Akvarell-kväll

Bör ses på riktigt

   En målerilåda och en kurs i oljemålning i present från frun blev startskottet för ett återuppväckt måleriintresse. Talangen som fanns i generna slumrade under synthslingor och musikaliska ambitioner. Med hjälp av tutorials på nätet och inspiration från närområdet och sydeuropeiska städer skapas verk som imponerar när livet meandrar. Från Sörmland via Närke till västkustens korvstad är fonden medan intresset har gått från pianospel till penseldrag i akvarell. Arbetet med att måla akvarell, att hitta objekt som ger harmoni, stillhet, balans och inspiration finns längs den västra kustremsan. Båtar, vatten, lummiga skogar och dungar, men även storstadsmotiv från Europas gator och gränder. Lasse har blivit stor och hittat hem till mjuka böljande penseldrag. 

Lasse

   Livet tar oss på förunderliga vägar. Vi vet aldrig riktigt vart vägen tar oss eller vad som väntar på resan. Bloggen gillar att Lasse och hans familj följt den inre rösten på flera olika plan. Att han sedan lyckats byta fokus från musik till konst kanske upplevs som ett stort steg men jag tror inte han tänker så själv. Akvarell är bara ett annat instrument att uttrycka sig på i strävan mot harmoni och inre lugn. Som alla andra konstnärer råder det en blygsamhet, i det här fallet falsk, för resultatet i den nya konstformen är fantastiskt. Så där lagom suddigt, luddigt och drömskt som akvareller är, lämnar de en hel del för betraktaren att tolka. Små nätta motiv men ändå blurrigt detaljrikt. Inga gigantiska tavlor som Lerin producerar men små, nätta med detaljrikedom och stora perspektiv. Ett format som lämnar en hel del utrymme där Lasse kan förmedla, beskriva och uttrycka känslor och intryck. 

Missa inte utställningen som pågår under två helger i mars på Slottsgatan 28 med konstverk som får 8 Markaskogar.

Grusade cykelkänslor

 

 

Vintercykling

   Två gånger hittills i år har det blivit dags att ta fram reparationssatsen för däck och slang. Inte det enklaste i dagens läge då konstmaterial har ersatt gummi och det inte är lika enkelt att laga slang längre enligt de gamla vulkaniseringsprinciperna. Jag har också blivit rekommenderad att aldrig laga en slang mer än två gånger. Vid tredje punkteringen på samma slang skall jag byta enligt förståsigpåare och jag undrar var detta råd kommer ifrån egentligen. Kan gummifabrikanterna ha ett finger med i spelet?

   Man kan ana en konspiration mellan de företag som ordnar fram det finfördelade stenkross som finns på cykelbanorna och kommunen som distribuerar krossen samt alla de cykelhandlare som finns i staden. Dessa tålmodiga cykelfixare som när jag vänder ryggen till i cykelaffären ler i mjugg och gnuggar händerna åt de inkomster de får från mig, en intet ont anande vintercyklist. En sak som jag investerat i för att undvika alla dessa lagningar av slang och besök hos cykeldoktorerna är punkteringssäkra däck. Detta är en anpassning som cykelhandlaren gjort av sortimentet och naturligtvis erbjuds dessa inte helt gratis. Viktigt är dock att komma ihåg att detta däck inte är punkteringsfritt utan bara punkteringssäkert. Ett säkert däck är ju inte fritt från punkteringar som handlaren förklarade för mig när jag trots denna investering drabbades av punka. Dessa däck ger en något tyngre cykling, men mer träning för en gammal man är aldrig fel.

Punka

   Nu närmar vi oss månaden april som med sitt ombytliga väder sätter käppar och punkteringar i hjulen inte bara på cyklister utan också på vårens ankomst. Ena dagen kan månaden erbjuda sommartemperaturer och fantastiskt väder för att nästa dag huka sig för två decimeter blötsnö som förlamar vårkänslorna och ger mig som cyklist en påminnelse om min dödlighet. Då kan helt plötsligt det förrädiska stenkrosset verka till min fördel. Mjukt inbäddat i aprilsnö kan faktiskt gruset vara en fördel där på cykelbanan när jag sladdar runt på min väg till och från jobbet. För det är ju så det är tänkt, krosset skall hjälpa mig från att halka och slira omkull. Bryta armar och ben och skaffa mig skrapsår och trasiga knän är inget jag vill på min väg till och från jobbet. Det räcker med rosiga kinder och rinnande näsa när bloggen gör entré på arbetsplatsen.

   Så för mig är våren här först när gruset och snön definitivt är borta.

Fem stand-up akter

   Förra vintern listade bloggen fem favoriter i olika  populärkulturella genrer. Favoriter som format bloggen till den person bloggen är idag.  Fem album   Fem böcker  Fem teveserier  Fem filmer Fem kvinnliga musiker   Fem författare   Fem fotbollspelare   Fem regissörer  Fem finstämda poplåtar   Fem popgrupper  

   Det är dags att komplettera med ytterligare genrer så nu har turen kommit till fem estradörer. Stand-up, en amerikansk konstform där snacksaliga typer står på en liten scen med en mikrofon i handen och försöker roa en publik med en rolig och kvick monolog. Charles Farrar Browne 1834-1867 är ansedd som den förste som utövade stand-up. Amerikanen Lenny Bruce chockerade på sextiotalet sin samtid och brände sitt ljus i båda ändarna. Dave Allen, irländaren som alltid satt på en stol rökte och drack någon form av vätska ur ett glas på sjuttiotalet. Dessa artister är två grovjobbare inom stand-uptraditionen som gjort mycket för stand-up som konstform.  Bloggen ska presentera sina fem favoriter som både kan ses på scen och via clip på internet. Komik ligger nära tragik och tyvärr har en i den här kvintetten tagit sitt eget liv, förmodligen den roligaste av dem alla. På topp femlistan får tyvärr inga kvinnor plats även om det finns flera roliga, smarta och vassa kvinnor som utövar stand-up både i Sverige och resten av världen.

East Ends stolthet på humorscenen

Mickey Flanagan Östra Londons stolthet på scenen. Duktig på att utnyttja sin cockney som en del av sin akt. Han pratar mycket om sin fattiga uppväxt, sina tveksamma erfarenheter inom skola, sin far som emellanåt fick skaka galler. Om man nu tar Mickey ordagrant baseras han texter på hans eget liv som pendlar mellan familjeliv och publiv. Hans fru får också agera måltavla och backdrop för hans monologer. Mickey har svårt att nå fram utomlands på grund av dialekten och bloggen som är ganska duktig på engelska behöver undertexter för att hänga med i de dialektala svängarna av hans dialektala engelska. På senare år har han fått vara med i diverse gameshower, pratshower och han har haft egna serier där han bland annat cyklat på den franska landsbygden. Helt klart gillar engelsmännen sin cockneygrabb.

Andersson från Tierp 

Fredrik Andersson Magikern från Tierp som trollade bort sin illussionist-karriär för att bli Sveriges mest politiskt inkorrekte stand-up artist. I bloggens ögon fantastiskt rolig med överraskande vändningar och oväntade punchlines. Kontroversiell då han enligt vissas tycke balanserar på slak lina ut över gränsen till det smaklösa. Får mycket digitala hat och hot som han gärna lägger ut på sina sociala medier. Väjer inte för att skämta om allt och då menar jag verkligen allt mellan himmel och jord. 

Persian-american 

Maz Jobrani   snabbpratande och armviftande amerikan-iranier som specialiserat sig på skämt för gruppen mellanöstern-emigranter som finns i USA. Den ende av de fem som bloggen i nuläget sett live. Bloggen och frun närvarade vid en publikmässigt glest besökt föreställning där vi i princip var de enda i publiken med svenska rötter. Enormt populär i USA och mellan östern såklart. Är inte rädd för att skämta om amerikaners rädsla för folk från mellanöstern och det spänningsfält som råder sedan länge mellan dessa två områden och kulturer.

Gervais in Office

Ricky Gervais enormt framgångsrik skådespelare, seriemakare och stand-up komiker som skär guld med täljkniv. Han har även gjort sig känd som fräck presentatör av diverse galor där han förödmjukat kändis efter kändis i Hollywood-eliten. Ricky gör stand-up turnéer jorden runt och drar in storkovan, dessutom skämtar han om sin rikedom. Han är ateist och väldigt duktig på att argumentera för religioners absurditet. Han gillar också att driva med sin fru på Instagram, bloggen hoppas att hon är med på noterna speciellt som hon aldrig behöver visa sitt ansikte i dessa sammanhang.

Robin Williams  ett helt liv av mental ohälsa som ändades för egen hand 2014, stand-upartist, skådespelare, producent och manusförfattare, improvisatör och imitatör. Var också röst till ett otal disneykaraktärer med den äran. Det finns en stor skatt i att lyssna på många tecknade filmer på originalspråk där hans röst ger filmerna en helt annan och bättre dimension. Gjorde Anden i filmen om Alladin, missa inte den. Ett liv med ohälsa, droger och alkohol, men också framgångsrik på scen och bioduk, kunde i princip skämta om allt och alla men gick sällan eller aldrig över gränsen i alla fall i offentliga sammanhang, 

Williams King of comedy

Hotel California

 

Hotel California 

   När det gäller helgjutna vinyler genom musikhistorien så har bloggen redan listat Fem album. De är valda från olika faser av bloggens liv och inom olika genrer. Det finns andra album som bloggen lyssnat på intensivt vid olika tillfällen i livet, och återkommit till med ett intensivt lyssnande under senare faser i livet. Nu är jag inne i en sådan retreoperiod igen. 

   Skoldisco i Folkets Hus i Pålsboda och det var dags för sista dansen, den som skötte skivorna började spela Hotel California med Eagles. Fram till dess var bloggen under kvällen en paneltupp som smög längs väggarna utan att dansa. Men nu kunde ett närmande genomföras mot någon av de tjejer som fyllde dansgolvet. Det var årskurs åtta och världen kändes öppen med oändliga möjligheter. Bland annat en sötsliskig Kirsberg, en hela Ronrico på tre och annat som en sökande och vilsen tonåring inmundigade för att få det där rätta modet och spänningen.

The Eagles, långhåriga som alla andra på 70-talet

    Albumet Hotel California hade kommit ut i handeln hösten 1976 som The Eagles femte studioalbum.
Den föregående skivan var One of theese nights med monsterhiten med samma namn som håller än idag, femtio år senare. Håller gör också albumet Hotel California som innehåller tre framgångsrika singlar Hotel California, New kid in town och Life in the fast lane. Många andra starka låtar finns som bidrar till ett helgjutet album. Soundet på skivan innebar en tydlig övergång från countryrock till gitarrbaserad rock för gruppen. Tidigare i The Eagles karriär var västkustbandet influerade av folkrock, americana och country men i och med Joe Walsh inträde i bandet strax innan skivan Hotel California blev soundet mer gitarrbaserat. En betydligt mindre kritiserad övergång från akustisk till elektrisk än vad Bob Dylan lyckades med. Skivan tog åtta studiomånader att producera förutom en lång period av skapande och skrivande.

Folkasboskolan långt senare

    I Pålsboda tog lärarbandet upp The Eagles framgångsrika låtar på repertoaren. Örjan, Lennart, Benny, Jaak samt några talangfulla elever som Gunnar och Magnus. De spelade ofta på skolan men även utanför skolan och Eagles låtar från skivan Hotel California blev deras signum precis som skivan är ledmotivet till mina sötsura minnen av högstadietiden i Folkasboskolan.

Cykel i vintertid

 

Vinter

   I somras fick jag en keps av grannen. En illa dold hjälm i form av en kepa täckt med reflexmaterial. På så vis tyckte han att jag skulle kunna cykelpendla till och från jobbet på ett säkrare sätt. Eftersom jag inte använder traditionell cykelhjälm och envisas med att cykla odubbat vintern igenom tyckte min granne att mitt säkerhetstänk kunde få sig en knuff i rätt riktning. Men jag har faktiskt reflexväst, ljuslykta fram och ett fungerande baklyse. Inte dåligt, va! En bekant med stor cykelerfarenhet både i pendlingsform men också i tävlingsform och på äldre dagar också via ord och bild har också en del estetiska krav på cyklister. Han påstår att det maximala avståndet som en cyklist får lämna en cykel med hjälm på huvudet är 68 centimeter. Passade på att vid tillfälle fråga honom vad avståndet var som man fick lämna cykeln med reflexväst. Han tittade långt och mörkt på mig och sa, du får absolut inte lämna cykeln med reflexvästen kvar på kroppen. Absolut inte gå runt i en affär med reflexväst, definitivt inte.

Väst i nord

   Oftast är det inga problem att vintercykla, andra dagar kan vara en utmaning att hålla sig och cykeln upprätt. Dessutom finns det isiga dagar då det går med ”guds försyn” och nån gång får man syna den isiga vägbanan på nära håll. Jag cyklar på cykelbanor och ibland på en nedlagd banvall genom skogen så då är jag säkrare än andra dagar men ibland måste jag ge mig ut på spåriga länsvägar med morgontrötta bilpendlare i bakhasorna. Än så länge har det gått bra, peppar, peppar. Vintern är den årstid som erbjuder mest varierande underlag. Det är allt från barmark till två decimeter oplogad blötsnö, men det kan också vara slask, gruskross på asfalt, mängder av olika snötyper, rimfrost. Men det mest förrädiska och farliga underlaget måste vara is täckt av vatten via ett svinkallt vinterregn.  Det är komplett livsfarligt och då gäller det att hålla tunga i rätt mun där på cykelsadeln.

Snö o hoj

    Som om dessa faror inte vore nog på vintertid för vintercyklister finns andra typer av utmaningar i trafiken. Andra cyklister med både högre och lägre cykeltempo. Det är el-cyklister och dubbdäckscyklister som kör om som jehun oavsett underlag. Jag tycker att jag kör fort men mot el-cyklister har kåsören ingen chans att hänga med. De trampar på och kommer upp i ruskiga hastigheter, spelar ingen roll om det sitter ett barn i barnsadel på pakethållaren. Det finns också andra småbarnsföräldrar som vinglar fram med barnen på pakethållaren eller i specialbyggda kärror. Klimakterieheta kvinnor med öppna jackor sena till jobbet sveper förbi i hög fart så deras jackor nästan trasslar in sig i mina ekrar. Gångtrafikanter och glada spralliga barn är också potentiella orosmoment för vinteråkaren. De som har proppar med musik i öronen är synnerligen opålitliga och de måste man alltid räkna med att de gör precis som de vill utan att tänka på andra i trafiken. Tycker annars att de trafikanter som är försedda med motorer tar mer och mer hänsyn och hetsar oss cyklister mindre som trots alla skyddsåtgärder är väldigt oskyddade på våra stålhästar.                                                                                        

   Det känns onekligen som en del medtrafikanter mer är som mottrafikanter. 

Snö och någonstans en cykel

 

Strömmade serier

 

   När man tröttnade på att vänta på nästa avsnitt i en teveserie ett avsnitt i vecka hade strömningstjänsterna lösningen. Alla avsnitt fanns till hands, samtidigt och på en gång. Det kallas på svengelska för att ”binga” en serie och mycket lätt att som tittare säga, ”bara ett avsnitt till”. Helt plötsligt så har man tittat igenom fem säsonger med tio avsnitt i varje säsong av en serie medan disktravarna växer i köket och tvättkorgen svämmar över sina bräddar. Ohemult mycket sofftid på en vecka och man kommer nästan inte ihåg vad man sett eller vilken veckodag det är samtidigt som dammråttorna tittar fram ur vrårna.

   Bloggen ska här och nu tipsa om fem bra serier som har beskådats under hösten och vintern. Kategorierna är drama och thriller och med olika ursprungsland. Tre av serierna återfinns på HBO; Bosch, Fargo, True Detective. Sanningen och Gold hittar du på TV4 Play.

Sanningen Svenskt drama med prästfrun Sofia Helin i huvudrollen som polischefen och nyblivna änkan Iris Broman. Serien utspelar sig på Österlen med skånska vyer i parti och minut. Sofias karaktär blir chef för Kalla fall och en liten grupp poliser med små resurser. När poliser i fiktionens värld omplaceras så hamnar de av olika anledningar alltid på avdelningen som jobbar med att lösa gamla olösta fall som alla andra gett upp. Naturligtvis jobbar hon även i lönndom med mordet på sin partner. Småputtrigt, fåordigt och strävt. Nordic noir trots det skånska ljuset, även om storyn är tunn och förutsägbar har serien ändå något. Kanske är det Sofia Helin. En säsong med sex lättsmälta avsnitt som inte lämnar några varaktiga spår hos bloggen, men ändå värt tiden i tevesoffan.

Welliver som Bosch

Bosch Hårdkokt polis i Los Angeles och Vietnamveteran. Han går sin egen väg inom poliskåren men lyckas lösa fallen som kommer i hans väg mycket på grund av sin tjurskallighet. Serien bygger på böckerna av Michael Connelly och titelrollen spelas av Titus Welliver. Karaktären Bosch är tuffare än tuff men slappnar av hemma med gamla jazzvinyler. Skild med en vuxen dotter är seriens fokus på polisarbetet och när sedan dottern gör sitt yrkesval. Ja ni gissar rätt, hon blir polis samtidigt som han gör sig omöjlig i kåren och blir privatsnok men infiltrerar hela tiden sin gamla kår och polisstation. Proffsig produktion, snyggt foto, bra ljud i både musik och dialog med en någorlunda realistisk handling.

Gold Ovanlig brittisk serie där tittaren nästan uteslutande möter nya ansikten bland skådespelarna. Fräscht. Det enda kända ansiktet är Hugh Bonneville från bland annat Downton Abbey. Men bara för att tittaren inte ser bekanta ansikten bland skådespelarna är det inte brist på fantastiska rollprestationer. Serien är baserad på ett verkligt rån där utbytet blev guld för miljontals kronor och allt som hände i efterspelet av rånet och jakten på guldet. Om inte annat är Gold värd att titta på för det ovanliga slutet som få eller inga av tittarna kan förutse. Säsong två är under inspelning. Skickligt, intelligent och brittiskt.

Fargo  Totalt fem säsonger med tio avsnitt i varje som utspelar sig på Minnesotas snöpinade vidder. Serien tar inspiration till miljön från filmen Fargo av bröderna Cohen med svenske Peter Stormare i rollistan. Skruvade historier i bästa spaltterstil med inspiration från Tarantinos filmer. Trodde nog inte att serien kunde möta upp orginalfilmen men seriemakarna har gjort ett bra jobb och skapar spänning i galenskapen och lockar till att fortsätta med nästa och nästa och nästa avsnitt. Imponerande rollista som är ny för varje säsong.

True Detective Säsong fyra med Jodie Foster i huvudrollen som halvgalen och sextokig polischef som tvångsplacerats i Alaskas midvintermörker. Fosters karaktär, Liz Danvers arbetar med en märklig händelse där halvdussinet forskare på en forskningsstation frusit fast nakna i isen och gått en ohygglig död till mötes. Tillsammans med Evangeline Navarro spelad av Kali Reis ska de två ovännerna försöka lösa gåtan med händelsen som har kopplingar till ett gammalt försvinnande. Traditioner från Alaskas urbefolkning har en stor roll i serien och hjälper till att skapa ett mytiskt och mystiskt skimmer och förvilla oss tittare. De tre första säsongerna finns också på strömningstjänsten och är minst lika bra. De ursprungliga detektiverna från säsongen ett Mattew McConaughey och Woody Harrelson finns med som seriens producenter.

Reis och Foster som Navarro och Danvers

Ei saa peittää

Burr!

   När detta skrivs har vädergudarna varit på ombytligt humör på senaste tiden. Några veckor tillbaka var kvicksilvret nere och dansade mellan minus 20 - 30 grader på bloggens breddgrader. Nu några dagar senare hade kylan övergått i regn, översvämningar och ljumma vindar och en blek vårsol fast det ännu i almanackan visade januari. Samtidigt hettade det till på Island, denna vulkaniska ö i Nordatlanten, där glödhet lava sprutade ur sprickor i marken och förstörde delar av närliggande bebyggelse. Inget av dessa ytterligheter var något som vi människor kunde göra något åt. Vi kan bara förhålla oss till dessa vitt skilda vädertyper och extrema förhållanden som ibland råder på vårt klot. Vulkanisk aktivitet är bara ett bevis på vår planets unga liv och existens i ett kosmiskt perspektiv. Verkar som vårt jordklot inte riktigt är färdigt än i sin skapelsefas och elementens nyckfullhet håller mänskligheten på tå.

   Extremkylan på de nordiska breddgraderna kan under sommaren bytas till för oss extremvärme med temperaturer på 30 - 35 plusgrader. Vinter och sommar kan alltså erbjuda temperaturskillnader på uppemot 60 grader. Av någon egenartad anledning har de nordiska folken anpassat sig till denna extrema variation. För det är vad vi kan göra när vi har att göra med elementens ombytlighet och vad naturkrafterna utsätter oss människor för i sin nyckfullhet? Elementens raseri är svåra att stå emot.

Ouch!

    Eld och torka är annars motsatsen till regn och snö. Skogsbränder är obarmhärtiga mot natur och djur samtidigt som det skapar förnyelse i skog och mark på ett definitivt och obarmhärtigt sätt. Vi kan bara bekämpa skogsbränderna, sällan förhindra. Ofta är tåg orsaken till bränderna då tågens bromsar ibland kastar gnistor in i den omgivande naturen som då vid torka i skog och mark fattar eld och skapar svårsläckta bränder. Bränder som ändå är en del i det ekologiska kretsloppet. Torka och hetta är svårt att göra något åt och är ett av de mest obarmhärtiga av naturens element. Konstbevattning kan hjälpa, men brist på vatten är ett stort problem världen över. Det kan få stora folkgrupper att röra på sig i långa sträckor i sin jakt på föda och vatten för ett bättre och säkrare liv.

   Något som vi i Norden inte har så mycket av är vindar, starka vindar. Orkan, tyfon, cyklon, tromb och virvelvindar och snöstormar av det kraftigare slaget, inte som våra vinterstormar av nordisk karaktär. Elementens raseri är svåra att stå emot.

Oops!

    Vi människor är högteknologiska och har lyckats övervinna många av de utmaningar som elementen
utsätter oss för. Men mänskligheten har också till viss del även lärt sig att utnyttja och tygla naturkrafterna. Vi använder vattenkraft, vindkraft, vågkraft, men när naturen väljer att utan nåd slå till kan vi bara se på och vänta ut när naturen. Elementen är ibland obarmhärtigt slår till mot oss människor. Kanske är det naturens sätt att ta hämnd på oss när vi försöker tygla naturkrafterna. Eller då vi försöker ändra och styra om naturens gång så det ska passa oss människor och vår bekvämlighet eller vinstintresse. 

   Naturkrafterna eller elementens raseri finns alltid runt omkring oss och vi måste lära oss att leva i harmoni med dessa krafter. De kan aldrig övertäckas.