ÖSK - Östersund FK 2 - 0 ( 1 - 0 )

   Årets första seger i en tävlingsmatch, mot division 2 laget Syrianska (Södertälje), gav en 2-0 vinst och en plats i nästa års gruppslutspel av Svenska cupen. Äntligen en seger och en bit på vägen i läkeprocessen av ett svårt sargat självförtroende. Dagens motståndare Östersund är det av alla lag som bloggen sett oftast och rapporterat mest frekvent ifrån av alla matcherna på Vallen när jämtarna varit på besök i gnällbältet.  2016 2017 2018 2020 2021 2022 2023 2024 Faktum är att ÖSK oftast gått segrande ur fighterna, men en plump i protokollet var 2016 då man fick pisk med 1-5. Senaste åren har ÖSK gjort det bra och vunnit, speciellt förra säsongen då laget vann med 4-1 mot jämtarna. Vad bloggen hittade på 2018 är oklart men den säsongen slutade Östersund på 6:e och ÖSK 9:e i allsvenskan. Det var tider det.

Joseph Baffoe, nyförvärv nummer 15!, 2025

   Det ryktas att Östersund har problem med ekonomin och att deras elitstatus är i fara. Men Östersund har nio liv och kommer nog klara sig även i år även om man nyss sålt en av sina bästa spelare, Douglas Bergqvist, förmodligen för att rädda ekonomin. Jag beskyllde Östersund 2017 för att bestå av kottidskontrakterade spelare ungefär som Främlingslegionen. I liknande läge som ÖSK är idag med sin spelartrupp. Spelare som spelar för kontrakt i andra lag inför nästa säsong. De använder ÖSK som ett skyltfönster inför nästa år, utan klubbkänsla eller känslor för staden Örebro. Ett annat lag som kan bli en räddningsplanka för svartvitt är göteborgslaget Utsikten som också har svajig ekonomi och står inför hotet att förlora sin elitlicens. Men, som sportreporter Carlsson i den lokala blaskan påpekar,  man tar lag från lägre division och fyller på i en högre serie om det uppstår en extra plats. Lag som åkt ut ur en serie, får inte en andra chans. Men det bästa är att Sport griper det poängmässiga halmstrå som ännu finns kvar, i alla fall i teorin.

   Sport har nu 4 knäskador som spelat färdigt för i år, Kim Dickson, Alai Gahsem, Erik McCue och nu senast Wessam Dukhan. Skadade på träning eller match och en del tror att de är offer för plastgräset. Kan vara så eller mer en konspirationsteori. Bloggen låter det vara osagt. Lowe Astvald fortfarande fotskadad och halvdussinet spelare är utlånade till andra klubbar. Dessutom är tränare Patrik Haginge avstängd med för många gula kort.

Precis vid regnbågens slut hittade
Amin passningen till Yasin.

   Äntligen en seger idag mot önskemotståndarna Östersund. Ett hungrigt och piggt hemmalag tar första trepoängaren i omgång 22 av Superettan 2025! Motståndarna var inte speciellt bra även om de vaknade till i andra och under en period spelade piggare och rappare och för en stund i mitten av andra tog svartvitt inte jobbet utan knuffade och puttade motståndarna istället för att ta det där extra steget in i närkamperna. ÖSK hade en het målchans redan i minut 2 av matchen men varken Yacoub eller Yasin fick in bollen. Yacoub hade ytterligare en bra chans i första men han har ruskigt svårt att få in bollen i nät. I 32:a minuten är Kalle fri med men Forsell som slips i ÖFK räddar. Förstas halvlekens första 30 minuter är en gäspning och kommer inte att gå till fotbollshistorien. Precis innan paus i 43:e minuten bombar Yasin in ledningsmålet på en delikat djupledsboll från dagens bäste ÖSKare Simon Amin. 1-0

   I andra fortsätter ÖSK framåt för att få dit tvåan, men det går trögt trots att Östersund är mer än lovligt tama. Med lite mer skärpa i kontringarna hade kanske ÖFK kunnat få till en farlig målchans, speciellt som Sport i mitten av halvleken är otroligt loja i hemjobbet. I 60:e minuten stöter Kalle in en retur från Yasins stolpträff, 2-0. Och hade inte Yasin varit så självisk i 73:e minuten och valt dribbling och en avslutande fjösare på målvakten ur omöjlig vinkel hade trean kunnat varit ett faktum då flera svartvita fanns framför mål. Kubanerna dominerade ljudbilden och ska få en extra eloge för sitt outslitliga stöd från läktarplats! 13 september borde bli ÖSKs Café Nationaldag. 

   Simon Amin dagens spelare i ÖSK men Assumang Blessing och Jakub Orjzynski var också utmärkta i ett spelsuget kollektiv med ett nyvunnet självförtroende.

    För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när kommunal skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet. 

Jag ser allt du gör av Annika Norlin

 

Annika har en väldigt bra syn.

  Det här är Annika Norlins litterära debut, och eftersom jag läst hennes första roman Stacken före jag läser novellsamlingen är jag förberedd. Det är åtta noveller av varierad längd alla utspelar sig i eller med norrländska förtecken och med naturen närvarande på ett eller annat sätt. Novellerna är väldigt olika i sitt innehåll men Norlins lätt ironiska stil ger dem sammanhang så samlingen upplevs som en helhet. Historierna består av färgstarka och egensinniga karaktärer som gör det oväntade men ändå för dem det mest naturliga. Novellerna har budskap som kanske i förstone inte är så uppenbart. Annika Norlin är en finurlig författare som går på djupet i sina texter utan att ta sig vatten över huvudet och som läsare märker man finesserna och budskapet sällan direkt vid en första läsning. Novellerna har en uppdelning som gör att boken blir en bladvändare och novellsamlingen blir både lättläst och snabbläst. Men den är väl värd att läsas om och om igen. Avslutningarna på varje novell är lika odramatisk som alldagliga och novellerna rinner bara liksom ut i sanden. Norlins journalistiska bakgrund lyser igenom då blomspråket och utvikningarna är få. Konsekvensbeskrivningarna av gestalternas agerande kan var väldigt kort, en mening på två ord. Känslan är att många av historierna är till viss del självupplevde eller har en norrländsk skröna som grund. 

Multitalangen Norlin

   Hennes stil påminner bloggen om den som Charles Bukowski använder sig av i sitt omfattande berättande.
Norlins texter är lätt absurda och har många extrema karaktärer. Sexet och drickandet är dock mer sofistikerat och vi får aldrig följa med Norlins karaktärer på toaletten som vi blir inbjudna av Bukowski att göra. 

   Norlin får orden att framstå som molntussar på en sommarhimmel som sakta flyter fram. Inga mörka moln i sikte. Ibland en molnbank av oro och förundran men sedan flyter orden igen som små lätta moln på en blå himmel. Det är ett enormt flyt i de olika berättelserna och varje ord och mening är enkla men fullpackade med information och värde. Novellsamlingen är en ren njutning att läsa och flera av historierna är rejält skruvade. Missa inte att läsa boken.

Boken får 10 Markaskogar

#lillafridolf #annikanorlin #weylerforlag #stacken #jagseralltdugor

Anton Corbijn på Fotografiska augusti 2025

Anton Corbijn
Foto: Jesse Willems

   Född i Strijn, Holland 1955. Tog sina första foton vid tjugo års ålder med att fota musiker i Holland. Anton Corbijn flyttade sedan 1979 till London där han började som fotograf i dagstidningsbranschen. Efter hand snappade Vouge och Rolling Stone upp hans talang som fotograf av musiker. Många är de rockartister och rockband som han på ett konstnärligt och nästan uteslutande svartvitt sätt porträtterat i avskalade och råa bilder. Skillnaden är enorm med den svenske fotografen som var sextiotalets okrönte fotografiska geni på svens mark. Lars-Åke Skuggan Thuresson som hade en annan och uppsökande teknik i sitt fotografiska arbete. Skuggan hade Sverige som arbetsfält medan Corbijn inte nöjer sig med något mindre än Världen. Anton Corbijn började med porträtt i musikmagasin, till och med på svenska Roxette, Ulf Lundell, Sofie Zelmani när de fick internationell uppmärksamhet. Han jobbade med skivomslag för grupper som Joy Division, New Order och Deepeche Mode men mest känt är bilden på konvolutet för U2 skivaThe Joshua tree. Nästa steg blev att regissera musikvideos med  artister som Coldplay, Jonny Cash och Nirvana. Nu har han gått vidare i sin karriär och satsat på att regissera filmer bl a The American med George Clooney i huvudrollen.

Tom Waits

   Vännen Tom Waits säger följande om Corbijn: Anton är en blandning av en rysk spion, en gigolo, en präst och en konstnär. Han är uppmärksam, hemlighetsfull, äkta, pålitlig och som de flesta drivs han av sitt nästa projekt.

Det här är inte första gången Anton Corbijn ställer ut på Fotografiska. 2012 var han här med "Inwards and Onwards". Men ord räcker så långt för att beskriva årets utställning. Fotografier säger mer än tusen ord. Skynda er att besöka utställningen som pågår till mitten av oktober.

Utställningen 2025 får 8 Markaskogar

ÖSK - Umeå FC 1 - 1 ( 0 - 1 )

   Idag var det verkligen vinna eller försvinna. Tre poäng var ett krav och i praktiken stod elitstatusen på spel. Förlust och man kunde räkna bort Sport från nästa års Superetta, något som många gnälliga närkingar redan gjort tillsammans med övriga fotbolls-Sverige. Umeå FC stod på andra sidan mittlinjen. De likaså med kniven på strupen och som nykomlingar i S1 med en målsättning att hänga kvar. I Umeå delade lagen på poängen. Innan dess var senast lagen möttes i allsvenskan 1996. Det året tog ÖSK en UEFA-cup plats medan Umeå fick stiga ned en division. Men det är historia idag när lagen möttes i en ödesdrabbning på Behrn. 

Kan Kalle rädda lagets och sin säsong?

    John Stenberg var avstängd och skadelistan blir längre för varje match då Kim Dickson, Alai Ghasem och Erik McCue är knäskadade resten av säsongen. Lowe Astvald med en rejält stukad fot borta 3-4 veckor och Samuel Kroon med "känningar" tränat hela veckan vid sidan om laget, dyker ändå upp i laget och väljs till bäste ÖSKare. Tillbaka i laget var Kalle Holmberg och Hampus Söderström efter avstängningar. Det blev i veckan innan match klart med nyförvärv nummer 15! i år inför matchen. Joseph Baffoe mittback med ursprung från, trumvirvel, IFK Värnamo och med två knäskador i bagaget. Enes kämpade för att få honom spelklar till dagens match då man är en mittback kort eftersom Lowe inte får ordning på sin fot och Victor Sandberg är ett osäkert kort.

   Det rumlas också runt i ledarskiktet i föreningen och Niklas Aronsson från ÖSK Ungdom är nu VD och klubbchef på 50% vilket upprört känslor. Något som är onödigt då det gäller alle man på däck om ÖSK-skutan ska få fortsätta segla i Superetta-vatten även nästa år. 

   När ÖSK behöver prestera som bäst spelade man som sämst. Inför en irriterad hemmapublik på 4356 personer spelar laget hönsgårdsliknande utan styrning och tur. Svartvitt agerar räddhågset, osynkat och utan spelidé när de krampaktigt spelar boll i sidled och bakåt utan initiativ och löpningar från medspelare. ÖSK är stundtals utspelade av Umeå där oturen och oskickligheten grinar hemmalaget i ansiktet. Nu krävs en LArs BEngt ROland under de sista tio omgångarna om kontraktet ska räddas. 30 poäng att spela om men inget, verkligen inget, talar i nuläget för att laget och föreningen kan undvika nedflyttning speciellt som den enda kvarvarande räddningsplankan tog tre poäng samtidigt som Umeå och ÖSK framstår som förlorarna med sitt oavgjorda resultat. 

   I 29:e minuten förlorar Bajrovic en närkamp på egen planhalva och med ett pass friställs en Umeåspelaren som retfullt enkelt rullar bollen förbi en chanslös Kuba i hemmamålet. I 39:e minuten följer de upp med ett stenhårt skott i stolpen när ÖSK inte haft ett skott på mål i matchen.

   Kalle Holmberg förlöser hemmapubliken på pass från Kroon när han stöter in kvitteringen från nära håll i 54:e minuten. ÖSK trycker på men utan resultat och tappar momentum och Umeå tar tillbaka initiativet. De skapar fler chanser än ÖSK som kan räkna sina heta chanser på ena handens tumme. Till slut får Yasin till ett stenhårt skott i ribban i 94 minuten, men sedan sjunker 11 vita fotbollskrigare ner på planen i en gemensam suck tillsammans med en håglös hemmapublik på läktaren när domaren väljer att blåsa av matchen.

   Minst dåliga idag var Kalle Holmberg, Samuel Kroon och Mohammed Yasin .

   För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när kommunal skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet. 

Underlandet av Hanna Nordenhök

Nordenhök på väg ner i frysboxen

   Bloggen erkänner redan från start att det här inte var en bok i bloggens smak. Det är en tät text. Fullskrivna sidor med ett innehåll som har information i varje bokstav, kommatecken och ord. Detaljer där allting beskrivs i en aldrig sinande ström av ord och informationen finns även outtalat mellan raderna men ändå frammanat genom det gedigna hantverket. Det är ingen dialog utan bara beskrivningar av skeenden. Det är tre parallella handlingar som skiljs åt på flera sätt bland annat geografiskt då de utspelar sig i södra Sverige, Kalifornien och i södra Europa. Tre handlingar utan kopplingar som aldrig binds ihop, men har en känsla och en bedräglighet gemensam. Olika huvudpersoner som verkar vara något de inte är egentligen. Som läsare kan man gilla historierna olika mycket. Det här är en bok som man måste läsa om för att få grepp om.

   Det är långa meningar med komplex meningsbyggnad så läsandet får ibland tas om. Speciellt då om läsaren för en sekund tappar koncentrationen. Känslan kan vara att Nordenhök har skrivit fel eller byggt meningen fel, men nejdå. Det är bloggens koncentration som felade en kort stund. Meningarna kan innehålla både två och tre bisatser och det är tyvärr inget som gynnar läsbarheten och flytet i läsningen. Kanske boken skulle varit uppdelad i tre noveller istället? På det här sättet blir det istället en smal bok för få, inget för den breda läsande allmänheten.

Hanna Nordenhök

   Hanna Nordenhök är också dramatiker, översättare och litteraturkritiker. Hon har gett ut tiotalet böcker och har fått både priser och stipendier för sitt författarskap. Hon är en skriftställare som gått under bloggens radar i alla år och det kanske inte blir fler möten heller. 

Bloggen ger Underlandet 2 Markaskogar

#underlandet #hannanordenhök #markaskogar #lillafridolf #norstedts

ÖSK - Örgryte IS 1 - 3 ( 1 - 0 )

Simion Amin tillbaka i stan
Foto:NA

   Med Kalle och Hampus Söderström avstängda för tre varningar och Alai Gasem långtidsskadavar det spännande att se hur ÖSK skulle formera laget. Senaste nyförvärvet, Simon Amin, gjorde en bra match senast i förlusten mot Gurklaget så länge han orkade. ÖSK gjorde en stabil första halvlek men orkade inte riktigt i andra. I dagens match när Sport tog emot topplaget Örgryte på hemmaplan var det många förändringar från senaste matchen i samtliga lagdelar. Samuel Kroon kasta in handduken efter uppvärmningen med en "känning" och i 44:e minuten kördes Lowe Astvald ut på bår med en befarad fotskada. 

   Tidigare år i Superettan har det varit jämna historier på Behrn mellan lagen 2022 2023 2024 men i år var det istället toppen mot botten av serien. Trycket just nu på spelare, tränare, ledare och förening är stort och hårt. Så hårt att klubbchefen och VD Jonas Lindegren hoppade av med omedelbar verkan dagarna innan match mot göteborgarna. Föreningens elitstatus är i stor fara och division 1 snubblande nära. Fortfarande är det många poäng att spela om men ÖSK har på de senaste åren tagit skrämmande få poäng på bortaplan. Spelarnas självförtroende är i botten och nyförvärvens påverkan på lag, spelare och resultat låter vänta på sig. Ju fler matcher som går utan vinst får nyförvärven att blekna och färgas mer av ÖSKarnas dåliga självförtroende än jävlar anamma utifrån. Uppgifter gör gällande att ÖSK har på okänt initiativ äntligen tagit in en mental coach på individnivå till spelare i laget. Gott så.

    Idag tog svartvitt emot Sveriges äldsta fotbollsförening Örgryte IS som grundade sin verksamhet 1887. Fotbollen kom till Sverige 1888 via skotska kexarbetare som spelade den första matchen på en yta som strax därpå blev kexfabriken i Kungälv. Sen dröjde det inte länge förrän göteborgarna börja spela fotboll på egen hand utan skotsk handledning och ÖIS stod för pionjärarbetet. 

