Fem filmer

Hulce i högform

   Amadeus 1984 regi Milos Foreman. Filmen beskriver kompositören Wolfgang Amadeus Mozart liv från det musikaliska genombrottet till hans tragiska slut i en omarkerad och anonym massgrav i utkanten av Wien. Kostymfilm med 1700-talets Wien som fond. Filmen har fantastisk musik naturligtvis som inramning även om 1700-talets österrikare inte alltid uppfattade hans unika begåvning. Filmens berättare är Sallieri, samtida kompositör och kejsarens gunstling, idag helt bortglömd medan Mozarts musik kommer att vara för evigt. Tom Hulce i huvudrollen som den klassiske tonsättaren och kompositören gör ett fantastiskt och personligt porträtt. Inledningsscenen är oförglömlig när Sallieris livstecknare vandrar genom dårhuset där den nu döende åldrige kompositören befinner sig, bortglömd och bitter. Var har man hittat alla karaktärer?

 

Amarcord 1973 regi Federico Fellini. Filmen ger en svartvit beskrivning av Fellinis uppväxt i ett litet samhälle utanför den italienska kuststaden Rimini. Tidsmässigt utspelar sig filmen under Italiens fascistiska period med Mussolini vid styret som sammanfaller med Fellinis barndom. Filmen innehåller flera minnesvärda scener bland annat en med galet roliga nidporträtt av regissörens gamla lärare. Som alla italienska filmer är det högljutt, gestikulerande och familjesammankomster med hatkärlek på matsedeln. Första halvan av filmen är obetalbar och andra bara fantastiskt bra italiensk film med stora familjer, kaotiska måltider, galna ingifta svågrar och bystiga mostrar. 

 

Svenskättade Uma Thurman

Pulp Fiction 1994 regi Quentin Tarantino.   En fantastisk och skruvad urban skröna med en imponerande rollista. Travolta, Willis, Jackson, Keitel, Thurman, Walken, Roth och Plummer, Tarantino dyker själv upp i en mindre och neurotisk roll. Flera olika typer av historier vävs samman i en tät intrig. Trots att kronologin i filmen är en utmaning och inte alls följer traditionella mönster får de ihop det på slutet. Det är dialog, mycket dialog, filmen är ordrik och språket är fyllt av svordomar, slanguttryck och invektiv. Filmen är fylld med regissörens favoritmusik, ett signum för en Tarantinofilm. Bloggen har sett den några gånger men den förtjänar att ses flera gånger. Bloggen förtjänar att se den fler gånger.

 

Dråplig italiensk historia

Fula, skitiga och elaka 1976 regi Ettore Scola.  Filmen börjar med en stillsam panorering över en kåkstad belägen på en soptipp i Roms förorter. Fortsätter att röra sig in i ett av skjulen där familjen Mazzatella som bor där fortfarande sover.  En efter en vaknar medlemmarna i den dysfunktionella familjen upp och börjar sträcka på sig och förbereda sig för arbetsdagen. Daglönare, prostituerade, tjuvar, och bedragare, försäljare, städare, mopedbud och allehanda ströjobb är vad som sysselsätter fyra generationer om dagarna. Alla är dessutom ute efter familjeöverhuvudets förmögenhet som han kommer över i samband med en föräkringsutbetalning. En skruvad historia med sedvanlig italiensk intensitet och högljudd dialog som gränsar till hysteri i en nordbos ögon. Det finns också en pinsam amerikansk remake som vi ska tala tyst om.

 

Ewan McGregor, may the force be with you!

Trainspotting 1996 regi Danny Boyle ”Sick boy, 

Begbie, Mark Renton, Spud och Tommy” är namnet på fem killar som fastnat i Edinburghs drogträsk. De har alla torskat på heroin och deras dagar går ut på att jävlas med skottarna i stan och skaffa pengar till heroin. Några riktigt hemska och tragiska scener men i stort sett är det suverän musik, kvick dialog och bra skådespeleri. Alla fem skådespelarna har gått vidare i karriären och bland annat spelat i Star Wars, James Bond, Sherlock Holmes och Grey`s anatomy så filmen var onekligen ett bra avstamp för deras karriärer.  Det finns även en uppföljare men som så ofta har den inte samma kvalité som den första filmen. En av höjdpunkterna i filmen är soundtracket som är perfekt till filmens svärta och ångest. Det obevekliga rytmiska dunket som driver narkomanerna mot sin oundvikliga undergång. Engelsk klubbmusik på sitt bästa humör..