Konsertsommaren 2025 N:o 1 John Holm 9/5

    På ett pojkrum i mitten av sjuttiotalet snurrade plattorna i tid och otid. Sommargästerna från Stockholm hade relativt nyligen flyttat in i ett tomt timmerhus nära vårt eget hus lite längre bort i byn. Att deras son som var ett par år äldre än mig var speciell stod klart redan från början då han bar en djurgårdströja! Nåväl, musik och idrott blev våra gemensamma intressen och tidsfördriv. Vi hoppade höjd och lyssnade på Steely Dan, The Beatles, Frank Zappa, T.Rex men också svenska proggare som Hoola Bandola band och den mytiske och mystiske John Holm. Vilken härlig och bekymmerslös tid!

Solodebuten från 1972

   John Holm, urstockholmare, född 1948 på Lilla Essingen och klasskamrat med Roffe Wikström upptäcktes i sjuttiotalets proggkretsar och debuterade 1972 med albumet Sordin, följt av Lagt kort ligger 1974 och 1976 kom Veckans affärer. Tre klassiker från en tid då budskapen var politiska och idealistiska. Sedan försvann Holm från musikscenen men gav ut Verklighetens afton 1988 och 1999 kom hans sista album Vägen till Californien efter att han spenderat en länge tid i Amerika för att smita undan svensk  uppmärksamheten och strålkastarljus.

    Med Anders Burman som producent garanterades en fantastisk samling studiomusiker som uppbackning till Holm på debutskivan. Björn J:son Lindh, Marie Bergman, Kenny Håkansson, Rolf Wikström, Ola Brunkert och Mike Watson. På de kommande plattorna tillkommer Anders Berglund, Per-Erik Hallin och Lasse Wellander så John Holm kan knappast klaga på den musikaliska uppbackningen.

En grånad Holm på turné

   Nu 20-talet år in på 2000-talet har Holm efter många års tystnad börjat ta ton igen. Han reser land och rike kring både som trubadur, men även med band och lirar sina klassiska låtar. Med hög nostalgifaktor lyssnar grånade prostatagubbar på sin ungdoms musik. Makeriet bjuder den här fredagen kvällen en tillbakablick på

John Holm och hans band

sjuttiotalets mest tillbakadragne och hemlighetsfulle rockpoet. Holm uppträder i tjock fleecetröja, toppluva och håret i en lång grå tofs. Han äntrar scenen tillsammans med övriga musikanter utan att presentera vare sig själv eller bandet. Minimalt med mellansnack, inget extra i form av ljus, ljud eller show, bara klassiska låtar ur den egna katalogen med några få undantag. Vänner och bekanta tror bloggen ska gå och titta på John Holmes men vad bloggen vet så har denne helt andra kvaliteter än kvällens rockpoet. Holm sitter längst fram på scenen och spelar akustiskt gitarr och visar prov på sin strävan mot perfektion på gränsen till OCD, speciellt mellan låtarna då ljudet på gitarren ska upp ett halv steg för att inför nästa låta ska ljudet ner en aning. Gruppen som backar Holm är ett gäng yngre, habila musikanter men det passar in i sammanhanget med John Holms särpräglade röst som inte har tappat sitt darr och vibrato. Egna låtar blandas med några Dylancovers. Höjdpunkten är slutet då Du e en stor grabb framförs i en modern funkig version och Amerika ger ett fartfyllt slut på den timslånga konserten som är en triumffärd tillsammans med den grånade men hängivna publiken. Bloggen saknar dock den personliga och nostalgiska favoriten Frågor bland många från LP:n Lagt kort ligger. 

Konserten får 6 nostalgiska Markaskogar