En vecka under Spaniens höstsol är tillräckligt värmande och uttorkande för att suget efter maltdryck ska uppstå. Och sin vana trogen kan inte bloggen undvika att smaka, njuta och jämföra. Öl på flaska, öl på sejdel och öl på liten och på stor burk. Det serverades Cervesa på stränder fyllda av sand, på altanen i lägenheten i samband med kortspel. Cervesa serverades på strandrestauranger tillsammans med god lunch och på middag med en äkta spansk paella serverad ur ett gigantiskt gjutjärnsfat. Förväntan var stor på den spanska mjöden men som chaufför av hyrbilen fick bloggen vara återhållsam och som det visade sig att förlusten inte var så speciellt stor. Annat var det på bloggens tidigare ölprovarresor. England USA Sverige Belgien Grekland 1 Tjeckien Frankrike Österrike Grekland II
Av de nu nio testade ländernas ölutbud är det Österrike och Belgien som erbjuder mest glädje och överraskningar på ölområdet. Inte bara som törstsläckare på stränder utan även efter en lång dag i skidbacken eller en still öl i eftertankens kranka blekhet. Ibland i sällskap med andra men också i ensamhet på en sjaskig bar, pub eller ett café.. Men som tur är för bloggen återstår många länder i den här ölprovningen. Enligt FN finns det 195 självständiga stater i världen så än finns det mycket öl att dricka och testa. Vilket är tur.
Alhambra Spansk starking på glasflaska. En mosaik av färg och form. På stranden i solskenet eller på en strandbar i Spanien. Vad kan gå fel? Omgivningen och sammanhanget ger smaken som egentligen inte är speciellt märkvärdig. Utsågs dock till bästa lager 2009. Grundades namnet till trots 1925 i Granada. Vamos a la playa.
El Aguila Ett ölmärke grundat i Madrid 1900. Kanske via brevduva har biran spridits till övriga Spanien. Doftar spännande och känns några lager över en lager. Har en svag beska men något stort också som gör att den växer i bloggens mun. Spänningen tar slut fortare än ölen som känns bubblig och kolsyrerik. Ingen toppsmak och jag hoppas inte spanjorerna blir arga på mig för att jag dissar deras öl.
San Miguel En lite mörkare och stunsigare lager från den iberiska halvön. Fast egentligen har den sitt ursprung på Filippinerna. Började bryggas i Asien 1890 av spanska emigranter som sedan flyttade hem igen och tog märket och bryggningen med sig tillbaka. På den vägen är det. En öl välkänd även på våra nordiska breddgrader och vårt svenska s-st-mb-l-g. Släcker törsten och ger en känsla av mer i munnen. Men mer i stunden inte på sikt och den är snart bortglömd av smaklökarna. Känns lite som en fulöl som bara Robert Gustafsson skulle gilla.
Mahou Mustig huvudstadare, bryggeriet grundat 1890 med beska och stort självförtroende. Vamos! Don Quijote får vänta, för den här väderkvarnen står stadigt och stolt. Inte ens med hjälp av Sancho Panza går det att rubba den spanska tvåan i detta ovetenskapliga smaktest. Namnet uttalas Mao för den icke spansktalande ölälskaren. Smaklökarna säger nao.
Estrella Stjärnfylld törstsläckare från 1876 som finns alla Vintergatans varianter. Grundat av två tyskättlingar i Barcelona som båda flytt undan det fransk-preussiska kriget. Mer stuns i denna lager än i de flesta andra lageröl. Strandsejdel från Galicien som stiger i smak mot oanade höjder och når ända fram till första plats och blir vinnare av det spanska smaktestet. En stjärna för gommen. Si, senor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar