Språkliga egenheter

   Språk kan vara svårt men naturligt utan hinder. Språk kan vara en barriär mellan människor men också något som förenar och ger möjligheter. Men bland en grupp människor som pratar samma språk kan skillnader ändå förekomma. Dialekter, slang, formellt språk eller ett gemensamt språk för några med samma intresse eller yrke. Ja, det kan finnas många olika varianter i en grupp människor som ändå tillhör samma språkgrupp. 

   När du lär dig prata ett språk från tidig ålder kan variationer och felsägningar uppkomma av olika anledningar. En del av dessa hänger med länge och kanske hela livet, speciellt om ingen uppmärksammar dig på tokigheterna eller påminner dig om felaktigheterna. Barnspråk känner vi alla till, men barn slipar till sitt språk när de växer och får mer tänder och bättre ordning på tunga och mun. Sött och gulligt, men de växer upp och får ett annat språk förhoppningsvis ett bra språk.

Foto: Tretorn

   Bland barn är det vanligt att säga ett ords bokstäver i fel ordning. De snubblar liksom på bokstäverna och gör man inte för stor sak av det hela rättar sig barnet utan att själv märka och plötsligt kommer bokstäverna rätt i ordet. David hade under en tid en utmaning med ordet stövlar. Det ville gärna bli stölvar, men fortfarande högskaftade gummiskor som passade alldeles utmärkt att gå ute i regnpölarna med. Hoppa jämfota med utan att bli blöt om fötterna. Men de kan vara svåra att uttala.

   Karl var en småländsk kraftkarl. Ni vet en sådan där som startade ett företag ute i garaget. Där ställde han upp en maskin som spottade ut enkla plastprylar. Kammar, tandborstar och enklare plasthandtag, ja var något av plast kunde hans maskin göra det. Och alldeles på egen hand också för han var oftast på sitt ordinarie jobb. Sitt vanliga jobb alltså, det här med maskinen var bara något som fanns där och gav mera arbete men också en extrainkomst. Allt för att frun och de många barnen skulle ha det bra så möjligt, slet han på sina båda jobb. Han jobbade väldigt mycket, rent av eronomt mycket. För det var vad han sa, eronomt. Ingen visste var det kom ifrån och ingen ville påpeka för 80-åringen hans felsägning. Alla tyckte det var charmigt och hörde ihop med honom och hans personlighet. Men man aktade sig för att skratta åt hans snubblande på ordet. Ett litet avsteg från den annars rejäla och pålitliga personligheten som han ägde.

Muntascher

    Paul var också äldre. Han var alltid intresserad och ställde alltid frågor. Nästintill nyfiket. Ställde frågor som ingen annan ställde. Han var av den gamla stammens jordbrukare, en i en lång rad av flera generationer. Vet inte om tidigare generationer av hans släkt hade haft skägg och hårbevuxna överläppar men Paul sa alltid muntasch vilket låter lite logiskt och kanske det en gång hette så. Men Paul sa mustasch med ett n och så skrattade han för han hade berättat en historia från förr och från äldre släktingars bravader. Naturligtvis var historierna kryddade och sanningshalten var alltid diskutabel och ändrade karaktär varje gång han berättade.

   Roland var en annan karaktär från ungdomens landsbygd. Också han en av flera generationers lantbrukare men i en föränderlig tid av mekanisering och automatisering. Som lantbrukare är man beroende av väder både regn och solsken. Lugnt och milt regn men också intensivt ösande. Och då, när det öser ner och slår mot plåttaken, så sa han att det smaaatrade. Med ett långt a och ett t. Ingen visste var hans uttal av ordet kom ifrån och ingen kommer någonsin att få veta.

   Så kan det vara med ord och språk. Ett språk är i ständig förändring, vem vet, om tvåhundra år heter det kanske stölvar.

Tjugonda Knut

13:e ska julen dansas ut

   Häromkvällen var jag på traditionsenlig julgransplundring. Inte som barndomens plundringar med dans runt granen, fiskdamm och allmänt spring och bus med en avslutande påse godis. Nej, det här var vuxenvarianten som blivit en tradition med lite mat, lite dryck, lite frågesport men fortfarande en avslutande godispåse med russinpaket och clementin. Ni kanske kommer ihåg en sån där papppåse som man höll i ett stadigt grepp i dansens virvlar. I år överlevde dessutom julgranen som fick stå kvar där i sitt hörn i vardagsrummet. 

   Annars börjar traditionerna att alltmer naggas i kanterna. Årets första rop på att kasta ut granen kom redan på juldagen från en otålig. Då hade min familj nyss klätt vår gran. Vi håller på våra traditioner och klär granen tillsammans på kvällen den 23:e. En annan tradition är att jag får pikar för granens form och fason. I år utsågs den till den fulaste i mannaminne av övriga i familjen. 

   Inte alla väntar till kvällen innan julafton med att klä granen. Antalet bilder på klädda granar i de sociala medierna var stort redan veckorna innan jul och en gran var klädd tidigt i december men åkte också ut före nyår. Lite otåligt kan tyckas. 

   I september besökte frun och jag London och när vi smet in på Harrods för te och lite scones fanns redan juldekorationer på plats i varuhusets hyllor. Även det stora svenska möbelvaruhuset är snabba med att ställa fram sitt julpynt. Det börjar nästa bli så att folk har tröttnat på julen redan innan den börjat. Det är helt i linje med den otålighet som finns i den tidsålder vi lever i. Vem vill vänta, när man kan ordna fram saker on demand när lusten faller på. Gör saker när du har lust, inte när ordinarie årstid, högtid eller sändningstid infaller.

   Tomtarna kryper fram ur sina gömmor från vindar och förråd allt tidigare och bonader och dukar dras fram ur lådor av otåliga händer som vill frammana den där mysiga julstämningen redan i höstmörkret. Tyvärr tappar vi intresset ganska snabbt och tröttnar på halmbockar, julkärvar och längtar istället till tulpaner och blek men värmande vårsol.

    Tålamodet är inte det bästa längre hos vare sig barn eller vuxna och väntan är en utdöende kunskap som få besitter. Julhelgens alla teveprogram finns nu att ta fram på olika sätt och inte behöver man vänta till den tjugofjärde december för attest julens höjdpunkter på teve. När vi får lyssna på Gustav Svenssons klagomål då julafton inte blir precis som vanligt och hans lilla vän glöms bort och de tecknade favoritserierna byter kanal på hans teveapparat. Tillsammans med Karl-Bertil Jonsson kan Gustav beskådas var dag på året med några knapptryckningar i flera av våra streamingstjänster. Men det klart, det är svårt att få fram den där sömniga, dästa känslan till Kalle Ankas jul någon annan gång än på julafton efter julbordets alla läckerheter.

  Nu är julen slut för den här gången men som traditionen bjuder dyker det snart upp någon tomte eller bonad i huset som man glömt städa bort. De flesta dekorationer överlevde här hemma i alla fall fram till tjugondag knut, för så skall traditionen vara. Å Knut bör man uppmärksamma, för det heter kåsören!

Pizzans dag

   Många bakverk har på senare år fått sina egna dagar i almanackan. Marknadskrafterna vill sälja alla
upptänkliga bageriprodukter för att branschen ska kunna stå sig i konkurrensen från hälsotrenderna med smoothies, vegetariska och veganska maträtter och olika hälsobars. Sedan länge har semla och våffla haft sina respektive givna dagar i kalendern med sin bakgrund i den kristna traditionen Det finns också olika temadagar för olika välgörande ändamål med goda intentioner. Men hur ska man hinna med att uppmärksamma alla dessa matdagar med goda uppsåt och vällovliga syften?

   Nåväl, 28 februari är det premiär för att äta semla men på senare år har kåsören hittat semlor med saffranssmak långt innan jul. 25 mars är det Maria Bebådelsedag och då är det våffelpremiär men även här fuskar vi och njuter av det frasiga bakverket nästintill året om och vi kan också ta till en belgiska variant som är tjockare och frasigare än den våffla som våra svenska våffeljärn producerar. Båda dessa bakverk har traditionellt religiösa ursprung i motsats till exempel kanelbullar, kladdkakor och punschrullar som även de fått egna dagar i vår matalmanacka. 

   Matåret startar annars med Pizzans dag som infaller 1 januari. Inte för att vi ska hylla den eller se till att försäljningen håller sig på en fortsatt hög nivå, det handlar mer om lättja från matlagarnas sida och en god tillgång på öppna pizzerior på en dag då de flesta affärer och restauranger är stängda. På nyårsdagen har vi avverkat de två största matfesterna som vi har i vår kultur, advent och julhelgen, med sina överdådiga julbord med fet mat som vi inte annars äter under året. Inte nog med att vi går ut och äter med jobbet, föreningen och kompisgänget under december vi äter oss igenom flera bord under julhelgen också. Familjens, faster Märtas och sedan också pliktskyldigast med gammelfarmor där det bjuds på julbord, köpebord eller hemlagat det spelar ingen roll. Det skall ätas, som om det inte finns någon mer mat att få innan tidens ände. Sedan kommer nyårsafton och då är det finmat som gäller. Hummer eller oxfilé är nog vanligast, till det mängder av bubblig dryck och andra festliga upptåg med eller utan mat. 

   Det är advent och nyårsaftons matorgastiska ansträngningar som lämnar oss i händerna på Pizzans dagtillsammans med nyårsraketer och nattsudd långt efter tolvslaget. Det handlar om vår bekvämlighet mer än något annat då vi knappt orkar byta kanal på teveapparaten från backhoppning till Ivanhoe, när vi på nyårsdagens eftermiddag yrvakna kryper ner under en filt i tevesoffan. Vad passar då bättre än att ringa och beställa en pizza? 

   Sveriges första pizzeria öppnade 1947 i Sjöhagen i Västerås och resten är historia. Pizzerior dyker upp
som svampar ur jorden i varje svenskt samhälle med självrespekt. Pizzor med pålägg i form av tomat, ost, skinka, tonfisk, champinjoner, kryddiga korvar till mer exotiska pålägg som kebabkött, banan och ananas. 

   Endast fantasin begränsar våra svenska pizzabagare när det gäller att kombinera olika pålägg på dessa degskivor som bakas frasiga i stora ugnar på nolltid åt alla nyårshungriga svenskar. Nordbor som minst av allt vill stå framför den egna spisen och röra ihop en nyårsdagsmiddag till familjen.