Trelleborg - ÖSK 1 - 1 ( 0 - 0 )

    Det är knappt bloggen återhämtat sig trots att det gått två dygn sen det rafflande, avgörande dramat som utspelade sig på Vångavallen, denna regnvåta, mörka och leriga plan eftermiddagen den 8 november.  Bloggen har inte för vana att skriva om bortamatcher, men är beredd att göra ett undantag för matchen i omgång 30 av 2025 års Superetta. Ett drama med en klimax i 94:e minuten, den fjärde övertidsminuten av 9 som det till slut blev. Trötta och utpumpade, smutsiga och svettiga men lyckliga svartvita fotbollskrigare mötte 800 tillresta kubaner i innerliga glädjescener längs kortsidan man som tittare aldrig trodde man skulle få uppleva från tevesoffans bekvämlighet.

Samuel Kroon Foto: DN

    ÖSK hade förberett sig på Trängens naturgräs veckan innan match, åkt buss ner till Sveriges sydspets dagen innan match. Laget som ställde upp var ordinarie sånär som på Hampus Söderström som var avstängd efter 12! varningar. Extra kul nu för Hampus att laget lyckades ta sig till kval och som en extra twist blir det kval mot hans förra förening Hammarby TFF som är Bajens "klonförening" och ett stort frågetecken för hela fotbolls-Sverige.

   ÖSK har nu gett sig själva chansen att kvala sig kvar i Superettan efter att man tidigare i höstas varit 12 poäng bakom Trelleborg och Sport tog sin första vinst i omgång 22. ÖSKs räddning var att det fanns två lag till i serien som var lika dåliga och bara två åkte ur serien till slut, Umeå och Trelleborg. Två andra fick spela negativt kval och det blev ÖSK och Utsikten. ÖSK har varit utdömda, uträknade  och idiotförklarade av samtliga fotbollsjournalister, hela fotbolls-Sverige samt ett stort antal gnälliga närkingar som sagt "det går aldriiii", men laget har nu chansen att hänga kvar. Den mirakulösa upphämtningen och lördagens vändning har gett eko i hela fotbolls-Sverige och skapat stora rubriker i media ÖSK aldrig figurerat i på många år. ÖSK, ett lag med mer karaktär än fotbollskunskap som klarade sig vidare till kval med minst möjliga marginal.

Kuba bästa målvakt i ÖSK, någonsin?!

   ÖSKs poäng var lika oförtjänt som glädjande för oss närkingar. Tittar man på matchen över 99 minuter ägde Trelleborg bollen större delen av tiden. Bloggen känner uppriktigt med Trelleborg, men bara ett lag kan vinna. Kuba i ÖSK-målet gjorde 4 kvalificerade och svettiga räddningar. TFF ville dessutom bli tilldömda minst en straff i första halvlek. ÖSK-spelet var för jävla dåligt och spelet gjorde skäl för arenans öknamn "Tjongavallen" och det var ÖSK som stod för tjongandet. Det var skeva bollar, felträffar, snett och vint, höga bollar som kom ner med snö på. Passningar ut över sidlinjen, kortlinjen och bollar utan adress. Men svartvitt slet och kämpade och visade tigerhjärtat. Sport hade visserligen några halvchanser genom Yasin och Yacoub men det var en klen tröst. Kroons kvittering i 94:e minuten på hörna slagen av Yasin var lika överraskande som oförtjänt även om det var karma efter alla poängförluster under året som ÖSK råkat ut för i slutminuterna av flera matcher. Kroon dök upp som gubben i lådan och nickade omarkerad in kvitteringen trots tät trafik framför Trelleborgsmålet. Kroons förlösande mål kan bli guld värt längre fram i november och hans panna bör nog helgonförklaras i Örebro vid lämpligt tillfälle. 

