ÖSK - Öster IF 0 - 1 ( 0 - 1 )

   ÖSK gick in i den 28:e omgången och mötet med tabelltrean Öster med stärkt självförtroende. I omgången innan bortaslog svartvitt Degerfors med 2-1 efter två sena, nästan identiska, mål i årets andra länsderby. En enorm boost för självförtroendet att kunna knäppa serieledande Degen på näsan och se till att värmlänningarna inte blev klara för allsvenskan. Men det kostade också. Sex ostskivor för svartvitt när domare Tess Olofsson tog fram kortleken och både Kalle Holmberg och Jesper Modig var avstängda i dagens viktiga hemmamatch. I och för sig lika bra kanske, då är de är med mot Helsingborg och Skövde. Kalle kan behöva vila trötta ben och ett trött huvud för att få tillbaka det där lilla extra framför mål. Hjälpgumman Bergmark ersätter Modig och Yasin får stångas ensam längst fram. Det har också varit frågetecken för Erik Andersson, Elias Barsoum och Valgeir Valgeirsson under veckan innan match. EA och Valgeir står över med skada tillsammans med Wessam Dukhan och Tobias Björnstad. Norrmannen har troligen frostskador då han sitter fast i Järdlers frysbox sedan Axen kom in i ledningen för laget. Barsoum är med från start tillsammans med Mo.

Världens bäste högerback 1958
Orvar Bergmark.

   Öster jagar direktplats till allsvenskan men har en ful ovana att darra på manschetten när det gäller. De har på senare år hamnat utanför uppflyttning och positivt kval när krutröken lagt sig. I år spelar en av bloggens favoriter, fd öskaren David Seger, i Öster och han blev målskytt direkt i hemmamatchen mot ÖSK. Släkten är värst. Dessutom är kusin Bergmark annars vassast framåt för smålänningarna. Det kan med andra ord bli en riktig släktfejd idag med Niklas i svartvitt försvar och Adam i rödblått anfall. Bergmark mot Bergmark på morfar/farfar Orvars hemma-arena där han spelade fotboll såväl som bandy under en fenomenal karriär.

   Tidigare matcher på Behrn 2022 och 2023 har gett poäng till Sport båda åren så vi hoppades på poäng idag också.

   Dagens "nollnollmatch" slutade i bortaseger med uddamålet. Släkten var även värst nu när slutsignalen gått då det enda målet gjordes av David Seger. Han bredsidesskruvade en högerdoja i Pålles högra kryss mycket snyggt  i 29:e minuten. Matchen startade annars bra för ett kaxigt hemmalag som tog initiativ, löpningar och verkligen trodde på vinst idag. Hetaste chansen i första halvlek var efter en frispark då svartvitt hade en trippelchans men lyckades aldrig få in bollen. Hamse försökte lite senare med en cykelspark som gick till en resultatlös hörna. ÖSK gav aldrig upp och från 75 minuten till sista övertidsminuten pressade hemmalaget Öster som valde att parkera bussen. De väljer också att göra en "Järdler" då målvakten lägger sig ner och fejkar skada. Öster tar också varje chans att maska vid inspark, frispark och inkast. Inte populärt hos hemmapubliken, men ÖSK hade gjort likadant i motsvarande läge. I 100:e minuten får Yasin ett friläge men kapas precis utanför straffområdet. Frilägesutvisning på en Öster-back och frisparken drar inhoppande Alperud metern över. Sista tjugo matade ÖSK inlägg  mot Hansemon och McCue men nickarna blev aldrig heta lägen. ÖSK missade därmed chansen att hjälpa Degen till allsvenskan och att på egen hand slippa negativt kval. Klart efter den här omgången är att ÖSK inte kan bli nedflyttade direkt. Två omgångar kvar för Sport i årets Superetta. Noteras kan att laget vid slutsignalen var ett ungt sådant, Linus Alperud, Charlie Swartling, Hamse Shagaxle, fick minuter och Hamse känns sammanhanget etablerad.

