Lattecyklister
Nu när vintern är på väg över i vår och allt fler cyklister fått fart på sina vinterförvarade tvåhjulingar känns det som om alla inte riktigt har koll på sin cykling och sina medtrafikanter.
Förutom att det fortfarande finns gott om vasst rullgrus som överraskar på cykelbanorna finns det ytterligare faror som lurar bland medcyklisterna. Ja, ni läste rätt, inte bara fotgängare och bilister är en potentiell fara för mig som cyklande kåsör. Cyklister i alla åldrar med fina el-cyklar och långa stoppsträckor, andra har cyklar som knappt hänger ihop där rostiga kedjor knirkar och knarrar. Dessa cykelvrak har bakskärmar som spirar som vårlökar eller framskärmar som skaver på däcken. Alla dessa utgör potentiella faror för min egen och andras framfart på vägarna. Man får inte heller glömma att jag själv ibland är en fara för min egen säkerhet, när huvudet snurrar runt för att betrakta omgivningen som alltmer njuter av vårsolen. Det är nog så viktigt att inse sina egna begränsningar på sadeln.
Men hur var det då med vårsolens medcyklister? Nya generationer kvinnor börjar upptäcka fördelarna med att transportera sig med cykel till och från jobbet, förskolan, mataffären och krogen. Det var inte länge sedan dessa unga lattemammor gick och sköt på en barnvagn i vårsolen. Nu har de kommit upp på sina damcyklar men ännu inte släppt taget om sina massiva solglasögon. De sitter fortfarande stabilt på nästippen och är om möjligt ännu större än för några år sedan och är flera kvadratcentimeter större än de största solbrillor från det glada sjuttiotalet. Ofelbart tänker jag på Docenternas åttiotalshit ”Solglasögon” med refrängen Bakom mina solglasögon, kan jag va mig själv.
Nu har också solglasögonen dessutom fått sällskap av sladdlösa hörlurar som garanterar att bäraren, i det här fallet cyklisten, inte hör någonting av sina medtrafikanter. Om dessa unga mammor ser något är skrivet i stjärnorna då ingen av oss andra klarar av att se genom de mörka glasen i plastbågarna. Man får bara hoppas de hinner reagera om något oväntat skulle hända, när de sveper fram på sina cyklar i högsta fart. För de hör ingenting eftersom hörlurarna sitter instoppade och stänger effektivt ute alla ljud från den omgivande trafiken när de far fram med en hand på styret och den andra handen i ett fast grepp runt take-awaykoppen med latte. Vill det sig dessutom illa så har de ett barn på pakethållaren bakom ryggen säkert nedtryckt i en avancerad cykelsadel.
Brukar tänka att barnsadeln är i alla fall trafiksäker, men räcker det? Det är så många andra faktorer i deras färd som oroar när mamma-barn ekipaget drar fram på vägar och cykelbanor i kåsörens närhet.