 

26 oktober 1970

   Det var en episk match fullt i klass med nedflyttningsdramat den 26 oktober 1970 mot IFK Göteborg. Då mängder av Kållar invaderade Eyravallen för att få matchen uppskjuten. Polis med hundar tillkallades för att rensa Vallen så att matchen kunde återupptas. Den här gången blev det några minuters nervös väntan efter kvitteringen på slutsignalen där TFF hann få till några halvchanser, men på det stora hela klarade laget att hålla nerverna i styr. Det är mer än man kan säga om oss i tevesoffan, de på sportpubarna i stan och de 800 tillresta närkingarna nere i Skåne. Så när domaren satte pipan i munnen visste glädjen inga gränser. 

Jakub Ojryzinski, Joseph Bafffoe, John Stenberg bäst i laget men men kan inte heller glömma bort Samuel Kroon.

    För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när kommunal skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet. 

Weird fucks av Lynne Tillman

Inga spärrar här inte

   En övervintrad hippie från 70-talet har beskrivit en modernare variant av 1700-talets "grand tour". En resa efter sängvägens karta genom Europa i en autofiktiv beskrivning av det färgstarkare slaget. Resan resulterade i boken Weird fucks när Lynne Tillman gjorde en Grand tour men som gav en helt annan erfarenhet av det mer lättsinniga slaget. Grand tour var den bildningsresa som ynglingar gjorde till kulturellt viktiga platser och europeiska städer som en avslutning på sin utbildning i Oxford eller Camebridge Gissar dock att ynglingarna inte bara ägnade sig åt kultur och bildning så kanske likheterna är fler än man tror.

   Det är en märklig bok på mindre än 100 sidor. Det är den första boken av författaren som finns utgiven på svenska. En lättläst bok som mer kan ses som en samling korta episoder sammanbundna av en och samma huvudperson. Påverkade inte mig som läsare speciellt mycket annat än som en kortfattade beskrivning av hur man som person kunde leva i efterdyningarna av hippierörelsen. En bok man enkelt kan läsa om och efterforska om det finns ett djup i boken som man missade första gången men det var i så fall väl dolt för bloggen. Författaren Lynne Tillman har inspirerats av litteraturens stora och i sin tur levt ett fascinerande liv som inspirerat många andra författare. Hon beskrivs lite som "författarnas författare" i förordet till boken av sin svenska översättare. Texterna eller delar av texterna gavs ut första gången 1980 och 1990 i begränsad form men skrevs ursprungligen i mitten på 70-talet. Första 2015 kom den ut i sin ursprungligen tänkta form på engelska och på svensk 2024 på Weyler förlag.

   På sin väg genom Europa i sjuttiotalets början avverkar vår kvinnliga huvudperson Grekland, England, Paris, München, London, och Amsterdam med ett par turer till hemmabasen i New York. Huvudpersonen vandrar från famn till famn från säng till säng utan att reflektera så mycket över eventuella konsekvenser. Kanske ett utslag av den hippiekultur och livsstil som fortfarande levde kvar i hennes kretsar. Hon verkar inte bry sig om något och älskar mekaniskt och känslokallt i en rasande fart i kölvattnet av den nya sexuella frigjordheten som rådde vid tiden för bokens handling. Hon mer eller mindre ramlar över män som bara är ute efter en sak och hon säger inte nej. Det är tillfälligheter som avgör valet av sängpartners. Weird helt enkelt. Det är droger, brist på pengar och mat och en ständig jakt på någonstans att bo. Resandet mellan Europeiska orter och länder är på måfå utan någon egentlig mål och mening även om hon tar tillfälliga jobb på de flesta platser och länder för sitt uppehälle.

Lynne Tillman

   Lynne Tillman född 1947 skriver kort och sakligt precis som sin musa Gertrude Stein. Nästan så sparsamt så att boken blir svårtydd. Född i New York med ett stort intresse för resor men när reslusten tillfredsställts är hon en typisk hemkär New Yorkbo. Boken är en tragiska historia men kan också tolkas som en crazy resa i en galen jakt på kärlekens fullbordan. Det är det ens förhastade beslutet efter det andra. Boken är till vissa stycken av det tragiska slaget medan man i nästa stund som läsare inte annat kan än att dra på munnen. 

Boken får 4 Markaskogar

#lynnetillman #weylerforlag #lillafridolf #weirdfucks

ÖSK - Utsikten BK 2 - 1 ( 0 - 0 )

   

Finlir istället för bollsparkning idag.

   I november då ska man egentligen inte spela fotboll. Det är dåliga planer, stora skaderisker, dis och dimma. Leriga och hala fotbollsplaner. Svinkallt och ruggigt för oss som åskådare. Definitivt ska inte ett lags elitexistens avgöras. ÖSK har nu sladdat i botten på Superettan i fyra år och säsongen 2025 har laget och föreningen gjort en bottennotering. Laget hade chans! till negativt kval i form av ett halmstrå i den näst sista matchen för säsongen. Men det krävs att andra lag som är inblandade i bottenstriden ska göra sitt för att hoppet ska leva ända in i sista omgången.

Jacob Kuba Ojrzynski
levande polsk vägg

   Dagens motståndare Utsikten var också i behov av poäng för att slippa riskera negativt kval. Vårens drabbning mellan lagen var en målrik historia med 8 mål och oavgjort resultat. Kuriosa är att göteborgarna då hade Jacub Ojrzynski mellan stolparna och vi hoppades att han släpper in färre mål idag när han representerar Sport. Utsikten är ett tufft spelande lag med en frispråkig Bosko Orovic som tränare som ofta är varnad eller avstängd. En färgstark ledare med andra ord. Idag hade de två spelare avstängda. Lagen har stött på varandra tre gånger på Vallen under den här perioden i Superettan dit ÖSK kom 2021 och Kiken, som de kallas, kom 2022. Möten 2022 2023 2024 mellan lagen har resulterat i två segrar och en förlust för svartvitt. Men det har alltid varit hårda bataljer och dagens match med så höga insatser var inget undantag. I Utsikten fanns gamle ÖSK-spelaren Robin Book som leder Kikens interna skytteligan. Säsongen 2025 har också varit skrynklig för göteborgarna då föreningen varit utsatt för konkurshot. Så även Kiken har haft en hel del förutom fotboll att tänka på under året.

   ÖSK hade inga spelare avstängda i den här viktiga matchen, men flera tongivande lirare stod på två varningar och riskerade att missa en eventuellt avgörande drabbning i sista omgången på skånsk vindpinad mark kommande helg. Omgångens övriga resultat gick ÖSKs väg och laget kunde spela på Trelleborgs resultat som blev förlust. Nu var det bara upp till de svartvita själva, de hade sitt öde i sina egna händer, huvuden och fötter.  De tog verkligen chansen till ett definitivt avgörande på Vångavallen. För första gången den här säsongen kravlade sig laget upp från nedflyttningsplats till kvalplats. På bättre målskillnad än Trelleborg som man möter nästa lördag. Kan det bli mer spännande?

   Lilla Fridolf hade Selma med sig idag på läktaren när hemmalaget verkligen spelade fotboll och bollsparkning var förbjuden. Lika dåligt som det var senast, lika bra var det idag. Sport spelade som ett lag och rullade ut Kiken fullständigt. Bloggen var nära att skriva Utskiten för de var inte bra, men kontrade snabbt och farligt som variation till den parkerade bussen som var utgångsläget under större delen av matchen. Första halvlek var ett ställningskrig där ÖSK ville mer och Kiken bara motade och motade men kontrade giftigt mot ett laddat och kämpande svartvitt. Även om Kroon borde gjort mål efter 50 sekunder då han blev helt fri på en slumpboll men han lät högern tala och hans högerfot gör ingen glad.

