Jack Kerouac - King of the Beats, a portrait av Barry Miles

 

    Jack Kerouac blev en ikon för en ny typ av ungdomar som aldrig förr hade sett dagens ljus. Tonåringen under femtiotalets rockera som senare övergick i 60-talets hippies hade Jack som en förebild utan att de kanske alla gånger visste om det.  Vår egen Ulf Lundell hade och har nog fortfarande Kerouac som husgud och Lundells första bok och följdaktningen filmen baserad på boken döptes till "Jack". Boken handling är en svensk variant på Keroucs boksuccé On the Road utgiven 1957. Filmen innehöll många aktörer ur sjuttiotalets svenska skådespelarelit med Göran Stangertz som Jack, men så här femtio år senare framstår filmen som en riktig kalkonrulle.

   Barry Miles ger sig i kast med att i detalj följa Jack Kerouacs 47-åriga liv från början till slut. Ett liv som startade 1922 och ändades 1969. Jack var son till fransktalande föräldrar och växte upp i staden Lowell, Massachusetts där han lärde sig prata engelska först vid 11 års ålder av nunnorna på den klosterskola där han var elev. Pappa Leo var en fyllbult och jobbade som typograf viket tvingade familjen till otaliga flyttar då hans spel och alkoholberoende ansträngde familjens ekonomi. Mamma Gabrielle var Jacks livslånga kamrat som han hela livet stod i ett beroendeställning till ekonomiskt, känslomässigt och en del påstår även sexuellt. Han hade en äldre bror som dog när Jack var fyra år. Det fanns även en yngre syster Nin, som också Jack lånade pengar från otaliga gånger.

   Jack kom till Columbia University i New York på ett fotbollsstipendium. Men varken studier och idrott gick bra och dessutom bröt han benet under sitt andra år på skolan och då upptäckte han istället jazzen och prostituerade. Påföljande år petades Jack ur laget och svarade med att hoppa av skolan och istället söka sig till handelsflottan för att steka bacon och skala potatis. Handelsflottan och järnvägen var sedan återkommande påhugg för Jack när han längre fram i livet behövde pengar.

   Jack gifte sig första gången redan under krigsåren med Edie, under femtiotalet med Joan och slutligen med  Stella som mer fungerade som hushållerska och vårdare till Jack och hans mamma de sista åren av hans liv. Med Joan fick han dottern Jan som han vägrade erkänna som sin fram till hennes tioårsdag då en domstol fastställde Jack som fadern. Han var ovilligt inställd till att hjälpa Joan och dottern Jan och träffade henne i princip bara två gånger. Samtidigt kunde han vara väldigt älskvärd mot andra barn, till exempel Neal och Carolyn Cassadys barn. Ekonomiskt var han skyldig att betala för dottern, men i verkligheten behövde han själv ekonomiskt stöd och fick det av sin mamma.

   Jack var i grunden en otrevlig person, en fyllbult som lånade pengar av allt och alla och han betalade sällan tillbaka. Kerouac var självisk och självupptagen med ett uselt ölsinne. Han levde sitt liv som en luffare, ett kringflackande liv och bodde sällan kvar på samma ställe någon längre tid. Lowell, New York, San Francisco, Mexico City eller uppe i bergen som eldvakt i staten Washington.  Jack var troligtvis bisexuell och hans relationer med kvinnor komplicerad på grund av sitt ännu mer komplicerade förhållande till sin mamma som han hela tiden jämförde sina kvinnor med.

    Bourroughs, Ginsberg, Carr och Cassady bildade tillsammans med Jack kärnan i "The Beat Generation" där Kerouac sågs som den tongivande på grund av sin utgivning av "On the Road" 1957 som gav honom berömmelse och möjlighet till utgivning av fler böcker. Han hade i det läget flera böcker i manuskriptform. Samtliga i den här inre gruppen beatpoeter hade varit fängelsekunder i olika utsträckning och det var rotlösheten och nyfikenheten som drev dem framåt. Ja och så droger förstås alkohol, marijuana, benzedrine och andra tabletter. Bland annat skrev han On the Road på tjugo dagar i ett rus av benzedrine och hängivenhet. Han sätt att skriva var ett konstant och oavbrutet knattrande på skrivmaskinen i en ständig ström av medvetenhet ett enkelt. Ett snabbt skrivsätt med mer fokus på inspiration än på grammatik och formell konstruktion av text. Han hyllade frihet och en bohemisk livsstil i sina böcker precis utifrån som han själv levde sitt liv. Snabbt, hårt och kort. Han var drabbad av flebit, åderinflammation, i benen som blossade upp när han drack för mycket vilket var ofta. Han sökte sig mot buddismen, men återgick till katoliscimen i livets slutskede. Dog i princip med en Flagstaff öl i handen på hösten 1969, precis som det anstår en legend. 

Jack gav den rutiga flanellskjortan ett ansikte

 Barry Miles bok om Jack Kerouac är en ordrik och detaljrik historia. Språket är rikt på avancerade och ovanliga ord ur det engelska språket men ändå en bladvändare om en spännande person i en spännande tid med en fascinerande omgivning. Allt detta fångar Miles med skärpa och en aldrig sinande energi då boken håller tempo och kvalitet ända till sista sidan.

Boken får betyget 6 Markaskogar.

Påskölstest

    Det regnar småspik under större delen av helgen denna sena påskhögtid då bloggen genomför ett påskölstest. Ölen är inköpt från s-st-mb-l-g-ts fasta sortiment, det finns betydligt fler sorter att beställa men förberedelserna för testet har varit knappa och tiden snålt tilltagen i förarbetet inför provsmakningen. En öl om dagen denna långa högtid med hönor och kaniner. Påskabord och godis i långa banor. 

   Bloggen har inte rest till ett nytt land på ett tag även om den ställde kosan till Spanien under föregående höst för ett spanskt test och padelspel. Länder där bloggen tidigare testat ölutbudet världen över är England  Tjeckien  USA  Sverige  Belgien  Grekland  Grekland II  Frankrike  Österrike och om törsten sätter in är det bara ett klick bort för att hitta er egen favorit i något av dessa länder.

Påskölstestet pågick i fem dagar med lika många svenska påsksorter från mindre bryggerier. Det blev också en geografisk resa från norr till söder i vårt avlånga land rikt på microbryggerier. En roadtrip i spåren av maltkornen som låg utlagda som i ett pärlband mellan svenska småstäder och småföretagande. 

Påskebrygd

 

Vi börjar vår resa och vårt test i Jämtland med en Påskebrygd från Jämtlands bryggeri. Bloggen är ansatt av en påskförkylning vilket gör första delen av testet vansklig. Skärtorsdagen börjar med en ljus ale med behaglig smak. Rik på karaktär men utan att vara en surjämte. Slinker ner tusan så behändigt utan minsta motstånd från de lätt svullna smaklökarna. En öl Evert Ljusberg skulle vara stolt över.

Oppigårds Easter Ale

   

   Vi drar oss söderöver närmare bestämt till Hedemora som verkar vara fylld av exportambitioner då de stavar påsk e-a-s-t-e-r.  Oppigårds Easter Ale från bryggeriet i Hedemora blir Långfredagens öl. Fin mörk lyster på den bärnstenen, överraskande dov smak känns nästan svag och har svårt att få grepp om innehållet i flaskan. Kanske för att den rinner lätt och kvickt nerför strupen. Smakar inte helt galet

Pumpvikens Påsköl

    

   Firar påskafton i Nynäshamn med en flaska av Pumpvikens Påsköl från färjeläget. Opastöriserad ale med tydlig smak av karamell. Bloggen vanligtvis inget stort fan av ale men den här gillas och är en stor positiv överraskning. Fyllig och stolt som en tupp. En glad medlem av utbudet på s-st-mb-l-g-t som ger en bra grund innan vi ger oss av på färjan.

Wisby Påsk

   

   Vi tar oss ut till Sveriges största ö utan att väta fötterna och dricker en Wisby Påsk från Gotlands bryggeri i Visby. Ett underjäst ekologiskt öl med rauk smak av karamell och kola precis när ölen tittar upp ur sitt kaninhål. En härlig öl på påskdagens buffé som ger smak för mer gotländsk maltdryck med godissmak. 

Hoppy Easter


Påsken är över och vardagen knackar
på. Bästa ölen under helgen var den 
från Nynäshamn, Visby och Lund.

   Vi avslutar resan i en annan vis by, Lund, och de kompisar som ägnade mer tid åt öl än studier. Hoppy Easter från studentbryggeriet Finn! Ett mörkt öl från studentstaden Lund i Skåne. En mörk bira med karamell, kola och chokladsmak, rena rama påskgodiset i flytande alkoholhaltig form med skumkrona.  Allt slutar gott på Annandag Påsk

ÖSK - Helsingborg IF 0 - 2 ( 0 - 0 )

Antonio Yacoub, löpstark topp med målnäsa.
Foto: ÖSK Fotboll

    När Sport mötte Helsingborg första gången 2016 under bloggens överinseende var det en allsvensk match på ett höstruskigt Behrn. Dagens fight, nio år senare, är ett bottenmöte i superettan med två lag utan poäng efter två omgångar. Journalister och fans, förståsigpåare och tyckare dömer ut hemmalaget och deras nya spelsystem och dussinet nyförvärv avkrävs stolthet, hjärta och passion. Helsingborg spelar också i medial motvind och kraven från staden och supportrar, som minns de allsvenska framgångarna, är hänsynslösa. Båda lagen är just nu, i inledningen av Superettan, instabilare än Bulten i Bo och och ÖSKs spel är minst sagt kladdigt. Sreten blandar fortfarande friskt och letar en stabil första uppställning som kan plocka poäng. För poäng är precis vad Svartvitt plockat hemma på Behrn de tre senaste möten lagen emellan 2020 2023 2024 där vi närkingar dessutom förra säsongen säkrade Superettakontraktet genom flyktade Ahmed Yasin.

   Målvaktsfrågan har engagerat fans och media då Pålsson längst bak i laget bjudit på två mål bakåt och ett okänt antal poäng. Ett av baklängesmålen mot Varberg var en kopia på när Ronnie Hellström släppte in italienaren Domenghinis långskott under sig och Sverige förlorade med 0-1 mot Italien under VM i Mexico 1970. Skillnaden var att det var vid olika stolpar. Vår målis som var stabiliteten personifierad förra säsongen och som gav stadga åt försvaret. Nu ger vår slips istället osäkerhet och instabilitet till backlinjen och bloggen hoppas att det vänder snarast. 

   Till idag hade Sreten valt Buster mellan stolparna och han valdes till Matchens lirare. Ett beslut som juryn tog innan matchminut 84. Fram till dessa hade Buster varit felfri och dominerade straffområdet med hjälp av både händer och fötter. I denna den olycksaliga 84:e matchminuten får Buster bollen från McCue nära nog på mållinjen och när han ska förflytta sig och bollen sidledes trampar han på trasan och tappar balansen och inhoppare Oscar Aga rullar retfullt enkelt in bollen från någon meter. Dödstyst på läktaren bland de 4408 förutom i HIF-klacken som inte vet till sig av glädje. 7 minuter senare får de tillfälle till jubel igen då ett förvirrat och desillusionerat ÖSK försvar släpper fram tre skåningar i straffområdet nästan ensamma med Buster som måste släppa in tvåan tillika Oscar Agas andra fullfräff.  

   Matchen började annars med en frejdig och intensiv press från svartvitt. Sreten spelar med hög risk och alltid ny startelva, idag dessutom med ny trenchcoat men med samma snitt, och tre nya startspelare. Azizovic inte större än hälsenan på en gråsparv in på vänsterkanten. Azizovic försöker men kommer inte fram till avslut värt namnet och det gör inte någon annan heller i svartvitt. Den sista touchen är som bortblåst för samtliga spelare och det är självförtroendet också. En mental coach behövs till truppen omedelbart! Den ende som ser ut att ha roligt på planen är Linus Alperud men han är ensam och lite tunn. Sista trettio har konditionen försvunnit och Sreten måste börja byta. Spelstilen kräver sin ork och gör Sport inte mål i första halvlek blir det inget alls i nuläget. Dessutom saknar McCue Modigh i mittlåset och på offensiva hörnor.

Den som försökte mest idag var Samuel Kroon, Linus Alperud och Melvin Bajrovic samt Buster Runheim fram till minut 84.

   För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när kommunal skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet.

Marianne

Marianne som personifierar Franska revolutionen
Delacroix 1830

   Marianne har flyttat. Inte fysiskt, men hennes namnsdag har flyttats från 30 april till 4:e april. En flytt som fått ödesdigra konsekvenser för henne i form av bortglömd uppmärksamhet. Hon, min fru alltså, som heter Marianne precis som den franska motsvarigheten till Moder Svea. Den franska Marianne är en något lättklädd republikansk symbol som leder folket på Delacroix målning som finns på Louvren. Inte min fru alltså!  Efter ett rejält ingrepp i den svenska almanackan vid den senaste uppdateringen av namn fick namnsdagen för Marianne flytta till den 4:e april. Hon delade förut dag den 30/4 med Mariana, men det fick bli en nyordning då Marianne fick 4/4 som en egen dag. Marianne som namn blev populärt i Sverige under 30 och 40-talen efter att först dykt upp i Sverige 1675. Marianne är idag det 12:e vanligaste kvinnonamnet i Sverige. Detta efter att namnet fört en undanskymd tillvaro, men egentligen gett upphov till andra namn under tidigare århundraden. Mirjam, Mary och Mariana är olika former av namnet Marianne. Namnet har även inspirerat till dubbelnamn bland andra Marie Louise och Anne Marie.

Marianne i sitt rätta element. Paris.
Foto: ÅJ

   Flytten har minskat gåvorna avsevärt i samband med hennes namnsdag. Rosor och andra blommor lyser med sin frånvaro. Uppvaktningar i form av upplevelser är sällan förekommande. Gåvor och hårda paket är sällsynta. 30 april var hur lätt som helst att komma ihåg. Valborgsmässoafton och Kungens födelsedag en högtidsdag i många aspekter, men 4:e april hur kommer man som make ihåg det? Hon tar det med fattning, men tittar ändå lite snett. 

   En ask med röda eller blåa Marianne från Fazer hjälper föga. Speciellt som frun inte är speciellt förtjust i de finska hårda karamellerna trots att hon är till hälften av finskt ursprung. De finska pepparmintkaramellerna med sitt hårda skal och chokladfyllning är inte i allas smak även om man som frun delar namn med de finska godsakerna. De finska karamellerna är döpta efter den franska frihetssymbolen Marianne. Detta då Vourinen, den finske karamellskaparen, tyckte att blandningen av pepparmint och choklad hade något franskt över sig. 

    Bloggen lyfter på vårkepsen som en gratulation till alla Marianne och speciellt frun.

ÖSK - Västerås SK. 0 - 2 ( 0 - 1 )

   Hemmalaget fick svårast möjliga motstånd i premiären av Superettan 2025. Västerås SK, nyligen nedflyttade, och som spelade en attraktiv fotboll i förra årets allsvenska, men som hade förtvivlat svårt att göra mål. Gurkorna står idag på andra sidan av planen taggade till tänderna. Kalle Karlssons mannar är revanschsugna och kämpar om platserna för en omedelbar och snabb väg tillbaka till alsvenskan. I truppen har man örebrobekantingarna, nyförvärvet Jonathan Ring och som slips Anton Fagerström. Lagen har mötts under ÖSKs senaste sejour i S1 två gånger 2022 och 2023 där hemmalaget haft förvånansvärt enkelt mot de grönvita även om man på bortaplan gått på nitar. Idag fick den stora publiken, 9512,  en fingervisning om de svartvita spelarna kommer att bli kosmonauter eller grodmän i årets tabell. Kanske VSK var en orättvis värdemätare och det är svårt att dra slutsatser efter dagens match men onekligen är försvarets brist på bollskicklighet ett orosmoln.

Melvin Bajrovic, ny i Sport med stor kapacitet
Foto: ÖSK Fotboll

   Som bloggen tidigare rapporterat i ett inlägg har det hänt massor på spelarfronten under försäsongen. Och efter den rapporten har Theodor Hansemon lånats ut till Gefle för hela säsongen och två junisar, Herman Bruhn och Lowe Astvald, fått ett tvåvägsavtal med Forward.  Det har varit klent med resultatmässiga höjdare under vintern och försäsongen har inte heller bjudit på några starka prestationer. Även om genrepet mot BP ändå hade sina ljusa stunder. Men nya tränarna vill spela in ett nytt spelsystem som kräver noggrannhet och hårt jobb av spelarna i laget och det tar tid innan Sport blir en "lean mean football machine" men det blir bättre för varje match laget spelar. En del skador har satt käppar i hjulet på försäsongen bland annat Melvin Bajrovic som har dragits med en handfraktur hela våren och stått utanför laget ända fram till genrepet. Med sin 195 centimeter och ett par 47:or verkar han bli den fältherre som laget saknat sedan Gerzic lade skorna på hyllan. Annars är det gott om nyförvärv och uppflyttade juniorer i truppen som så smått börjar bli varma i den svartvita dressen. Idag fanns det fyra  nyförvärv i startuppställningen och ytterligare en kom in i andra halvlek. Shlimon och nyförvärvet Ghasem har spelat landslagsfotboll i Irak och Ghasem fick spela första och Shlimon kom in i andra. Två junisar i form av Erman Hrastovina och Linus Alperud fick komma in i andra och spelade piggt och respektlöst.

    Matchen blev fördröjd i en dryg kvart då insläppen inte klarade av storpubliken. Matchen hann knappt börja förrän lagen lämnade planen då bangers, fyrverkerier och bengaler hotade säkerheten för spelarna. I 21:a minuten lämnar lagen planen än en gång då ölflaskor kastats in på en liggande VSK-back från Kubanerna. I 76:e minuten är det dags igen då en flygande ölflaska kastats in från VSK-klacken mot den egna? målvakten. Tredje gången gillt innebär att lagen lämnade arenan och det blir ett matchmöte i 20 minuter.  Stora delar av publiken lämnar arenan denna lätt kylslagna 1 april och avstår sista 20 av matchen.

   Heta känslor på planen och på läktaren som sig bör i ett derby men ingen ropar k-k-n, b-ll-n, eyravallen. Det klassiska ropet från sjuttiotalet. VSKare får syna ostskivan halvdussinet gånger men klarar sig från utvisning. ÖSK börjar respektlöst och har bollinnehavet men kan inte skapa några heta chanser. Den första heta chansen för ÖSK har Kalle som skjuter tätt över men det inträffar först i 55:e minuten. De farliga chanserna hade VSK och bollinnehavet hade ÖSK. I minut 17 schabblar Hampus Söderström i en närkamp med Jabir som stjäl bollen och bredsidar upp den i bortre krysset utan chans för Malte. Fram till dess hade hemmalaget haft spelet och initiativet. Men av och till schabblas det i försvaret och det är farligt flera gånger. Ödesdigert blir det i 48:e då Malte är på bjudhumör och slår bollen till Diagne som enkelt rullar in bollen i tom bur.

Bajrovic trygg och stabil på mitten som ett diesellok. Kalle kämpar men har för stor felprocent i mottagningar och passningar. Bäst i ÖSK denna kväll är Samuel Kroon.

   För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när kommunal skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet.

Herr Gårman

 

 

   På cykelvägen hem från jobbet var det dags att korsa en gata. Vanligen sker det i en
cykel/gångvägskorsning. Just den här gången så kommer det fotgängare på min del av övergången. Jag är med andra ord på väg att köra över dem med min cykel. Fotgängaren går obekymrat på min del av övergångsstället. Den del som inte har vita breda streck. Jag vänder mig om efter att jag nästan rammat fotgängaren och muttrar något som inte någon hör och tur är nog det. Det är nämligen inga vackra ord.

   Ibland går det fotgängare på cykelbanan. Luvan uppdragen över huvudet och som man upptäcker senare, hörlurar instuckna i öronen, de befinner sig helt i sin egen värld. Vet gånger jag bestämt mig för att cykla om dessa fotgängare på deras högra sida men de kryssar fram på cykelbanan som en jolle på Hjälmaren och jag får i sista stund köra om på vänster sida istället. Andra fotgängare som är ute på cykelbanorna är de som rastar sina fyrbenta vänner. En katt eller ett saftigt fläskben kan få de små liven att plötsligt byta riktning och helt plötsligt har man ett hundkoppel intrasslat i ekrarna. 

Herr Gårman

   Det är i sådan här lägen man saknar sextiotalets Gullan Bornemark. I ett uppdrag från statsmakten komponerade Gullan sången ”Herr Gårman” med den efterföljande ordföljden ”på vita strecken får man, här men inte där. Tut, tut”. Gullan sjöng tillsammans med barn, några tror jag var hennes egna, den klämkäcka visan med syfte att få Sveriges barn, ungdomar och vuxna att använda övergångsställen. Tydligen hade befolkningen en vana att korsa gatorna på andra ställen vilket ställde till problem för sextiotalets växande bilism. För på den tiden var det bilisterna som hade företräde. Speciella skyltar visade gångarna vägen och skyltar producerades och sattes upp på alla ställen där man ville att fotgängarna skulle korsa gator och vägar. Nu har dessa skyltar nästintill försvunnit och därmed också fotgängares goda vanor för att korsa gator och vägar. För en tid sedan räknade jag de klassiska Herr Gårmanskyltarna som nu är moderniserade och fått ett nytt utseende på min väg genom stan hem från jobbet. Inte nog med att de blivit moderna till utseendet, de hade också blivit färre än förr. Betydligt färre. Kanske är det därför fotgängarnas nya, dåliga vanor har fått mig att skriva detta.

 

Fru Gårkvinna

    Ibland går fotgängare rakt ut i gatan vid övergångsställen med dödsförakt utan att se sig för inte ens en antydan till att se sig åt till höger eller vänster. Man sitter där på cykeln med hjärtat i halsgropen. Fotgängarna vet att de är rättsligt skyddade när de går över gatan på övergångsstället. Men skyddet är bedrägligt, det hänger på att cyklister och bilister har koll på läget och det är inga vidare garantier. Speciellt nu när det blir allt vanligare att man ser fordonsförare som ägnar sina smartphones mer uppmärksamhet än den omgivande trafiken.

   En del säger att cyklister är livsfarliga i trafiken för sina medtrafikanter, men frågan är om inte de luvförsedda och musikuppkopplade fotgängarna är de farligaste trafikanterna.

ÖSK försäsongen 2025

Enes Ahmetovic Foto: NA

    För andra året i rad hann inte fotbollsdelen av säsongen i Superettan ta slut förrän det blev "hela havet stormar" på spelarfronten i svartvitt. Spelare in, spelare ut i en nästan farsliknande hastighet där nya sportchefen Enes Ahmetovic höll i taktpinnen. De sista resterna av ÖSKs allsvenska lag från 2021 lämnade eller rättare sagt, ingen av de två kvarvarande fick nytt kontrakt eller ville stanna kvar, oklart vilket. Det var Niklas Bergmark och Ahmed Yassin som var de sista allsvenska spelarna i Sport från truppen 2021. Exakt hur förhållandet var för de två veteranerna i svartvitt vet inte bloggen men Bergmark ville nog prova lycka i en annan liga medan Yasin ville lite för mycket pengamässigt. Istället för nya fotbollsäventyr har Bergmark åkt på en njursjukdom som kommer att sluta i en transplantation och plötsligt har fotbollskarriären blivit sekundär. Bloggaren önskar ett snabbt tillfrisknande. 

   Bloggen gör här sin resumé av försäsongen, som så många gånger tidigare då försäsongerna 2019 2021 2022 2023 2024 analyserats. Det är under den här perioden då föreningens herrlag gått kräftgång i seriesystemet, men även i spelkvalité och attraktionskraft för sponsorer och publik.

   Vår nya sportchef tillhör den yngre generationens fotbollsledare med en hel del fokus på det egna jaget. Han gjorde IFK Värnamo till allsvenskar och var ett hett villebråd för många klubbar, men valde svartvitt. Rätt eller fel får tiden utvisa. Han tog med sig P 19 tränaren för Smålandsklubben, Sreten Kenic och båda herrarna har varudeklarerat sin spelstil som "framåtlutad", en posessionfotboll med hög press och kortpassningsspel ända nere från eget målområde. Nye tränaren Sreten Kenic har lyckats sådär på försäsongen med att få spelsystemet att sitta, men till slut så ska det väl gå att få till. Det gäller bara att alla spelares teknik och spelförståelse klarar av att hantera det nya systemet, vilket inte varit fallet på försäsongen.   

   Resultaten i träningsmatcherna och i Svenska cupen hittills i år har inte gett någon fingervisning om hur säsongen kommer att bli. Motståndet har varierat allt från lokala division 2 laget Eker till danska proffsen i Randers. Totalt 3 vinster 1 oavgjord och 6 förluster i genrepet blev det förlust mot allsvenska Brommapojkarna med 1-3 där man var förtjänt av ett bättre resultat utifrån spel och chanser. Svenska cupens tre matcher slutade alla med förlust.

   När det gäller spelare in och ut i truppen finns det mycket att redovisa. Enes har värvat intensivt från division 1, inga nyförvärv från en "högre hylla" så just nu är känslan hos bloggen att Enes och Sport bara bytt kompletteringsspelare mot division 1 spelare. I stora stycken finns stommen kvar i truppen sedan förra säsongen med några undantag Valgeir Valgeirsson, Ahmed Yasin och Elias Barsoum. Där väl ändå förlusten av Yasin som på sikt kan bli mest kännbar för laget och föreningen.

   Målisen Daniel Strindholm hamnade i Arendal i Norge, Valgeir Valgeirsson flyttade hem till Island och Niclas Bergmark lämnade för nya äventyr men hamnade på akuten i Örebro istället. Bloggen önskar god bättring. Säkerhetsrisken i försvaret Tobias Björnstad fick inget nytt kontrakt annat än i Bulgarien! Viktor Backman snappades upp av Sandviken, Sebastian Crona gick tillbaka till J-södra, Malik Mokedé hamnade i Gefle och Adam Bark i Karlstad där han kommer att blomma upp igen. Bilal Fousseni spelar för Örebro Syrianska nästa säsong medan Mohammed Saeid lägger skorna på hyllan och blir istället en ledarresurs i ÖSK. Elias Barsoum försöker ta en plats i Degerfors medan Ahmed Yasin försöker med spel i Irak för att komma med i den irakiska VM-truppen. Det är totalt tolv spelare som fått lämna svartvitt.

Markus Moberg, ny assisterande i ÖSK Foto: ÖSK

   Junisen och lovande burväktaren Buster Runheim är en i en lång rad av spelare från ÖSKs P19 lag som lyfts upp till A-truppen till den här säsongen. Lowe Astvald och Herman Bruhn får också chansen i år som försvarare medan Erman Hrastovina spetsar konkurrensen framåt, med i truppen, unika, spännande egenskaper. Hampus Söderstöm mittback och Melvin Bajrovic har hämtats in från Hammarbys farmarlag där den senare kan bli den ledare ÖSK länge letat efter på mittfältet. Alai Ghasem är tänkt att spetsa konkurrensen på ytterback/wingback medan Sebastian Tipura och Kim Dickson kämpar om offensiva platser på mittfältet. Tyvärr hann inte Dickson mer än ut på Behrns plastmatta första träningen i januari innan han blev långtidsskadad. Mycket hysch hysch om hans skada men han ska tydligen vara opererad och jobbar med sin rehab nu. Framåt har vi fått in Antonio Yakuob FC Nordic och från Ghana lånet Blessing Assumang Dankwah, en ung speedkula som måste få tid att acklimatisera sig på våra nordliga breddgrader.  Det är alltså totalt 11 spelare som räknas in som nyförvärv. Lägg därtill Linus Alperud som fick föregående säsong nästan helt spolierad av knäskada. Kanske är han mest lovande av alla "nya" spelare.

    Enes har utifrån en rad olika bevekelsegrunder valt bort tre spelare med Örebroanknytning under vinterns transferfönster. Jonathan Ring, Jake Larsson och Ahmed Yasin. Fans och andra örebroare har önskat och tyckt att alla eller någon och helst Ahmed Yasin skulle värvats men Enes har varit klar och tydlig med sina avsikter om dessa tre och inte värvat någon av dem. Vi får hoppas att alla division1 spelare som sportchefen värvat räcker till i Superettan.

Sreten Kenic mannen som ska ta Sport tillbaka till 
allsvenskan igen. Foto: IFK Värnamo

    Bloggen glömmer heller inte rotationen på ledarsidan. Christian Järdler valde att gå utifrån de alternativ han fick av klubben och in som sportchef kom då Enes Ahmetovic. Sreten Kenic kom in som oprövad seniortränare från IFK Värnamo, Martin Broberg fick inget nytt förtroende men ersattes av en annan värmlänning Marcus Moberg som blir ny assisterande tränare. Vem som sedan av spelarna tar styrning i omklädningsrummet och sköter bankandet på kofferten återstår att se men bloggens tips är att Malte Pålsson hanterar firandet. Bloggen som följt de flesta matcher via skärm kan konstatera att lagbygget är långt ifrån färdigt och tränare Sreten har aldrig spelat med samma lag två matcher i rad. På så sätt finns ännu ingen trygghet med vare sig med boll eller medspelare. Spelet skapar verkligen ingen skräck hos blivande motståndare i S1i nuläget och mittfältet har svårt att ge stöd i båda riktningarna. 

   En förändring som bloggen ser är att Pålsson/Runheim spelar och agerar långt utanför straffområdet, lite efter inspiration från Sandvikens målvakt Felix Jacobsson från förra säsongen.

   Bloggen noterar också de bleka och geistlösa försäsongströjorna. Bloggen gillar Kroatiens rödvita stora rutor på sina landslagströjor och önskar motsvarande svartvita rutor på nästa års försäsongsställ på Sportspelarna.

   Slutsatsen blir ett tips från bloggen som liknar övriga fotbollssverige och det är att ÖSK slutar på åttonde plats. Övra halvan av nedre delen av tabellen alltså. Blir det mer blir bloggen glad, blir det sämre blir bloggen nervös. Bloggen önskar laget och föreningen lycka till med 2025 års säsong.

  För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när kommunal skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet.