ÖSK - Skövde AIK 0 - 1 ( 0 - 0 )

  Äntligen seriepremiär. Tredje säsongen i Superettan denna vändan och årets försäsongen tillsammans med hungriga nyförvärv får de flesta lokalpatrioter att se positivt på årets säsong. Dagens premiärmotståndare har varit en lurig motståndare för Sport tidigare säsonger. Med sina långa inkast och starka nickspecialister satte västgötarna myror i huvudet på Sport första året efter degraderingen. Under andra året lyckades ÖSK med vinst på Vallen. Svartvitt vann även i Skövde trots en svårspelad bortaplan på det som förra säsongen ansågs som seriens sämsta fotbollsyta. Till i år har erfarne och listige tränaren Tobias Linderoth lämnat posten för seriekonkurrenten Varberg. Stor omsättning i truppen och lite blandade resultat på försäsongen gör att ingen inte ens de själva vet var Skövde står kvalitetsmässigt eller formmässigt.

Stolt gutt debuterar i försvaret. Foto: ÖSK

  Hemmalaget jobbar på att spela ihop laget och letar efter den optimala elvan. Ett helt nytt försvar och ny målvakt kräver samträning och matcher för att spela ihop sig. Jesper Modig kommer att bli den nya försvarsgeneralen med rutin, jävlaranamma och långbollar med rätt adress. Men bara dagar innan seriepremiären avstod två av försvararna träningarna som en säkerhetsåtgärd. Dessutom är Modig är skadad och måste stå över premiären. Crona är precis tillbaka efter långtidsskada samt Valgeir som missat en veckas träning på grund av landslagsuppdrag för Island. Med andra ord, ett nytt dåligt samspelat försvar gav inte något förtroende dagarna innan match. Roligare längre fram i laget med Kalle, Kroon och Gwargis och på mitten trots småskadade spelare men när det drar ihop sig till premiär vill alla vara med. Längst bak har Malte Pålsson vunnit kampen om startplatsen och verkar bli årets nummer ett i buren. Svartvitt ställer upp med en trio debutanter och på bänken finns mångdubbelt fler.

 

Should I stay or should I go?

    Svartvitt fick ett brutalt uppvaknande i superettapremiären. En blytung förlust mot ett bortalag som packade tätt i försvaret och gick på kontring. Av känd anledning hade ÖSK extremt svårt att få till målchanser värda namnet under dagens 90 minuter. Premiärnerver, saknaden av Modig, ett lag som inte kändes samspelta. Ett motståndarlag som kämpade och slet, spelade disciplinerat och kompakt och vann efter en taktiskt väl genomförd bortapremiär. ÖSK hade ett spelövertag i 90 minuter men Skövde stod emot, trots att svartvitt hade 6143 närkingar på läktaren i ryggen. Det var hög stämning på läktaren när man som åskådare väl kom in på arenan. I de långa köerna gnälldes det en del för vi är ju närkingar. Men lite typiskt av oss att komma sent och gnälla på köer och dåliga organisation vid insläpp istället för att ta ansvar och komma i tid! Kanske krävde vi lite för mycket av hemmalaget som knappt spelat ihop sina lagdelar och spelare under försäsongen då skador har varit vanliga och idag blev Kroon skadad i baksidan efter en rusch. Är laget verkligen tillräckligt tränade? Tyckte flera spelare stod och hängde med händerna på knäna under andra halvlek, och Bjørnstads  tunga hängde som en slips efter några långruscher i andra halvlek. ÖSK pressade klokt och hade ett intensivt spelövertag första halvtimmen men endast Kalle fick iväg ett löst "smalbensskott" i fint läge under inledningen. I första spelade Skövde hårt och samlade ostskivor. I första spelade Sport klokt och smart men bolluschlingen ville inte in och på läktaren började vi ana oråd. 

   Andra halvlek fortsatt i samma stil med press från ÖSK utan att för den skull få till några heta målchanser. I 76:e minuten händer det som inte får hända, på en halvkontring skyfflar Skövdes anfallare iväg ett skott som touchar en olycklig Erik McCue och ställer en ditintills arbetslös Pålsson i målet. Ridå! Fullkomligt oförtjänt då denna match var en typisk premiär som borde slutat 0-0. Istället tre pinnar till västgötarna som nog behöver dem när serien räknas ihop i höst. Erik McCue blir dessutom utvisad i slutskedet av matchen efter två gula kort och åstadkommer därmed en av de mer deppiga debutmatcherna på Behrn arena. När slutsignalen ljuder hörs ett dämpat sorl på läktaren och spelarna på plan skäms och drar tröjorna för ansiktet. Men som Roffe Z skulle sagt, "det är bara att bryta ihop och komma igen." Hela laget kan bättre och det kommer.

   Bäst idag var Lukas Shlimon och Elias Barsoum som spelade moget och klokt, Tobias Bjørnstad som hade energi och inläggsvilja.

    För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när kommunal skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet.