Hotel California

 

Hotel California 

   När det gäller helgjutna vinyler genom musikhistorien så har bloggen redan listat Fem album. De är valda från olika faser av bloggens liv och inom olika genrer. Det finns andra album som bloggen lyssnat på intensivt vid olika tillfällen i livet, och återkommit till med ett intensivt lyssnande under senare faser i livet. Nu är jag inne i en sådan retreoperiod igen. 

   Skoldisco i Folkets Hus i Pålsboda och det var dags för sista dansen, den som skötte skivorna började spela Hotel California med Eagles. Fram till dess var bloggen under kvällen en paneltupp som smög längs väggarna utan att dansa. Men nu kunde ett närmande genomföras mot någon av de tjejer som fyllde dansgolvet. Det var årskurs åtta och världen kändes öppen med oändliga möjligheter. Bland annat en sötsliskig Kirsberg, en hela Ronrico på tre och annat som en sökande och vilsen tonåring inmundigade för att få det där rätta modet och spänningen.

The Eagles, långhåriga som alla andra på 70-talet

    Albumet Hotel California hade kommit ut i handeln hösten 1976 som The Eagles femte studioalbum.
Den föregående skivan var One of theese nights med monsterhiten med samma namn som håller än idag, femtio år senare. Håller gör också albumet Hotel California som innehåller tre framgångsrika singlar Hotel California, New kid in town och Life in the fast lane. Många andra starka låtar finns som bidrar till ett helgjutet album. Soundet på skivan innebar en tydlig övergång från countryrock till gitarrbaserad rock för gruppen. Tidigare i The Eagles karriär var västkustbandet influerade av folkrock, americana och country men i och med Joe Walsh inträde i bandet strax innan skivan Hotel California blev soundet mer gitarrbaserat. En betydligt mindre kritiserad övergång från akustisk till elektrisk än vad Bob Dylan lyckades med. Skivan tog åtta studiomånader att producera förutom en lång period av skapande och skrivande.

Folkasboskolan långt senare

    I Pålsboda tog lärarbandet upp The Eagles framgångsrika låtar på repertoaren. Örjan, Lennart, Benny, Jaak samt några talangfulla elever som Gunnar och Magnus. De spelade ofta på skolan men även utanför skolan och Eagles låtar från skivan Hotel California blev deras signum precis som skivan är ledmotivet till mina sötsura minnen av högstadietiden i Folkasboskolan.

Cykel i vintertid

 

Vinter

   I somras fick jag en keps av grannen. En illa dold hjälm i form av en kepa täckt med reflexmaterial. På så vis tyckte han att jag skulle kunna cykelpendla till och från jobbet på ett säkrare sätt. Eftersom jag inte använder traditionell cykelhjälm och envisas med att cykla odubbat vintern igenom tyckte min granne att mitt säkerhetstänk kunde få sig en knuff i rätt riktning. Men jag har faktiskt reflexväst, ljuslykta fram och ett fungerande baklyse. Inte dåligt, va! En bekant med stor cykelerfarenhet både i pendlingsform men också i tävlingsform och på äldre dagar också via ord och bild har också en del estetiska krav på cyklister. Han påstår att det maximala avståndet som en cyklist får lämna en cykel med hjälm på huvudet är 68 centimeter. Passade på att vid tillfälle fråga honom vad avståndet var som man fick lämna cykeln med reflexväst. Han tittade långt och mörkt på mig och sa, du får absolut inte lämna cykeln med reflexvästen kvar på kroppen. Absolut inte gå runt i en affär med reflexväst, definitivt inte.

Väst i nord

   Oftast är det inga problem att vintercykla, andra dagar kan vara en utmaning att hålla sig och cykeln upprätt. Dessutom finns det isiga dagar då det går med ”guds försyn” och nån gång får man syna den isiga vägbanan på nära håll. Jag cyklar på cykelbanor och ibland på en nedlagd banvall genom skogen så då är jag säkrare än andra dagar men ibland måste jag ge mig ut på spåriga länsvägar med morgontrötta bilpendlare i bakhasorna. Än så länge har det gått bra, peppar, peppar. Vintern är den årstid som erbjuder mest varierande underlag. Det är allt från barmark till två decimeter oplogad blötsnö, men det kan också vara slask, gruskross på asfalt, mängder av olika snötyper, rimfrost. Men det mest förrädiska och farliga underlaget måste vara is täckt av vatten via ett svinkallt vinterregn.  Det är komplett livsfarligt och då gäller det att hålla tunga i rätt mun där på cykelsadeln.

