ÖSK - IK Brage 2 - 1 ( 1 - 0 )

    Två hemmamatcher på raken och idag i den andra är IK Brage på besök. För andra gången i år då dalkarlarna vann med uddamålet på försäsongen i en av de första träningsmatcherna. Brage har på senare år varit ett riktigt bogey-lag för svartvitt, serien, cupen och träningsmatcher.  Under säsongen 2023 spelades den senaste superettamatchen på Behrn mellan lagen och det mötet slutade med bortaseger för dalmasarna. Som så många gånger förr på senare år hade ÖSK svårt för de grönklädda. 

Globetrotter McCue

   Senaste matchen för Sport gav en efterlängtad seger mot tidigare allsvenskarna Varberg. Vinsten gav en rejäl och välbehövlig boost för självförtroendet. En gedigen laginsats där laget hade bestämt sig för att kämpa till sista blodsdroppen. Jesper Modig tog på sig rollen som pådrivare och försvarsklippa som laget saknat i de tre inledande matcherna. Hans närvaro och inställning fick också flera andra att lyfta sig. Björnstad, McCue, Shlimon, Gwargis, Saeid, Valgeir. Listan kan göras lång på bra insatser senast och förhoppningarna inför dagens möte mot topplaget Brage har ökat och revanschlustan borde vara stor.

   Fortfarande långkalsongväder men det fina vädret lurar runt hörnet men hann inte riktigt fram till matchstart. Lite mer ordning på passningsspelet bara så blir det här bra. Man ska aldrig ändra på ett vinnande lag men ÖSK blir tvingade till det ändå. Sebastian Crona är avstängd efter sin onödiga utvisning senast och istället går Niclas Bergmark hjälpgumma i laget så här långt i serien. Ovärderligt för laget men inte speciellt tryggt för Niclas.

   Idag blev det ingen eftermatchenkorv på Deiles eftersom den kända korvkiosken stod i ljusan låga från i samband med starten av uppvärmningen och under hela matchen. Bloggen fick cykla försiktigt förbi kiosken och polisens avspärrningar. Som tur var låg vinden på bort från Behrn annars hade matchen kunnat bli framskjuten då ett VMA gick ut till omkringboende. 

   ÖSK började starkt och hade ett klart spelövertag utom sista kvarten av matchen. I början resulterade det inte i några speciellt vassa chanser men när Kalle slår in sitt tredje mål för säsongen i 30:e minuten är det en av många chanser Sport skapar i första. Målet kommer efter ett utmärkt förspel av Tobias Björnstad med hjälp av Peter Gwargis. Dessa två börjar så smått bli ett vänsterfotat par att räkna med och hittar varandra i spelet. ÖSK samlar hörnor och frisparkar och dominerar stort i första halvlek. 

   Andra halvlek börjar bra då laget i 51:a minuten tråcklar sig fram på högerkanten och Kalle får till slut över bollen på högerkanten som når en fristående Tobias Björnstad som avancerar några steg och får på en norsk mörsare som går i nät utan chans för målvakten. ÖSK fortsätter sitt offensiva spel och har flera heta chanser utan att få in den i nätmaskorna. Omedvetet drar sig laget tillbaka och Brage får till ett tryck sista kvarten och även en reducering i 86:e på ett närskott, det enda närskott som varken McCue/Modig/Pålsson/Valgeir inte lyckats vara i vägen för.

   Bäst i ÖSK idag var passningsspelet som helt saknade felaktigheter och det nyvunna fighterhjärtat som laget fått värmde de 2930 i publiken. 

   Bästa spelare var annars McCue, Modig, Björnstad alla gjorde dessutom en fantastisk laginsats där även Gwargis börjar bli varm i den svartvita dressen.

    För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när kommunal skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet.

ÖSK - Varberg BOIS 3 - 1 ( 1 - 0 )

Brunkare Modig tungan på vågen.

   Tre matcher och tre förluster i inledningen av serien för svartvitt. ÖSK måste brösta superettan och inse att inget är gratis och gamla meriter är ointressanta. Serien är jämn och alla kan slå alla. Spelarna vet aldrig när domaren blåser, så det gäller att stå upp och spela till visslan ljuder. Distinktare pass och mer distinkta inlägg med mer folk i offensivt straffområde är en önskan från bloggen. Idag i fjärde omgången tog ÖSK emot nedflyttade Varberg med Tobias Linderoth som fotskadad tränare. Goda råd var dyra och brunkare Jesper Modig gjorde seriedebut för svartvitt efter en lårskada. Brunkare behövs i hemmalaget då allt för många spelare är unga, tunna och orutinerade. Idag var han skillnaden mellan vinst och förlust. Han gav laget trygghet och stabilitet när han styrde och ställde längst bak i fyrbackslinjen. Lagets andra elaking, Sebastian Crona, har tagit plats på det defensiva mittfältet. Idag lyckades Crona bli utvisad efter två onödiga varningar. En för snack och en för hands. Dessutom minuter efter två ett målet med 17 minuter kvar. Enormt onödigt. Skadelistan börjar kortas ner i hemmalaget men fortfarande är nyckelspelarna skadebenägna vilket är oroväckande då spelartruppen är liten och innehåller få, men ack så viktiga kuggar i lagmaskineriet. Innan matchen idag hamnade även Elias Barsoum på listan förutom Kroon sedan tidigare. Det har varit mycket tjat om Järdlers vara eller inte vara som tränare mellan matcherna, men det är viktigt att spelarna på planen gör sitt jobb och det har inte hänt på de tre första omgångarna. Men idag var det annorlunda.

   Varberg är ingen ny motståndare men lagen har inte mötts ofta förutom 2020 och 2021 då det har varit fighter mellan lagen. Båda gångerna i allsvenskan med en seger för respektive lag här på Behrn. I alla tre möten har det nu varit olika tränare för Sport. Inte konstigt då tränarkarusellen hos ÖSK varit farsartad de senaste fyra åren. Dagens match var ett bottenmöte i Superettan.

   Det märktes att Sport ville vinna idag. Spelarna var inställda på hårt jobb och genomförde matchplanen i 97 minuter synnerligen disciplinerat. Första halvlek var en jämn tillställning med halvchanser och chanser för båda lagen. Malte Pålsson i buren gjorde några fina och viktiga räddningar och i 45:e minuten får Peter Gwargis till ett precisionsinlägg som landade på Mo Saeids huvud. Kvalitétsinlägg och Gwargis bästa touch i matchen. Precis i rätt psykologiskt ögonblick för Sport för en gångs skull. Bandyapplåder från läktaren där 2823 på läktaren värmdes upp i den svinkalla måndagskvällen. Tyvärr lyckades Varberg få in en kvittering i 56:e minuten på ett fint skott efter försvarsslarv. Baklängesmålet fick inte hemmalaget på fall utan Sport fortsatte dominera och jobbade sig tillbaka in i matchen. Trots ett bedrövligt passningsspel lyckades laget göra två mål i andra halvlek Saeid håller klubban i isen i 72 minuten  framför mål och Kalle H bankar in in trean i nättaket i 79:e med bara 10 man. Förspelet var en galen sprint från Backman som dessutom gjorde många löpmeter för ett reducerat svartvitt manskap.

   Malte Pålsson, Mo Saeid och Jesper Modig, bäst idag men hela laget gjorde en fantastisk kämpainsats och på söndag är det dags igen!

   För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när kommunal skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet.

Volvon var grön

 

FXU

   Volvon var grön, mörkgrön. Det var en kombi så det fanns gott om plats, och det behövdes. Kan än idag inte riktigt förstå hur de vågade låna ut den till oss för att vi skulle åka till någon av Närkeslättens alla dansbanor. Inte bara här förresten, utan även angränsande landskap fick besök av oss om dansbandet var tillräckligt kända och kunde locka folk till sin festplats. Anders och Marianne ägde bilen och hade hjärtan av guld och det sista vi ville göra var att svika deras förtroende. Trots detta svek vi med vår last bilens stötdämpare och med åren svajade 145:an allt mer och till slut byttes den ut av ägarna, men då hade vi alla fått egna körkort och bilar så Volvon fanns bara i våra minnen.

Tio personer eller ungdomar i sen tonår, det var max lasten enligt vårt sätt att se. Bilens ägare skrattade lite nervöst när de räknade in hur många som skulle med just den här lördagskvällen. Chauffören, en några år äldre kille från Pålsboda ingav nog förtroende och han körde säkert, vad som än inträffade. Det kanske lugnade ägaren Anders när han instruerade föraren om bilens alla egenheter. 

FXU, jag kommer nog ihåg siffrorna också trots att det är mer än trettio år sedan men det är bokstäverna jag kommer ihåg bäst. Registreringsbokstäverna FXU sitter inpräntat i minnet tillsammans med många glada minnen. Förstår inte riktigt varför jag kommer ihåg dessa bokstäver men mitt bokstavminne är betydligt bättre än sifferminnet. 

Hjortvallen, Högsjö Folkets Hus, Rynninge Hage, Hasselbacken, Lustig Kulle, Pålsbodaparken alla fick de besök av oss i vår överfulla gröna Volvo. Med stämningen på topp och med unga och smidiga muskler vecklade vi ut oss ur bilen två från framsätet, fyra ur baksätet och fyra ur bagaget. Inga sura miner här inte, utan gemenskapen gjorde att bilen fylldes till brädden var lördagskväll vi skulle ut på dans. Alla ville med, trots de minst sagt tveksamma resevillkoren.

Det fanns de gånger då vi var otrogna vår Volvo. En gång skulle vi till Katrineholm, vi hade fått för oss att åka dit för att köpa kinesmat men när vi kom fram hade restaurangen lagt ned eller stängt för dagen. Men vår hunger fanns fortfarande kvar och det blev till att ta ett nytt beslut hur vi skulle göra. Åka till Örebro eller vara hungriga, då kom någon på snilleblixten att det var lika långt till Norrköping som till Örebro, sagt och gjort. Vi styrde fordonet för dagen, en gammal Peugot till ”Peking” och fick oss ett mål kineskäk. Problemet vara bara att det nu var väldigt långt hem till Östernärke från Norrköping. Antalet resenärer var inte riktigt lika många på denna lilla utflykt av förklarliga skäl och när det var dags att mitt i vecka åka och dansa i Borensberg Folkets park var vi bara tre stycken som packade in oss i en Ford Taunus med håriga dofttärningar som hängde i backspegeln. Minns att chauffören skällde på oss andra två för att vi inte uppvaktade de östgötska damerna tillräckligt intensivt med våra danskunskaper. Åka så här långt för att bara stå och titta som  paneltuppar.

Men den gröna Volvon är den man minns från ungdomen och med den alla glada minnen. Jag undrar vad den gör idag, trettio år senare. Ligger den längst ned i en hög, hoppressad på en bilskrot och rostar sönder eller har den kommit till användning som returmateriel någonstans? Jag hoppas det senare, då kanske den skänker andra glädje precis som den gav oss många glada minnen en gång för trettio år sedan.

Hem till byn 5

   Jag minns i min ungdom en teveserie som handlade om en landsbygd i förändring. Den utspelade sig i en fiktiv by i Västergötland. Som ung förstod jag inte riktigt betydelsen av serien, inte heller dess budskap. Den var en tidig profetia om Sveriges urbanisering och utarmning av landsbygden. Nu är den verkligare än någonsin och det har gått så långt att småorter och mindre städer också utarmas till förmån för de tre storstadsområden som blir större och växer för varje år som går. Det här var något som tog sin början på sextiotalet och regissören Bengt Bratts serie var en lysande beskrivning i 52 avsnitt utspridda i flera omgångar över en tidsperiod på 35 år. Wikipedia skriver så här om serien. 

   Hem till byn var en TV-serie, i regi av Bengt Bratt. Den sändes ursprungligen i Sveriges Television, de första avsnitten 1971 och de sista 2006. Den fungerar som ett tidsdokument, och handlingen kretsar bland annat kring avfolkning av landsbygden och rationaliseringen inom jordbruket.

   I min barndoms hemby bestod innevånarna nästan bara av bönder och deras familjer. En radby ute på en vindpinad Närkeslätt. Några av innevånarna hade vindskydd av hagmark med slyskog. I skydd av slättens ogästvänliga vindar bodde stockholmarna, sommarstugeägare som fått smak på slättens radby. Långt från kust och hav bara en lerig kanal med smutsbrunt vatten och braxen och mört som enda napp. Gösta och Gunnel, Gun och Lennart var okomplicerade människor som lade storstadsfasonerna bakom sig och kom in i bygemenskapen utan krusiduller.  Det fanns några andra boende i byn förutom bönder och stockholmare, men de var en minoritet. Nu 50 år senare är de en majoritet av byns innevånare. Bara en gård har djur och de få spannmålsodlare som är kvar har köpt upp varandra för att skapa lönsamma gårdar då allt måste bli större, billigare och effektivare.

    Jag vet inte varför byns förändring berör mig så mycket. Allt förändras och nya tider, människor och seder tar över. Jag själv utvecklas och ser fram mot förändring och förnyelse. Men förmodligen vill jag att bandomens landskap ska vara orört trots att allt inter kan inte vara som förut. Nu finns hembyn bara kvar i minnet och jag ser små enstaka glimtar som blir allt mindre. Jag undrar om de få som bor kvar i byn ser det på samma sätt som jag.