    5188 på läktaren slets mellan hopp och förtvivlan då andra halvlek bjöd på tre mål och massor av heta chanser för Sport. Yacoub har en kanon i 46:e som går rakt på målis. I 50:e rullade samme Yacoub en bredsida utanför från nära håll. I 52:a sköt Yasin rakt på målvakten I 54:e är Kalle nära att peta in bollen från nära håll. Yasin skjuter i 59:e och på returen petar Kalle bollen mot mål och där är Yacoub på nästa retur och nickar in bollen i mål 1-0. Ny kanonchans för Sport på hörna i 62:a, men inget mål. Kiken reder ut stormen och kontrar i 67:e och med hjälp av försvarschabbel kvitterar Kiken 1-1. Luften går lite ur ÖSK för en stund men de tar nya tag och Yasin träffar stolpen i 76:e och i 80:e gör Simon Amin en snygg aktion, men skjuter över från straffområdeslinjen. Det är full satsning och Kiken försöker också då de vill slippa negativt kval, det kval som ÖSK kämpar för att nå. I 83:e får Yasin bollen av John Stenberg i en kontring och han driver sin vana trogen bollen framåt och viker in, skjuter otagbart med högern i närmaste stolpen 2-1. Eufori och lycka på läktaren och bland de svartvita på planen. Sista 14 minuter var nervösa men ÖSK rider ut stormen, genom att kämpa, slita och spela rejält.

Kalle Holmberg, Ahmed Yasin, John Stenberg och Jesper Modig bästa ÖSKare idag, men alla i laget får MVG. 

För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när kommunal skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet. 

ÖSK - Landskrona BOIS 1 - 2 ( 1 - 1 )

    Tre omgångar kvar av 2025 års Superetta och Sport tog emot Landskrona. Ett skånegäng som har kontraktet i serien till nästa år säkrat. De hade ingen chans på allsvenskan eller kval till den högre serien. Det var ett gräslag som kom till Eyravallens konstgräs. De hade en lång bussresa i kroppen. De hade 3 förluster, 1 oavgjord och 1 vinst på de senaste fem matcherna. De vann knappt mot ÖSK på hemmaplan i våras då svartvitt gjorde en av sina bättre vårmatcher.

  

Hampus Söderström bollvinnare och
tuffing med 11 varningar

   ÖSK å sin sida tappade dubbla ledningar till förlust på skånskt bortagräs i förra omgången. Laget har fått lite ordning på spelet och har 2 vinster 2 förluster och 1 oavgjord på de senaste fem matcherna. De hade kniven på strupen och är mitt uppe i en strid med Trelleborg om vem ska undvika direkt nedflyttning och vem som ska komma till kval. ÖSK spelade för klubbmärket, överlevnad i Superettan, staden och äran. Spelarna för sin egen elitfotbollsframtid och eventuella framtida lukrativa kontrakt. Sport som blivit en främlingslegion med viss touch av föredettingar och division 1 spelare. När man tittade på truppen idag är det bara 3 spelare som på allvar kan kalla sig örebroare och de kommer ursprungligen från Forward och Karlslund.

   Lagen har mötts tidigare år i Superettan 2022 2023 2024 och nästan alltid i slutet av serien på Behrn. ÖSK har två segrar och en oavgjord match mot Landskrona så det var ett gott omen inför drabbningen på ett regnvått konstgräs med en höstlik inramning. Värdig ett drama med ett episkt slut.

   ÖSK har många skador men en stark startelva utan avstängningar och trots det utsatta läget hade de avverkat en harmoniska träningsvecka.

   Trots goda förutsättningar blev det en monumental plattmatch för hemmalaget. Trelleborg hade bara fått ihop en poäng i sin match så det var ett superläge för ÖSK, men vad hjälpte det. Landskrona tryckte in första målet i tredje minuten på en ett inlägg där mittbackar och målvakt agerade åskådare. De övriga 4124 satte kaffet i vrångstrupen och där satt det kvar resten av matchen. Regnigt, råkallt, ruggigt, småregn på tvären, disigt. Typiskt skånskt vinterväder så gästerna trivdes trots att de borde varit noll motiverade. ÖSK hade hand om första kvarten och hade en jättechans i 18:e minuten då tre svartvita schabblar och skottet från den tredje går upp på läktaren. När Landskrona kontrar är det rappt och distinkt och framförallt farligt framför mål men Kuba är lugn även om gubbarna i försvaret är synnerligen yra i mössan. Landskrona har ett skott i stolpen, ett skott som Kuba gör en superräddning på och en boll som dansar parallellt med mållinjen och rinner ut till hörna. I 37:e minuten kvitterar Kalle på en stenhård bredsida när Yasin lånar ut bollen från vänsterkanten. Men det momentum som skapades av kvitteringen klara inte laget att behålla

