Gertrude Stein Stora scenen Dramaten 2/5

Dramaten, sedd från Nybroplan
Foto: Nord 68

     Dramaten, det låter väldigt dramatiskt och ibland är det nog det. Skådespelartalanger samsas med bedagade divor och maktfullkomliga äldre herrar som stått länge på tiljorna. Bombastiska teaterrävar blandas med konkurrerande unga teatertalanger. Kvinnor och män i en subtil envig och en metoo match. En institution i svenskt kulturliv, ett nav i teaterkretsar och ett strävansmål för aktörer över hela landet. Ingen skådespelare med ambitioner skulle tacka nej till att uppträda på traditionstyngda Dramaten. Ett marmorpalats vid Nybroplan byggt och invigt 1908, ritades av arkitekt Fredrik Linjekvist. Kungliga Dramatiska teatern grundades 1788 av Gustav III och har sedan dess varit den ledande stjärnan inom svensk teaterkonst. En imponerande byggnad för en förstagångsbesökare.

    Den här fredagen utnyttjar bloggen sin julklapp som består av en biljett till enmansföreställningen om Gertrude Stein med Johan Rabeus i titelrollen på Dramatens stora scen. Han spelar den amerikanska arvtagerskan som spenderade delar av sin förmögenhet på att upptäcka och stödköpa konst av mellankrigstidens konstnärstalanger i Paris konstnärskretsar. Hon var själv en författare och en och annan annan författare stöttades också hemma i hennes konstnärssalong på 27 rue de Fleurus i Paris.  Ett annat epicentrum i mellankrigstidens Paris för intellektuella var den engelskspråkiga bokhandeln Shakespeare and Co dit även Gertrude Stein och hennes livspartner Alice B Toklas hittade. De gick dit för att köpa böcker, låna böcker eller för att lämna böcker, men också för att träffa andra i den intellektuella den engelskspråkiga kulturkretsen som fanns i Paris vid den här tiden.

Johan Rabeus i titelrollen som Gertrude Stein
Foto: Dramaten

Gertrude och Picassos Gertrude
på väggen

   Ernst Billgren står för scenografi till Marty Martins monolog och Carl Johan Karlsson har regisserat. Stycket har spelats en gång tidigare på Dramaten, 1985 närmare bestämt, då med Margareta Krook i titelrollen. Det handlar om Gertrudes sista kväll innan flytt. Rabeus äger Stora scenen den här kvällen och gör guld av ett ihåligt manus. Det förs en dialog både med Alice och den till Florens flyktade brodern Leo fast de inte finns på scenen! Gertrude befinner sig i livets slutskede och Johan Rabeus får fram Gertrudes självgodhet och brist på självinsikt på ett intelligent och raffinerat sätt.  Det förekommer musik i föreställningen samt en interaktiv back-drop som kompletterar på ett sofistikerat sätt. Dessa delar av föreställningen är sparsmakade och genomtänkta. Scenen har lånat sin färgsättning från Picassos blå period. Men Rabeus borde burit fotsid tweedkjol precis som Gertrude. Det är vansinnigt mycket namedropping som kunde undvikits om Alice B Toklas fått vara med på scenen i en dialog, dessutom hade det varit tydligare om Gertrude pratade högt för sig själv eller som nu ibland till sig själv och ibland till publiken. Lite förvirrande även om ingen kan ta från Johan Rabeus framförande där det alltid imponerar när en person står på scenen och lyckas fängsla publiken. Den här gången en fullsatt salong framför Dramatens Stora scen.

Föreställningen får 7 Markaskogar.