft ett barrande exemplar som juldekoration. 

   I år klarade min gran sina barr balansakten på grenarna väldigt bra, men så är det som sagt inte varje år. Det är inget mot den behandling granarna får utomhus i granskogar över hela landet på senare år under varma vintrar och heta somrar. Granbarkborrens obarmhärtiga angrepp dödar och torkar stora och stolta granar och skickar dem mot en för tidig nedsågning eller så blir de höststormarnas offer i ett gigantiskt plockepinn. Det är ödet för de granar som inte redan stulits av julfirare. Det beräknas att en femtedel av alla julgranar som finns i svenska hem varje år är stulna. Det till ett beräknat värde av 120 miljoner. Men som Sunes pappa Rudolf säger när han hämtar sin gran från skogen är det ju egentligen bara rätt då han betalar skatt. Men en del hittar goda exemplar bland skogens granar som kan överleva ända till påsk och till och med skjuta skott inomhus som ett resultat av rätt skötsel och omsorg.

   Redan på 1740-talet finns det första dokumenterade beviset på att traditionen med inomhusgranar kommit till Sverige. Traditionen kommer närmast från Tyskland, men man hade i Sverige redan innan dess pyntat med bland annat halm på golven för att på så sätt dämpa de något ampra dofter som spreds vid tiden för midvinterfesten i Svea rikes boningar. Att på det här sättet plocka in en gran som spred terpentinens väldoft i hemmen blev tidigt en populär tradition. Granen dekorerades från början med äpplen och andra frukter och senare med halmfigurer och smällkarameller i papper som kompletterade de levande ljus som lyste upp granarna i stugorna under den mörka jultiden här uppe i Norden. Nu använder många plastgranar som enkelt monteras och demonteras vid varje jul i gröna nyanser men även vita och blå exemplar finns att se i hemmen här och var.

   Under dryga hundra år var traditionen att ta in en gran från skogen och dekorera något av rummen med trädet i varje hem hos varje familj. Nu har traditionen också blivit omvänd när vi nu i varje trädgård har en utomhusgran med elektrisk belysning och varje torg i varje samhälle och stad med självaktningen har en stor stolt gran på sitt torg med belysning. 

  Även om de flesta har kvar granen inomhus hela julen börjar perioden med att kasta ut granen, den så kallades julgransplundringen, vid Trettonhelgen och varar fram till ”Tjugonda Knut” som infaller den 13 januari. Vem minns inte papperspåsen med clementin, skumtomte och tablettask som man höll i ett stadigt grepp i dansens virvlar runt granen på bygdegården, församlingshemmet eller i skolans gymnastiksal.