   I andra låter ÖSK Landskrona ta initiativet och de tar ledningen i 57:e minuten efter otroligt taffligt försvarsspel som inte lyckas får bort bollen från det farliga området. Kuba chanslös på ett snyggt skott placerat i burgaveln. ÖSK försöker, men det är för lamt, tamt och disharmoniskt. Det är ingen vacker match och ÖSKs försök fastnar hela tiden på ett ben i skåningarnas mittförsvar. Det är en gåta varför laget inte får till mer i en sådan här viktig match när man har chansen att gå upp på kvalplats? Det är elva spelare som inte agerar som ett lag alla spelare springer kors och tvärs och missförstånden är i legio.  Nervösa eller bara krampaktigt dåligt? Det andades division 1 i alla fall. Andra halvlek består helt enkelt av felbeslut, ångest och dåliga prestationer av hemmalagets spelare och laget. Så här får det inte se ut. Laget blev dessutom utbuat av den hängivna publiken i samband med slutsignalen.

Jacob Ojrzynski i mål kommer undan med godkänt. De övriga ska skämmas för dagens insats när det var så mycket på spel.

För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när kommunal skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet. 

Konsertsommaren 2025 N:o 3 Bob Dylan 18/10

Fullsatt på Globen

   Bob Dylan kommer in på den mörklagda scenen på Avicii arena med sitt kompband på trummor, bas och två gitarrer, och slår sig ner vid elpianot i centrum av scenen. Telefonförbud, så inga blixtar, skärmar eller telefoner i luften, inga pressfotografer heller vad bloggen kan se. Inga storbildskärmar, ingen ljusshow. Avskalat och dämpat, en fullsatt arena som visar respekt, nästan vördnad för denna kultfigur. Han pratsjunger eller pratar sig genom låtarna. Dylan verkar vara på humör ikväll då han spelar munspel vid ett flertal tillfällen vilket inte hör till vanligheterna. Men kommunikationen med publiken är noll, mellansnack existerar inte.

   Född 24 maj 1941 som Robert Allen Zimmerman i Duluth, Minnesota. Med judiskt blod i ådrorna från morföräldrarna som emigrerade från Litauen till USA. Den unge Robert började spela piano i åttaårsåldern därefter munspel och gitarr. Han var under high school med i flera olika band. Under sin tid på universitetet i Minneapolis, där han började 1959 tog hans intresse för folkmusik fart och i samma veva började han kalla sig för Bob Dylan inspirerad av den walesiske poeten Dylan Thomas.

   Under 60-talet var Bob Dylan ledande inom folkmusikrörelsen som hade täta band med proteströrelsen i en tid av kalla kriget och Vietnamkriget. Han blev en musikalisk symbol och ikon i hippierörelsen där droger och kärlek flödade fritt. Under The Beatles första resa till USA var det Dylan som introducerade engelsmännen för droger av det syntetiska slaget, något de aldrig mött i England. Bob Dylan har haft olika kompmusiker genom åren men de mest kända är naturligtvis The Band. Under namnet The Hawkes turnerade de med Dylan mitten av sextiotalet och spelade även in några plattor tillsammans. Under samma årtionde kom också de flesta av hans mest kända och spelade sånger, inte bara framförda av Dylan själv. Faktum är att många av hans låtar finns i en "bättre" och mer känd version med andra musiker som till exempelvis The Byrds Mr Tambourine man, Jimi Hendrix All along the watchtower och Peter, Paul and Marys Blowin´in the Wind Även vår svenska Nationalteater har gjort fantastisk version av Dylanlåten Tomorrow is a long time som på svenska kallas för Men bara om min älskade väntar i Ulf Dagebys översättning.

