Fem regissörer

Monsieur Hulot

   Jaques Tati 1907-1982  Fransk regissör som också skrev manus och spelade huvudrollen i sina filmer.
Sparsam och noggrann så det gick minst fem år mellan varje film men kvaliteten blev desto bättre. Ofta gestaltade Tati sitt alter ego Monsieur Hulot i filmerna med hatt, kort trenchcoat och karakteristisk pipa. I sin första långfilm Fest i byn spelade Tati däremot en mer än lovligt beskänkt brevbärare som per cykel delade ut posten i byn. Svartvit rulle som skapade ett namn för Tati som en europeisk Chaplin, Helan och Halvan eller Buster Keaton, ja ni förstår typen av komik, ordlös men absolut inte humorlös. Skapade filmer och komik med örat mot rälsen och beskrev nya samhällsfenomen under fyrtio år i efterkrigstiden Europa på ett humoristiskt och dråpligt manér. Bloggen gillar Semestersabotören från 1953 mest av alla hans filmer.

 

Walesisk mästare

   Peter Greenaway 1942   Walesare till födseln, men uppväxt i England. Regissör och manusförfattare, väldigt speciella filmer inspirerade av historia, måleri och konst. Mängder av visuella detaljer för den uppmärksamme tittaren. Samarbetade med den engelske kompositören Michael Nyman som gav hans filmer en speciell musikalisk inramning. En repetitiv musikalisk aura som återkom i Greenaways bildspråk. Tecknarens kontrakt, Drowning by numbers, The cook, the thief, his wife and her lover är några av hans mest omtalade filmer, inga av dem några ekonomiska succéer, men konstnärliga juveler i filmhistorien. Hans filmer kräver mycket av betraktaren, men det är det värt. Bloggen gillar Drowning by numbers från 1988 bäst.

 

Splatterfilmens nyskapare

   Quentin Tarantino 1963 amerikansk regissör, manusförfattare och skådespelare. Gjort sig ett namn
som skapare av högkvalitativ splatterfilm, Reservoir dogs och Pulp Fiction fick fart på hans karriär i början av 90-talet. Noga utvald musik till filmerna och Tarantino speciellt fingerfärdig med tidstypiska detaljer som sveper förbi på ett ögonblick. Hans historier är episka och han väjer inte för svåra och kontroversiella ämnesval. Tarantino har en förmåga att locka väletablerade Hollywoodskådisar som medverkande i sina filmer vilket naturligtvis hjälper till att skapa klirr i kassan. Men samtidigt ryggar han inte för att ge skådespelare som haft karriärs höjdpunkt bakom sig chansen till en comeback. Ordrika filmer med mycket blod och våld. Bloggen gillar Kill Bill 2 och Jackie Brown bäst.

 

Bröderna Brothers

   Bröderna Cohen, Joel och Ethan 1954, 1957 amerikanska bröder som producerar, skriver manus och regisserar filmer ur ett amerikanskt samtidsperspektiv, skruvade historier med etablerade skådespelare där vår egen Peter Stormare spelade en roll i filmen Fargo. Mycket dialog i varje film som inte alltid för handlingen framåt men mer skapar en bild av den självgode amerikanen som inte riktigt ser och förstår sin roll i världen och då tänker jag bland annat på de bowlande galningarna i The Big Lebowski. Använder sig av stora Hollywoodnamn i sina filmer som ofta återkommer i produktionerna. Bloggen gillar The Big Lebowski bäst. 

  

Skål, Scola

   Ettore Scola 1931-2016   Italienskt filmgeni som får representera hela den italienska regissörskåren under efterkrigstiden. Fellini, Scola, Pasolini och många fler skapade de filmer som gav uttryck för den splittrade italienska folksjälen efter Mussolini. Beskrev italienarna in på bara kroppen utan filter eller medömkan. Högljudda och känslosamma sydeuropéer nära till både skratt och gråt. Alltid spännande persongallerier där personligheterna är färgstarka och viljestarka. Beskrivningen av karaktärerna i italienska filmer är i princip så långt från den svenska folksjälen det går att komma, därför är de så intressanta för oss kyliga, svala nordbor. Bloggen fullkomligt älskar Fula, skitiga och elaka för sin galna historia och fantastiska karaktärer.