Kräftskiva

   Ända sedan sent 1800-tal har kräftfiskepremiären varit bestämd till 8:e augusti. Då har kräftorna vuxit till sig i sjöar och vattendrag och blivit fyllda av kräftkött. Vanan hos svenskarna att äta kräftor har funnits ända sedan 1500-talet och även norrmän och finländare, mest av svenskfinländarna, äter kräftor. Det sätt vi äter kräftor på idag är en sedvänja som startade på sent 1800-tal. Från början kallades festen kräftkalas men i en artikel i DN från augusti 1931 omnämns det som kräftskiva. Ordet skiva kommer från bordsskiva och vid ett kräftkalas krävs en rejäl bordsskiva för det är mycket som ska få plats. Nu är det tillåtet att fiska och äta när som helst men svenskar är ett folk med vanor så vi fortsätter att äta och fiska dessa asätande djur i augusti.

   Regleringen av fisket lockade naturligtvis till tjuvfiske. Både vad gäller tidpunkt och plats då många fiskade utan tillstånd från den som ägde fiskevattnet. Halva nöjet tyckte en del av dessa nattliga jägare, för kräftor fiskas bäst efter mörkrets inbrott. Kräftpesten kom och förstörde mycket av fisket i de svenska vattnen. Vi blev beroende av import från icke-kräftätande länder som Kina, Turkiet, Amerika och Spanien. Sedan några år kan vi äta svenska kräftor igen, men inte flodkräftor utan signalkräftor. Flodkräftorna är i det närmaste borta ur svenska vatten på grund av pesten under 1900-talet och signalkräftorna verkar numer innehålla P-fas. En kräftskivedeltagare sänkte stämningen på årets skiva genom att säga sig hört att det här var sista gången vi åt svenskfiskade kräftor. Turkarna verkar i alla fall vara de mest pålitliga kräftorna till skillnad från de turkiska politikerna som inte släpper in oss i NATO. Ett faktum som skapade stor munterhet vid årets kräftskiva.

   En mängd tillbehör i både fast och flytande form är enligt många obligatoriska och nödvändiga för att ackompanjera djuren ner i magsäcken via strupen. Andra vill bara njuta av kräftorna utan en massa annat tjafs på bordet. Det kan vara pajer, sallad, bröd och ost. Det är dryck av olika slag och styrka och i olika kvantiteter. Det ska sjungas snapsvisor till de kylda dryckerna. Det sjungs hellre än bra, men inte desto mer hjärtligt och efter hand så tycker de flesta av sångarna att sången låter bättre. Visornas texter som sjungs på festerna jag deltar i lämpar sig inte i tryck i detta kåseri. Deltagarna på min skiva har sina olika personliga favoriter så det är många sånger som ska sjungas ur det vältummade sånghäftet. Så det gäller att hushålla klokt med drycken, i år sjöng vi om en man som var turk, något som deltagarna hade mycket roligt åt. Kräftorna ligger så länge de kan i spadet så ätarna kan suga ur det godaste. Alltid vid varje kräftskiva får någon en saltdoftande skvätt spad på kläderna som kladdar och luktar starkt nu i år indränktes värdinnan i kräftvattnet å det rejälaste. 

   Varje år råder det delade meningar om den pappersbaserade utstyrsel som erbjuds av värdparet. Det kan vara pappershattar, serpentiner, pappförkläden, konstgjorda hårband eller glasögon med fantasifulla kräftdekorationer. Inte alla är förtjusta ska man veta, den stele svensken släpper inte gärna loss. Den obligatoriska pappmånen hänger lågt till allmän beskådan och är idag oftast elljusförstärkt. Levande ljus finns annars i överflöd på bordsskivan och hjälper till att hålla värmen hos deltagarna, för en kräftskiva ska hållas utomhus. Det brukar i allmänhet vara den sista utomhusfesten och markerar för många slutet på sommaren och början på hösten. Det går i allmänhet åt många varma tröjor och filtar för att festen ska kunna avslutas utomhus. 

   Sedan återstår bara att trampa hemåt på sin cykel i den svala augustinatten och vänta ett år på nästa kräftskiva.