Dylan hyllar sin egen ungdomsidol
Woody Guthrie

   En omfattande skivutgivning tog sin början 1962 på ett album som mest bestod av covers på andras
musik. Hans diskografi består av 40 studioalbum, 21 livealbum,  mängder av bootlegs som har hans tysta medgivande, dessutom 7 album med filmmusik, Den senaste skivan "Rough and Rowdy ways" släpptes 2020 58 är efter skivdebuten. Inklusive spelningen den 18 oktober som bloggen nu bevistade har Dylan enligt Wikipedia spelat 54 gånger i Sverige sedan april 1966 då han spelade i Stockholms Konserthus för första gången på svenska mark. Lars Åke Skuggan Thuresson svensk popfotograf på 60-talet, förevigade besöket på en rad unika foton. Fram till 1965 spelade Dylan endast akustiskt men vid Newport music festival spelade han elgitarr för första gången på scen. På den efterföljande Europaturnén 1966 upprörde detta hans folkmusikfans. Vilket gjorde publiken så irriterad och besviken att någon i publiken skrek "Judas" till Dylan på en konsert i Manchester.

   Privat har Dylan gjort allt för att få ett privatliv. Gift två gånger och sex barn. Hans bostadsort är en väl dold hemlighet även om han bodde en tid i närheten av Woodstock i ett hus som kallades Big Pink tillsammans med medlemmar ur The Band och där skapades The Basement tapes utgiven 1975. En skiva vars låtar till stora delar redan publicerats på olika bootlegskivor då de flesta låtarna spelades in 1967. Såklart bodde han en tid i Greenwich village i New York så att mytbildningen runt honom blev komplett. 2016 fick Dylan Nobelpriset i litteratur. En överraskning för de flesta, inklusive han själv.

   På äldre dagar har hans showmanship begränsats och trots ivrigt turnerande ser han genuint uttråkad ut på scen. Emellanåt är han blasé på gränsen till arrogant ointresserad. som när han fick nobelpriset i litteratur 2016 och brydde sig aldrig att komma till priscermonin och hämtade inte ut priset förrän han hade konsert i Sverige några år senare. Bloggens son med flickvän samt ytterligare ett par var på Dylan senast han var i Sverige. Enligt uppgift sa Dylan ingenting, ingen presentation av vare sig låtar eller kompband, inget mellansnack, tackade aldrig för applåderna och satt där bara bakom pianot och levererade sång och musik. Det var likadant den här gången en isande tystnad. En i sällskapet somnade under konserten och det säger nästan allt. Men är man 84 år har man rätt att bestämma själv hur man agerar på scen. Annat var det när han var med och spelade in "We are the world" singeln där amerikanska artister samlade in pengar till svältens offer i Afrika. Där utmärker sig Dylan med en förskräcklig sånginsats. Ser man på den film som gjordes bakom kulisserna vid inspelningen av låten så får man se att han får sånginstruktioner av andra och där inser man att Dylan inte kan läsa noter och hans sångröst kan beskrivas som karaktärsfull i bästa fall. Men det var nog inte lätta att hävda sig i sång med sådana medmusikanter som Al Jarreau, Harry Belafonte, Diana Ross, Michael Jackson, Darryl Hall, Dionne Warwick och många, många andra.

   På Avicii arena är det skivan Rough and Rowdy ways som bildar grunden för kvällens setlist. Den andra halvan av låtarna kommer från tidigt sextiotal i versioner som ingen hört förut. Första halvan av den 100 minuter långa konserten går släpigt och monotont och bloggen klipper med ögonen mer än en gång. Dylan reser sig ändå och tackar publiken när konserten är slut. Han går lite stapplande, bredbent, men ändå för egen maskin, men inget extranummer trots publikens enträgna försök till inklappning. 

   Hans röst är lite som om han är i målbrottet med en stämma som ger sig iväg ibland. Någon allsång är inte aktuell! Vad gäller instrumenten går det bäst med munspelet, medan elgitarr och piano går lite på chans. Han slutar spela före kompbandet ibland och andra gånger fortsätter han när kompet tystnat. En chansning i spelandet som inte alltid går hem och det är ibland falska toner och fel toner men hallå han är 84. Det kan inte vara lätt att vara kompmusiker till Dylan. Men jag tror nog att min kompis Ulf hade det värre då han kompade Eilert Pilarm på turné!

