Vintercyklist ll

   Under mina 24 år som vintercyklist har jag aldrig varit med ett så riskfyllt väglag som senaste veckan. Isbark på gator och cykelbanor som envist hängde sig kvar dag efter dag trots att bilar, cyklar och andra fordon försökt slita bort isen. Stenkrossen dansade på isbarken med nordanvindens hjälp, men gav inget extra fäste för de fordon som försiktigt kröp fram i den bleka januarisolen. Nordanvinden tvärtom slipade isytan och förändrade underlaget och gjorde det om möjligt ännu farligare för oss som försökte resa med hjulens hjälp oavsett om det är två eller fyra hjul under fordonet.

   Häromkvällen kom det snö, men bara några centimeter när temperaturen låg på plus. Kommunens snöbekämpare Anna-Britha var på bettet och åkte ut och putsade bort snön från vägar och gator. Inte allt, hon lämnade en tunn yta av snö och slask som genast frös till is på kvällen när temperaturen sjönk. Det underlaget fick jag nu cykla på i några dagar, till jobbet och från jobbet. Ett totalt livsfarligt underlag och det enda jag hade att hålla mig i var cykeln! Dessutom hade bilar, barnvagnar och elskotrar varit ute innan kvicksilvret föll ner under nollan. Dessa fordon skapade hjulspår i slasket som sedan frös och gjorde vägarna inte bara livsfarligt hala utan också spåriga på ett oförutsägbart sätt. Så när vintercyklisten hamnade i ett spår var det bara att följa med och hoppas att det inte blev en enkel resa. Vid ett tillfälle hamnade hojen i ett av dessa frusna slaskspår men farten var som tur var inte hög och vintercyklisten mer eller mindre välte omkull utan större skador på lemmar, huvud eller kläder. Annars är det personliga rekordet tre fall på en jobbresa. Även då välte jag mer eller mindre omkull utan skador även om jag hamnade i diket en av gångerna men då dämpades fallet av vägkantens snödriva.

   Men som sagt det var under de här vanskliga betingelserna vintercyklisten vågade livet för planetens överlevnad och kommunens hållbarhetsmål för att komma fram till jobbet på ett miljövänligt sätt, om än vingligt. Då har jag dessutom undvikit svallisen från tinande stuprör som slungade ut smältvatten och skapade små konstverk på trottoarer och cykelbanor. De naturligt tillverkade konstverken var vackra men förrädiska för smala cykeldäck. Inte ens någon dags plustemperaturer orkade få isytan att helt försvinna. Vintercyklisten hoppas att väglaget är säkrare kommande veckan än föregående för då fick man inte ens fäste med blicken på vägen.