ÖSK - Utsiktens BK ( 1 - 0 ) 2 - 0

   Utsiktens BK är en ny bekantskap för svartvitt. Laget som av göteborgshumorn döpts till Kiken. Nykomlingen i superettan har gjort det väldigt bra i år och ligger efter fjorton omgångar på en meriterande femte plats. Låt vara att årets superetta är en svag upplaga där alla slår alla huller om buller och egentligen ingen större skillnad mellan lagen i toppen och botten av tabellen. ÖSK kommer till match med en trepoängare i ryggen och behöver en till idag för att komma in på ett positivt spår med vinster. Med sexton matcher kvar att spela inför idag har ÖSK både toppkänning och bottenkänning på sin niondeplats i den jämna tabellen. Om det är uppåt klubben och spelarna vill så är det bara att ta på sig blåstället och kämpa. Inga poäng för skönspel, men väl passningar till rätt adress. 

Daniel Strindholm, ny målis.  Foto: ÖSK

   ÖSK är mitt inne i sommarens transferfönster och föreningen har lyckats sälja Hussein Ali till Heerenveen. ÖSK har hämtat hem en lovande ung svensk målvakt från Spanien, Daniel Strindholm, som ersättare för lånet Radu Mitu. Vincent Thill är tyvärr tillbaka i sitt ukrainska lag, men frågorna är många om framtiden inom ukrainska fotboll som löses på UEFA/FIFA-nivå. Viktor Mpindi, som i bloggens ögon inte gjort något större intryck eller avtryck som bollvinnare och spelfördelare, är en spelare vars låneavtal går ut i augusti och mycket talar nog för att ÖSK säger tack och hej till kameruniern. Synd att ungtupparna Shlimon och Barsoum ännu inte växt in i superettakostymen. Sedan skadebenägna Hamad, varningsbenägna Seger och Walker på det, gör mittfältet till en riktig stor och svår knut att lösa. En viktig lagdel för att både försvar och anfall ska fungera.

   Första halvlek börjar på bästa sätt med att Samuel Dahl slår ett precist inlägg och Erik Björndahl backar undan markeringen och nickar i marken ner vid målvaktens högra stolpe, otagbart. 1- 0. Schysst start och bloggen antecknar yrvaket. Sedan jobbar Utsikten oförtrutet på med kortpassningar i sidled och djupled men utan att skapa några vassa chanser annat än ett skott i stolpens utsida efter halvtimmen. Göteborgarna har mycket spring i benen och ÖSK får täcka ytor och gör det på ett bra sätt. Idag är verkligen blåstället på och försvaret håller ihop på ett bra sätt i hela matchen utan plumpar i protokollet. Yasin har en skruvad boll mot bortre burgaveln men Utsiktens keeper tänjer ut och tippar bollen till hörna. Björndahl stjäl bollen från en mittback och blir helt ren men försöker sig på en lobb som går över. Milleskog fanns som passningsalternativ, men där ska det för sjutton vara mål Björndahl! Hur svårt kan det vara att få bolljäveln i mål? Försvaret med Dahl i spetsen samt Seger och Yasin bra i första halvlek.

   Hemmaspelet stämmer inte riktigt i andra och Utsikten äger mycket boll. Men äntligen verkar svartvitt insett att det är kämpa som gäller och gnäller heller inte så mycket på domaren idag även om de åker på rejäla tjuvnyp av Utsikten som samlar ihop till halvdussinet ostskivor. Under en tiominutersperiod får ÖSK knappt låna bollen, men som tur är saknar Utsikten sin måltjuv idag och laget får inte till några vassa chanser. Sports Erik Björndahl däremot får flera halvlägen då hans medspelare verkar lärt sig att läsa hans löpningar och intentioner. I 91:a minuten tar Milleskog ner en befriande spark från försvaret högt upp i banan. Hjertstrand som kommit in i andra fyller på och driver bollen ner till kortlinjen. Flera svartvita vill få boll i straffområdet snett inåt bakåt, men det är Daniel Gustafsson som håller klubban i isen metern från mållinjen på ett stenhårt inspel från Hjertstrand. 2-0

David Seger bäst på plan med en enorm arbetsinsats, Yasin rapp och de båda mittbackarna Moro och Andrésson har inte setts bättre.

För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns resurser kvar när den kommunala skolan, vården och omsorgen fått tillräckligt för sin verksamhet.

"One, two, three, four" av Craig Brown

The Beatles in time Foto: ÅJ

    Den bästa bok om The Beatles som bloggen läst hittills. One, two, three, four av Craig Brown är en prisbelönt bok som tar det bästa av allt som skrivits om The Fab Four och använder det i en fantastisk och spännande redogörelse för The Beatles gemensamma karriär. En karriär som sträckte sig över minst tretton år beroende på när man räknar bandets start. Från bakgatorna i Hamburg till de stora arenorna i USA till att enbart vara skivartister och sluta sina karriärer med en episk konsert på taket av deras Applekontor på Saville Row som skildras i filmen Get Back.

   Boken är en detaljerad och noggrann beskrivning där inget utelämnas. Möjligen då att bandets turnebuss tankades i Lillån, Örebro i oktober 1963 under deras Sverigeturné, men Craig Brown är förlåten. Det finns mycket annat nördigt och skoj om gruppen så det räcker. Brown redogör för många skrönor, rykten,  halvsanningar och vinklade uppfattningar från personer som alla vill få en bit av den enorma berömmelse som bandet hade under sextiotalet och med det också en möjlighet till egen ekonomisk vinning.

• Tyskarna uttalade gruppens namn, Peadles, som är tysk slang för små snoppar
• George använde ibland ett alias, Arnold Grove som egentligen var namnet på gatan där han växte upp
• Det finns till och med en intervju med den person som körde ihjäl Lennons mamma Julia i boken
• Gruppen fick det stora genombrottet 1963
• Jimmy Nicol, som ersatte Ringo under 10 dagar på Australienturnén 1964, spelade senare med Göteborgsbandet Spotnicks under en turné i Mexico.
• Ringo var egentligen vänsterhänt men tvingades av sin farmor att använda höger. Detta gjorde att hans spel fick sin speciella rytm och stil.
• Johns äktenskap med Cynthia och att han hade en son, Julian, hölls hemligt för man ville att grabbarna skulle vara tillgängliga för alla "flickfans" fantasier och drömmar.
• De blev i början av karriären utkastade ur Tyskland då George var för ung och Paul och John för förargelseväckande beteende. När de kom tillbaka till Liverpool hoppade Paul av och började som elektrikerlärling.
• De slutade turnera i augusti 1966. John och Ringo 26 år gamla, Paul 25 år och George 24 år!
• Inofficiellt lämnade både Ringo och George bandet kortare perioder i slutet av sextiotalet, men Paul var först med att officiellt lämna i april 1970, vilket blev slutet för gruppen. Då hade John redan tagit sitt beslut att lämna, men inte gjort det officiellt.
• Aunt Mimi, Jim McCartney, Brian Epstein, George Martin, Mel Evans, Pete Shotton, Neil Aspinall, Cynthia Lennon, Jane Asher, Maharishi Mahesh Yogi, Yoko Ono, Maureen Starr och Pattie Boyd var alla viktiga personer kopplade till gruppen
• I samband med Brian Epsteins död 1967 tog de själva över affärerna runt gruppen och detta var början på slutet för The Beatles

   För oss som inte var med i början av gruppens karriär är det svårt att förstå den enorma genomslagskraft och omvärldens fascination som gruppen generade. Fyra enkla killar från Liverpool som påverkade sextiotalets mode, frisyrer och musikstil. Nu när vi har facit är det svårt att förstå och det är svårt att se sig om i backspegeln när vi har hört och sett allt som gruppen influerade. De var först med det nya, och bäst med med det nya. De var rebelliska genom sina fans och sitt sätt att vara. De angav tonen till de nya tiden som andades framtidstro istället för vuxengenerationens tunga arv från andra världskriget som präglade femtiotalet. Plötsligt blev popartister, konstnärer, modefolk och frisörer den nya aristokratin i Londons fashionabla värld tack vare The Beatles. Gruppens musik var helt enkelt sextiotalet soundtrack och det nya som fanns i Swinging London, nyskapandets epicentrum.

   Boken är en ordrik berättelse där författaren Craig Brown använder sig av samtliga 600000 ord i The Concise Oxford dictonary, men med bravur. Kanske alla ord behövs när han ska sammanfatta allt som The Beatles gjorde under sina tretton är tillsammans som grupp. Men han lyckas ändå få boken att bli lättlästa med sin speciella korta kapitelindelning, ändlösa anekdoter och hänvisningar till andra artister i sextiotalets musikbransch. Boken är en veritabel Whos`s who från det glada och upproriska sextiotalets musikvärld.

Boken får betyget 10 Markaskogar

ÖSK - Trelleborg. ( 1 - 1 ) 2 - 2

Alfred, ny från division 1 Foto: ÖSK

    Det är inte mycket som stämmer just nu inför dagens match mot superettans sydligaste lag, Trelleborg. Mängder av skador på nyckelspelare t ex Hamad, Gustafsson och långtidsskadade Broberg såväl som kompletteringsspelare som Shlimon. Som lök på sommarlaxen är dessutom Axel Andresson avstängd i dagens drabbning.   

   Förståsigpåarna på sociala media är på krigsstigen och kräver styrelsens och tränarens avgång allt mer högljutt för varje match som laget inte lyckas ta tre poäng. Laget sjunker som en gråsten i tabellen men laget har, hur otroligt det än låter, fortfarande en rimlig kontakt med toppen på grund av att alla lag slår alla i den rekordjämna (rekorddåliga?) superettaserien. 

   Dessutom har nu Persson, den padelspelande ordföranden, gått ut med att föreningen har dålig ekonomi. Tvärtemot vad han sa i vintras efter försäljningarna av Collander och Ali, så några kostsamma nyförvärv i sommarfönstreet är inte att hoppas på. Hussein Ali är nu ute till försäljning för att till viss del rädda en usel ekonomi. Ett nyförvärv hittills i sommar är nigerianen Alfred, men han sitter fortfarande på bänken! Bloggen kräver att nästa nyförvärv, om det nu finns resurser till det, går rätt in i startelvan annars är det ingen mening med att värva nya spelare. Den enda ljusglimten just nu är väl det nya plastgräset som ligger på Behrn arena, kanske kan det minska sjukstugan hos svartvitt. 

   I Trelleborgs FF spelar de gamla bekantingarna örebrobekantingarna från Simon Amin och med  Mohammad Saed på bänken så släkten är värst idag. Om nu inte solen och hettan får spelarna att gå på knäna när matchens spelas mitt i den svenska högsommaren. Och intresset från bloggen är inte direkt på topp. Svensk Juli är ingen optimal fotbollsmånad som åskådare på plats. Nä, nu blir det strömmad match i sommarnatten istället. Senast lagen möttes på Behrns plast var 2018 med en storseger för hemmalaget vilket är noterbart.

Juli månads hetaste dag bjuder på varmt och ett hett möte som beses digitalt mitt i natten i efterhand av bloggen. På läktaren är det glest i realtid. Elitfotboll i juli månad är ingen publiksuccé i Sverige. ÖSK startar matchen bra med fina chanser för Björndahl och Yasin, båda efter fina långbollar från en av dagens mittbackar, Benjamin Hjertstrand. I sjunde minuten nickar Erik Björndahl in en hörna 1-0 och förlossningen är nära. Efter målet är TFF på hugget och det är darrigt i hemmaförsvaret vid några tillfällen.Tydligt är att spelidén idag är inlägg på Björndahl som fått anfallsplatsen på bekostnad av Milleskog. ÖSK spelar piggt längs vänsterkanten samtidigt som det slarvas en hel del med passningsspelet. På slarv i försvaret lyckas TFF vända spelet och nicka in kvitteringen i 26:e minuten. 1-1 och dåligt försvarsspel av mittbackarna. Känns lite orättvist i det läget, men ÖSK har för många brister i det defensiva spelet som straffar sig. På hörna i 45 minuten får Yasin kanonläge men träffar ribban från fem meter. Björnquist, Hjertstrand och Walker får små plus av bloggen efter första halvlek.

   Andra halvlek startar med förhoppningar från bloggen och man ser att svartvitt har bra självförtroende efter en hygglig första halvlek med ett bra avslut. TFF har trots allt bollinnehavet i början av halvleken. ÖSK:s mittbackar spelar fram till TFF-anfallare som distinkt slår in bollen i nät, 1-2 och det är galet vilket dåligt passningsspel svartvitt har. ÖSK verkar vakna och går framåt. Dahl och Jake har en bra dubbelchans. I 58:e rakar Mpindi in en frisparksretur, 2-2 och jubel bland kubanerna. Intensiteten avtar sista 25 mycket på grund av värmen men i 82:a minuten touchar Hjertstrand en frispark tätt utanför målramen. TFF:s Amin får en kanonträff i ribbans underkant och ger sånär tre pinnar till TFF. Irriterat i slutminuterna och några svartvita pratar till sig avstängningar i nästa omgång. Flera bra chanser för TFF i slutminuterna när ÖSK förgäves försöker gå framåt för tre poäng utan att skapa något värt att nämnas.

   Eskilinnen, Walker och Björnquist nyttiga i sommarvärmen med sin rutin. Jajaj, en poäng i alla fall men det är nu som seriens avgörs. Svartvitts tabellplacering som i nuläget verkar bli på den nedre halvan av tabellen när omgång trettio spelats är långt från vinterns målsättning. ÖSK måste skapa ett mycket bättre passningsspel, bättre och fler avslut på mål och gnälla mindre i fortsättningen om det ska bli något vettigt av den här säsongen. 

För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när den kommunala skolan, vården och omsorgen fått tillräckligt för sin verksamhet.

Odysséen

Odysseus i Ithakas hamn. Foto: ÅJ

    Nu har vi kämpat på i den grekiska arkipelagen i tolv år. Oftast i Kykladerna men även på Sporaderrna och bland de Joniska öarna. När och om vi kommer fram till någon slags hemö likt Odyssevs är det ingen som vet. Det känns bekvämt att irra runt bland de mindre öarna och undvika de stora bjässarnas turisprofiler med tingeltangel och ständigt stigande priser på hotell, mat, hyrbilar och strandbäddar. Speciellt som nu grekerna försöker ta igen den förlorade förtjänsten från Coronaårens miserabla resultat. Men varför måste det gå ut över just min Odyssée? 

   Från början var vi en besättning på 13 personer unga och vuxna i en skön mix när vi sökte budgetpensionat som luktade mögel och låg på strandens sand och tittade avundsjukt på de som hade råd med strandbäddar. Nu senaste gångerna har vi varit två på bekväma hotell med frukostservering och strandbäddars bekvämlighet. Men jag saknar sällskapets galna upptåg och ständiga tjatter om oviktiga ting som gett upphov till så många skratt och obetalbara minnen och skrönor.

Vem minns inte vårt första budgethotell i Pireus där vi sov i våningssängar av stål som liknade de vi hade i lumpen och någon trodde sig se Thåström i receptionen. Sonen har svårt att glömma detta "sjörövarhotell" som han döpt till "Thåström Inn". Han kan fortfarande inte glömma den bokningen trots att dussinet år passerat.

Vem kan glömma den voluminösa toplesskvinnan som gymnastiserade på stranden i Naxos inför ögon på alla och envar av badgästerna iförd endast minimala stringbadbyxor?

Eller när en i sällskapet drabbades av lågt blodsocker och vi inte fick äta på grund av att restaurangen på Koufunissi väntade på ett större sällskap och vi skulle då inte få plats. Konsekvensen blev att han började leta stolar och röja runt bland bord så det skulle räcka åt oss medan övriga i vårt gäng skrattade så vi tjöt, fast i det tysta.

Vem kan glömma den italienska modern som ammade sin son på stranden inför allas ögon på Ithaka? Det som var udda och som gjorde en i sällskapet synnerligen upprörd var att sonen enligt oss var minst tio år.

Eftersom sällskapet bestod av olika familjer betalade var och en av familjerna för sig när vi åt på restaurang. Family 1, Family 2 och Family 3. Men på Skiathos fick någon den ljusa idéen att kalla familjerna enligt bokstavsordning för att lösa hanteringen av notan. The A-men, the B-men och the C-men. Med lite dålig engelska och ekivok fantasi lyckades vi skratta sönder den engelske! kyparen som med blossande röda kinder vände tillbaka ut i köket med vår beställning.

Skrattanfallen har varit i legio och oftast utan att någon kommer ihåg orsaken. Kiknat av skratt har vi gjort på Skopelos och Zakynthos när vi suttit beredda på restaurangen precis vid havets strand eller under dignande vinklasar.

Den största hyrbilen fick vi på Milos, grå och dammig med flagnande lack. Tyvärr var inte kvalitet i paritet med storleken vilket gav en punktering som fixades i det grekiska vägdammet i bästa F1-stil. Återlämnades dagen därpå mot en mindre bil, men med högre kvalitet och komfort.

Penelope färdig med sin väv. Foto: ÅJ

På hemväg från Rafina till Athens flygplats utsågs en person av oss, min fru, att hoppa på vår buss för att hålla platser till dessa att vårt bagage dykt upp. Hon gjorde sig inte populär där i bussen med sitt krav på fyra sittplatser i den glödheta, stillastående bussen där AC inte var igång. Inte blev det bättre av att hon var på fel buss när den började rulla och våra väskor anlände. Som make i nöd och lust och med fara för mitt eget liv ställde jag mig framför den rullande bussen tills dess att frun hunnit be chauffören om att få kliva av.

Men inget av allt detta stoppar oss från att resa tillbaka de kommande tolv åren, kanske tvärtom Vi fortsätter vår jakt på sol och värme, salta bad, fantastisk mat och vila i en annorlunda kultur i ett annat hörn av Europas mångfacetterade kontinent.