En turné som avslutas i november.

    Konserten avnjöts i sällskap med en Dylannovis som likt bloggen aldrig sett Dylan förut och en expert som sett honom 4 gånger så vi hade lite olika förväntningar. Vi noviser fick rådet att inte ha några förväntningar. Det är mer en upplevelse än en konsert. En repetition snarar än en konsert. En happening för äldre människor men ändå en hel del yngre besökar på Avicii Arena. Vår expert gav Bob Dylan en sjua i betyg. 

Nobelpristagarens konsert får 5 Markaskogar av bloggen

Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén

    En bok som handlar om fd sågverksarbetaren Bo som är i livets slutskede. Han bor hemma men han är motvilligt utrustad med blöjor. Bo får maten av hemtjänsten i folieformar och blir duschad av än den ena än den andra okända personen från kommunen. Frun Fredrika är på demensvården, oåtkomlig på flera plan och nu en främling. Sonen också en främling, tjänsteman, envis och bor i stan medan Bo bor kvar i huset på landet. Alldeles i kanten av skogen. Bo vill ogärna hälsa på Fredrika då det river upp sår och minnen som han vill undvika. Sonen kommer på besök alldeles för sällan eller för ofta, det beror lite på vilket humör Bo är på. Den enda han längtar efter att få se är Ellinor, barnbarnet och Ingrid på hemtjänsten. Hon är den enda av all personal som går omkring i hans hus och rumsterar om bland hans grejor som han accepterar. 

    Bo lever i en drömvärld i en tidsmässig limbo mellan en plågsam nutid, en idealiserad dåtid och en knepig ungdomstid med en ansträngd relation med sin far. Hans enda trösterika punkt i livet är Sixten, hunden som sonen vill ta ifrån honom. En varm och pålitlig en varelse i hans tempo. Relationen med sonen liknar den Bo hade med sin far som Bo kallar för "Gubben".  Historien upprepar sig även om Bo innerst inne vill vara bättre men ur hans mun formulerar sig samma ord som "Gubben" hade mot Bo som ung.

   Boken och dess handling ger "Gubben i stugan-vibbar". Filmaren Nina Hedenius följde Ragnar från Kestina under ett år. Han lever i harmoni med naturen och kräver inte mycket mer än att få höra vädret på radio. Dokumentären är en väl spenderad timme om man klarar av "slow-teve" som tittare. När man ändå streamar dokumentärer kan man se filmen om Bröderna Erik och Sigvard som lever som om tiden stått stilla i den Småländska myllan och lever bara av vad jorden och gården ger. Båda dokumentärerna finns på SVT-play och är fantastiska tidsdokument om en tid och värderingar som aldrig kommer tillbaka. Tillsammans med den fiktiva Bo är de alla i en helt annan generation med annan uppfostran och nedärvda normer och värderingar. Man är född in i sin lott i livet och det är bara att acceptera. Lidandet och ödet är som det är och bara att göra det bästa av det, inget mer med det.

Lisa Ridzén
Foto: Forum

   Boken Tranorna flyger söderut baseras på hemtjänstens anteckningar som författarinnan Lisa Ridzén kompletterat med Bo och hans fiktiva tankar om livet, hemtjänsten och hans son och barnbarn. Tiden går långsamt när huvudpersonen är över nittio år. Historien tar aldrig riktigt fart och slutet är ingen överraskning, ett slut som vi som läsare närmar oss i långsam fart. Lisa Ridzén är detaljrik i sitt berättande även om det inte finns många detaljer men de upprepas i detta tragiska epos. Det är detaljer som inte för historien framåt men väl i cirklar och förstärker långsamheten och vägen mot det oundvikliga.

Lisa har skrivit en bok om en ensam man i svensk norrländsk glesbygden och som blivit såld till mängder av länder och översatts till flera olika språk. I sitt jobb som doktorand är hon forskaren som specialiserat sig på manlighetsnormer i norra Sverige. Kanske kände bloggen att historien var för nära eller att så här skulle det kunna bli en dag. Kändes obekvämt emellanåt i denna tragiska historia med idel förlorare.