Snö o hoj

    Som om dessa faror inte vore nog på vintertid för vintercyklister finns andra typer av utmaningar i trafiken. Andra cyklister med både högre och lägre cykeltempo. Det är el-cyklister och dubbdäckscyklister som kör om som jehun oavsett underlag. Jag tycker att jag kör fort men mot el-cyklister har kåsören ingen chans att hänga med. De trampar på och kommer upp i ruskiga hastigheter, spelar ingen roll om det sitter ett barn i barnsadel på pakethållaren. Det finns också andra småbarnsföräldrar som vinglar fram med barnen på pakethållaren eller i specialbyggda kärror. Klimakterieheta kvinnor med öppna jackor sena till jobbet sveper förbi i hög fart så deras jackor nästan trasslar in sig i mina ekrar. Gångtrafikanter och glada spralliga barn är också potentiella orosmoment för vinteråkaren. De som har proppar med musik i öronen är synnerligen opålitliga och de måste man alltid räkna med att de gör precis som de vill utan att tänka på andra i trafiken. Tycker annars att de trafikanter som är försedda med motorer tar mer och mer hänsyn och hetsar oss cyklister mindre som trots alla skyddsåtgärder är väldigt oskyddade på våra stålhästar.                                                                                        

   Det känns onekligen som en del medtrafikanter mer är som mottrafikanter. 

Snö och någonstans en cykel

 

Strömmade serier

 

   När man tröttnade på att vänta på nästa avsnitt i en teveserie ett avsnitt i vecka hade strömningstjänsterna lösningen. Alla avsnitt fanns till hands, samtidigt och på en gång. Det kallas på svengelska för att ”binga” en serie och mycket lätt att som tittare säga, ”bara ett avsnitt till”. Helt plötsligt så har man tittat igenom fem säsonger med tio avsnitt i varje säsong av en serie medan disktravarna växer i köket och tvättkorgen svämmar över sina bräddar. Ohemult mycket sofftid på en vecka och man kommer nästan inte ihåg vad man sett eller vilken veckodag det är samtidigt som dammråttorna tittar fram ur vrårna.

   Bloggen ska här och nu tipsa om fem bra serier som har beskådats under hösten och vintern. Kategorierna är drama och thriller och med olika ursprungsland. Tre av serierna återfinns på HBO; Bosch, Fargo, True Detective. Sanningen och Gold hittar du på TV4 Play.

Sanningen Svenskt drama med prästfrun Sofia Helin i huvudrollen som polischefen och nyblivna änkan Iris Broman. Serien utspelar sig på Österlen med skånska vyer i parti och minut. Sofias karaktär blir chef för Kalla fall och en liten grupp poliser med små resurser. När poliser i fiktionens värld omplaceras så hamnar de av olika anledningar alltid på avdelningen som jobbar med att lösa gamla olösta fall som alla andra gett upp. Naturligtvis jobbar hon även i lönndom med mordet på sin partner. Småputtrigt, fåordigt och strävt. Nordic noir trots det skånska ljuset, även om storyn är tunn och förutsägbar har serien ändå något. Kanske är det Sofia Helin. En säsong med sex lättsmälta avsnitt som inte lämnar några varaktiga spår hos bloggen, men ändå värt tiden i tevesoffan.

Welliver som Bosch

Bosch Hårdkokt polis i Los Angeles och Vietnamveteran. Han går sin egen väg inom poliskåren men lyckas lösa fallen som kommer i hans väg mycket på grund av sin tjurskallighet. Serien bygger på böckerna av Michael Connelly och titelrollen spelas av Titus Welliver. Karaktären Bosch är tuffare än tuff men slappnar av hemma med gamla jazzvinyler. Skild med en vuxen dotter är seriens fokus på polisarbetet och när sedan dottern gör sitt yrkesval. Ja ni gissar rätt, hon blir polis samtidigt som han gör sig omöjlig i kåren och blir privatsnok men infiltrerar hela tiden sin gamla kår och polisstation. Proffsig produktion, snyggt foto, bra ljud i både musik och dialog med en någorlunda realistisk handling.

Gold Ovanlig brittisk serie där tittaren nästan uteslutande möter nya ansikten bland skådespelarna. Fräscht. Det enda kända ansiktet är Hugh Bonneville från bland annat Downton Abbey. Men bara för att tittaren inte ser bekanta ansikten bland skådespelarna är det inte brist på fantastiska rollprestationer. Serien är baserad på ett verkligt rån där utbytet blev guld för miljontals kronor och allt som hände i efterspelet av rånet och jakten på guldet. Om inte annat är Gold värd att titta på för det ovanliga slutet som få eller inga av tittarna kan förutse. Säsong två är under inspelning. Skickligt, intelligent och brittiskt.

Fargo  Totalt fem säsonger med tio avsnitt i varje som utspelar sig på Minnesotas snöpinade vidder. Serien tar inspiration till miljön från filmen Fargo av bröderna Cohen med svenske Peter Stormare i rollistan. Skruvade historier i bästa spaltterstil med inspiration från Tarantinos filmer. Trodde nog inte att serien kunde möta upp orginalfilmen men seriemakarna har gjort ett bra jobb och skapar spänning i galenskapen och lockar till att fortsätta med nästa och nästa och nästa avsnitt. Imponerande rollista som är ny för varje säsong.

True Detective Säsong fyra med Jodie Foster i huvudrollen som halvgalen och sextokig polischef som tvångsplacerats i Alaskas midvintermörker. Fosters karaktär, Liz Danvers arbetar med en märklig händelse där halvdussinet forskare på en forskningsstation frusit fast nakna i isen och gått en ohygglig död till mötes. Tillsammans med Evangeline Navarro spelad av Kali Reis ska de två ovännerna försöka lösa gåtan med händelsen som har kopplingar till ett gammalt försvinnande. Traditioner från Alaskas urbefolkning har en stor roll i serien och hjälper till att skapa ett mytiskt och mystiskt skimmer och förvilla oss tittare. De tre första säsongerna finns också på strömningstjänsten och är minst lika bra. De ursprungliga detektiverna från säsongen ett Mattew McConaughey och Woody Harrelson finns med som seriens producenter.

Reis och Foster som Navarro och Danvers

Ei saa peittää

Burr!

   När detta skrivs har vädergudarna varit på ombytligt humör på senaste tiden. Några veckor tillbaka var kvicksilvret nere och dansade mellan minus 20 - 30 grader på bloggens breddgrader. Nu några dagar senare hade kylan övergått i regn, översvämningar och ljumma vindar och en blek vårsol fast det ännu almanackan visade januari. Samtidigt hettade det till på Island, denna vulkaniska ö i Nordatlanten, där glödhet lava sprutade ur sprickor i marken och förstörde delar av närliggande bebyggelse. Inget av dessa ytterligheter var något som vi människor kunde göra något åt. Vi kan bara förhålla oss till dessa vitt skilda vädertyper och extrema förhållanden som ibland råder på vårt klot. Vulkanisk aktivitet är bara ett bevis på vår planets unga liv och existens i ett kosmiskt perspektiv. Verkar som vårt jordklot inte riktigt är färdigt än i sin skapelsefas och elementens nyckfullhet håller mänskligheten på tå.

   Extremkylan på de nordiska breddgraderna kan under sommaren bytas till för oss extremvärme med temperaturer på 30 - 35 plusgrader. Vinter och sommar kan alltså erbjuda temperaturskillnader på uppemot 60 grader. Av någon egenartad anledning har de nordiska folken anpassat sig till denna extrema variation. För det är vad vi kan göra när vi har att göra med elementens ombytlighet och vad naturkrafterna utsätter oss människor för i sin nyckfullhet? Elementens raseri är svåra att stå emot.

Ouch!

    Eld och torka är annars motsatsen till regn och snö. Skogsbränder är obarmhärtiga mot natur och djur samtidigt som det skapar förnyelse i skog och mark på ett definitivt och obarmhärtigt sätt. Vi kan bara bekämpa skogsbränderna, sällan förhindra. Ofta är tåg orsaken till bränderna då tågens bromsar ibland kastar gnistor in i den omgivande naturen som då vid torka i skog och mark fattar eld och skapar svårsläckta bränder. Bränder som ändå är en del i det ekologiska kretsloppet. Torka och hetta är svårt att göra något åt och är ett av de mest obarmhärtiga av naturens element. Konstbevattning kan hjälpa, men brist på vatten är ett stort problem världen över. Det kan få stora folkgrupper att röra på sig i långa sträckor i sin jakt på föda och vatten för ett bättre och säkrare liv.

   Något som vi i Norden inte har så mycket av är vindar, starka vindar. Orkan, tyfon, cyklon, tromb och virvelvindar och snöstormar av det kraftigare slaget, inte som våra vinterstormar av nordisk karaktär. Elementens raseri är svåra att stå emot.

Oops!

    Vi människor är högteknologiska och har lyckats övervinna många av de utmaningar som elementen
utsätter oss för. Men mänskligheten har också till viss del även lärt sig att utnyttja och tygla naturkrafterna. Vi använder vattenkraft, vindkraft, vågkraft, men när naturen väljer att utan nåd slå till kan vi bara se på och vänta ut när naturen. Elementen är ibland obarmhärtigt slår till mot oss människor. Kanske är det naturens sätt att ta hämnd på oss när vi försöker tygla naturkrafterna. Eller då vi försöker ändra och styra om naturens gång så det ska passa oss människor och vår bekvämlighet eller vinstintresse. 

   Naturkrafterna eller elementens raseri finns alltid runt omkring oss och vi måste lära oss att leva i harmoni med dessa krafter. De kan aldrig övertäckas.