Rigmor ligger bredvid mig på en matta. Hon ligger utsträckt och koncentrerad på det hon ska göra. Rigmor ligger alltid på mattan bredvid mig, vi är svenskar och vanemänniskor och vi ligger på våra yogamattor på samma ställe i salen från gång till gång. Trygghet är nummer ett, speciellt som vi ska töja och tänja ut våra kroppar i märkliga rörelser som fisken, katten, hunden, krigaren, trädet, barnet, tranan och andra märkliga benämningar på indiska som jag inte kan uttala. Gemensamt är att namnen påminner om rörelsen med en kopppling till att man inom hinduismen kan återfödas som ett djur. Yoga har funnits som träningsform och meditationsform i över tvåtusen år så av naturliga skäl finns inga övningar som heter bilen eller cykeln. Däremot mängder av varianter, fler än samfund inom den kristna religionen. Det är baby-yoga, nakenyoga, svettig yoga eller bara andningsyoga. Andningen är inget jag hinner fokusera på trots att det är viktigt och hjälper mig att genomföra rörelserna. Den enda gång jag hinner och måste fokusera på andningen är under den avslutande delen av passet då vi genomför tio minuters avslappning. Då måste jag fokusera på andetagen så att jag håller mig vaken. Om jag skulle slumra till för bara en sekund väcker jag mig själv med en ljudlig snarkning. Inte bara mig själv utan förmodligen skulle detta störa avslappningen för hela gruppen. Så min avslappningsstund blir en stund då jag ligger på helspänn för att undvika att somna. Övningarna är statiska även om man kan modifiera dem till dynamiska för att undvika ovälkomna kramper. En muskel som ofelbart får jobba statiskt är den slutgiltiga muskeln som inte får slappna av i detta stora damsällskap.
Foto: klaraohlen.se |
Tjugo års fotbollsspelande har givit mig muskler stela och korta, spända som fiolsträngar. Dessutom har jag precis börjat yoga igen efter ett längre uppehåll vilket gör att muskler och senor stretar och drar på de mest oväntade ställen i de mest märkliga ställningar. Det gäller att hålla god min där i salen bland alla yogande människor. Får väl ändå säga ett det mest är kvinnor som yogar, men vi är några män som kämpar på. Yoga är inget lagspel och ingen närkampsport som vi män kanske vanligen ägnar oss åt. Det finns inga vinnare eller förlorare inga resultat eller tabell i yoga.
Jag blir nog aldrig någon riktig yogi som kan lägga benet runt nacken eller stå på ett ben med det andra rakt upp i luften. En yogi som kan dricka vatten genom anus. Mer eller mindre sluta andas eller bli levande begravd. Men jag tror nog att Rigmor kan bli en.