Grekisk öl, andra rundan

    Efter dussinet år av båtluffande i den grekiska arkipelagen har det slunkit ner en del törstsläckande och värmereglerande öl nerför bloggens strupe. Bloggen har tidigare redovisat och gjort en jämförelse mellan de tre vanligaste och mest turistiska lagerölen på de grekiska öarna. Bloggen har också passat på och smakat på maltdrycken i andra länder när den varit på besök. Hittills har bloggen hittat den bästa och godaste ölen i Österrike och på den länken finns även övriga subjektiva tester från flera andra länder världen över. Så håll till godo. 

Öl och smak är individuellt och näst intill omöjligt att jämföra. Sedan har vi också miljö, sällskap, törst, värme, situation och sinnesstämning att ta hänsyn till. Som ni hör är det en svår för att inte säga omöjlig uppgift att utse den godaste ölen för en amatör som bloggen men för er skulle provar sig bloggen vidare. Nu gör bloggen ett tappert försök för andra gången i det klassiska Grekland.

Grekland bjuder på så mycket mer öl än från de tre lokala jättarna men det gäller att vara frågvis, envis och nyfiken så finns det så mycket mer och många fler olika sorter bortom dryckeslistorna. För om man frågar så kan restaurangvärden plocka fram alternativ på en direkt fråga och det är det värt. Se här vad bloggen hittade i somras:

Hellas

  

   På en sunkig och överhettad färja hittade bloggen Hellas Pils i cafeterian. En svettig dag i skuggan tillsammans med en spenatpaj var det knappt den fungerade. Svag, blaskig och utan sting eller överraskning. Pajen sköljdes ner och det blev till och med så att bloggen inte drack upp slatten ens en gång. Funkar, men bara i yttersta nödfall och det var det inte där och då i alla fall.

56 Isles

  56 Isles behöver ytterligare finslipas av bryggeriet. Drack den första gången ur en pappmugg på en strand, halvljummen och tråkig. En chans till i Chora på en bargata men den saknade fortfarande rätt attityd i den rökiga barmiljön. Fick ett foto i alla fall.

Esa

  

  På stranden ihop med en grekisk sallad till lunch klår Esa sina tre grekiska storebröder i ölfamiljen. I en frostad glasbägare tar den ett stadigt grepp om strupen och rödlöken far ner som en dans. Ger tyvärr inget bestående minne eller sug efter en till direkt efter. Så varmt kan det nog inte ens bli på en ö Grekland.

Mums med Mamos

   Fråga kyparen efter Mamos även om den inte finns på menyn. Många gånger är de för blyga för att skriva in namnet på dryckeslistan. En grövre lager med mer kropp och stuns. Gott och smakar mer. Släcker törsten och smiter ner och lägger sig som ett lager bomull i magsäcken. Mamos på dagtid, kvällstid och varför inte nattetid sitter som en smäck på resa i Grekland.

Mylos från Septem

   Septem är ett mikrobryggeri i Grekland och de producerar Mylos bland många andra öl.  Den första Mylos slank ner så smidigt att bloggen såg sig tvingad att beställa in en till för att överhuvudtaget förstå vad som hände. Där på uteserveringen på en innegård i den gamla stadsdelen av Chora blev bloggen glatt överraskad av denna smakrika kvällsöl. Vinrankorna hängde tätt som spindelnät i en övergiven bondgård och stämningen var het och magisk. Trots missar i serveringen, lyckades bloggen avhålla sig från spydiga kommentarer, på grund av att Mylos tog all uppmärksamhet. Ingen strandöl, men en sån där pilsner att smutta på och rulla runt med i munnen. En ren och skär njutningen medan grillspettet ligger och fräser på tallriken och sällskapet är vackert som en grekisk sommarnatt.