Svensk lager

    Bloggen har rest runt i världen och betygsatt olika ölsorter som kommit i dess väg. Då har bloggen naturligtvis glömt bort att smaka av den svenska brygden eftersom den funnits mitt under näsan och därför är det nu dags för ett provsmak av den svenska lager som i vissa sammanhang har ett högt anseende i internationella kretsar. Bloggen har koncentrerat sig på drycken i små burkar, men med desto starkare innehåll. Efter att bloggen smakat sig igenom ett slätstruket och vattenskadat engelskt utbud och gjort sig omaket att korsa Atlanten för att smaka på deras svaga bira tog den det säkra före osäkra och höjda styrkenivån något på smakproven nu när den fick chansen att själva välja öl direkt från hyllan från Svea rikes eget S-st-mb-l-g.
   Vad gäller styrka så är väl erfarenheterna från Belgien ungefär motsvarande som i det svenska testet medan Frankrike , Tjeckien och Grekland ligger någonstans mittemellan styrkemässigt de starka och de anglosaxiska svagölstesten. Som vanligt så har sammanhanget och omständigheterna en stor påverkan för smakupplevelsen så till exempel är alla grekiska öl goda eftersom lager är en fantastisk törstsläckare i en trettiofemgradig sol. Gemytet gör mycket för den engelska pubölen medan trottoarens caféer i Paris gör mycket för fransk öl. Den höga ljudnivån på en tjeckisk bierstube står i stark kontrast till den mer ruffiga och deppiga belgiska miljön på de slitna fiken i städer där det feta matoset ligger kompakt och påverkar näsa och mage hos den ensamme vandraren. Men en öl är alltid en öl och bloggen samlar erfarenheter och magmuskler.
   Det svenska testet har utförts i en enhetlig och klinisk soffmiljö allt för att undvika yttre påverkan. I vanlig ordning är testet helt subjektivt.

Jaha

Ljus i färgen, stark i doften men kommer det surt efter?

Relativt neutral smak men med en eftersmak av styrka. Avnjuts som alla lager kall och är en stark törstsläckare även i ett grådisigt novembermörker. Står sig svagt trots sin styrka i konkurrensen.

Jo

Populär kanske mest tack vare sin intensiva marknadsföring. Färgen påminner om en fjällbäck och med en smak som fåordiga norrlänningar gillar för det finns nämligen inte mycket att säga. Inte för bloggen som sörlänning heller. Har ändå något i smaken som gillas.

Grabbarna på Fagerhult

Ljusaste lager jag sett och smakat. Bäst kyld till jakt men också en fredag efter jobbet. Inget att skriva hem om i hård nationell konkurrens. Mindre styrka och engelsmännen hade slukat den på puben.

Inga hårda bud

En solblekt lager som visar sig vara nästan genomskinlig i sin bleka opersonlighet. Dricker, men märker ingen smak och karaktär. Inga hårda bud heller. Kanske passar bra till stark mat då den smakmässigt verkligen inte tar över. Ekologisk är alltid nåt och den har en speciell eftersmak men ger inte orsak till bloggen att delta i någon parad i alla fall.

Tyvärr

Färggrann bärnsten med lite flat och fadd smak. Väntar förgäves på att något ska hända, men väntan är oändlig. Känns trist, tråkig och ointressant. Tyvärr.

Tidigare favorit

Vattenlik färg, kungligt namn men blek i smaken. Tidigare favorit som smakat bättre förr. Kanske klarar de inte av att höja styrkan? Vad har hänt, var en tidigare favorit i utbudet? Rojalismen på fallrepet kanske.

På tredje plats

Något speciellt med eftersmaken, kanske något från det stenrika landskapet som påverkar ölen. En lager som höjer sig något över mängden i detta test dessutom känns den lite rejälare än sina konkurrenter. Skulle klara sig bra om den likt Karl-Oskar och Kristina utvandrade till Amerikat.

På andra plats

En smak av storstad som höjer sig över sina grannar från landsbygden men når ändå inte fram till första plats. Lite rappare, lite fräckare än övriga i testet. Starkaste ölet i testet vad gäller alkoholstyrka.

På första plats

En stark stut från västgötaslätten med smak av kolstybb och kornåker i slättens oändlighet. Passar utmärkt efter en kväll vid speedwayovalen. En oxe med krut så det gäller att inte svälja en hel hjord
för då slocknar nattlampan omedelbart.