    Idag väntade ÖIS med att börja spela fotboll till 72:a matchminuten fram till dess hade ÖSK en ledning från första halvlek där Erik Andersson slagit in en vänsterdoja från nära håll efter lite stök och bök i straffområdet i 16:e minuten! Första halvlek är en intensiv historia med bra intensitet och rörelse i hemmalaget. Domare Tess Olofsson har fullt upp och får flitig användning av ostskivan. Tess har stor respekt med sig hos spelarna och hon klarar matchen väldigt bra. Minuten efter svartvitts ledningsmål halkar Stenberg centralt och en rödblå får friläge, men Kuba i målet frilägesräddar. Den första av många fina ingripanden i matchen. Det känns tryggt med polacken längst bak i laget. I 21:a överrumplas Yasin av ett friläge som han får gratis men "skenbenar" bort bollen i mötet med målvakten. I slutet av halvleken får Lowe Astvald rullas ut på bår grund av skada, trist för Lowe som spelat klokt och lugnt fram till dess. Viktor Sandberg får komma in och gör det helt ok. I andra så försöker svartvitt parkera bussen redan tidigt och det visar sig vara för tidigt. ÖIS har flera heta chanser och äger bollen. Ett friläge i 61:a räddas av Kuba men i 72:a bredsida en släpande öisare enkelt boll i nät när mittfältet inte hinner tillbaka i defensiven. Efter 77 minuter får Yacoub ett friläge på pass från Yassin men det ska göras snyggt och han siktar mellan benen på målvakten och den siste öisaren räddar friläget. Istället vänder Örgryte i 81:a och skickar med ackuratess in 2-1 en boll som till och med Kuba måste kapitulera inför. ÖSK försöker trycka på sista kvarten men skapar bara några resultatlösa hörnor och halvhjärtade distansskott som fångas upp av Öis-försvarare eller fångstnätet bakom målet. I anfallsivern glömmer ÖSK det egna försvaret och i 93:e rinner bortalaget igenom och sätter enkelt trean. Den här gången räckte spelet i 75 minuter, senast räckte det en halvlek. Hur länge räcker det nästa gång? Som tur är förlorar även ÖSKs bottenkonkurrenter så det kan fortfarande gå vägen att säkra kontraktet i Superettan, men laget gör det inte enkelt för sig och oss supportrar.

   Jakub Ojrzynski, Ahmed Yassin, John Stenberg i försvaret kvitterar ut bäst betyg.

   För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när kommunal skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet.

Bodydouble av Hanna Johansson

Bodydouble av
Hanna Johansson

    Det här är ingen bok man läser lata dagar på stranden eller i hängmattan. Den tvåhundra sidor korta romanen kräver full koncentration då den har två jag i texten! Två jag som är intill förväxling lika både till utseende och till det inre hos de båda karaktärerna. Och det är det som är själva budskapet i boken. Ett förväxlingsdrama med oklara roller, minst sagt. De båda karaktärerna går in och ut i varandra, allt mer sömlöst allt medan handlingen rullar på. En idé om att vi är utbytbara utan att någon annan märker eller uppmärksammar att jag försvinner till förmån för en dubblett av mig. Någonstans har vi alla en dubblett eller bodydouble.

   Bokens huvudpersonen är en ung osäker kvinna med ett dåligt betalt jobb som inte riktigt tagit steget ut i vuxenlivet. Verkar också leva ett socialt isolerat liv och det bidrar till att få eller inga personer är beskrivna förutom dessa två intill förväxling lika personerna. Det är en Kafkaliknande handling där de båda jagen i boken inte vet vem som gör vad eller vem som är vem i alla lägen. Svårt också att som läsare att hålla koll på vem som gör vad av karaktärerna. Romanen har smått surrealistiska drag och frågorna är betydligt fler än svaren. Romanen utspelar sig i en lägenhet, på ett fik, på tunnelbanan, i en restaurang och på en affär. Huvudpersonerna är unga osäkra kvinnor som söker. Det finns flera homoerotiska undertoner i handlingen. Det är en begränsad bubbla som de bubblar omkring i Stockholm. En bubbla som beskrivs med alldagliga händelser men behandlar ett större ämne som dödsskräck och att bli lämnad utanför. Det senare en allt vanligare känsla i dagens digitala samhälle och kanske speciellt hos Generation Ego.

Hanna J
Foto: Märta Thisner

   Bokens författare, Hanna Johansson, är född på 90-talet och uppvuxen på Djursholm men bor numera med sin skrivande sambo i en liten röd stuga på Östgötaslätten. Hanna jobbar på Svenska Dagbladet som kritiker och konstredaktör och som lärare på Skrivakademin. Sammanhang som är långt ifrån bloggens göranden och låtanden även om det naturligtvis också är en bubbla, men en helt annan typ. Boken är en Generation Ego-bok som lämnar mig som bloggare få eller inga spår och intryck. Blir mest konfunderad och irriterad på livet som bokens huvudperson lever och de brister på intryck som karaktären har. Texten är väldigt repetitiv, på gränsen till tröttsam och många scener och händelser ältas gång på gång. Gissar att det inte händer så mycket i författarens liv som hon vill förmedla annat än en känsla av monotoni, tristess och tjatighet.

Boken ger Bodydouble  4 Markaskogar

#bodydouble #hannajohansson #markaskogar #norstedts