   Kusinmatchen slutade oavgjort och Bermarkarna hamnade i en duell i matchen som slutade i frispark för Adam och otroligt nog också en varning för Wiberg-Bergmark. Man kunde konstatera att kusinerna har fått olika kvaliteter som fotbollsspelare. 

   Bäst i svartvitt idag var Hamse Shagaxle, Oscar Käck, Elias Barsoum och Samuel Kroon. 

   För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när kommunal skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet.

Dylan

 

Herr och fru Thomas

    Dylan Thomas, walesisk poet och dramatiker född 1914 i Swansea. Levde ett kort och hektiskt liv fram till sin död 1953 i New York. Thomas dog gravt alkoholiserad på sjukhus dit han körts från Chelsea hotel på Manhattan. Ett hotell som Dylan Thomas bodde på  i samband med en av sina framgångsrika föreläsningsturnéer i USA som han genomförde under femtiotalet. Thomas vann stor popularitet som föreläsare men också när han deklamerade sina dikter inför publik. Han var också berättarröst i flera av sina hörspel som till exempel Under the milk wood som var ett av flera som uppfördes i radio. Han var känd för sina poetiska och målande texter som kan uppfattas som svåråtkomliga, speciellt om de läses på originalspråket engelska, nu 70 år senare.

Dylan Thomas hoppade av skolan vid 16 års ålder för att skriva för lokaltidningen South Wales Daily Post. Ett uppdrag som han bara hade i två år innan han bestämde som för att satsa på poesin på heltid. Han levde i ett stormigt och fattigt äktenskap med Caitlin som resulterade i en dotter, flera aborter och ett antal älskarinnor men de två  hittade alltid tillbaka till varandra. 

Bloggen rycker i dörren till Chelsea hotel

   När han hittades medvetslös på Chelsea hotel lära han sagt "I´ve had eighteen straight whiskies. I think thats´s the record " så långt gången var hans alkoholberoende och usla fysiska kondition. 

   Dylan är ett kymriskt mansnamn som betyder stort hav men i en modern kontext kan det även användas av kvinnor. De personer som räknar sig som icke-binära använder Dylan som ett neutralt tilltalsnamn. 

Robert Zimmerman, den gamla folkrockaren, var så imponerad av Dylan Thomas poetiska kunskaper och leverans att han tog hans efternamn och förkortade sitt eget förnamn och blev Bob Dylan med hela världen inklusive Svenska akademien. 

Biodags - Lee

Lee på riktigt och på film. Foto: Lee Miller archives

   Lee Miller, 1907-1977, var en äventyrerska, fotomodell, kock, fotograf och föregångare för kvinnors rättigheter. Det här är filmen om hennes karriär inom det militära där hon fotograferade och dokumenterad andra världskrigets slutskede som krigskorrespondent för tidningen Vouge. Hon följde de allierade i hälarna när de återerövrade Europa från nazisterna. Lee ordnade med bildbevis på det befriade  koncentrationslägret Dachau och till och med fotograferade i Hitlers hem med sig själv i badkaret och skickade hem bilder och texter till Vouge hemma i London. Ja en kvinna som hann med mängder av saker och var målinriktad som få. Framgångsrik i vad hon än tog tag i och ägnade sig åt. Färgstark och med en vilja av stål fick hon sin vilja igenom och kunde nå sina mål under ett rikt och omväxlande liv. En kvinnlig pressfotograf under andra världskriget var något nytt och utmanande för en manlig värld. Innan kriget levde Lee Miller i Frankrike och umgicks med poeten Paul Elouard och hade Man Ray som vän och mentor inom fotografikonsten.

Lee i Hitlers badkar i hans privata våning.
Foto: Reddit

   Kate Winslet gestaltar Lee Miller i den här filmatisering av fotografens liv. Rollen är långt från den glamorösa rollen som Rose i Titanic men mer nära Mare i teveserien Mare of Easttown.  Osminkad, svettig och allmänt okammad gestaltar Winslet Miller på ett trovärdigt sätt, "with warts and all". Närbilderna på ett uttrycksfullt ansikte är många och Winslet skyr inte ens kamerorna när hon visar sina bara överkropp. Det är även många scener som är realistiska och skickligt gjorda från krigets slutfas och fasor även om några scener är onödigt kulissiga. Många scener baseras på de kända och skakande foton som Miller knäppte i kulregnet på den europeiska kontinenten som skulle befrias från nazisternas ockupation. 

Krig är hemskt.  Krig förändrar människor.  Människor tar droger, människor tar märkliga beslut för att överleva krig. Konflikter måste kunna lösas på andra sätt än att vi tar till vapen, att vi människor aldrig lär oss.

Filmen får 8 starka Markaskogar i betyg.

ÖSK - Landskrona 1 - 0 ( 0 - 0 )

Malte hade en lugn afton.
Foto: ÖSK Fotboll

   ÖSK rosar inte marknaden på bortaplan. Idel tandlösa och tafatta insatser, senast nu på naturgräs mot Oddevold, var Sport mer borta än vanligt och endast dålig skärpa i avsluten från hemmalaget gjorde att ÖSK kunde rädda en poäng. Själva hade ÖSK inte ett enda avslut  på hela matchen i ett regnvåttt Uddevalla. På hemmaplan har Sport nu bara svåra motståndare kvar i årets serie. Topplaget Landskrona stod på tur idag. Ett gäng skånepågar som i somras ledde Superettan överlägset men sålda flera toppspelare och målgörare vilket gjort att de tappat mark mot framför allt Degen som övertagit toppostitonen i tabellen.  De har innan dagens drabbning ett svagt facit och är att betrakta ur form. Tidigare matcher mellan lagen på Behrn 2022 och 2023 har slutat med ett kryss och en hemmavinst, mycket bra. Men det är historia och nu är nu och det gäller att kämpa så blåställen blir väl använda. 

   Skador på de rutinerade topparna Holmberg och Yasin har oroat i uppladdningen inför matchen. Båda har matchats hårt och fått avverka många löpmeter så det är inte så konstigt att de är slitna och osäkra i startelvan. En som definitivt är borträknad är Elias Barsoum som jobbar med hjärntrappan och missade även dagens drabbning  Erik McCue är tillbaka från avstängning tillsammans med Victor Backman.  Avstängningar på nyckelspelare i Landskrona kan spela ÖSK i händerna. när skåningarna kommer till Behrn.

   Matchen börjar avvaktande och lagen känner på varandra inför 3505 frusna åskådare. Det svartvita försvaret är tätt och nyblivna pappan Samuel Kroon gör sin tredje start som vänsterback på ett övertygande sätt. ÖSK lyckas idag hålla ihop laget och spelet och är kompakta över hela planen. I sextonde får ÖSK en bra chans efter skott från Yasin som målis lämnade retur på och Modig är framme och hugger då han dröjt kvar efter ÖSKs första hörna. Landskrona spelar inte med samma fantasi och teknik som Sandviken sist och gör en tam insats. Bloggen ser klart och tydligt att ÖSK har lättare att spela mot topplag än bottenlag. ÖSK skapar flera avslut i första halvlek men få eller inga riktigt giftiga. Bergmark spelar på mittfält ihop med Erik Andersson när Järdler återanvänder en uppställning som användes framgångsrikt under försäsongen.

I andra fortsätter Sport att hålla tätt för sjätte halvleken på raken. Men i 53:e minuten får BOIS till ett inlägg längs marken där de får två superlägen att göra mål men de missar kapitalt och där var det nära ett ledningsmål för skåningarna. Matchens bästa läge, som följs av en vänsterknorr farligt nära krysset. BOIS har initiativet i andra och skapar en osannolik dubbelchans i 85:e men missar.  I 87:e går Sport till anfall på vänsterkanten och Kroon slår ett inlägg som tar på en skånsk back och går i mål. 1-0 och ÖSK vinner matchen med absolut minsta möjliga marginal, men vad gör väl det.  

Backman, Kroon, Bergmark och Kalle bra idag men laget gör återigen en gedigen laginsats

   För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när kommunal skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet.

