2024 års lista

 Året 2024 går obönhörligt mot sitt slut. Vårt sätt att räkna tid för ett år är för den här gången till ända. Men inget slut som inte är en början på något nytt och snart är det 2025. Vad 2025 kommer att innebära är svårt att veta, men vi vet i alla fall vad det gångna året bjöd på. 

   Precis som vanligt tittar bloggen på trender och tendenser och gör sin egen lista. En lista som många väntar på just nu och bloggen kan konstatera att det är tionde gången som en lista från bloggen dyker upp i det digitala bruset. 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021 2022 2023 Är år som har länkar till historiska listor som haft sina egna egensinniga infallsvinklar. Som sig bör författade av er lokale kåsör. 

   Årets lista är en språklig lista som tar fasta på ord som slits rejält i vardagen och både brukas och missbrukas av bloggen och andra, men mest av andra. Några av orden är vanligt förekommande i tidningsrubriker och används som sk braskande diton för att skapa ett extra blickfång för utsatta grupper eller företeelser som vill vara trendiga och moderna eller bara ges uppmärksamhet från upplagesugna tidningsmänniskor.  

Hållbart, är ett ord som brukas av allt och alla. Företag, produkter, tjänster ska vara hållbara. Lärande ska vara hållbart. Alla vill haka på den hållbara trenden för att inte verka som någon eller något som utnyttjar resurserna på ett felaktigt sätt. Hållbarhet kommer ur vår vilja utnyttja de knappa resurserna som vi har på ett mer effektivt sätt. Men hur länge kommer ordet hållbart att vara hållbart? Risken är överhängande att det snart är utslitet och inte längre håller.

Rasar, nästan uteslutande ett rubrikord som försöker skapa motsättningar mellan grupper och grupperingar. Rasar gör ofta stora kollektiv mot elaka arbetsgivare. Men också företeelser, regler och lagar när rubriksättare vill skapa motsättningen och få klick på sina siter. Bandylag kan rasa i tabellen, torn kan rasa utan att det skapar motsättningar. Rubrikordet rasar är en konstruktion, kanske av närkingskans rasande eller som Rickard, min gamla granne, som sa "rent för rasande" när han tyckte något var stort och väldigt, som ett superlativ. Så rasar har idag fått lite annan betydelse än den ursprungliga och den finstämda dialektala i kåsörens omgivning.

August hade det inte lätt.

Mental ohälsa, är något som är vanligt i dagens debatt om det uppväxande släktets hälsotillstånd. Var gränsen går mellan mental ohälsa och tonårsbryderier är en väldigt tunn och osynlig linje. Strindberg sa att "det är inte lätt att vara människa" och inte blir det enklare med åren. Kraven och förväntningarna på ungdomar idag blir allt större och komplexare. Den mentala ohälsan breder ut sig och är snart var ungdoms och det är inget som någon skäms över längre. Vare sig det är på riktigt eller allvar.

Trots ovanstående önskar bloggen alla läsare ett hållbart Gott Nytt 2025.

Fem lyssningar från 2024

Ett bra musikår 2024. Foto: ÅJ

Bloggen började 2024 som föregående slutade, med att lyssna på Dina Ögon. 08-stekarna som med sin softa och tillbakalutade stil tar Sverige med storm och lyckas finnas med i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Lyssnadet var en förberedelse inför det var dags för att se dem live på scen.

https://open.spotify.com/track/6IMZz2RhWJCzWKo2he1SLB?si=53ecd04b0983467d 

Nästa favoritlyssning under året är hela Sveriges favoritöstgöte, Lars Winnerbäck. Blev en tid med Winnerbäck i lurarna även det som en förberedelse för konserten i augusti. Fantastisk ordsnickrare för det karga svenska sinnet. 

https://open.spotify.com/track/3tbWy5tVm0oIyEInRf5Ho8?si=daaffec3dc6e44ee

En överraskning för bloggen självt blev lyssnandet på Lola Young och låten Messy. En anledningen till att låten fastnat är att den gått en del på P3 när jag klippt gräs! För några år sedan fick jag hörlurar som jag nu använder när jag ansar gräsmattan. Låten Messy är en uppkäftig låt från en genialisk engelsk tonåring som kommer att låta höra om sig både som artist och låtskrivare i framtiden. 

https://open.spotify.com/track/3SKH53SPQbEnZR4cJPVaz2?si=c96fa8b313b145fa

Ett band med många år på nacken i branschen är Tower of Power.  Med en imponerande katalog som de ofta och gärna delar med sig av från scen i ett livslångt turnerande där de till publikens jubel aldrig verkar tappa sin energi och sin entusiasm.

https://open.spotify.com/track/0gcnq31VqpG85RcO6A4zex?si=e0d5d51f66174888

Avslutar året med att få de brittiska  symfonirockarna YES på hjärnan och den gamla sjuttiotalsklassikerna Owner of a Lonely heart. Så här i slutet av året lyssnar bloggen på den minst en gång om dagen. 

https://open.spotify.com/track/4uLo3el3oXuxQxHhDHJr40?si=c7eb75c385374686

Omöjliga figurer och bilder

Penrosetriangeln

    På mina sociala media dyker det upp märkliga bilder och de är alla lika omöjliga att få rätsida på. Det gör ont i huvudet bara att titta på dem. Hur mycket jag än vrider och vänder på dem blir jag inte klok på dessa bilder. En optisk synvilla, ett lurendrejeri för ögat och en skickligt genomförd illusion. Vatten som rinner uppåt, figurer som bildar slingor på omöjliga vis. Vägar som kan dras ihop som en papperspåse. Det handlar om att tänka utanför boxen. Det gäller att tänka möjligheter istället för hinder.

M.C. Escher

Oscar Reutersvärd 1915-2002 var en svensk konstnär som arbetade både tvådimensionellt och tredimensionellt. Han var även professor i konsthistoria
vid Lunds universitet. Hans fascination för "omöjliga figurer" startade redan under skoltiden och hans första publicering av ett omöjligt konstverk kom redan vid 19 års ålder. Inga av dessa figurer går att återskapa tredimensionellt eftersom perspektivet är förvridet på något vis och upphäver fysikens lagar på ett halsbrytande sätt. Ett av hans mest kända verk är den sk Penrose triangeln. Döpt efter en känd matematiker som populariserade formen på femtiotalet. Den holländske konstnären M.C. Escher 1898-1972 har haft en förkärlek för dessa figurer i sin konst och också bidragit till spridningen av dessa förbryllande konstverk och former.

Erik Johansson

Erik Johansson 1985 -  är en svensk fotograf som specialiserat sig på surrealistiska bilder som sätter de små grå hos betraktaren i arbete. För tillfället boende i Prag skapar Erik Johansson bilder där han kombinerar olika material och element som bas. Naturtrogna och realistiska bilder, men ändå logiskt inkonsekventa. Med inspiration från Salvador Dali, M.C Escher och René Magritte bland andra skapar han verk. Det svenska landskapet med det speciella nordiska ljuset som en extra komponent. Tidigt intresserad av datorer och utbildad dataingenjör på Chalmers i Göteborg har han en bra grund för sitt kreativa datorbaserade arbete. 

Erik Johansson

Ingenting

   Ingenting, kan man beskriva ingenting? Jag vet i alla fall en hel teveserie som är uppbyggd på att
beskriva ingenting och den är en av de mest populära som någonsin producerats; Seinfeld. Serien om fyra vänner i New York och deras vardag som egentligen inte handlar om någonting alls. En serie som lyckas att med små medel förmedla igenkänningskomik på högsta nivå fast den handlar om ingenting alls. Genialiskt, men också en serie som många hatar för att det händer ingenting utan de snackar bara strunt och ältar ingenting om och om igen. Precis så som det är tänkt från serieskaparna.

   Alla har vi väl hört barn komma hem från en dag i skolan och svara på frågan vad de gjort idag: ”Ingenting särskilt”. Trots att deras dag har varit full av olika upplevelser, goda såväl som mindre goda. Sviken av bästisen eller tremålsskytt på tiorasten, trots det, ”Ingenting har hänt”. Kanske är det ett försvar mot obehagliga följdfrågor men någonting har hänt, kanske till och med det som hänt sitter kvar i minnet livet ut. Men svaret är lika fullt ”Ingenting”.

    En gång i tiden hade vi svårt att ge vårt Hockey-Bockey lag ett bra namn, vi kom inte på något roligt men ändå beskrivande som de andra hade; Robot eller Röda Faran. Så resultatet av våra ansträngningar på namnfronten blev ingenting och det blev också lagets namn, ”Ingenting”. Som tur var så var vi mycket vassare på isen ute på Odensbacken-slätten och om jag inte minns fel blev vi cupmästare något år och otroligt snygga tröjor hade vi också. Snyggast i Åke Noréns amatörturnering som var en institution i Östernärke under många decennier på slutet av förra årtusendet. Jag tror de var gula med siffror och namn, väldigt snygga minns jag.

   Man kan behandla sina medmänniskor som ingenting, men för att göra det måste de ju stå för någonting. Persona non grata är väl ändå mer än ingenting. Detta förhållningssätt måste väl baseras på att man betyder något, att man gjort något som gör att man förtjänar att bli behandlad som en icke person. Låter lite otäckt och man kan fundera på vad en person gjort för att förtjäna en sådan behandling. Alla förtjänar att uppmärksammas, synas, bli sedda och bekräftade som människa. 

  Häromåret byggdes en ny förbifart i den södra delen av Örebro. Helt plötsligt hamnade ”Ingenting” på kartan, för en rondell byggdes på platsen som sedan länge heter just ”Ingenting”. Strax vid rondellen finns nu också ett Miljövårdscentrum. Måste vara någon med sinne för humor eller dålig fantasi som döpt platsen för att berätta om platsen och att stämma träff på den ger onekligen en hel del möjligheter till förvirring och missförstånd.

   Jag har nu skrivit ett kåseri om ingenting och du som läst har spenderat de senaste minuterna med att läsa om ingenting. Så sensmoralen är väl att även om man ingenting gör så gör man någonting, det går liksom inte att undvika.

 

 

 

Shakespeare and co

Sylvia om sin egen bokhandel
Foto: ÅJ

    Amerikanskan Sylvia Beach öppnade sin engelskspråkiga boklåda i Paris 19 november 1919 på rue Dupuytren. Sylvia uppmuntrades av sin franska väninna Adrienne Monnier som i sin tur hade en franska bokhandel på en angränsande gata. Sylvia fick mycket god hjälp av Adrienne med både enkla och praktiska frågor samt kontakter med myndigheter. 1921 flyttade Shakespeare and Company till 12 Rue de l´Odeon som då fick sin plats i Paris kulturliv under  mellankrigsperioden, tvärs över gatan från Adriennes bokhandel. Shakespeare and Company blev snabbt en samlingsplats för amerikaner, engelsmän och fransmän inom litteratur och författarskap. F. Scott Fitzgerald, Sherwood Andersson, Ezra Pound, PaulValéry, André Gide och många fler.

   Bokhandeln blev känd för ett antal saker och den striden strömmen av kända eller på väg att bli kända författare var en av dem. Ernest Hemingway, Gertrude Stein amerikaner boende i Paris som hade Shakespeare and Company som ett andra hem och vardagsrum. Bokhandeln fungerade också som ett bibliotek där parisare och andra kunde låna engelskspråkiga böcker som kanske var svåra att komma över i Paris. Sylvia Beach vänskap med författare gjorde att hon alltid hade eftertraktade böcker som hon fått av författare eller hade böcker som de skickade henne när de var tillbaka i sina respektive hemländer. James Joyce och hans författarskap var särskilt omtyckt av Sylvia och de blev vänner. Hon hade hela hans produktion till både försäljning och utlåning. Sylvia hjälpte sin vän med att förlägga hans mastodontverk Odyssén som beskriver en dag i Leopold Blooms öden och äventyr i Dublin. Romanen bannlystes på grund av sitt innehåll i USA och England, men kunde ges ut av Sylvia i Paris 1922. Enligt rykte innehöll den första upplagan cirka tusen fel av olika slag men boken trycktes flera gånger innan den tilläts i de båda engelskspråkiga länderna. 

   Sylvia stängde sin bokhandeln strax efter den tyska invånare invasionen av Paris 1941. Tyskarna kom till Shakespeare and Co och började ifrågasätta utbudet och hotade Sylvia. Hon och en vän bar upp alla böcker till lägenheten ovanför bokhandel och lät måla över butiksskyltarna. Sylvia fick också spendera ett halvår i ett tyskt interneringsläger. Väl tillbaka levde hon sedan ett lugnt liv i Paris utan att återöppna sin bokhandel igen

Fortsättningen på historien
Foto: ÅJ

   George Whitman anlände till Paris strax efter andra världskrigets slut. Då visste han allt om Shakespeare and Co och var själv en bokälskare och bokslukare av stora mått. 1951 hade han köpt på sig så många böcker att det var dags att börja sälja av. 37 Rue de la Bûcherie blev platsen för ett återöppnat Shakespeare and Co. Då det 1958 namngavs som Shakespeare and Co höll Sylvia Beach ett kort tal och tillät Whitman att ta över namnet. Det är placerat precis på södra strandbanken av Seine i skuggan av Notre Dame. Dörrarna öppnades och de är fortfarande inte stängda. Under många år sköttes bokhandeln av Whitman med hjälp av turister som övernattade i själva bokhandel. Whitman kallade dessa nattgäster för Tumbleweeds som stannade en natt eller en månad. Det fanns sällan några begränsningar och han frågade aldrig heller om anledningen till att de kom till hans bokhandel. Väldigt sällan försvann det böcker eller pengar. George fick en dotter som han naturligtvis döpte till Sylvia. George specialiserade sig på beatnik-författare som Jack Keourac, Allen Ginsburg, Charles Bukowski, Gregory Corso och William Burroughs. En annan beat-författare, Lawrence Ferlinghetti, öppnade sin egen bokaffär enligt samma principer i San Franscisco City Lights.

   George Whitman var en välkänd profil i Paris under många år då han åkte omkring i staden på sin röda moped ständigt på jakt efter nya böcker. George avled 2011 men hans bokhandel lever vidare då hans dotter Sylvia nu är ansvarig och också försiktigt moderniserat verksamheten en smula. Varken Sylvia eller besökarna önskar en fullt modern bokhandel. Men myndigheterna är alltid lika tveksamma vid olika typer av inspektioner på de labyrintliknande gångarna. De rynkar på näsan mellan staplarna av böcker som vilken sekund som helst kan rasa över besökarna när oförsiktiga ryggsäcksutrustade besökare snurrar runt inne i bokhandeln. Vid bloggens senaste besök i bokhandeln var det kö för att komma in då Shakespeare and Co nu också blivit en turistattraktion av stora mått. Det går att handla från bokhandeln på nätet men vem vill göra det och gå miste om chansen att få insupa böckernas magiska värld i romantikens huvudstad.

Bland magnolior och böcker möter bloggen våren på

Shakespeare and Co

Foto: MHJ