Boken får 6 Markaskogar

#lillafridolf  #lisaridzen  #tranornaflygersoderut  #forum

ÖSK - Falkenberg FF 4 - 1 ( 3 - 1 )

John gör stor skillnad

   September månad var en period då ÖSK var på vippen att vara oslagbara. Efter dryga tjugo matcher i en lång förlustrad av historiska proportioner började laget vinna innan man fick smörj av ett gäng smålänningar med allsvenska ambitioner på månadens sista dag. Men Sport var bara två offensiva och en defensiv snedträff från att få till ett annat resultat som hade givit en supermånad för det krisande svartvita manskapet. Ny chans idag till en välbehövlig trepoängare. Nedflyttningsspöket skramlar fortfarande i allra högsta grad med sina kedjor. Men med fem omgångar kvar har laget ändå någorlunda saken i egna händer. Men det är ändå en nervös avslutning på serien och en liten fördel är att Sport har tre hemmamatcher. Nackdelen att de två bortamatcherna sker på skånskt naturgräs. En säsong som inte varit svartvit utan helsvart från början, njae kanske inte riktigt till slut får vi hoppas.

   Falkenberg är en gammal bekant både från 2016 och 2020 där lagen i mellantiden huserat i olika divisioner,  men nu är det dags för en viktig drabbning på Behrn. Viktigast för hemmalaget såklart. Förutom knäskadorna på Ghasem, Dukan, McCue och Dickson så börjar skadeläget ljusna och hälsan i höstrusket verkar stabiliserats även om Amin sparas som en säkerhetsåtgärd då han inte riktigt är hundra procent frisk i sitt lår ännu. Matchen har föregåtts av ihärdigt regnande så plasten är ordentligt vattnad. 

    Men i samband med matchstart och halvlek vattnas planen ändå. Det är blött och regnigt, soligt och roligt på Vallen idag. Redan i 10 minuten stöter Kalle Holmberg in bollen i mål från nära håll. 1-0. I anfallet efter kvitterar Falkenberg på nästan samma sätt när de stöter in bollen från metern innan mållinjen 1-1.  FFF har en giftig och målfarlig duo längst fram men de hålls i strama tyglar av det försvaret i NoirBlanc. I 16:e minuten gör Kalle sitt andra mål för dagen efter inspel från Yasin och skarv från Yacoub hamnar Kalle helt ren i målområdet och gör inget misstag på volley. 2-1. Yasin är i första som vanligt sugen på att göra allt själv och han är onekligen ett hot med sin närvaro hela matchen. Mot slutet av halvleken tappar Sport bollen enkelt och får spilla mycket energi på att vinna tillbaka lädret. I minut 40 stöter Yacoub in 3-1 från nära håll efter fint förspel av Blessing och Sahilovic. Samtidigt bryter solen symboliskt fram på Vallen.

Noirblanc obesegrade i oktober!

    Sport har ett härligt stöd i "Curva Syd" från Kubanerna och alla "gubbhipsters" i skägg och keps på sektion K. Där man kan höra klassiska ramsor som "ut med domarn, in med Nalle Puh" och efter matchens slut återgäldar laget all support de fått under matchen med att tacka. Snyggt! I andra spelar laget med ny luft under vingarna och ett pånyttfött självförtroende. En del beror på att Falkenberg är mer än lovligt tama utifrån att de varken kan komma uppåt eller nedåt i tabellen, men ÖSK måste ändå vara skärpta då nonchalansen lurar runt hörnet. I andra halvlek är rapporttavlan minst lika intressant som spelet på mattan. Tyvärr går rapporttavlan inte ÖSKs väg men däremot kämpar Yasin till sig en straff i 92:a minuten som han tar själv och den sitter säkert i nätmaskorna. 4-1.

   Bäst idag i ett härligt spelande ÖSK var Kalle Holmberg, Ahmed Yasin, Hampus Söderström, Erik Andersson och John Stenberg

   För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när kommunal skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet.