ÖSK - AFC Eskilstuna ( 3 - 0 ) 3 - 0

 

Så sant som det är sagt.

    Fyra omgångar in i Superettan 2023 och svartvitt har inte producerat ett enda mål. Laget har fått ihop  två poäng av tolv möjliga. Det unga ÖSKlaget har efter den fina försäsongen fått rejält motstånd i serien både på planen och med det egna självförtroendet. Lite överraskande om man tittar på laget, spelarna och deras egna förväntningar men om bloggen tänker efter så kanske det inte är så konstigt. Det gäller att ungdomarna klarar av att resa sig så snart det går. Som ung spelare går det upp och ner i resultat och prestation och då gäller det att de spelar som har erfarenhet och rutin kan gå före i karaktär och ledarskap på planen. Bloggen vill se svartvitt på vinnarspåret igen och inte att fjolårssäsongen ska upprepa sig. Dagens motståndare AFC Eskilstuna har också haft förväntningar på sig och fått ihop fyra poäng innan matchen idag. För bloggen är AFC ett anonymt lag utan örebrokopplingar. Tidigare möten på Behrn mellan lagen på de senaste åren som haft bloggen som åskådare är 2017 2019 2022 där hemmalaget gått segrande ur två drabbningar och gjorde en blek figur i en fighterna.

   

Tappen ur tunnan

Dagens eldiga drabbning denna valborg är att betrakta som ett bottenmöte men vinnarna kan börja marschen uppåt i tabellen som en raket upp mot skyarna. Bloggen hoppas att svartvitt inser allvaret efter den skrala inledningen av serien och tar sig samman på hemmaplan. Det gäller också att centimetrarna är på Sports sida, men även inser allvaret och spelar utifrån läget. Superettan är en tuff serie, där skönspel och taktik inte alltid lönar sig. Bloggen tog sig per cykel till Behrn Arena i solsken och ackompanjerad av fågelkvitter. Trots en nasal förträngning av diverse vätskor var humöret på topp och på Behrn Arena var flera på gott humör. Redan i andra minuten bredsidade Milleskog in ledningen på pass från Jake. I sjätte minuten bredsida Axel Andrésson in tvåan på en målvaktsretur. I tionde bredsida Noel in trean på pass från Samuel Dahl. Proppen ur, tappen ur tunnan, ketchupeffekt, ett veritabelt målfyrverkeri. Kalla det vad ni vill men det lossnade rejält idag på Behrn för de svartvita. Publiken, kubanerna och laget trivdes i snålblåsten. ÖSK spelade ut första halvtimmen som aldrig förr i år även om AFC Eskilstuna var mer än lovligt svagt. Mot slutet av halvleken kunde Milleskog med lite större skärpa gjort ett äkta hat trick. I andra sjönk spelkvaliteten rejält även om inte AFC bjöds på några chanser. ÖSK parkerade bussen, spelade av matchen  på hockeymanér men skapade ändå heta chanser via Walker, Milleskog, Larsson och Fisic. 

I andra fick många spelare komma in och göra minuter och de föll aldrig ur ramen. Ludvig Nicklasson och Daniel Hulqvist fick göra sina första Superettaminuter. 

Bäst i ett bra lag idag var Nasiru Moro, Noel Milleskog och Lukas Shlimon

   För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet.

ÖSK - IK Brage ( 0 - 0 ) 0 - 2

Från kylan in i värmen

   En herr Moro genomförde ett vetenskapligt experiment 1932 i Portland, USA. Han frös ned sig själv i ett isblock och hackades sedan fram livs levande efter trettio minuter. En annan herr Moro, Nasiro Moro, hamnade rejält långt ner och långt in i frysboxen under tränare Järdler 2022. Den här säsongen har Nasiro Moro bitit ihop och klivit fram och blivit lagets bästa spelare samt publikfavorit. Några vansinnesaktioner har vi inte sett till än även om det fanns embryon till en sådan i senaste hemmamatchen. Blåstället är på och disciplinen att spela enkelt och effektivt finns där. Moro verkar trivas med det nya spelsystemet och förtroendet som han fått i ÖSK. Han fungerar också som ett giftigt anfallsvapen i samband med offensiva frisparkar och hörnor. Lite seg de första stegen men med en acceleration som ingen anfallare i superettan matchar, nog så behövligt i tremannaförsvaret som ibland kan vara lite stabbigt. Bloggen hoppas att det fortsätter på den inslagna vägen och Moro verkligen bibehåller sin form och blir den stabila försvararen som laget behöver likaväl som laget behöver hans längd i huvudspelet både defensivt och offensivt.

Moro från Ghana

   ÖSK som lag har efter en fantastisk försäsong startat serien mediokert med två mållösa matcher men fått in två poäng på kontot. Men har samtidigt tappat fyra så en seger idag vore behövligt. Nu är det dags för Brage som gjort en dålig start på serien och är poänglösa. Ingen vidare start då de haft ambitioner att bli ett topplag. Sport måste tro på det de ska göra och spela enligt de direktiv som de briljerade med under försäsongen. Men laget får inte glömma att Superettan är en fysisk serie där det krävs en hel del för att finess ska vinna över fysik. Äntligen har laget börjat träna på en plan B vilket är klokt så de har ett alternativ att ta till när plan A kör fast. Innan matchen funderar bloggen på vem som ska vara på topp. Milleskog har varit Järdlers plan trots sin ringa längd har ändå det unga löftet en bra spänst men Fisic gjorde ett bra inhopp på topp och då drog man ner Milleskog ett steg i banan. Plötsligt var laget giftigare. En uppställning att fundera över för tränare Järdler.

   Matchen startar med Milleskog på topp och avslutas med Fisic på topp. ÖSK gör två byten i paus som ger effekt i cirka 10 minuter. Samtidigt flyttar laget i halvtid ner Seger och upp ett steg med Walker. Men till ingen nytta. Borlängebussen står parkerad sedan minut ett och när Brage tar ledningen i 55:e minuten så släpper taget ur luften ur däcken ock står om möjligt ännu mer fast med bussen och dit har ÖSK ingen nyckel. 

    ÖSK har nu sex mållösa halvlekar och två poäng av nio möjliga. I första halvleken lyckas ÖSK skapa några halvchanser genom Backman och Milleskog. Borlängelaget skapar ännu mindre. I andra tar Brage ledning sedan man snurrat upp hemmaförsvarets vänstersida. Historien upprepar sig då ÖSK har förtvivlat svårt att föra spelet mot svagare lag men svartvitt har bollinnehavet, men vad gör det när Brage kontrar in tvåan i 73:e minuten. 

    Bloggen trodde på att svartvitt skulle kunna bli ett lag för övre halvan av Superettan i år men inledningen på serien är synnerligen svag och tandlös. Motståndarlagen verkar vara imponerade av försäsongen som ÖSK gjort och har anpassat sitt spel efter det medan ÖSK saknar motmedel till motståndarnas motmedel..... 

   Även i år sviker de rutinerade och erfarna spelarna som saknar kunnandet att gå före och visa vägen för de yngre spelarna. De i sin tur behöver äta gröt och tuffa till sig för att klara seriespelet i Superettan som är något helt annat än spelet under försäsongen. I dagens ÖSK är Moro bäst än en gång, denna match tillsammans med Malik Mokéde som gör ett bra inhopp.

   För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet.

ÖSK - Östersund FK 0 - 0

    Dags idag igen att se på när de två före detta allsvenska lagen spelar på Vallen. I Östersund tränar gamle powerforwarden från ÖSKs storhetsdagar Magnus Powell fortfarande laget och ÖSK-ratade forwarden Markus Stolt är giftig på topp. De har båda fått förnyat förtroende trots att förra säsongen bjöd på negativt kval men laget räddade sig kvar i Superettan en sista regnig höstkväll i en klassiska kvaldrabbning. Laget är i år nedflyttningstippat av journalister och seriekollegor men gjorde ändå en stark premiär genom att ta poäng mot pånyttfödda makrillar från Göteborg. 

Snabbfotat nyförvärv från Kalmar (Köping)
Victor Backman

   Bloggen har bevittnat många matcher mellan lagen där  ÖSK ofta gått vinnande ur drabbningen, men också matcher där bloggen varit på väg hem långt innan slutsignalen då det helt enkelt varit för dåligt. Matcherna 2022 2021 2020 2018 2017 2016 har bjudit på en blandad kompott och det är väl vad bloggen kan förvänta sig idag också då det är hemmapremiär och svartvitt skapat förväntningar genom en 

fantastisk försäsong. Lite grand kanske resultaten devalverats något då Brage ligger sist i tabellen på noll poäng och Jpkg inte heller gått som tåget precis. Svartvitt å sin sida lyckade bara få oavgjort borta mot just Jönköpings Södra i första seriematchen. 

    Laget just nu är den starka enheten och ingen av spelarna är större än laget, tvärtemot som det varit de senaste åren. Endast ett nyförvärv i startuppställningen men däremot 10 pånyttfödda lirare. Fyra nya spelare sattes in under matchens sista 20 minuter och det var inget som gjorde att slagstyrkan minskade, tvärtom. Brunkare Crona och Fisic gjorde skillnad i den stenhårda avslutningen på matchen. Fler brutala närkamper som domaren valde att blunda för av någon anledning. Bloggen debuterade på sektion K och såg på matchen ur en ny synvinkel. Tyvärr var inte årets match mellan ÖSK och ÖFK bättre för det. De båda lagen tog ut varandra med ramstarkt försvarspel och uddlöst anfallsspel. ÖSKs spjutspets Milleskog vägde lätt och fick mest höjdbollar att jobba på. Han spelar med för små marginaler, men när han fick gå ner ett snäpp i laget och var lite bättre där. Topptrion Backman, Milleskog och Seger är bara tre äpplen höga                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                           och ÖFK verkar gjort hemläxan och klarade enkelt svartvitts presspel. 

   ÖSK fick sin första chans i 58:e minuten! och vaskade fram ytterligare några lägen. Milleskog får till ett skott som gamlingen Keita fick sträcka ut sig på rejält för att rädda. ÖFK hade också några vassa chanser framförallt en nick i ribban på övertid men Moro och Andrésson höll emot. Sport har prestationsångest efter den fina försäsongen och kommer inte riktigt upp i nivå. Shlimon får inte heller till det nu när serien börjat. Obesegrade efter två omgångar, men ingen seger, inga mål och fyra tappade poäng. Bäst idag Moro, Andrésson samt Fisic 20 minuter långa inhopp

   För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet.

ÖSK försäsongen 2023

     De två senaste säsongerna har satt myror i huvudet på de flesta som bor i Örebro, håller på Sport eller bara rent allmänt intresserade av fotboll. Resultaten gick verkligen inte ÖSKs väg utan det kunde blivit ett fritt fall genom divisionerna. Tränare Järdler lyckades stoppa raset mot division 1 i sista sekunden genom ett oavgjort resultat i sista höstmatchen borta mot Jönköping. ÖSK var en förening och ett lag i något som bloggen betecknar som ett kaosartat tillstånd. Huvuden rullade efter degraderingen från allsvenska och efter misslyckandet i Superettan blev det decapitering på alla fronter. Spelare, ledare, styrelsemedlemmar och kanslipersonal har slutat/plockats bort och blivit ersatta av nya friska ögon och hjärnor. 

Med allsvenskan i blicken

   Det finns två namn som symboliserar förändringen 2023 mer än andra. Lars Larsen, dansken och före detta ÖSK-spelaren som vitaliserar styrelsen med en gedigen kombination av affärskunskap och fotbollskunnande. Han är helt fri från betungande ÖSK-historik och fördomar om hur det ska vara i föreningen och ett perspektiv på verksamheten som känns fräscht och nyskapande. Christian Järdler framstår i nuläget som en orädd frälsare från sydligare breddgrader som går in och tränar, leder och rekryterar utan förutfattade meningar om vilka som ska spela eller vilka som ska värvas. Det här kan bära långt, men föreningen får inte gå för fort fram utan allt måste hänga ihop så inte föreningen kliver in i hissen mellan serierna igen. ÖSK måste bli ett lag som kan stabilisera sig på en högre nivå fotbollsmässigt och affärsmässigt.

   Bloggen summerar ännu en försäsong för de svartvita kämparna som i år ger en känsla av tillförsikt. En försiktig sådan då det i nuläget är svårt att säga om laget är fågel eller fisk men helt klart är att det finns ett annat go i laget. Laget tränar mer, mer varierat och uppföljning av träningen verkar proffsig och genomtänkt. Truppens medelålder har sänkts remarkabelt och unga killar både från den egna akademin men också från stan och regionen har plockats upp och förts ihop till en jämlik enhet som ställer upp för varandra. Några gamla uvar finns kvar i truppen som för kulturen vidare men på ett bra och ödmjukt sätt. Det finns en annan tro i föreningen och axlarna är inte så spända och uppdragna längre hos de verksamma i föreningen. De senaste åren har försäsongerna gett mer oroande signaler 2019 2021 2022  men nu ser det ut att vara mer hoppingivande. 2023 kan bli en rolig säsong.

   Nytt spelsystem som kräver samspel och laganda och att alla jobbar för varandra. Inga stjärnor i laget utan en jämn trupp där väldigt många kan vara startspelare utan att för den skulle kvaliteten försämras. Noterade att första cupmatchen spelade laget utan nyförvärv men med 11 stycken spelare från förra året med nytt självförtroende, förbättrad kondition och en ny fräsch mental inställning. Det räckte till seger mot nya allsvenska laget Brommapojkarna på bortaplan. I flera matcher på försäsongen har laget mött samma motståndare som förra året och både genomförande och inställning är som natt och dag. Kronan på verket är cupmatchen mot Djurgården där det visserligen blev förlust genom ett stockholmsmål i slutsekunden men ÖSK-spelet imponerade mot det tuffa motståndet. Mera sånt och Superettan blir en trevlig serie för oss närkingar i år.

Försäsongens kung i Svartvitt 

   Lukas Shlimon har överraskat allt och alla och mer eller mindre spelat till sig en startplats. En fantastisk förändring från förra året för den unge smålänningen. Moro har fått nytt förtroende och samlat ihop sig till ett pålitligt mittlås. Ännu har han inte fått en fotbollsmässig härdsmälta och bloggen hoppas att det fortsätter så. Dahl och Milleskog fortsätter att utvecklas, men har ytterligare steg att ta, bland annat skaffa sig lite mer muskler. Milleskog för övrigt blev försäsongens skyttekung med 5 baljor. Risken är bara att phula värvare lurar i Behrn arenas katakomber så att spelarna fångas upp redan till sommaren av andra föreningar. Seger fick nytt kontrakt och är nu dessutom andravalet som lagkapten. Något han växt av och bara passningsprocenten ökar så kommer han att vara tongivande i laget. Islänningarna Valgeirsson och Andresson börjar tina upp i det svenska fotbollsklimatet. Speciellt Valgeir har gått framåt och hamnat på rätt position i laget. Walker som är kapten spelar alldeles för sällan och periodiseras av Järdler. Det finns en risk för att perioderna på bänken i år blir långa och att Mr Walker sjunger på sista versen. Erik Björndahl är en ÖSK-gåta som vabbat sig genom försäsongen och Jake Larsson står lite och stampar i sin utveckling, men där finns en outnyttjad potential hos båda, det gäller bara att få fram den. Tonåringarna Swartling och Mokedé visar framfötterna och knackar allt hårdare på A-lagsporten. Nyförvärven Adam Bark, Daniel Hultqvist, Victor Backman, Sebastian Crona och Adi Fisic är inte buskablyga de heller utan utmanar de etablerade spelarna med vassa inhopp.

Knökat på Vallen!

   Resultaten i träningsmatcher har samtliga gått i dur även om motståndet varit minst sagt beskedligt vissa gånger. Örebro Syrianska, Åtvidaberg och Motala avfärdades enkelt men man ska komma ihåg att Sport mötte två av motståndarna förra försäsongen och då var resultaten inte alls så bra som i år. Superettakollegorna Landskrona fick smörj i cupen och Brage och Jönköping fick med sig ett oavgjort träningsresultat där ändå svartvitt styrde större delen av matcherna. Allsvenska Djurgården blev för svåra i cupen men ÖSK imponerade och DIF fick in vinstmålet först i slutsekunden. ÖSK slog nya allsvenskarna Brommapojkarna med uddamålet på bortaplan i cupen på ett imponerande sätt. Sirius i den avslutande träningsmatchen snöade sönder, ställdes in  och flyttades till en inomhusmatch på Bosön! Oavgjort i sista träningsmatchen där spelet hackade något. Nu är det upp till bevis då Superettan startar som en vecka. Det brukar sägas att en bra försäsong är ett dåligt omen inför seriespelet. Men förra året följdes en usel försäsong upp av ett katastrofalt seriespel. Kan årets fina försäsong följas upp av ett fenomenalt seriespel? Bloggen hoppas och håller tummarna. Nu gäller det att alla kommer till Vallen och stöttar de svartvita speciellt nu när laget och föreningen samlat ihop sig. Nu ska bara vi supporters gör vårt. Heja Sport!

   För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns resurser kvar när den kommunala skolan, vården och omsorgen fått tillräckligt för sin verksamhet.

Fem finstämda poplåtar

Dreams

   Dreams av Fleetwood Mac Att sitta i en mullrande bil med en V6: a under huven på väg mot Key West och Dreams drar igång på lokalradiokanalen i södra Florida kan bara vara perfekt. Ele och telefonledningarna följer motorvägen och den mötande trafiken kommer som pärlor på ett band. Vi stannar till för lunch på Harriets, en lite udda diner, på väg mot USA:s mest södra punkt. Sällan har väl bloggen hört Dreams i ett så passande sammanhang. Stevie Nicks perfekta röst ledsagar lyssnaren till den amerikanska drömmen. Americana i sin bästa dräkt och oavsett var jag nu hör Dreams är jag i tanken och känslan på väg mot Key West en varm sommardag.

 

Sometimes the blues.....

   The Dreamer av The Tallest Man on Earth aka Kristian Matsson En ensam elektrisk gitarr ackompanjerar Gagnefbons raspiga röst som är känsligare än vanligt. En av rockvärldens bästa fraser finns i låten, Sometimes the blues just a passing bird en fras som ger hopp mitt i den mörka saknaden och smärtan. En av Sveriges mest okända världsartister toppar sin rika katalog med The Dreamer. Bloggen har hört TTMoE på scen fem gånger och alla gånger har han framfört låten på olika sätt. En gång i en punkversion på Cirkus i Stockholm, en chock som bloggen fortfarande inte hämtat sig från.

 

Van the Man

Have I told you lately av Van Morrison På ålderns höst har den gamle saxofonisten och Them-medlemmen blivit religiös men låten fungerar lika bra som kärlekssång till äkta makan som ett högre okänt väsen. Prydd med solglasögon, iklädd hatt och mörk kostym turnerar den gamle nordirländaren oförtrutet vidare. Karriären startade tidigt på sextiotalet och han drar alltid stor publik. För bloggen blev det en musikalisk höjdare i Göteborgs Trädgår´n en sensommarkväll. Men man kan inte beskylla Sir Ivan för att vara mästare på mellansnack, Dylanklass på den bullhacken. Låten är en kärleksförklaring, en påminnelse om att förklara sin kärlek oftare till föremålet för de ömma känslorna.

 

River av Joni Mitchell en låt som bloggen på senare år fastnat för. Hördeden aktivt för första gången i en ung tjejs version. När bloggen sedan lyssnade på originalet var skillnaden faktiskt inte så stor i den tolkningen bloggen fick höra. Den unga tjejens hade faktiskt gjort originalet rättvisa och lyckats få fram känslan som Joni vill ge när hon skrev låten. Sången som egentligen är en protest mot musikindustrin är från albumet Blue som släpptes 1971 och fortfarande ett av Joni Mitchells starkaste. Ursprungligen från Kanada men Kalifornien lockade med sol och musiker som blev hennes bästisar och kamrater för inspiration och musicerande. 

 

   In the neighborhood av Tom Waits texten beskriver grannskapet med alla dess invånare och udda figurer som finns i samhällets utkant i dubbel bemärkelse. Även här finns en fantastisk textrad som sätter stämningen för resten av sången Well, the eggs chase the bacon round the frying pan och på samma beskrivande sätt fortsätter låten och ger en vardagsbild av förortslivet i östra Los Angeles. Waits säregna sångstil och valet av instrument ger sången en mustig grund som får den att flyga trots sitt långsamma tempo. Bloggen känner sig som en av de boende i förorten och kompis med den bohemiske Waits.

Fem popgrupper

 

 

Americana 

   Bread får representera genren americana. Bread var en grupp som aldrig riktigt fick karriären att ta fart men den musikaliska blandningen av pop och rock gav mersmak för bloggen och viss skivframgång för gruppen. Deras andra LP On the Waters från 1970 snurrade på skivtallriken när jag lånade skivan ur min storasysters skivsamling. Deras mjuka pop som blandade akustiska och elektriska instrument med stämsång blev en inkörsport till alla de andra grupperna som fortfarande håller mig intresserad av americana. America, Fleetwood Mac, Dobbie Brothers, Magic Numbers, Tom Waits, Crosby, Stills, Nash and Young, Simon and Garfunkel, Jodi Mitchell, The Tallest Man on Earth och många fler.

 

The Fab Four

   The Beatles en grupp som fortsätter att fascinera trots att de inte existerat som musikalisk enhet på över 

femtio år. Men fyra solokarriärer, trassliga affärer, John Lennon skjuten och George Harrison död i cancer samt att man 2021 grävt upp unikt filmmaterial och gjort sammanlagt fyra filmer på 8 timmar om deras sista studiosession håller intresset för gruppen vid liv. Alltid aktuella och nya generationer som blir fans av deras musik och karriärer. Bloggen kom in sent i matchen när storebrors alla Bildjournalen klipptes sönder i jakten på bilder av The Fab Four. Bloggen har sett Paul McCartney live två gånger samt varit i Liverpool på legendariska klubben The Cavern och lyssnat på ett Beatlescoverband. Såklart är bloggen ett stort fan av musik från engelsk 60-tals pop. Bloggen lyssnar även på Rollings Stones, Kinks, Hollies, Manfred Manns och många fler.

 

Becker och Fagen

   Steely Dan en grupp från amerikas östkust som får representera slick välproducerad amerikansk västkustrock. Steely Dan är en duo bestående av Walter Becker och Donald Fagen bördiga från New York men de flyttade ganska snart sitt musikaliska epicentrum till Los Angeles. De var gemensam nämnare till alla de gästmusiker som stöttade duon genom alla års musikproduktion. Duon brukar ofta beskyllas för att göra musikermusik med sin ambition till perfektion som kanske bara musiker kan uppfatta och uppskatta. Bloggen lyssnar inte bara på Steely Dan utan även Michael McDonald, Toto, Gino Vanelli, Al Jarreau, Christopher Cross, Chicago och många fler.

 

Copeland, Sting och Summer

   The Police skramlig 70-tals rock som gett upphov till bloggens lyssnande av engelsk indie. Elvis Costello, Arctic Monkeys, Bloc Party, Fratellis, The Kooks är indieband som bloggen lyssnar på. Police etiketterades först som ett punkband då de kom fram i den vågen men hade en mer multikulti framtoning tack vare trummisen Stuart Copeland. En amerikan uppvuxen på amerikanska militärbaser runt om i världen. Sting spelade bas i tremannabandet som utvecklats till en världsartist i sin solokarriär. Andy Summers genialisk gitarrist kompletterade i en trio som blev stilbildande och extremt framgångsrika med en lång karriär.

 

Stockholmare och Norrlänningar

   Bo Kaspers orkester  trotjänare inom svenskt musikliv. Lika bra live som på skiva när de blandar de flesta musikstilar och är inte rädda för nya influenser. Utmärkta representanter för det svenska musiklivet. Bloggen har sett bandet nästan dussinet gånger och blir aldrig besviken. Lyssnar på skivorna numer på Spotify vilket inte riktigt ger samma känsla som att hålla i ett skivkonvolut eller i CD-fodral. Lite Swedish noir över bandets texter som återspeglar medlemmarna familjeliv, skilsmässor och tidens gång när medlemmarna blir äldre för alla är i sextioårsåldern nu. Karriären är långt ifrån slut. Om de vill fortsätta. Svenska artister som bloggen lyssnar på tack vare BKO är Tallest Man on Earth, Dina Ögon, Peter, Björn and John, Johnossi.

Fem regissörer

Monsieur Hulot

   Jaques Tati 1907-1982  Fransk regissör som också skrev manus och spelade huvudrollen i sina filmer.
Sparsam och noggrann så det gick minst fem år mellan varje film men kvaliteten blev desto bättre. Ofta gestaltade Tati sitt alter ego Monsieur Hulot i filmerna med hatt, kort trenchcoat och karakteristisk pipa. I sin första långfilm Fest i byn spelade Tati däremot en mer än lovligt beskänkt brevbärare som per cykel delade ut posten i byn. Svartvit rulle som skapade ett namn för Tati som en europeisk Chaplin, Helan och Halvan eller Buster Keaton, ja ni förstår typen av komik, ordlös men absolut inte humorlös. Skapade filmer och komik med örat mot rälsen och beskrev nya samhällsfenomen under fyrtio år i efterkrigstiden Europa på ett humoristiskt och dråpligt manér. Bloggen gillar Semestersabotören från 1953 mest av alla hans filmer.

 

Walesisk mästare

   Peter Greenaway 1942   Walesare till födseln, men uppväxt i England. Regissör och manusförfattare, väldigt speciella filmer inspirerade av historia, måleri och konst. Mängder av visuella detaljer för den uppmärksamme tittaren. Samarbetade med den engelske kompositören Michael Nyman som gav hans filmer en speciell musikalisk inramning. En repetitiv musikalisk aura som återkom i Greenaways bildspråk. Tecknarens kontrakt, Drowning by numbers, The cook, the thief, his wife and her lover är några av hans mest omtalade filmer, inga av dem några ekonomiska succéer, men konstnärliga juveler i filmhistorien. Hans filmer kräver mycket av betraktaren, men det är det värt. Bloggen gillar Drowning by numbers från 1988 bäst.

 

Splatterfilmens nyskapare

   Quentin Tarantino 1963 amerikansk regissör, manusförfattare och skådespelare. Gjort sig ett namn
som skapare av högkvalitativ splatterfilm, Reservoir dogs och Pulp Fiction fick fart på hans karriär i början av 90-talet. Noga utvald musik till filmerna och Tarantino speciellt fingerfärdig med tidstypiska detaljer som sveper förbi på ett ögonblick. Hans historier är episka och han väjer inte för svåra och kontroversiella ämnesval. Tarantino har en förmåga att locka väletablerade Hollywoodskådisar som medverkande i sina filmer vilket naturligtvis hjälper till att skapa klirr i kassan. Men samtidigt ryggar han inte för att ge skådespelare som haft karriärs höjdpunkt bakom sig chansen till en comeback. Ordrika filmer med mycket blod och våld. Bloggen gillar Kill Bill 2 och Jackie Brown bäst.

 

Bröderna Brothers

   Bröderna Cohen, Joel och Ethan 1954, 1957 amerikanska bröder som producerar, skriver manus och regisserar filmer ur ett amerikanskt samtidsperspektiv, skruvade historier med etablerade skådespelare där vår egen Peter Stormare spelade en roll i filmen Fargo. Mycket dialog i varje film som inte alltid för handlingen framåt men mer skapar en bild av den självgode amerikanen som inte riktigt ser och förstår sin roll i världen och då tänker jag bland annat på de bowlande galningarna i The Big Lebowski. Använder sig av stora Hollywoodnamn i sina filmer som ofta återkommer i produktionerna. Bloggen gillar The Big Lebowski bäst. 

  

Skål, Scola

   Ettore Scola 1931-2016   Italienskt filmgeni som får representera hela den italienska regissörskåren under efterkrigstiden. Fellini, Scola, Pasolini och många fler skapade de filmer som gav uttryck för den splittrade italienska folksjälen efter Mussolini. Beskrev italienarna in på bara kroppen utan filter eller medömkan. Högljudda och känslosamma sydeuropéer nära till både skratt och gråt. Alltid spännande persongallerier där personligheterna är färgstarka och viljestarka. Beskrivningen av karaktärerna i italienska filmer är i princip så långt från den svenska folksjälen det går att komma, därför är de så intressanta för oss kyliga, svala nordbor. Bloggen fullkomligt älskar Fula, skitiga och elaka för sin galna historia och fantastiska karaktärer.