ÖSK - Utsikten ( 3 - 0 ) 5 - 1

Björnquist har rutin och idag räckte den till.

   Svartvitt har spelat juniorfotboll på sistone. Två svidande bortaförluster med uddamålet där man haft ledningen och tappat i slutminuterna. Hemmamatcher där man gjort en usel och en bra halvlek. Det är inte så konstigt att laget rasar ihop och blir nervöst eftersom rutin är en bristvara i laget. Speciellt som Järdler ofta byter ut Walker innan sammanbrottet då den stora juniorskälvan kommer. Walker, Holmberg, Björnquist är de som på pappret har stor rutin från allsvenskan men de är för få och inte tillräckligt tongivande. Det är i de bakre regionerna där laget blir nervöst, tar fel beslut och gör fatala tabbar. Till deras försvar är det ett ungt och talangfullt lag som ÖSK har så det är nog inte annat att räkna med genomklappningar i matcher och stundtals darrigt spel med poängförluster som konsekvens. Men så kommer det en match som idag där de gör en helgjuten insats och spelar bra och tar en trea men sen blir det juniorfotboll igen. De blandar högt med lågt, precisionspass med pinsamma snedsparkar så det gäller att vara utrustad med tålamod på läktaren som svartvit supporter.

   Sport har en förmåga att spela bra mot bättre lag och dagens match spelades mot ett Utsikten som ligger topp två, men är helt ur form och i otakt just nu. Laget har tidigare på säsongen gått som tåget men nu är den allsvenska direkplatsen är nära är den i fara. Idag var succétränare Bosko Orovic och lagkaptenen Erik Westermark avstängda efter en härdsmälta i senaste omgången, från de båda, när man förlorade mot Trelleborg. Kiken, som laget kallas av göteborgshumorn, består till stora delar av ratade spelare från Änglarna, Häcken och andra lag i Götet. Orovic har lyckats smälta samman spelarna till en härlig, framgångsrik legering. Nu verkar laget darra på manschetten så den allsvenska biljetten är i fara. Förra året var Svartvitt lyckosamma på hemmaplan i matchen mot Utsikten. Och idag var göteborgarna helt chanslösa och utsiktslösa.

   Idag var ÖSK revanschsugna och laget var skadefritt sånär som på Andresson som har en trilskande hamstring sedan en tid. Kroon har varit småsjuk i veckan med feber och vilas. Tankar finns hos tränarna att justera försvarstrion på nåt sätt. Så när domaren blåser för avspark är det Bergmark, Moro och Lindqvist som startar med en förhoppning om stabilitet och seniorspel. Det blev en klang och jubelföreställning med Viktor Backman het som ett strykjärn där han spelar sitt fotbollslivs mest fantastiska 25 minuter. Han gör två mål och ordnar en straff som Kalle Holmberg säkert sätter i nät. ÖSK spelade sedan av halvleken. I 49:e minuten rullar ÖSK upp Kikenförsvaret och Valgeir Valgeirsson kan enkelt bredsida 4-0 i nät. Femman sätter Jake Larsson i 65:e efter förspel av Kalle H. Det exploderar på Västra stå och GFÖ-läktaren av glädje. Publikmatchen vanns av hockeyn som spelade samtidigt, men målmatchen vanns av fotbollen. 2930 fotbollsälskare trivdes på läktaren när rutin blandades med ungdomlig entusiasm i en sprudlande cocktail av fotbollsglädje på Vallens plastgräs. Finlir i kombination med blåställ ger en storseger på hemmaplan. Den andra i rad. Bloggen hoppas laget håller ihop på bortaplan nu och förutsättningarna finns speciellt som Järdler kunde vila flera spelare och han gjorde dessutom många tidiga byten i matchen. Bara att bita ihop nu på bortaplan när avståndet till nedre strecket utökades till sex poäng och det finns en realistisk chans på femte plats när serien är färdigspelad. 

   I dagens match håller laget i 90 minuter och ingen faller ur ramen av spelarna. Moro är tillbaka i samma imponerande form som han var i våras. Kalle gjorde ett mål och var inblandad i övriga fyra med rutin och kyla. Men man kan inte undgå att imponeras av Viktor Backmans första halvlek. Repris i nästa omgång tack.     

   För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när kommunal skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet.

Griniga gamla gubbar

Waldorf and Statler Foto: pride.com

 

   Det är inte så konstigt att gamla gubbar är griniga. Tänker man efter så finns det många anledningar till att grinigheten utbreder sig hos äldre män. Det skulle nog vara mer konstigt om de inte var griniga faktiskt för det finns mängder av anledningar och bevis till varför gamla gubbar är griniga.

   Gubbarna föraktar dagens ungdom som inte beter sig som de gjorde när de själva var ungdomar. De unga kan inte prata ordentligt, de kan inte skriva ordentligt och när de pratar skriker de. De klär sig konstigt och utan stil och har trasiga kläder som hänger och är för stora. De bär kepsar bakochfram utan att skämmas. Ungdomar åker el-scooter och cyklar på trottoarer vilket upprör gubbar. I grunden handlar det om att det var bättre förr. I alla fall i gubbarnas ögon. Bättre var det ju när de själva var unga och det är de som är den enda måttstocken. De själva, alltså. Allt utgår från hur de var själva och hur gubbarna hade det när de var yngre.

   Gubbe blir man i sextioårsåldern, då börjar bitterheten sätta in utifrån gubbperspektivet. Tiden som familjens alfahanne är definitivt förbi och framtiden känns mörk och oklar då vi spendera fredagskvällarna sovandes i tevesoffan antingen ensamma eller tillsammans med frun. Som också sover i soffan. Det finns fler kroppsfunktioner som avtar i funktion och inte fungerar som förr till oss griniga gamla gubbars förtvivlan, missmod och besvikelse. Syn och hörsel blir sämre. Minnet blir plötsligt väldigt opålitligt. Glasögon och hörapparat kommer till användning. Tänderna glesnar, spricker och ramlar ur munnen. Håret blir tunnare, kanske försvinner helt, men börjar växa på märkliga ställen istället som i och på öronen. Hos en del av oss börjar det växa hår på näsan ja till och med kan näsan börja växa hos en del av oss gubbar. Prostatan börjar krångla och strålen är inte lika distinkt och träffsäker längre. Det är inte undra på att vi vänder alla dessa motgångar till grinighet mot omgivningen. Både mot nära och kära, men också mot den som råkar vara i vägen och i vårt tycke gör något märkligt som vi behöver kommentera med en tråkig kommentar som gör att vi uppfattas som en grinig gammal gubbe.

   Det här är ett världsomfattande fenomen och mer regel än undantag i alla kulturer och världsdelar. Förmodligen också en del av evolutionen och livets gång i det korta och långa perspektivet till gagn för rasens utveckling och fortlevnad. Men kul är det inte för oss gubbar.

Jack Lemon och Walter Matthau

   Jack Lemon och Walter Matthau spelade huvudrollerna 1993 i filmen Grumpy old men, eller Griniga gamla gubbar som den heter på svenska. En komedi med tragikomisk underton där filmens tema spelade på de två gubbarnas grinighet, framförallt mot varandra, men också i jakten på den i området nyinflyttade änkefrun.  Men omgivningen får också del av de båda gubbarnas giftiga kommentarer och deras avoga inställning till allt och alla. Ett annat par kända gubbar är Waldorf och Statler. De två gubbdockorna från Mupparna. De sitter där i sin loge och häcklar alla och envar med kommentarer som är omöjliga att försvara sig mot för de som blir utsatta för gubbarnas giftpilar till kommentarer. Precis så som griniga gamla gubbar gör.

 

 

ÖSK - Skövde ( 1 - 3 ) 5 - 3

    Någonting har hänt i laget, föreningen och stan. Det pratas fotboll igen trots att hockeyn precis dragit igång. Det finns en framtidstro igen och allt är tack vare Kalle Holmberg och hans målnäsa. Sju mål på kontot och de flesta poänggivande. Kalle jobbar i 90 minuter utan större åthävor, tyst och lojalt och ibland smäller det till i nätet. Hans sätt att spela har fått fart på lagkamraterna och Simon Kroons betydelse ska man heller inte glömma. De två verkar trivas tillsammans och de är ett klassiskt radarpar i vardande. Dessutom har David Seger höjt sin lägstanivå rejält och Eskelinen och försvaret har spelat sig samman till en säkrare nivå. Även trubadur Walker har vaknat så här inför höstspurten. Storsegern borta mot Örgryte innan uppehållet gav stora förhoppningar och dagens match mot jumbon Skövde ger Svartvitt möjlighet att fortsätta på vinnarspåret. ÖSK andas morgonluft.

Järdler börjar få fason på laget Foto: ÖSK fotboll

    Skövde tappade spelare inför säsongen och lagets kapacitet sjönk drastiskt då bland annat västgötarnas långkastare försvann. Inför nästa säsong, som troligtvis spelas i ettan, tappar man också sin tränare Tobias Linderoth som redan skrivit på för Varberg. Ett lag som i med största säkerhet tappar sin allsvenska plats. Förra årets drabbning på Behrn blev en besvikelse för svartvitt. I år har man goda chanser att bättra sig även om Axel Andresson blivit långtidsskadad. Men då har istället Nasiru Moro läkt sitt brutna nyckelben och gör comeback som mittlås efter flera matcher i sjukstugan.

   Inför dagens match genomförs en "legendarmatch" med en uppsättning slocknade stjärnor. Bloggen känner sig kränkt, den har i alla fall varit med och avgjort en DM-final för juniorer 1980. Uppenbarligen räcker det inte för legendarstatus i föreningen. Det är ändå kul att se dessa rundmagade herrar tuffla runt på arenan.

   Jojo, ordning på laget! Skövde leder med 0-2 efter 16 minuter och gör mål på sina chanser innan ÖSK fått ordning på spelet och laget. Alla tre i försvaret spelar på nya positioner som ger en rörighet vilket västgötarna utnyttjar och Moro är ett ringrostigt mittlås som blir utbytt i halvtid. Skövde kastar långt och skruvar stenhårda hörnor. Motivation slår klass denna första halvlek. Innan Skövde gör trean sticker trubadur Walker mellan med en viktig reducering. En bredsida i nättaket i 26:e minuten. Det målet var en förutsättning för andra halvleks upphämtning. Ingen spelare godkänd i första och tre byten i halvtid och Hultqvist in som mittlås igen och Bergmark in som vänsterback trebackslinjen. 

   Orvars barnbarn hinner inte vara på plan i mer än två minuter när han slår en perfekt svepande crossboll som ger förutsättningar för Kroon att reducera till 2-3 med en knorr i bortre. Skövde samlar gula kort men undviker röda, däremot inte en kvittering. Jake Larsson får ta en frispark från trettio meter i 53:e minuten och åskan slår ner. En riktig Benny Guldfotträff i bortre krysset. Eufori hos Jake, laget och publiken. Vilken stjärnsmäll! Nätet står fortfarande som en strut flera timmar efter matchen. Vilken islossning för Larssons grabb som också kommit in i halvtid. Svartvitt trummar på ett allt tröttare Skövde som också vill ta tre pinnar. I hastigheten glömmer de defensiven och ger Sport enorma ytor. Seger gör 4-3 i 72:a minuten på ett närskott. Publiken och laget går helt i spinn då tre poäng är nära. Men Skövde ger sig inte utan skapar några farliga lägen även om inget skott eller nick går på mål. I 95:e minuten ordnar Elias Barsoum en straff som mer är att betrakta som en gåva från domaren. Kalle Holmberg gör en panenka och 

5-3 är ett faktum som slutresultat på matchens sista spark.

Det är en helt galen match som danske domare Böglund dömer. Hela matchen är en känslomässig berg-och-dalbana men någonstans kände ändå bloggen att det skulle ordna sig trots stort underläge i första. Järdler gör totalt fem byten som alla ger positiv utdelning. Tre i halvtid som bevisar att det är bra att göra tidiga byten. Det är en publikmatch som har allt utom skönspel. Gissar att båda tränarna blev betydligt mer gråhåriga efter dagens fight. Det är tillbaka till ritbordet för Järdler och kompani för ett försök till en tredje vinst på raken i den här knallhårda bottenstriden där ÖSK fortfarande befinner sig.

Bäst i ÖSK idag var Niclas Bergmark, Jake Larsson, Kevin Walker och längst fram Kalle med Kroon.

   För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när kommunal skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet.

Only too much is enough med Francis Bacon

 

Francis Bacon Foto: ÅJ

   Francis Bacon, en orolig själ med rötter på Irland, men en världsmedborgare som spenderade stora delar av sitt liv utomlands. Paris, Sydafrika, Berlin och London. Städer och platser där han utforskade sig själv på jakt efter sin egen identitet och sexualitet.

   En av mina följare på Instagram sa till mig häromkväll på en fest: Vilka konstiga böcker du läser.  Ja, det kanske är sant men de är också lärorika, fascinerande och beskriver en värld och människor som inte ingår i mitt dagliga umgänge. Bacon, precis som sin landsman Oscar Wilde, var en mästare på spetsiga citat och aforismer. Här finns kvickheter med sälta och vass udd när Bacons ord sammanställts av hans vän och följeslagare Michael Peppiatt i boken Only too much is enough. Francis Bacon 1909-1992 levde ett rotlöst liv med otaliga kärleksrelationer, ett ständigt sökande efter lycka. Hans målningar är stora, dramatiska och ofta svårtydda. De säljs nu för stora summor. Han började måla sent i livet efter att han arbetat länge som möbelsnickare. Bacon fick inspiration och började måla när han besökte en Picssoutställning i Paris 1928.  Han nådde viss framgång från tiden för andra världskriget och framåt. På en retrospektiv utställning anordnad av Tate Gallery 1962 tog berömmelsen fart på allvar och hans verk började säljas för de stora summorna.

   Vad gäller citaten så håller de skiftande kvalité i boken. Några korta, snärtiga och kärnfulla, medan andra är som en kortare utläggning av en åsikt och tankegång. Till exempel: Beeing a queer was really so much more interesting when it has illegal eller Cézanne gradually formed a system out of his desire to trap images which moved and excited him.

421 miljoner kronor på auktion 2017

    2017 såldes den här triptyken av Francis Bacon Three studies for a portrait of George Dyer. Enligt en skröna ska det föreställa Bacons älskare som han träffade när Dyer försökte göra ett inbrott i Bacons ateljé. Triptyken ägdes en gång av barnboksförfattaren Roald Dahl. Målningen är ett bra exempel på Bacons stil att använda mörka färger, förvridna eller vanställda ansikten och drama skapat med enkla medel. De flesta av Bacons verk var porträtt av kända och okända personer. En annan typisk Baconmarkör är att tavlorna är stora då han nästan alltid målade sina modeller i naturlig storlek.

 

  En sida ur boken Only too much is enough. Boken består av citat, tänkespråk och aforismer från Francis Bacon. Måste nog ändå hålla hans landsman Oscar Wilde som irländsk favorit. Bloggen saknar briljansen och den lekfulla behandlingen av orden. Boken är lättläst, men inte lätt att förstå. Läser boken på originalspråket engelska eftersom boken inte finns översatt till svenska. Vissa citat är knepiga och väldigt personliga medan andra lättillgängliga. Den senare kategorin är det inte många av i boken.

Boken får 5 Markaskogar.

Kräftskiva

   Ända sedan sent 1800-tal har kräftfiskepremiären varit bestämd till 8:e augusti. Då har kräftorna vuxit till sig i sjöar och vattendrag och blivit fyllda av kräftkött. Vanan hos svenskarna att äta kräftor har funnits ända sedan 1500-talet och även norrmän och finländare, mest av svenskfinländarna, äter kräftor. Det sätt vi äter kräftor på idag är en sedvänja som startade på sent 1800-tal. Från början kallades festen kräftkalas men i en artikel i DN från augusti 1931 omnämns det som kräftskiva. Ordet skiva kommer från bordsskiva och vid ett kräftkalas krävs en rejäl bordsskiva för det är mycket som ska få plats. Nu är det tillåtet att fiska och äta när som helst men svenskar är ett folk med vanor så vi fortsätter att äta och fiska dessa asätande djur i augusti.

   Regleringen av fisket lockade naturligtvis till tjuvfiske. Både vad gäller tidpunkt och plats då många fiskade utan tillstånd från den som ägde fiskevattnet. Halva nöjet tyckte en del av dessa nattliga jägare, för kräftor fiskas bäst efter mörkrets inbrott. Kräftpesten kom och förstörde mycket av fisket i de svenska vattnen. Vi blev beroende av import från icke-kräftätande länder som Kina, Turkiet, Amerika och Spanien. Sedan några år kan vi äta svenska kräftor igen, men inte flodkräftor utan signalkräftor. Flodkräftorna är i det närmaste borta ur svenska vatten på grund av pesten under 1900-talet och signalkräftorna verkar numer innehålla P-fas. En kräftskivedeltagare sänkte stämningen på årets skiva genom att säga sig hört att det här var sista gången vi åt svenskfiskade kräftor. Turkarna verkar i alla fall vara de mest pålitliga kräftorna till skillnad från de turkiska politikerna som inte släpper in oss i NATO. Ett faktum som skapade stor munterhet vid årets kräftskiva.

   En mängd tillbehör i både fast och flytande form är enligt många obligatoriska och nödvändiga för att ackompanjera djuren ner i magsäcken via strupen. Andra vill bara njuta av kräftorna utan en massa annat tjafs på bordet. Det kan vara pajer, sallad, bröd och ost. Det är dryck av olika slag och styrka och i olika kvantiteter. Det ska sjungas snapsvisor till de kylda dryckerna. Det sjungs hellre än bra, men inte desto mer hjärtligt och efter hand så tycker de flesta av sångarna att sången låter bättre. Visornas texter som sjungs på festerna jag deltar i lämpar sig inte i tryck i detta kåseri. Deltagarna på min skiva har sina olika personliga favoriter så det är många sånger som ska sjungas ur det vältummade sånghäftet. Så det gäller att hushålla klokt med drycken, i år sjöng vi om en man som var turk, något som deltagarna hade mycket roligt åt. Kräftorna ligger så länge de kan i spadet så ätarna kan suga ur det godaste. Alltid vid varje kräftskiva får någon en saltdoftande skvätt spad på kläderna som kladdar och luktar starkt nu i år indränktes värdinnan i kräftvattnet å det rejälaste. 

   Varje år råder det delade meningar om den pappersbaserade utstyrsel som erbjuds av värdparet. Det kan vara pappershattar, serpentiner, pappförkläden, konstgjorda hårband eller glasögon med fantasifulla kräftdekorationer. Inte alla är förtjusta ska man veta, den stele svensken släpper inte gärna loss. Den obligatoriska pappmånen hänger lågt till allmän beskådan och är idag oftast elljusförstärkt. Levande ljus finns annars i överflöd på bordsskivan och hjälper till att hålla värmen hos deltagarna, för en kräftskiva ska hållas utomhus. Det brukar i allmänhet vara den sista utomhusfesten och markerar för många slutet på sommaren och början på hösten. Det går i allmänhet åt många varma tröjor och filtar för att festen ska kunna avslutas utomhus. 

   Sedan återstår bara att trampa hemåt på sin cykel i den svala augustinatten och vänta ett år på nästa kräftskiva.