Yoga

   Rigmor ligger bredvid mig på en matta. Hon ligger utsträckt och koncentrerad på det hon ska göra. Rigmor ligger alltid på mattan bredvid mig, vi är svenskar och vanemänniskor och vi ligger på våra yogamattor på samma ställe i salen från gång till gång. Trygghet är nummer ett, speciellt  som vi ska töja och tänja ut våra kroppar i märkliga rörelser som fisken, katten, hunden, krigaren, trädet, barnet, tranan och andra märkliga benämningar på indiska som jag inte kan uttala. Gemensamt är att namnen påminner om rörelsen med en kopppling till att man inom hinduismen kan återfödas som ett djur. Yoga har funnits som träningsform och meditationsform i över tvåtusen år så av naturliga skäl finns inga övningar som heter bilen eller cykeln. Däremot mängder av varianter, fler än samfund inom den kristna religionen. Det är baby-yoga, nakenyoga, svettig yoga eller bara andningsyoga. Andningen är inget jag hinner fokusera på trots att det är viktigt och hjälper mig att genomföra rörelserna. Den enda gång jag hinner och måste fokusera på andningen är under den avslutande delen av passet då vi genomför tio minuters avslappning. Då måste jag fokusera på andetagen så att jag håller mig vaken. Om jag skulle slumra till för bara en sekund väcker jag mig själv med en ljudlig snarkning. Inte bara mig själv utan förmodligen skulle detta störa avslappningen för hela gruppen. Så min avslappningsstund blir en stund då jag ligger på helspänn för att undvika att somna. Övningarna är statiska även om man kan modifiera dem till dynamiska för att undvika ovälkomna kramper. En muskel som ofelbart får jobba statiskt är den slutgiltiga muskeln som inte får slappna av i detta stora damsällskap. 

Foto: klaraohlen.se

      Tjugo års fotbollsspelande har givit mig muskler stela och korta, spända som fiolsträngar. Dessutom har jag precis börjat yoga igen efter ett längre uppehåll vilket gör att muskler och senor stretar och drar på de mest oväntade ställen i de mest märkliga ställningar. Det gäller att hålla god min där i salen bland alla yogande människor. Får väl ändå säga ett det mest är kvinnor som yogar, men vi är några män som kämpar på. Yoga är inget lagspel och ingen närkampsport som vi män kanske vanligen ägnar oss åt. Det finns inga vinnare eller förlorare inga resultat eller tabell i yoga. 

    Jag blir nog aldrig någon riktig yogi som kan lägga benet runt nacken eller stå på ett ben med det andra rakt upp i luften. En yogi som kan dricka vatten genom anus. Mer eller mindre sluta andas eller bli levande begravd. Men jag tror nog att Rigmor kan bli en.  

Den nakna människokroppen

   Bloggen bläddrar igenom tevekanalernas tablåer så där på måfå som man gör en kväll i januari när det iskalla regnet smattrar mot fönsterrutorna och plånboken är tunnare än en nattfrusen ishinna på Hjälmaren. Efter en stunds letande hittar bloggen en engelsk dokumentär om Den nakna människokroppen. Trots det något ekivoka ämnet fångar det uppmärksamheten och programmet handlar så klart om hur konsten ända sedan antiken tagit sig an ämnet. De detaljrika målningar och statyer har naturligtvis en historia av att också utbilda människor om hur kroppen var konstruerad och skulle fungera. Kläder var historiskt sett mer heltäckande för att inte dra till sig mer uppmärksamhet än nödvändigt men kläder var också ett skydd mot väder, vind och det hårda kroppsarbete som majoriteten av människorna utförde. Den tidens moral var heller inte så moraliserande om nakna kroppar. Det kom senare i världshistorien så statyer kunde vara nakna under antiken och fikonlöven dök upp flera århundraden senare.

   Jesus och Venus var flitiga förebilder för konstnärer som ville avbilda människor utan en tråd på kroppen. Skickliga konstnärer kunde få fram alla känslor i en naken människokropp som kittlade betraktarnas öga och fantasi. Nu var det teveprogrammet som bloggen såg som försökte ge en objektiv bild av den nakna människokroppen genom mer än tvåtusen år. Kunnigt, engagerat och intresseväckande och den sjuttioåriga kvinnliga presentatören kunde till slut inte undgå att själv ställa upp som krokimodell för att så att säga gå till botten med ämnet. En kropp som sett sina bästa dagar men som nakenmodell en utmaning för varje konstnär. Bloggen själv har fått erbjudande om att vara krokimodell. Vet inte än idag om det var allvarligt menat, om bloggen skulle ta det som skämt eller allvar. Det har onekligen skapat en del de skratt när andra i omgivningen hört om erbjudandet.

   Nu när bloggen och årskamraterna lämnar medelåldern en efter en och inträder i ålderdomen kan bloggen bara påminna sig kroppens förgänglighet. Bloggen har börjat gå på yoga igen efter flera års uppehåll och där uppmanade instruktören oss mot slutet av passet att tacka kroppen. Bloggen å sin sida mer förbannade sin egen kropp och lekamen måste sett lustig ut då den försökte utföra fisken, trädet och krigaren. Poser som yogapassets instruktör med lugn röst påbjöd. Gissar att de andra på passet såg ett knotigt, halvtorrt gammalt träd som vajade för vinden, bräckligt och bara väntade på att den skulle falla.

   Vad gäller den egna kroppen nerifrån och upp kan bloggen konstatera att fotleder och knän klarat sig bra trots tjugo år på fotbollsplanen. Det klart, muskler och leder stramar och krampar vid olika tillfällen,  ibland väldigt olämpliga. Själva centrat för nöje och avfall fungerar utan anmärkning trots många decenniers användning. Antalet kilo skulle kunna vara färre men än är det inte för sent för Beach 2022. Invändigt finns allt kvar utom en blind tarm som försvann utan vidare spisning för tjugofem år sedan. Överkropp och knopp är intakt utom då själva behåringen högst upp som generna sett till att sopa undan. Schampokostnaden är i alla fall väldigt låg. En bettskena som en konsekvens av Corona är i antågande för att få nattfrid i sovgemaket. Ögonen har fått hjälp av glas sedan lång tid tillbaka men tänderna är fortfarande bloggens egna även om de tyvärr fyllts med amalgam som gjort att de börjar sprängas nu. 

   Så varför skulle inte bloggen kunna stå krokimodell?