ÖSK - IFK Värnamo 1 - 3 (1 - 0)

Stolthet, hjärta och passion

   Kreativitet, mod och glöd är saker som på sistone saknats hos Sport och spelsystemet har vad det verkar hittills inte varit det rätta för motståndet. Vi boomers på läktaren har insett att Superettan en brunkarserie med parkerade bussar till försvar och naturgräs på bortaplan som ÖSK inte har något vinnarrecept för just nu. Stolthet, hjärta och passion står Kubanerna för, men inget som avspeglat sig på laget på planen i de senaste matcherna. Den vinstfria sviten har nästintill sammanfallit med skadan på ÖSKs egen brunkare Hampus Söderström. Laget drar fortfarande storpublik med superettamått mätt trots spelet. Åskådarna i Örebro måste vara masochister som kommer hemmamatch efter hemmamatch med idel svagt spel och usel poängutelning, förmodligen för att få vara med när det vänder. För det kommer väl att vända?

Dags att börja peka med hela handen.

    Smekmånaderna är över för Norling som nu måste börja få ordning på spelet och spelarna. Det har varit för mycket reagge och för lite hårdrock. 15 poäng på 17 matcher är ändå mycket mer än förra säsongen efter 17 matcher då det var 8 poäng om inte Lilla Fridolf missminner sig. Så i det perspektivet finns det mycket hopp och potential. Nu gäller det att sätta plattan i mattan, för det finns en speciell plats i helvetet för sidledspassare. Det ska smaka skit i munnen efter nittio minuter och som det sägs att Hardy Nilsson hockeylegendar sa en gång: Hur svårt kan det vara, puckjäveln ska in i mål!

   I dagens match mot fd allsvenskarna IFK Värnamo har ÖSK en spelare skadad i form kärnkraftverket Hampus Söderström som i det här läget är saknad. Dessutom är John Stenberg avstängd utifrån för många varningar. Ett allvarligt avbräck i de bakre leden. Lagen har mötts två gånger i år. En träningsmatch som svartvitt vann övertygande och seriematchen i våras då ÖSK vann, men knappast övertygande. Smålänningarna har fått tillbaka Viktor Claesson med både proffsmeriter, landslagsmeriter och spelat i både VM och EM men han har ännu inte fått till det efter hemkomsten. Så nu har smålänningarna en giftig anfallsduo i Mikael Antonsson och Kai Merilouto. Måste vara Superettans mest meriterade anfallare ihop med playmaker Claesson. Mot dessa tre ställer ÖSK upp med två juniorer som mittbackar. Viktor Claesson visade sig var matchens dominant styrde ställde levererade bollar gjorde mål och gjorde bort ÖSK helt och fullt.

   ÖSK tog ledningen genom RWS på ett inlägg som sökte sig fram genom dimman och ÖSK fick en smakstart. I 10:e finlirar sig Sport från höger till vänster och Ortmark kan bara skjuta in bollen i mål men passar istället och allt rinner ut i sanden. ÖSK parkerar bussen och Värnamo har boll men få eller inga chanser. ÖSK grisar och spelar på gränsen och inger förtroende med inställningen. I slutsekunderna har ÖSK en kvadruppelchans, men lyckas undvika att få den in i mål.

    I andra halvlek är det efter 56 minuter 1-3 till Värnamo. Ridå! På en målvaktsretur i 49:e kan inte juniorerna där bak komma överens om vem som ska ta bollen smålänningen Björnström petar in bollen.

På nästa retur i 52:a kan Viktor Claesson ohotade slå in bollen från 25 meter. I 56 schabblar Viktor Sandberg å det grövsta och ger bort bollen till Kai Meriluouto som enkelt bredsidar in trean för Värnamo.

Smålänningarna vänder matchen på 7 minuter och ÖSK är helt uppgivna. De 4692 i publiken är vansinniga när Värnamo har två skott i stolpen och ser Viktor Claesson dominerar totalt på Behrn. Det som ÖSK orkar med offensivt är en trippelhörna i 77:e som ger två bra nicklägen som går utanför.

Den inbytte McCue gav positiva signaler efter ett års frånvaro. I övrigt ledsamt när Kusu och Yasin går ut skadade. Kalle pratar till sig en tredje varning och missar nästa match. 

För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när kommunal skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet.