Lilla Fridolf: Konsertsommaren 2024 N:o 4 Tower of Power 30/10

Emilio
Foto: Magnus Sjöquist

Det är slutet av oktober men i den milda sensommaren fortsätter "konsertsommaren" i musikens tecken. Göta Lejon på Götgatan i huvudstaden är dagens scen för de rutinerade rävarna i Tower of Power som är på Sverigebesök än en gång. Gruppen med rötter i funk, soul och R and B bildades 1968 som The Motowns av Emillio Castillo som sjunger och spelar sax och Stephen "Doc" Kupka, 78 år ung idag som på scen inte rör sig mer än nödvändigt med hatten nedtryckt i pannan. Han spar på krafterna till sin barytonsax som han sköter och styr bandet med. De två grundarna av bandet som än i dag turnerar med i bandets blåssektion, på saxofon och barytonsaxofon, den del av bandet som ger stadga och karaktäristik till soundet som Tower of Power har. För att nå längre med sin musik än hemstaden Oakland insåg de att det krävdes ett namnbyte och 1970 hade de döpt om sig till Tower of Power, ofta förkortat till ToP. Bandet har nu i 56 år lagt världen för sina fötter för varje musikalisk finsmakare även om de haft svårt att nå den breda publiken och nå de högsta platserna på topplistorna. What is Hip? Souled out, Your still a young man och So very hard to go är de låtar som nått högst på listorna även om de aldrig blivit några topplaceringar. Bloggens favoriter är Attitude Dance, Souled out och Soul with a Capital "S". Fartfyllda funkiga historier där man inte kan sitta still och lyssna utan någon form av rörelse krävs även av den mest stele medelålders man.

Doc
Foto: Magnus S

Efter 56 år på scen kallar de sig the hardest working band in the show business som en gliring till James Brown men också för att de är ett av de band som turnerar och spelar mest och snittar 150 spelningar per år, världen över. Fortfarande efter 56 år på scen och i branschen, ett svårslaget rekord. Men man ska komma ihåg att bandet flitigt bytt medlemmar och under resans gång har flera bandmedlemmar tröttnat för att sedan komma tillbaka. Tyvärr har också några drabbats av sjukdom och gått bort. På scen idag stod det tio man starka bandet och utstrålade spelglädje och var otroligt samspelade trots att man sedan bara några månader fått en ny trummis och en ny sångare i Jordan John. Publiken möter en tät ljudmatta där rytmsektionen sköter drivet och blåssektionen är kronan på verken och de båda sporrar varandra och stödjer varandra i musiken. Det är tight, distinkt och skarpt där missar och fel toner eller missade noter inte förekommer överhuvudtaget hos dessa fullblodsproffs. Den nya sångaren Jordan John hade en något nasal röst men med ett otroligt omfång och hans pipa var enormt imponerande.

I publiken som var med på noterna var det betydligt fler kvinnor än vad bloggen räknat med. Medelåldern var hög men det såg ändå ut som fansen har god återväxt. Vi bjuds på en bra show av dessa fullblodsproffs. Tyvärr var ljudet och mixningen på basen och sången lite si och så eller så kanske berodde det på att bloggen satt på Göta Lejons läktare, första raden. Kommer de till Sverige fler gånger kommer bloggen och lyssnar igen för det här var en häftig upplevelse.