Jag har aldrig vart på snusen

   Nysvenskans på är något som man kan vara. På gång är ju nåt för den alerte och den som vill vara på hugget. Men man kan också vara påverkad av alkoholhaltiga drycker och då kan man vara på i olika former. Kärt barn har många namn och så också det alkoholpåverkade tillståndet eller att man är intoxikerad. Det vill säga att man har inmundigat gift vilket ju alkohol är. Det är också ett sömnmedel, men på grund av de sociala förväntningar vi har på alkoholen håller vi oss vakna och tycker att vi förvandlats till riktigt roliga prickar som är omotståndliga för alla och envar i vår omgivning. Fast egentligen är vi bara sluddrande, pinsamma versioner av oss själva som borde gå och lägga sig för att sova.

    Häromsistens var jag i huvudstaden på besök hos dottern och vi gjorde då en avstickare för att äta brunch till Villa Lyran. En informationstavla upplyste om att kultureliten festade här under 1800-talets sista år och uttrycket ”att vara på lyran” myntades i samband med dessa fester. Från början utifrån lokalen, men ganska snart i betydelsen alkoholpåverkat tillstånd. 

Kanelen

    Att vara på kanelen är ett annat uttryck för att vara påverkad. En av alla olika kryddningar av brännvin har varit kanel, inte lika vanligt längre. Kanel har också använts i syfte att dölja finkelsmaken på dåligt hembränt brännvin. Med denna kryddning kan personen ifråga kanske fått i sig lite för mycket av den starka vätskan, och därmed blivit på kanelen.

    Man kan också bli på örat. Som så många uttryck i den här kategorin är ursprunget dunkelt och nästan bortglömt. När man gav någon en örfil fick man ont i och på örat. Kanske kändes supen som ett slag på örat. Eller annars var det ett riktigt slagsmål mellan två drängar som festade till En plötslig stark upplevelse som tog en stund att hämta sig från och tillräckligt många kan man inte hämta sig från och då blir man på örat.

    Pickalurv är samma ord som kalufs. Kan tänka mig att om man är på picklurven så är man lite okammad och rufsig i håret. Uttrycket kan nog kommit därifrån, dessutom är det ett roligt ord att säga och har faktiskt ett motsatsord i när man är på nykter kaluv. Då kaluv är ett äldre och sällan använt ord för kalufs dvs frisyr.

   Vara på snusen är ett uttryck för tillståndet som härrör från en snapsvisa i studentkretsar. Det är en del av en uppräkning som visan gör av olika ogudaktiga saker som sångaren av snapsvisan lovar ett den aldrig ska göra. En flagrant lögn visar det sig ganska snabbt när visan ska avslutas och snapsen tas.

   Slutligen kan man vara på lyset, man är på i fler än en bemärkelse och tillståndet blir snart att man helt nedsläckt och det är dags att sova eller ta sig hemåt från den tillställning man bevistat.

Villa Lyran  Foto: ÅJ

   Det finns många fler uttryck av samma oklara bakgrund. Alla dessa exempel och några till är ju omskrivningar för full, som kanske anses för vulgärt och då tar man istället till en komisk och beskrivande synonym. 

   I princip är mängden omskrivningar för full oändliga och det tillkommer nya hela tiden för varje midsommarhelg och kräftskiva. Snapsdrickandets högtider.

ÖSK - Sandvikens IF 1 - 0 ( 0 - 0 )

Axén firar det nytagna körkortet. 
Axen lugnet själv i studion 
Foto: Fotbolldirekt

    Dagens motståndare, Sandvikens IF, är nya för bloggen. Sandvikens AIK har bloggen sett flertalet gånger men det lagets spelare har skridskor på fötterna och är ett topplag i bandy i Sverige. Motståndaren idag på Behrn gör debut i seriesammanhang på arenan och inför bloggens ögon, så det finns inga länkar till tidigare möten. Vårens drabbning i Sandviken slutade med hemmaseger 2-1, bland annat efter självmål från Sport signerat Valgeir V. SIF är i år dessutom nykomlingar i Superettan och har gjort det bra. De har flera spelare som de köpt/fått/lånat från flera Stockholmsklubbar som inte riktigt räckt till var verkliga lirare. Snabba påhittiga och löpvilliga, laget har också en spelskicklig målvakt i Felix Jakobsson som spelar extremt högt upp i speluppbyggnaden vilket gör att Sandviken kan gå framåt med fler spelare än normalt.