    Nu börjar naturen ta över. Det klipps gräs på förut grusiga och leriga ladugårdsbackar. Mjölkpallarna har för länge sedan ruttnat bort och försvunnit.  Sly och buskar tar över obetade hagar. Mossan täcker glömda virkeslängder som ligger glömda i åkrar och hagar. Råttor och rådjur gnager och äter på hus och ved. Husen bleknar och färgen flagnar, djurstallarna ekar tomma. Gödselstackarna är försvunna och de nya byinvånarna renoverar sina hus och torp utifrån nya moderna förebilder, långt från bondepraktikans direktiv eller med Närkestugan som förebild och modell. 

   Jag ser skillnaden när jag inte är i byn så ofta längre. Precis som man kunde se skillnaden i teveserien Hem till byn från seriens start till slut.

 

Gertrude Stein igen

Bloggen på plats Foto:ÅJ

   Bloggen har tidigare skrivit om Gertrude Stein och hennes konstsalong i Paris på 27 Rue de Fleurus. Adressen där hon samlade sin krets av författare, konstnärer och andra intellektuella på kvällar av konstnärliga samtal. Det var inte lätt att bli en del av kretsen även om Hemingway och Picasso lyckades tillsammans med flera andra franska målare och skrivare. Inte bara bloggen är fascinerad av tidsepoken och kvarteren där allt hände i början av 1900-talet. Hasseåtage gjorde filmen Picassos äventyr som har hela sin handling förlagd till Qartier Latin och Montparnasse där så mycket hände. En kreativ miljö om än fattig för alla de konstnärer och författare som ännu inte nåt berömmelse. Se klippet i länken om hur viktig Gertrude Stein var med sina amerikanska stålpengar från USA för att hjälpa till att hålla dessa artister någorlunda mätta. I filmen Midnatt i Paris skriven och regisserad av Woody Allen finns ännu en beundrare av tidsepoken. Allen beskriver sin kärlek till livet i tjugotalets Paris i denna komedi som låter huvudpersonen resa mellan tidsepokerna och samtidigt uppleva Paris stora och vibrerande konstnärsliv.

Nu även en turistattraktion Foto: MJH

   När författarna inte samlades hemma hos Gertrude Stein var den naturliga samlingsplatsen bokaffären Shakespeare and Co. På den tiden ägde Sylvia Beach bokhandeln som låg på 12 Rue L´Odeon vilket den gjorde fram till andra världskriget då hon efter att blivit hotad av tyskarna stängde sin engelskspråkiga boklåda. Förutom bokhandeln var hon även förläggare då hon var den enda som vågade ge ut James Joyce verk Ulysses. Shakespeare and Co återuppstod under George Whitmans ledning 1951 på Seines södra strandbank mittemot Notre Dame. Fortfarande en samlingspunkt för författare. Nu efter hans död har hans dotter tagit över. ansvaret för bokhandeln.

    Gertrude Stein gick bort 1946 och hennes livskamrat Alice B Toklas överlevde sin Gertrude med 21 år och dog 1967. De två levde tillsammans i nästan 40 år i avantgardekvarteren i Paris. Efter Gertrudes död vara saknaden stor hos älskarinnan och hon ägnade en lång tid till att skriva en kokbok som var en blandning av recept och minnen från tiden tillsammans med Gertrud. Boken gavs ut 1954 (på svenska 1982). Det mest noterbara i den receptboken är de brownies där hon använda frukt, kryddor och nötter men även cannabis som ingredienser. Denna ingrediens finns inte med i den svenska upplagan. Kärleken mellan de två var stor och förbjuden och Alice B Toklas var både kock, sekreterare och husa men även musa och inspiratör till Gertrudes författarskap under deras förhållande. När Alice gick bort 1967 ville hon bli begravd bredvid Gertrude på kyrkogården Pere Lachaise i Paris men valde att få sitt namn på baksidan av Gertrudes gravsten. För alltid vid Gertrudes sida, men diskret i bakgrunden.

ÖSK - Skövde AIK 0 - 1 ( 0 - 0 )

  Äntligen seriepremiär. Tredje säsongen i Superettan denna vändan och årets försäsongen tillsammans med hungriga nyförvärv får de flesta lokalpatrioter att se positivt på årets säsong. Dagens premiärmotståndare har varit en lurig motståndare för Sport tidigare säsonger. Med sina långa inkast och starka nickspecialister satte västgötarna myror i huvudet på Sport första året efter degraderingen. Under andra året lyckades ÖSK med vinst på Vallen. Svartvitt vann även i Skövde trots en svårspelad bortaplan på det som förra säsongen ansågs som seriens sämsta fotbollsyta. Till i år har erfarne och listige tränaren Tobias Linderoth lämnat posten för seriekonkurrenten Varberg. Stor omsättning i truppen och lite blandade resultat på försäsongen gör att ingen inte ens de själva vet var Skövde står kvalitetsmässigt eller formmässigt.

Stolt gutt debuterar i försvaret. Foto: ÖSK

  Hemmalaget jobbar på att spela ihop laget och letar efter den optimala elvan. Ett helt nytt försvar och ny målvakt kräver samträning och matcher för att spela ihop sig. Jesper Modig kommer att bli den nya försvarsgeneralen med rutin, jävlaranamma och långbollar med rätt adress. Men bara dagar innan seriepremiären avstod två av försvararna träningarna som en säkerhetsåtgärd. Dessutom är Modig är skadad och måste stå över premiären. Crona är precis tillbaka efter långtidsskada samt Valgeir som missat en veckas träning på grund av landslagsuppdrag för Island. Med andra ord, ett nytt dåligt samspelat försvar gav inte något förtroende dagarna innan match. Roligare längre fram i laget med Kalle, Kroon och Gwargis och på mitten trots småskadade spelare men när det drar ihop sig till premiär vill alla vara med. Längst bak har Malte Pålsson vunnit kampen om startplatsen och verkar bli årets nummer ett i buren. Svartvitt ställer upp med en trio debutanter och på bänken finns mångdubbelt fler.

 

Should I stay or should I go?

    Svartvitt fick ett brutalt uppvaknande i superettapremiären. En blytung förlust mot ett bortalag som packade tätt i försvaret och gick på kontring. Av känd anledning hade ÖSK extremt svårt att få till målchanser värda namnet under dagens 90 minuter. Premiärnerver, saknaden av Modig, ett lag som inte kändes samspelta. Ett motståndarlag som kämpade och slet, spelade disciplinerat och kompakt och vann efter en taktiskt väl genomförd bortapremiär. ÖSK hade ett spelövertag i 90 minuter men Skövde stod emot, trots att svartvitt hade 6143 närkingar på läktaren i ryggen. Det var hög stämning på läktaren när man som åskådare väl kom in på arenan. I de långa köerna gnälldes det en del för vi är ju närkingar. Men lite typiskt av oss att komma sent och gnälla på köer och dåliga organisation vid insläpp istället för att ta ansvar och komma i tid! Kanske krävde vi lite för mycket av hemmalaget som knappt spelat ihop sina lagdelar och spelare under försäsongen då skador har varit vanliga och idag blev Kroon skadad i baksidan efter en rusch. Är laget verkligen tillräckligt tränade? Tyckte flera spelare stod och hängde med händerna på knäna under andra halvlek, och Bjørnstads  tunga hängde som en slips efter några långruscher i andra halvlek. ÖSK pressade klokt och hade ett intensivt spelövertag första halvtimmen men endast Kalle fick iväg ett löst "smalbensskott" i fint läge under inledningen. I första spelade Skövde hårt och samlade ostskivor. I första spelade Sport klokt och smart men bolluschlingen ville inte in och på läktaren började vi ana oråd. 

   Andra halvlek fortsatt i samma stil med press från ÖSK utan att för den skull få till några heta målchanser. I 76:e minuten händer det som inte får hända, på en halvkontring skyfflar Skövdes anfallare iväg ett skott som touchar en olycklig Erik McCue och ställer en ditintills arbetslös Pålsson i målet. Ridå! Fullkomligt oförtjänt då denna match var en typisk premiär som borde slutat 0-0. Istället tre pinnar till västgötarna som nog behöver dem när serien räknas ihop i höst. Erik McCue blir dessutom utvisad i slutskedet av matchen efter två gula kort och åstadkommer därmed en av de mer deppiga debutmatcherna på Behrn arena. När slutsignalen ljuder hörs ett dämpat sorl på läktaren och spelarna på plan skäms och drar tröjorna för ansiktet. Men som Roffe Z skulle sagt, "det är bara att bryta ihop och komma igen." Hela laget kan bättre och det kommer.

   Bäst idag var Lukas Shlimon och Elias Barsoum som spelade moget och klokt, Tobias Bjørnstad som hade energi och inläggsvilja.

    För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när kommunal skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet.