Den nakna människokroppen

   Bloggen bläddrar igenom tevekanalernas tablåer så där på måfå som man gör en kväll i januari när det iskalla regnet smattrar mot fönsterrutorna och plånboken är tunnare än en nattfrusen ishinna på Hjälmaren. Efter en stunds letande hittar bloggen en engelsk dokumentär om Den nakna människokroppen. Trots det något ekivoka ämnet fångar det uppmärksamheten och programmet handlar så klart om hur konsten ända sedan antiken tagit sig an ämnet. De detaljrika målningar och statyer har naturligtvis en historia av att också utbilda människor om hur kroppen var konstruerad och skulle fungera. Kläder var historiskt sett mer heltäckande för att inte dra till sig mer uppmärksamhet än nödvändigt men kläder var också ett skydd mot väder, vind och det hårda kroppsarbete som majoriteten av människorna utförde. Den tidens moral var heller inte så moraliserande om nakna kroppar. Det kom senare i världshistorien så statyer kunde vara nakna under antiken och fikonlöven dök upp flera århundraden senare.

   Jesus och Venus var flitiga förebilder för konstnärer som ville avbilda människor utan en tråd på kroppen. Skickliga konstnärer kunde få fram alla känslor i en naken människokropp som kittlade betraktarnas öga och fantasi. Nu var det teveprogrammet som bloggen såg som försökte ge en objektiv bild av den nakna människokroppen genom mer än tvåtusen år. Kunnigt, engagerat och intresseväckande och den sjuttioåriga kvinnliga presentatören kunde till slut inte undgå att själv ställa upp som krokimodell för att så att säga gå till botten med ämnet. En kropp som sett sina bästa dagar men som nakenmodell en utmaning för varje konstnär. Bloggen själv har fått erbjudande om att vara krokimodell. Vet inte än idag om det var allvarligt menat, om bloggen skulle ta det som skämt eller allvar. Det har onekligen skapat en del de skratt när andra i omgivningen hört om erbjudandet.

   Nu när bloggen och årskamraterna lämnar medelåldern en efter en och inträder i ålderdomen kan bloggen bara påminna sig kroppens förgänglighet. Bloggen har börjat gå på yoga igen efter flera års uppehåll och där uppmanade instruktören oss mot slutet av passet att tacka kroppen. Bloggen å sin sida mer förbannade sin egen kropp och lekamen måste sett lustig ut då den försökte utföra fisken, trädet och krigaren. Poser som yogapassets instruktör med lugn röst påbjöd. Gissar att de andra på passet såg ett knotigt, halvtorrt gammalt träd som vajade för vinden, bräckligt och bara väntade på att den skulle falla.

   Vad gäller den egna kroppen nerifrån och upp kan bloggen konstatera att fotleder och knän klarat sig bra trots tjugo år på fotbollsplanen. Det klart, muskler och leder stramar och krampar vid olika tillfällen,  ibland väldigt olämpliga. Själva centrat för nöje och avfall fungerar utan anmärkning trots många decenniers användning. Antalet kilo skulle kunna vara färre men än är det inte för sent för Beach 2022. Invändigt finns allt kvar utom en blind tarm som försvann utan vidare spisning för tjugofem år sedan. Överkropp och knopp är intakt utom då själva behåringen högst upp som generna sett till att sopa undan. Schampokostnaden är i alla fall väldigt låg. En bettskena som en konsekvens av Corona är i antågande för att få nattfrid i sovgemaket. Ögonen har fått hjälp av glas sedan lång tid tillbaka men tänderna är fortfarande bloggens egna även om de tyvärr fyllts med amalgam som gjort att de börjar sprängas nu. 

   Så varför skulle inte bloggen kunna stå krokimodell?