   I förra omgången lyckades inte svartvitt få till någon omedelbar Axén-effekt, då han börjat en tjänst som bollplank till tränare Järdler.  Det var en snöplig och onödig bortaförlust när ÖSK spelade huvudlöst i försvaret. Laget hade Modig avstängd, Crona skada och Mo Saeid ur form och på planen räckte inte ÖSKs defensiv till. Lägg dessutom till en skyttekung som är ur form.

   Men nu ser vi framåt, det förgångna går inte att förändra. Dagens match blir på förhand tuff då ÖSK parkerar på en mindre smickrande 13:e plats i tabellen, på negativ kvalplats medan Sandviken ligger trea, på positiv kvalplats. Men bloggen är optimist och ÖSK har en tendens att spela bättre mot bra lag som inte parkerar bussen. Bara Järdler kan få ihop det ihåliga försvaret som just nu är det som oroar och orsakar. Jesper Modig är tillbaka i laget efter avstängning nåt som bidrog till tätare försvarsspel. Sebastian Crona var fortfarande utanför truppen, nu på grund av sjukdom. 

Far och son Nordahl Foto: NA

   ÖSK kom till spel med ett femmannaförsvar där Kroon var vänsterback på bekostnad av en petad Tobias Björnstad som läckt betänkligt bakåt. Saeid in på mitten där han gjorde en enorm arbetsinsats. ÖSK parkerad bussen på hemmaplan. Spelade grisigt,  tjongade och rensade bollen högt och långt. Emellanåt var det snö på bolljäveln, men som bloggen sagt tidigare, det delas inte ut några skönhetspoäng i den här serien. Många gånger träffade de befriande sparkarna Kalle och Yasin på topp som stred tappert mot stålmännens försvar. Det ska smaka skit i munnen efter match, det ska vara mjölksyra upp över öronen vid full tid och krampen ska lura efter varje löpning under andra halvlek. Det är så man vinner poäng och segrar i Superettan, grisfotboll helt enkelt. Det var det Thomas Nordahl efterlyste är det är det som gav seger och Nordahleffekten.

I första halvlek tillät svartvitt Sandviken hålla i bollen medan 3013 på läktarna höll andan när SIF två gånger under första halvlek fick på skott som rammade ribban. Där hade hemmalaget tur. Sport skapade halvdussinet hörnor men ingen blev farlig. Däremot var Sports kortpassningsspel farligt. Hur man kan missa en fem meters bredsidespass är en gåta. Första halvlek avslutas med att Elias Barsoum går i däck och byts ut i halvtid med befarad hjärnskakning.

Andra halvlek börjar som den första, massivt bollinnehav för SIF och ÖSK med lågt försvar och handbromsen på bussen åtdragen. Yasin snappar åt sig några bollar och är sånär att sätta bollen i nät. I 68 minuten byts Hamse Shagaxle in till bloggens förtvivlan. Men en pastej från försvaret plockas ned av Kalle i 70:e som serverar Hamse som avancerar och från 25 meter bombar han upp en vänster i krysset. 1-0 Vilket byte, för senare ser jag grabben springa fortare och arbeta intensivare än någonsin. Jättekul! Det är nästan åtta minuters tilläggstid där Malte Pålsson blir poängräddare när han agerar levande vägg på 3-4 heta chanser som Sandviken vaskar fram på tilläggstid. Bland annat en bicykletas som Malte reflexräddar snyggt. I 95 jobbar Yasin till sig en chans som han avslutar med en tåpaj där Jakobsson räddar snyggt. 

I ett vilt kämpande ÖSK utmärkte sig Malte Pålsson, Erik McCue, Mohammed Saeid, Ahmed Yasin och Kalle Holmberg, men alla ska gå ifrån matchen med högt huvud. Men faran är långtifrån över och bloggen förväntar sig sju matcher till med grisfotboll innan serien är slut.

   För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när kommunal skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet.

Marzahn, mon amour av Katja Oskamp

Katja Oskamp

   Katja Oskamp föddes 1970, dotter till en arméofficer och en lärare, var hon på god väg att bli en mönstermedborgare i Östtyskland. Men ödet och världshistorien ville annorlunda. Oskamp gjorde sin litterära debut 2003 med en uppmärksammad novellsamling, som heter "Half swimmer" bloggen är osäker på om den finns översatt till svenska men i alla fall till engelska från tyska originalet. Efter det publicerades två romaner, men sedan tog det stopp. Ett antal refusering senare kände hon att det var dags att skaffa ett brödjobb då skrivandet inte gav tillräckligt. 2015 satte hon sig på skolbänken för att utbilda sig till fotterapeut. Långt från det invanda författaryrket, men det skulle visa sig bli en litterär lyckträff. Efter utbildningens teoridel om fötternas anatomi och olika åkommor blev det dags för praktik och den genomförde Oskamp på en liten salong i Marzahn. Marzahn är ett höghusområde i Berlins östra utkant, ett av Tysklands största och forna DDRs stoltaste. Byggt av det gamla DDR, men trots det en blandning av betong och grönt. Där trivdes hon med kunder, arbetskamrater och omgivningar och fortsatte på salongen efter det att utbildningen var slutförd. 

Stadsdelen Marzahn, Berlin

   Fotvårdssalongen ligger på markplan i ett av de största höghusen och vi får möta hennes kunder en och en i kapitel efter kapitel. Katja beskriver deras åkommor och de samtal som förs de stunder hon behandlar deras fötter. Vi får som läsare på så sätt inblick i hur livet varit för de fd östtyskarna nu när de uppnått pensionsålder går med sina fötter på behandling hos Katja.  

   Beskrivningarna om arbetet som fotvårdsterapeut är målande om vårtor, förhårdnader, hälsprickor, lösa skinnflagor, missbildningar eller fotsvamp. Det finns även kunder med Hallux valgus, nedsjunkna fotvalv och plattfötter, det saknas inte besökare med nagelsvamp och deformerade tånaglar, invuxna tånaglar, liktorn och ibland får Katja plocka strumpludd från åldrande fötter. Boken är alltså inget för kräsmagade eller de med fotfobier. Alla kunder får börja behandlingen med ett fotbad medan Katja analyserar situationen och tar på sig sina plasthandskar av engångsmodell. Sedan skrider hon till verket, något som uppskattas av kundkretsen som till största delen är äldre pensionärer. Det tvättas, slipas, klipps, masseras och oljas på alla dessa fötter allt med samma goda humör för Katja får så mycket i utbyte. Hon lär känna Frau Guse med sin rullator, Herr Pietsch med sina skamliga förslag, Frau Frenzel med sin hund, Herr Hübners vanvårdade fötter och Frau Janusch slitsamma liv som änka.

   Bloggen fick det här boktipset genom en kommentar på bloggen av Lotta. Ett tips som bloggen nu omvandlat i läsning av boken och ett blogginlägg. Bloggen lyfter på hatten och tackar Lotta för tipset. Bloggen har tidigare läst två böcker med anknytning till tysk efterkrigshistoria  Vargatider av Harald Jähner och Han är tillbaka av Timur Vermes båda väl värda att läsas och ger olika bilder av Tysklands arv från 1900-talens stora krig.

   Det är en vacker bok som osentimentalt och humoristiskt, och väldigt osminkat, ger en bild av den östra delen av Tyskland efter 1989 då muren föll och Öst och Väst återförenades. Texten är välformulerad, avskalad och välskriven. Det känns som boken har precis det antal ord som behövs för att beskriva de livsöden som följer med de ömma fötterna på de äldre medborgarna i den fd östtyska Östberlin. Det är en underfundig bok som är både lättläst och fascinerande speciellt när man inser att boken beskriver författarens egen resa från författare till fotterapeut till författare igen. Det är en vacker bok som berör och är lockande att läsa i sitt kompakta och lilla format. Boken är utgiven på det lilla förlaget Rámus som specialiserat sig på smal kvalitetslitteratur företrädesvis europeisk.

Boken får 10 Markaskogar