Konsertsommaren 2026 N:o 5 Lars Winnerbäck 30/10

    Då är Lars Winnerbäck ute på turne igen. Album nummer 15, Längtan till våren är ihopsnickrat bland annat i Provence. Den musikaliska höstresan startade som vanligt i barndomsstaden Linköping. Winnerbäck firar 30 år som artist och gör tolv konsertstopp i svenska och norska städer. Lilla Fridolf gissar att Winnerbäcks grepp om publiken gör att det blir en fortsättning i vår på turnén. Hans svårmodiga berättarstil ihop med oförarglig musik gör att han håller greppet om den allsångsvänliga publiken i alla åldrar. Texternas teman med vardagsrealism är lättidentifierade för publiken som är med på noterna i de vemodiga och lite smått politiska ordvalen. Ikväll många politiska pikar till etablissemanget världen över. Till och med ett tydligt antikrigstema med framförallt låten Ingen soldat.

   Tidigare har Lilla Fridolf mött Winnerbäck på scen, en gång, utomhus, så nu blir det ett återseende inomhus i en stad på en slätt, Örebro. Lars Winnerbäck, nu 51, ger sig inte i första taget och inte hans trogna fans heller för den delen. Lars Winnerbäck har med åren breddat sig inom nya kulturella konstuttryck och har provat på modefotografering, producerat andra artister och illustrerat en barnbok. Musiken och texterna löper på i invanda mönster när han pratsjunger sina beskrivande texter om vardagliga företeelser i ett gubbigt jämnmod. Hans låtar produceras i samma form och ibland kan det vara svårt att höra skillnad på låtarna om man är tillfällig lyssnare. Ibland kan jag känna att hans röst är lite entonig som mal på i en strid men vacker ordström. Till och med när han sjunger om solsken är det vemodigt, denne svenske mästare i vemod.

   Kompet är det tidigare och mycket är sig likt. Bandet där Jonna Löfgrens energiska trumspel driver på och ger stabilitet tillsammans med örebroaren Jerker Odelholms trygga bas. Bättre musikalisk grund kan inte Winnerbäck stå på. Låtlistan är en blandning av låtar från nya albumet, Längtan till våren. Bland annat Hälsningar och Katarina Kyrka där den första är albumets första singel. Där har framförallt Hälsningar en potential att bli en Winnerbäck-klassiker som vevas på hans konserter resten av karriären. Kring Katarina Kyrka blir en banger på scenen i Conventum Arena också den från nya albumet. Dessa två och några till får vi höra från nya albumet men också många säkra kort, klassiker, från tidigare års skivutgivning. Åt Samma Håll, Nåt som verkligen är bra, Min Gata i Stan, Elegi, Vår Tid, Söndermarken, Utkast till ett Brev och Tror jag hittar hem som får avsluta den drygt två timmar långa konserten.

   Winnerbäck växlar mellan sång el-gitarr, akustisk gitarr och munspel, framför ett interaktivt back-drop som har många likheter med det som sågs senast på Gustavsvik för två år sen. Arenan bjuder på bra ljud där varje enhet i sjumannabandet hörs tydligt och bra. Att stå i två timmar har sina utmaningar men konserten ger rejäla plåster på såren.

Konserten får maximala 10 Markaskogar i betyg.

ÖSK - Falkenbergs FF 1 - 0 ( 1 - 0 )

  Toppen mot botten i Superettan, Falkenberg jagar en direktplats till allsvenskan och Sport jagar en kvalplats eller laget har fortfarande en teoretisk chans att kunna undvika kval och nedflyttning men då krävdes vinst idag på Behrn.

Haginge lägger ut riktningen för andra året

   Sen senast Lilla Fridolf berättade om fotboll i Örebro så har det hänt en hel del. Efter det oavgjorda resultatet mot Ljungskile hemma senast då västkustarna kvitterade i slutsekunderna fick tränaren Rikard Norling sparken. Ett recept som ÖSK tagit till de senaste åren och Norling är nog tränare nummer 8 som fått sparken sedan Sport ramlade ur allsvenskan 2021. Det blev även i år hjälptränare Patrik Haginge som fick ta över ledningen av skutans väg mot botten. Ska han kunna återupprepa förra årets bravad och rädda kvar laget i fotbollens finrum än en gång? En sk jobspost fick han redan i sin första match som slutade 2-2 mot seriesegrarna IFK Norrköping. Då fick storstjärnan i laget, Ahmed Yasin ett snedsteg och blir borta resten av säsongen med en befarad knäskada. Illa då Yasin är förutom en väldigt bra spelare med erfarenhet en pådrivare och inspiratör för de övriga i laget. Det har visat sig också att Buster Runheim bröt handen på matchuppvärmingen mot IFK Norrköping och nu blir det junioren Nils Larsson som är andreslips mot hallänningarna.

   Idag var det Falkenberg som gällde för hemmalaget.  Laget som före säsongen var favorittippade precis som ÖSK, men har lyckats infria förväntningar mycket tack vare sin målskytt Albin Andersson och nytända stjärna Hampus Källström. Ett giftigt anfallspar som har en dominerande roll i gulvitt. Laget parkerar nu på andra plats som är en direktplats till allsvenskan. Det här innebär att båda lagen har massor att spela för, men tittar man i tabellen före match så hade faktiskt FFF råd att förlora men ändå ligga med tre poängs marginal före trean Östersund, på den andra direktplatsen till allsvenskan. ÖSK har haft relativt lätt för hallänningarna historiskt, men osvuret är bäst innan match för den ska ju spelas först. Tidigare möten på Behrn med Lilla Fridolf på läktaren har varit 2016 och 2020 samt 2025

   ÖSK har Max Watson avstängd och Erik McCue skadad, men åter i träning. Inga avstängda men fem spelare som kunde bli avstängda till nästa fight om de fick en ostskiva ikväll men de klarade sig och får vara med mot Landskrona i nästa match. Falkenberg är ett lag i form och medvind fyra segrar och en oavgjord på de senaste fem matcherna. Kubaner och Gamla Örebro håller fanan högt och har verkligen inte gett upp den här säsongen. Lilla Fridolf hoppas att även laget och föreningen ÖSK också tror på det här och kan rädda sig kvar i Superettan. Helst utan kval vilket med två omgångar kvar är poängmässigt möjligt. Resultaten i omgångens övriga matcher dagarna innan gick ÖSKs väg och poängen för ÖSK idag gav luft under vingarna.

    Äntligen en ledning som höll matchen ut. Haginge bytte inte fler spelare än absolut nödvändigt. Totalt två stycken. Spelarna på plan lovade att de skulle sälja sig dyrt och var laddade och hade fickorna också fyllda med matjord. Laddningen syntes på Stenbergs reaktion efter slutsignalen när allt var klart. Den urladdningen och glädjen har jag inte sett sedan kvalmatchen hemma mot HTFF förra året. Men vi tar det från matchminut ett.

   Första kvarten har ÖSK bollen och Falkenberg de farliga chanserna mycket tack vare ett slarvigt försvarsspel med tappade bollar och felpass. I minut 15 vinner ÖSK bollen och får till ett inlägg som går över alla och landar hos en fristående Yacoub. Han avser att passa bollen in framför mål men passen tar på en halläning och går i mål. Jubel i 15:e minuten och målet döms som självmål, men vad gör väl det. FFF tar över mer följande kvart och lagen byter chanser och ÖSK slarviga passningsspel i de bakre linjerna håller fortfarande samma låga nivå. Sista kvarten tar FFF över ännu mer av spelet men ÖSK rider ut stormen.

    I andra halvlek spelar FFF avvaktande, klokt och energibesparande medan ÖSK avverkar många löpmeter i pressen med stor iver. ÖSK sjunker allt djupare i försvarsspelet och känslan att kvitteringen är på väg ligger som ett lock på läktaren. I 63:e skojar Amatkarijo med mittbackarna och en av dem måste ta en frilägesutvisning när han höfttacklar planens lirare för kvällen. Hemmalaget spelar resten av matchen utstuderat defensivt, cyniskt och klokt nästan så att bussen är parkerad på hemmaplan. Men som sagt inget vi bryr oss om på "K" för det är poängen som är det viktiga ikväll och det är en trea vi jobbar för. Hallänningarna är skadeskjutna med tio man, men håller ändå bollen fint, men har svårt att komma till farliga chanser och de som kommer tar Kuba hand om. I allt detta spelar ÖSK på kontring men oskärpa i avgörande lägen gör att segern slutar vid ett mål. Amatkarijo, Yacoub, Kalle och RWP syndade mest framför mål.

   Bäst i ÖSK var Chovanie Amatkarijo som dominerade hela sin högerkant och hade lekstuga offensivt i 90 minuter, Manasse Kusu gjorde en klok och säker insats på mitten, medan John Stenberg gjorde en fenomenal andra halvlek som lovar gott inför avslutningen.

  För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när kommunal skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet. 

Konsertsommaren 2026 N:o 4 Stevie Wonder 22/10

 I Stockholm på 3Arena skedde nåt jag aldrig trodde skulle hända, Lilla Fridolf, Selma och dottern Maggan fick se Stevie Wonder uppträda. Fridolf trodde Wonder var för gammal, men han är bara 76 år, vilket är inget mot de gamlingar Fridolf sett tidigare.  Dylan, Van Morrison, Paul McCartney och Neil Young samt svenske John Holm som varit legendariska konsertupplevelser för bloggen. Undrar förresten varför det bara är gubbar som envisas med att aldrig sluta uppträda. Inga äldre kvinnor som turnerar vad bloggen vet.

   Med nästan 30 musiker på scen, ett kompband som förstärker och förtätar ljudbilden. En stråksektion med dirigent! och en blåssektion förutom rytmsektionen samt sångare ger en fantastisk musikalisk upplevelse som är väldigt skivtrogen. Till och med en harpist som en naturlig del på If it´s Magic. Då har Lilla Fridolf inte ännu nämt Stevie Wonder själv på keyboard centralt placerad på scenen längst fram där han håller publikens uppmärksamhet med sin sång, munspel och sitt keyboardspel. Tyvärr var ljudet en besvikelse i 3Arena som förtog lite grand av högtidsstunden. Ljudet studsade och ekade i arenan, Wonders röst är ibland krispig och nästan som för femtio år sedan, men ibland grötig kanske en blandning av ålder och dåligt ljud. Omfånget är mindre och rösten inte längre lika rapp. Men framträdandet och tolkningen av skivan att låter väldigt lika  originalversionerna, något moderniserad, men låtarna var moderna redan 1976. Senast Wonder besökte Sverige var 2008 så de funkiga soulfansen har fått vänta 18 år på att få se honom igen.

   Född Stevland Hardaway Judkins 1950 i Saginaw, Michigan som ett av 5 syskon. Han fick tidigt en ögonsjukdom som gjorde honom blind, men hans mamma uppfostrade honom precis på samma villkor som hans syskon och efter en flytt till Detroit började han sjunga i kyrkan och tidigt spela piano och munspel. Redan som 11 åring blev han introducerad in i Motownsoundet och fick spela in en skiva vid 11 års ålder som släpptes 1962 under artistnamnet Little Stevie Wonder. Det var startskottet på en lång och framgångsrik karriär som ännu idag, 64 år senare fortfarande är aktiv och världsomspännande.

    I år turnerar Wonder med skivan Songs in the Key of Life från 1976 som av många är ansedd som den bästa skivan någonsin, i alla fall av Stevie Wonder. Ett femtioårsjubileum med fester världen över. En dubbel-LP plus en bonus EP med fyra låtar vilket gör att vi få höra 19 låtar från skivan i kronologisk ordning. Bland de 19 låtar på dubbelalbumet märks superhitsen Sir Duke, As, I Wish, Pasttime Paradise, Isn´t she lovely, men alla de andra spåren har sina respektive styrkor och guldkant även de. Det är lite stöddigt att kunna köra samtliga låtar från ett femtio år gammalt album även om bloggen kan tycka att alla låtar inte gjorde sig lika bra på scen som på skivan.

Showen är 3 timmar lång inklusive en 15 minuters paus och kärlekstemat är tydligt då konserten och skivan börjar med Love´s in Need of Love Today, lika aktuellt 76 som 2026. Mot slutet av showen försöker sig Wonder på en version av John Lennons Imagine tillsammans med en ung kvinna. Bloggen lite osäker på vem det var, men kärleks och fredstemat höll i sig hela konserten. 

   Stevie Wonders katalog är till brädden fylld med superhits från 7! sekel  I Was Made to Love Her, Signed, Sealed, Delivered I'm Yours, Woman in Red, Superstitious, Living in the City, Higher Ground, I Just Called to Say I Love You funkiga upptempo låtar och ballader som Lately och You are the Sunshine of My Life. Lilla Fridolf skulle kunna räkna upp hits i det oändliga men fingrarna blöder och att skriva om Stevie Wonder är en sak men det är lyssna vi gör på denna fantastiska artist. 

3Arena med Wonder3
Foto: ÅJ

    Piano, keyboard, munspel, congas, bas och trummor samt sång naturligtvis är de instrument han trakterat på scenen genom åren men Fridolf gissar att han kan spela de flesta instrument då Stevie Wonder verkar vara ett populärmusikaliskt geni som aldrig upphör att förvåna sin omgivning. Till det nio barn med fem olika kvinnor där några av dessa nio har en icke offentliggjord mamma. Gift tre gånger, för tillfället med Tomeeka Bracy sedan 2017. Han har mängder med olika musikaliska utmärkelser världen över och han fick ta emot Svenska polarpriset 1999 och han sägs vara svenske kungens favoritartist. Ett och annat artistsamarbetet har naturligtvis avverkats genom åren och på den listan hittar vi bland många andra Paul McCartney och Michael Jackson. 

   På konserten i 3Arena spelar Stevie Wonder keyboard, piano och munspel. Ett moment är när Wonder känner sig fram ovanpå sina klaviaturer efter munspel eller mikrofon. Man känner med honom. En annan man som man känner för är Nathan Watts, den 72-årige basisten som spelat med Wonder sedan 70-talet. Han dominerar scenen i sin übercoola feodora på svaj och sitt starka basspel. Another Star är en låt på slutet av konserten som blir en överraskande banger som får många boomers på fötter. Ljudteknikerna lär inte få fortsatt förtroende i organisationen, inget man känner medlidande med. Konserten avslutas med Superstition som en bonus och julgåva till publiken av kvällens Wonder.

Konserten får 8 Markaskogar i betyg, ja det var ju det där med ljudet.

Lilla Fridolf smuttar på några Lock, Hop and Barrel

En tur till Söderköping ger Lilla Fridolf möjligheten att inhandla det i Sörping lokala ölet från tillverkaren Lock, Hop and Barrel. På s-st-mb-l-g-t vid torget hittar Fridolf till kassörens förvåning sju olika varianter att det lokala bryggeriets produkter. Lite imponerad av att denna turist hittat sju olika brygder, när han själv var övertygad att de bara hade sex varianter på den lokala utskänkningsbutiken. Känns som Fridolf borde fått hittelön.

   Lock, Hop and Barrel är ett litet mikrobryggeri som verkat sedan 2017 i de charmiga lokalerna som man delar med sin egen restaurang på kanten av den handgrävda Göta Kanal. Här finns ett varierat utbud beroende på produktion av hantverkstillverkad lager, ale och stout. Medan ölen avsmakas kan Lilla Fridolf se på när bryggarna tappar upp den senaste satsen öl bakom de hygieniska plexiglaset. Från humle till hals så att säga.

   Namnet på bryggeriet och ölen, Lock, hop and barrel är en ordlek på det engelska uttrycket Lock, Stock and Barrel som betyder " allt av någonting". Det finns en engelsk film som också leker med uttrycket i filmens titel och ändrar till Lock, Stock and two smoking barrels" där barrels står för rykande, nyss avfyrade pipor på ett hagelgevär. Våra östgötska vänner leker ytterligare med uttrycket då lock också är det engelska namnet på en sluss och barrel en öltunna medan hop är humle den viktigaste beståndsdelen i öl. Från allra första början Lock, stock and barrel handlade det om de tre viktigaste delarna på ett hagelgevär och hade man inte alla tre delar fungerade inte bössan. 

   I pittoreska Söderköping fungerar denna kombinerade restaurang och mikrobryggeri alldeles förträffligt och ölen slinker nedför strupen med en förvånande lätthet och kullerstenspromenaden hemåt blir något kullrigare än vanligt.

Vill du som läsare läsa tidigare ölprovningar klicka på lämplig länk och låt dig läskas.

Påsköl  Spanien  England  Tjeckien  USA  Sverige  Belgien  Grekland  Grekland II Frankrike  Österrike Närkeöl  Julöl  Fulöl  Örebro brygghus Apex bryggeri

Van Damme Belgien Blonde 6,1% Härlig skumkrona men flaskan innehåller bara 33 cl så det gäller att vara snabb med smakomdömet. Det är en vuxen smakade lätta touch av IPA men ändå inte. Kornmalt och vetemalt gör sig påmind. Men ölen balanserar obekymrat på kanten av Göta Kanal. Intrycket av ölen är att smaken är avhuggen på något vis som är svårbeskriven. 

Kalle Baah pilsner 5,5% En gedigen lager på gränsen till mörkare brygd men Kalle håller sig på rätt sida av gränsen. En favorit hos Lilla Fridolf bland alla östgötarnas brygder och styrkan får det att gunga i baktakt på kanalfärden. Reggaebandet som funnits i 40 år men ölen blir aldrig så gammal i glaset.

Session East Coast IPA 4,5% En något svagare IPA med stark smak och härlig lyster där till och med skumkronan blänker och glittrar. Förutom korn och vete har Sörpingarna blandat in havre vilket ger en tung smak och ölen får en tyngd i kroppen. En välbalanserad IPA som inte smakar alkohol utan öl.

Easy pilsner 5,5% Cascade heter humlen i detta öl och för att citera Carl-Uno Sjöblom från filmen Äppelkriget "pillner så gott som pilsner" Detta är en pilsner hans filmkaraktär skulle gillat, behagligt rund i smaken en Sörmländsk fullträff med härlig bärnstensfärg långt ifrån det grådaskiga kanalvattnet runt hörnet men frågan är om Fridolf kan åka långfärdsskridskor på denna pilsner?

Janne Baah 5,4% En öl uppkallad efter reggaebandet från Skärblacka, skummar som sjutton med fyra olika humlesorter i brygden, en härlig lager som smakar mer än en vanlig lager och långt ifrån någon doft av pappersbruk, en riktig Skärbläcka om du dricker mer än vad du tål, en öl med riv. 

Göta kanal pale ale 5,6% En ljus skummande ale med den rätta smaken av ale. Den har sörmländskt vatten i basen. Ger en frisk och ren känsla som är svalkande och släcker törsten men inte längtan efter fler öl. Påminner om lager men ändå en ale som står för sig själv.

Smoked stout 5,3% Med en färg som från en avslagen cola och smak och lyster som från spilloljan från motorn på en ångbåt som trafikerar Göta Kanal. Lilla Fridolf kan barra konstatera att stout är en dryck som kräver träning och minnen från Irland bubblar upp genom skummet. Mustig eftersmak. Passar att drickas långsamt och eftertänksamt så du får inte ha bråttom men gärna en nöt eller två i beredskap som sällskap till ölen.

ÖSK - Ljungskile SK 1 - 1 ( 0 - 0 )

Nerverna utanpå höstkostymen
på K och L.

   Söndag 11 oktober var det dags för säsongens och kanske tidernas sexpoängsmatch för ÖSK. På hemmaplan mötte Sport Ljungskile, nykomlingar i årets serie, men trots det var västkustlaget poängen före och två placeringar framför ÖSK i tabellen. Idag handlade det inte om skönspel eller en bra prestation, det handlade om vinst och tre poäng för svartvitt. Det krävdes att alla elva i hemmalaget hade blåställen på och alla spelade till domaren blåste. Inget gnäll på domaren och fokus på det egna spelet, mental styrka som Truls Möregård krävdes. Lilla Fridolf önskade innan match en tvåmålsledning för hemmalaget efter första halvlek för att kunna hålla sina nerver i schack.  

    ÖSK och naturligtvis också Ljungskile hade haft ett tre veckor långt uppehåll på grund av Nations League matcher och gott om tid att slicka såren, semestra och bygga upp krafterna inför de fem sista matcherna i årets Superettaserie. Antonio Yacoub hade läkt sin skada och var tillbaka, men naturligtvis matchotränad. Manasse Kusu hade fått läka i lugn och ro, så även Ouro Ortmark och Hampus Söderström. Den ende på sjuklistan var Erik McCue. Inga avstängda förutom Max Watson som fortfarande var avstängd efter sin obalanserade och onödiga högerkrok i matchen mot Nordic.

    Mötet tidigare i år mellan lagen slutade 3-2 till Ljungskile som målade avgörandet i 97:e minuten efter försvarschabbel från de svartvita. Så nu var goda råd dyra i detta ångestladdade bottenmöte på ett regnigt och kallt Behrn. En livsviktigt match för Sports överlevnad i svensk elitfotboll.

   Historien upprepar sig. ÖSK släpper in ett mål och tappar poäng i slutsekunderna. Den här gången på en hörna och efter kalabalik framför det egna målet. Med 22 spelare i straffområdet skyfflar Ljungskile in kvitteringen på matchens sista spark som genom en hög av vita och gröna spelare hittar bollen in i nätmaskorna. En spark som kan skicka ner ÖSK i division 1.

   Annars startade ÖSK optimistiskt och offensivt första tio med tre hörnor som tyvärr blev resultatlösa något som är typsikt för ÖSKs anfallsspel. Svårt att skapa chanser och när man gör det så missar man eller det hela rinner ut i sanden. Efter det initiala trycket har man ändå mycket boll men ÖSKs offensiv är ett sorgebarn med minimal eller ingen rörelse så jag förstår varför passningarna går i sidled eller bakåt från försvararna. Farligast målchans i första hade nog gästerna i 35:e minuten som fick till en strykare längs mållinjen. ÖSK har två halvchanser på nick men inget riktigt hett avslut. I matchen tittar många efter passningsvägar till Yasin och det verkar som om ingen annan i laget vågar ta avslut. Idag höll Ljungskile honom hårt med tät markering utom sista tjugo minuter då han fick lite ytor.

   Efter fyra minuter av andra halvlek har Yacoub ett friläge som han slår tätt utanför och strax därpå har svartvitt en trippelchans som Ljungskile avvärjer med diverse västkustben. Plötsligt kommer Ortmark in i boxen efter smånätt spel rullar han in bollen med knapp styrfart vid stolproten i 65:e minuten. Detta är signalen till att matchen öppnar sig och både Ljungskile i 70:e ÖSK i 75:e och 77:e har farliga chanser via RWP och Rakip. Och sen gick det som det gick i slutet för ÖSK.

Det var tempofattigt och knappt några initiativ framåt från spelarna. Man borde kunna kräva mer av laget och tränaren i detta utsatta läge. Det verkar som om ÖSK gör spelare sämre. Spridda burop från läktaren vid slutsignalen och publiken prövas hårt av ÖSK-laget.

Några höjde sig över mängden, Kuba i mål, Chovanie Amatkarjio med karibisk kämpaglöd och Kusu i andra och Haliti i första halvlek.

   För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när kommunal skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet.

Smör av Asako Yuzuki

 

Smör 
Foto:ÅJ

   En annorlunda mordhistoria där inga mord begåtts men vi har en person skyldig och dömd för tre mord. Egentligen handlar det om tre självmord, en man överkörd av ett tåg, en herre drunknad i ett badkar en tredje man död av en överdos tabletter. Lättförklarliga självmord på flera sätt men det finns en gemensam nämnare, Kajii Manako.  Kvinnan som umgåtts vid olika tidpunkter med alla tre män innan deras död. Kvinnan som älskar män, men älskar matlagning och mat ännu mer. Det sägs ibland att vägen till mannens hjärta går genom hans mage och den här boken ger näring för den teorin. Manako avskyr det trådsmala japanska kroppsidealet och hennes vurm för japansk traditionell matlagning och det franska köket ger henne en annan kropp än det japanska kvinnoidealet. Är det kanske japanska kvinnor som gett efter för idealet avundsjuka på henne för att hon ändå lyckats få män och samtidigt byggt ett annat ideal? Kajii har fler relationer på gång samtidigt och är skicklig i att laga den mat som faller dessa herrar i smaken. De faller också för Kajii Manako när erotik, förälskelse och matlagningen blandas i en smakrik kompott med smör som en viktig ingrediens.

   Kajii har en snårig bakgrundshistoria som journalisten Rika gärna vill nysta upp och försöka förstå. Hur kan Kajii blivit dömd för tre mord till tre så uppenbara självmord? Är det patriarkatets hämnd på denna skickliga och intrigerande kvinna eller är hon ändå skyldig, låt vara indirekt. Inför att hennes fall ska tas upp inför en eventuell benådning lyckas Rika få träffa Kajii Manako i fängelset. Men istället för att tränga sig in under huden på den dömda mörderskan lyckas Kajii ge Rika mängder av uppdrag för att få reda på detaljer och information. Det är istället Rika som får vet mer om sig själv. Genom att hon utför flera av dessa uppdrag går Rika upp i vikt och får lära sig massor om sig själv, sin familj och sina vänner. Det går också upp för Rika att hon genom uppdragen lever Kajiis liv utanför fängelsets murar. Rika får uppleva smaker, människor, situationer och mattraditioner som Kajii erbjuder Rika istället för svar i en traditionell intervju och under tiden lär sig Rika mer om sig själv än vad hon tror hon lär sig om Kajii. 

Asako Yuzuki
Foto: DN

En lättläst bladvändare trots dryga fyrahundra sidor och mängder av japanska benämningar på diverse kända och okända maträtter och mattraditioner. Författaren Asako Yuzuki beskriver mat och det japanska sättet att leva med inlevelse och noggrannhet. Det är relativt få karaktärer i boken väninnan Reiko, mamman, Makoto pojkvännen på distans och hennes politiska kontakt Shinoi som ger henne tips. Matlagning och kvinnor verkar höra ihop och ibland får jag känslan av att boken är ett modernt försvar av den japanska geishatraditionen. Boken är smart och välskriven och texten kan verka rörig med övergångar som inte märks om man som läsare inte är uppmärksam. Texten är istället intelligent utformad och blir kvick och snabb för läsaren. Historien är nästan poetisk trots att den är detaljrik samtidigt som det finns outtalade saker i boken som blir upp till läsaren i väst att lista ut och fundera på.

   Asako Yuziki är en välutbildad skribent och journalist som gått utbildningar både i väst och i Japan. Flerfaldigt belönad med utmärkelser inom skrivande och flera av hennes verk har blivit både filmer och teveserier. Efter sin utbildning arbetade hon som konditor en tid men skrivandet tog snabbt över och det blev en heltidssyssla. 

Lilla Fridolf har tidigare läst på det asiatiska spåret och Smör är ännu en japanska roman av en japansk författare. Tidigare har det varit  Katter som fungerar läkande på individer även det övernaturliga är nära det japanska så det är några lästips  av Fridolf från österns örike.

Boken Smör får 7 Markaskogar 

Hundra år

Anna-Maja i Led

   19 september 2026 firar jag min mammas hundraårsdag tillsammans med mina syskon med respektive. Hon föddes en söndag av Maja och pappa Anton. Hon var tredje barnet i en syskonskara på sju. Anna-Maja i Led kallades hon av människor i bygden. Mest för att hålla skillnad på henne och Anna-Maja i Höre som hon i sin tur kallades av samma människor. Av dess hundra år fick hon vara i livet 68 och försvann efter en kortare tids sjukdom från oss i familjen. Jag är glad att hon fick träffa mina barn och uppleva glädjen att vara farmor och mormor även om det nu bara var några få år. Så här i efterhand finns det alltid saker jag skulle vilja ha sagt till henne så det är väl rådet till er andra som har en mamma i livet. Säg det ni vill säga till er mamma medan tiden finns.

   Min mamma, för det var så jag kallade henne, var hemmafru och lantbrukarhustru. Precis som sin Mamma Maja och sin mormor Hulda Erika. Född på tjugotalet och med en för bondesamhället typisk utbildning, sexårig folkskola i ett förkrigssverige som fortfarande var dominerat av gammaldags könsroller och sätt att se på traditioner och värderingar runt manligt och kvinnligt. Hon kompletterade sin utbildning med konfirmation som var viktig men också med en och annan kurs i matlagning och andra kortare utbildningar som gav en tydlig vink om vad hon skulle ägna sig åt i sitt yrkesliv som hemmafru i en lantbrukarfamilj i Östernärke. Mamma för första gången vid 22 utifrån samtidens sedvänja. Tillsammans med pappa tog hon sedan över en en bondgård vid 32 års ålder eftersom de båda inte stod i tur att ärva sina respektive familjers bondgårdar som istället ärvdes av bröder.

   Där i samband med övertagandet av den nya gården började mamma av någon anledning att föra dagbok. Dussinet svarta anteckningsböcker blev det med vaxduksomslag och röda kanter med sidor proppfulla av anteckningar, noteringar om både högt och lågt. De första tretton åren var anteckningarna sporadiska, men från 1971 fram till sommaren 1993 var anteckningarna dagligen återkommande. Det var korta noteringar om vad som hände på gården och vad hon tillsammans med sin pappa, grannar och vänner gjorde under arbete och på den lilla fritid hon hade.

Livet gick sin gilla gång och årscykeln återkommer år efter år i böckerna. Hon noterar när sädesärlan ses för första gången på åkrarna. Mamma och pappa besöker otaliga kafferep hos vänner och grannar. Det är sillsexor och surströmmingsskivor i privat regi eller tillsammans med vännerna i CKF eller CP där de var aktiva under alla år om lantbrukare.

   Dagboken saknar känslomässiga värderingar även om omtänksamhet och känslor inte saknades i mitt hem, dagboken är mer som en beskrivning av året på gården. Mamma skriver också på ett ställe: Meningar som stöd för minnet. Ett bevis för detta är noteringen runt min egen födelse. 25:e Började slå vallen. Åke föddes på kvällen. 27:e Målade vitt på husen.  Ingen rast och ingen ro.

   Mamma noterar året på gården och vem som gör vad och när. Hon noterar vädertyper och när snön kommer på hösten. Hon noterar hur mycket blåbär och lingon de plockar och när karlarna på gården börjar med sådd och skörd. Hon skriver när korna kalvar och när kalvost och ostkaka bakas. Livet kan verka enformigt men man kan ändå märka förändringen, men långsamt och inte utan att det noga noteras. 

   Min mamma har lämnat efter sig en beskrivning av åren på gården, ett dokument av en tid som aldrig kommer tillbaka. Dagböckerna hjälper mig även att minnas min mamma så här till hennes hundraårsdag. Jag är glad att hon skrev böckerna. Tack mamma och Grattis på födelsdagen!