Fem filmer

Hulce i högform

   Amadeus 1984 regi Milos Foreman. Filmen beskriver kompositören Wolfgang Amadeus Mozart liv från det musikaliska genombrottet till hans tragiska slut i en omarkerad och anonym massgrav i utkanten av Wien. Kostymfilm med 1700-talets Wien som fond. Filmen har fantastisk musik naturligtvis som inramning även om 1700-talets österrikare inte alltid uppfattade hans unika begåvning. Filmens berättare är Sallieri, samtida kompositör och kejsarens gunstling, idag helt bortglömd medan Mozarts musik kommer att vara för evigt. Tom Hulce i huvudrollen som den klassiske tonsättaren och kompositören gör ett fantastiskt och personligt porträtt. Inledningsscenen är oförglömlig när Sallieris livstecknare vandrar genom dårhuset där den nu döende åldrige kompositören befinner sig, bortglömd och bitter. Var har man hittat alla karaktärer?

 

Amarcord 1973 regi Federico Fellini. Filmen ger en svartvit beskrivning av Fellinis uppväxt i ett litet samhälle utanför den italienska kuststaden Rimini. Tidsmässigt utspelar sig filmen under Italiens fascistiska period med Mussolini vid styret som sammanfaller med Fellinis barndom. Filmen innehåller flera minnesvärda scener bland annat en med galet roliga nidporträtt av regissörens gamla lärare. Som alla italienska filmer är det högljutt, gestikulerande och familjesammankomster med hatkärlek på matsedeln. Första halvan av filmen är obetalbar och andra bara fantastiskt bra italiensk film med stora familjer, kaotiska måltider, galna ingifta svågrar och bystiga mostrar. 

 

Svenskättade Uma Thurman

Pulp Fiction 1994 regi Quentin Tarantino.   En fantastisk och skruvad urban skröna med en imponerande rollista. Travolta, Willis, Jackson, Keitel, Thurman, Walken, Roth och Plummer, Tarantino dyker själv upp i en mindre och neurotisk roll. Flera olika typer av historier vävs samman i en tät intrig. Trots att kronologin i filmen är en utmaning och inte alls följer traditionella mönster får de ihop det på slutet. Det är dialog, mycket dialog, filmen är ordrik och språket är fyllt av svordomar, slanguttryck och invektiv. Filmen är fylld med regissörens favoritmusik, ett signum för en Tarantinofilm. Bloggen har sett den några gånger men den förtjänar att ses flera gånger. Bloggen förtjänar att se den fler gånger.

 

Dråplig italiensk historia

Fula, skitiga och elaka 1976 regi Ettore Scola.  Filmen börjar med en stillsam panorering över en kåkstad belägen på en soptipp i Roms förorter. Fortsätter att röra sig in i ett av skjulen där familjen Mazzatella som bor där fortfarande sover.  En efter en vaknar medlemmarna i den dysfunktionella familjen upp och börjar sträcka på sig och förbereda sig för arbetsdagen. Daglönare, prostituerade, tjuvar, och bedragare, försäljare, städare, mopedbud och allehanda ströjobb är vad som sysselsätter fyra generationer om dagarna. Alla är dessutom ute efter familjeöverhuvudets förmögenhet som han kommer över i samband med en föräkringsutbetalning. En skruvad historia med sedvanlig italiensk intensitet och högljudd dialog som gränsar till hysteri i en nordbos ögon. Det finns också en pinsam amerikansk remake som vi ska tala tyst om.

 

Ewan McGregor, may the force be with you!

Trainspotting 1996 regi Danny Boyle ”Sick boy, 

Begbie, Mark Renton, Spud och Tommy” är namnet på fem killar som fastnat i Edinburghs drogträsk. De har alla torskat på heroin och deras dagar går ut på att jävlas med skottarna i stan och skaffa pengar till heroin. Några riktigt hemska och tragiska scener men i stort sett är det suverän musik, kvick dialog och bra skådespeleri. Alla fem skådespelarna har gått vidare i karriären och bland annat spelat i Star Wars, James Bond, Sherlock Holmes och Grey`s anatomy så filmen var onekligen ett bra avstamp för deras karriärer.  Det finns även en uppföljare men som så ofta har den inte samma kvalité som den första filmen. En av höjdpunkterna i filmen är soundtracket som är perfekt till filmens svärta och ångest. Det obevekliga rytmiska dunket som driver narkomanerna mot sin oundvikliga undergång. Engelsk klubbmusik på sitt bästa humör.. 

 

 

 

Fem teveserier

   Onedin linjen  Engelsk teveserie från 1971. Sändes på en av två svenska tevekanaler på tisdagkvällar under sjuttiotalet. Vet inte varför bloggen kommer ihåg att det var på tisdagar som styrman Baines och kapten James Onedin seglade fram och tillbaka över de sju haven med sina liv som insats. James Onedin var en entreprenör som till och med gifte sig med en redares dotter för att komma över ett skepp. En av de första serier bloggen kommer ihåg när den kom som en frisk fläkt i svensk teve med trots att den var lite av en budgetvariant på serie med många scener inspelade i en amatörmässig scenografi. Tror nog att det var det färgstarka persongalleriet och skådespelarna som grundlade seriens popularitet. Serien gav också namn till ett svenskt rederi och signaturmelodin av ryske Chatjaturjan fastnade för evigt i  svenskarnas musikaliska minne.

    Snobbar som jobbar  Engelsk teveserie från 1971. En påkostad serie med två miljonärerna som löste brott på uppdrag. Tony Curtis som frispråkig snabbtänkt amerikan och Roger Moore som världsvan brittisk aristokrat. Serien innehåller lyx, flärd, snabba bilar och lättklädda damer i tjusiga miljöer. Moore kom från teveserien Helgonet och gick vidare till rollen som James Bond. Medan Curtis hade flera stora filmroller i bagaget bl a storfilmen Spartacus. De två rollfigurerna Brett Sinclair och Danny Wilde spelar playboys som smågnabbas och ironiserar om varandras respektive bakgrund. Men de löser alla brott de satts att lösa av sin uppdragsgivare på ett raffinerat sätt. Lördagkvällarna var heliga för den uppväxande ynglingen och inget avsnitt av serien fick missas. Kvick dialog, vackra damer och häftiga miljöer gjorde serien sevärd för den unga bloggen.

Från och med herr Gunnar Papphammar  Svensk teveserie från 1981. Mats Ahren och Gösta Ekman fick tid, filmrullar och kameror till övers då ett annat filmprojekt blåstes av. Karaktären hade sett dagens ljus några år tidigare som ett kortare inslag i ett magasinprogram på bästa sändningstid i svensk television. Bloggen skrattade hejdlöst åt Pappahammar (Gösta Ekman) som med små medel snubblade runt i en liten lägenhet där han med och utan rullskridskor river lägenheten. Han besöker en sportaffär där han vill köpa  ”hamplar och skivpång” och försöker verka lugn när en fluga spatserar omkring på hans ansikte. Serien består av korta sketcher som knappt tar någon plats alls i programtablån. Gösta Ekman är i sitt esse och en skrattfest om man ser alla sketcher på rad och är på humör som åskådare. Bloggen var på humör!

 

   Seinfeld Amerikansk teveserie 1989.  Fyra vänner som var och en är udda på sitt sätt och Jerry Seinfeld
spelar sig själv som stand-up komiker. Karaktären George är baserad på Jerrys neurotiske skrivarkompanjon Larry David, Dessutom tillkommer Kramer och Elaine som också är baserade på verkliga personer i Larrys och Jerrys närhet på Manhattan. Sista avsnittet spelades in 1990 men serien sänds fortfarande och är en riktig kultserie. Bloggen slutade titta på serien under några år när den inte klarade av den pinsamma karaktären George. Men klarar man det så är serien obetalbar med framförallt Kramer som gummigubbe och fysisk komiker. Serien har den där speciella judiska New York-humorn som det gäller att förstå sig på. Vissa avsnitt ser bloggen nu för ”miljonte gången”. Mängder av klipp finns att se på sociala media och skapar fortfarande munterhet.

 

   True Detective  Amerikansk teveserie från 2014. Visades först gången på streamingtjänsten HBO. Endast tre säsonger med åtta avsnitt i varje säsong, varje säsong nytt komplicerat fall som olika skådespelare/karaktärer ska lösa. Överraskande vändningar och upplösningar, fantastiskt skådespeleri av Colin Farrell, Woody Harrelson, Matthew McConaughey, Mahershala Ali. Dessa skådespelare agerar utredande poliser med personliga problem och trassliga privatliv som komplicerar det redan invecklade polisarbetet i den amerikanska södern. En serie man kan se många gånger, snart dags igen.

 

 

Fem böcker

   Jorden runt på 80 dagar av Jules Verne Utgivningsår 1873. Jag hängde mycket på biblioteket i Asker där Herta var bibliotekarie. Där, på måndagskvällar i ICA-affärens bakficka, fanns den lilla bibblan som hade en ungdomsavdelning. Jag hittade Jules Verne alla böcker men är mest förtjust i just Jorden runt boken och den har gett mig reslusten som följt mig genom livet. Verne skrev den fantasieggande boken där Phileas Fogg och hans betjänt Passepartout reser jorden runt efter en vadslagning på Foggs gentlemannanklubb i London. Kanske är det därför jag åkt luftballong och hängglidare på äldre dagar. Boken har filmatiserats flera gånger men själva boken är det få som läser idag. Tack vare dessa två engelska gentlemäns bravader blev jag både intresserad av naturvetenskap och resor redan under mellanstadietiden, även om intresset för naturvetenskap inte höll i sig så länge. Men boken och andra av Jules Verne fick igång bloggens fantasi som bubblar än i dag.

 

   Moment 22 av Joseph Heller Utgivningsår 1961. Krig var ett stort intresse som fascinerade en tonårig blogg, speciellt det andra. Redan då tyckte bloggaren att första världskriget var hemskt och mer omänskligt än alla andra krig. Joseph Heller, själv i flygvapnet under andra världskriget, använde sina egna erfarenheter till en satirisk bok om krigets fasor, absurditet och meningslöshet. Verkar som bloggen blev en satiriker och ironiker i och med att den läste boken. Boken handlar om en amerikansk flygarskvadron baserad på en okänd italiensk medelhavsö där bokens huvudperson, kapten Yossarian, göra allt för att bli diagnosticerad som galen för att kunna bli frikallad från militärtjänstgöring. Han får order om att utföra ett antal uppdrag innan han får sluta flyga men antalet flygningar ökar hela tiden när han närmare sig möjligheten att få sluta och han får istället fortsätta sin tjänstgöring. Uttrycket moment 22 har fastnat i de flesta språk sedan boken kom ut.

 

   Slakthus 5 av Kurt Vonnegut Utgivningsår 1969. Ytterligare en bok som baseras på författarens egna erfarenheter från andra världskriget. Vonnegut blev tagen som krigsfånge av tyskarna och satt inspärrad i Dresden när staden brandbombades och totalförstördes av de allierade styrkorna 1945. Med början av den boken blev sedan Vonnegut något av en litterär husgud för bloggen och är en favorit än i dag. Naturligtvis lockade ännu en krigshistoria den unga tonåriga bloggen. Att Vonnegut efter kriget blir bilförsäljare för SAAB i USA är en annan historia som dyker upp flera gånger i amerikanens författarskap. Som i så många av Vonneguts böcker finns det parallella handlingar i Slakthus 5. Både i skyddsrummet/fängelset i Dresden men också på en optikerkongress under sextiotalet där bokens huvudperson Billy Pilgrim också befinner sig. Boken, precis som Vonneguts författarskap i övrigt, innehåller fler moment av science-fiction tydligast i början av Kurt Vonneguts författarkarriär. Satiriskt och ironiskt författarskap som passar bloggen.

 

   

Skit i traditionerna av Leif Panduro Utgivningsår 1958. Den danske tandläkaren Panduro som jobbade en tid i Sverige har som sitt satiriska tema relationella absurditeter i samtiden samhälle. Panudoros huvudperson fastnar med slipsen i en cigarettautomat och polisen får klippa loss honom och sedan virvlar yngligen runt i samhällsmaskineriet. David har många likheter med Holden Caulfield huvudperson i J.D. Salingers The Catcher in the Rye. Båda böckerna handlar om generationsklyftor, en oförstående omgivning och frigörelse. Vet inte om det var det som gjorde att min svensklärare på gymnasiet K.G. Thurfjell uppmanade mig att läsa boken. Förmodligen försökte han få mig att göra uppror mot vuxenvärlden, men till ingen nytta. Däremot fick han mig att läsa boken och till slut samtliga till svenska översatta böcker av Leif Panduro. Kanske jag en dag kan skita i traditionerna, men mina barn är bättre än jag på att uppfylla titeln på boken.

 

   Flyga drake av Khaled  Hosseini  Utgivningsår 2003. Boken utspelar sig i Afghanistan och huvudpersonen Amirs svek mot sin kamrat och barndomsvän Hassan. Pojkarna kommer från olika samhällsklasser men har också olika bakgrund vad gäller afganska folkgrupper. Något som finns än i dag i det krigshärjade Afghanistans märkliga samhällsbygge. Amir ångrar bittert sitt svek mot Hassan och försöker gottgöra det sedan han själv flytt till USA. Han återvänder till hemlandet och söker upp sin barndomsvän. Det här är en unik bok då det är den hittills enda som fått bloggen att fälla en tår. Vemodig och beskriver på ett sorgligt sätt samhällsstrukturen i sjuttiotalets Afghanistan. Välskriven, ärlig och realistisk utan minsta satir är den en udda bok i bloggens bokhylla. 

Alla titlar är rekommenderad läsning precis som alla andra titlar bland författarnas utgivning. Dessa böcker får naturligtvis 10 Markaskogar i betyg.

Fem album

   Rubber Soul med The Beatles var den första skiva jag någonsin köpte i mitt unga liv. På den här tiden hette det skiva och inte album eftersom det var en rund, svart plastplatta som innehåll små spår där det fanns ljud lagrat och som togs upp av en pick-up som sedan förde ljudet till en förstärkare och vidare till en eller två högtalare som spred ljudet i rummet. Rubber Soul är gruppens sjätte skiva och kom ut 1965. Jag köpte skivan någon gång på första halvan av sjuttiotalet för ihoptjänade pengar i yngre tonåren. 35 kronor kostade plattan. Jag hade varit ett Beatlesfan länge och min äldre bror lät mig klippa ut Beatlesbilder från hans tidningar. Fina och historiska Bild-Journalen blev helt sönderklippt, men min bror brydde sig inte eftersom han gillade Rollings Stones mer. Det går att läsa massor om skivan på nätet och det var uppenbarligen en vattendelare i bandets produktion och George Harrissons favorit i bandets omfattande katalog. Jag har inte längre kvar skivan eller heller mina andra skivor med Beatles. De har hamnat i sonens skivback, vilket innebär att jag för ett musikaliskt arv vidare ytterligare en generation. När jag lyssnar på skivan och ser låtlistan så påminns jag om att jag själv tycker det är en fantastisk produktion med stor musikalisk variation.  Men som min första skiva har den en speciell plats i min ”skivsamlings” innersta krets av fem album.

 

    Countdown to ecstasy med Steely Dan är bloggens musikaliska favoriter. Jag har lyckats
med konstycket att se bandet live vid två tillfällen och de har inte gjort mig besviken. Egentligen är det två studiomusiker Walter Becker och Donald Fagen som är bandet med olika kompmusiker på varje album. Det här är deras andra skiva och faktiskt med samma musiker som på första skivan. Min storstadskompis Maths köpte skivan före mig, förmodligen när den kom ut 1973. Han köpte den på Broddmans i Stockholm, jag kommer så väl ihåg den ilsket röda prislappen på konvolutets baksida. Enligt många är gruppen musikers favoritband en paradox då bloggen själv inte kan spela ett enda instrument. Spåret Bodisattva är fortfarande favoritlåten med bandet. I övrigt hör man fortfarande influenserna från den amerikansk östkusten på skivan som ger den sitt sound och lyssningsvärde.

70-talets musiklyssnare kastar pil! Foto: Gösta

 

Frank Z konvolut

   Over-nite sensation med Frank Zappa. Även det här en skiva från 1973. Den som hjälpte till att få fart på Zappas kommersiella karriär då han innan gjort mycket experimentellt och långa invecklade låtar. Texterna handlar mycket om sex och samhällskritik så när jag och min storstadskompis Maths försökte tolka de märkliga texterna kunde man ana hormonerna stiga hos dessa pubertala gossar framför grammofonen. Zappas kompgrupp ”Mothers of Invention” bestod av jazzmusiker som Ruth och Ian Underwood men även el-fiolspelaren Jean-Luc Ponty. Det inledande spåret ”Camarillo Brillo” har kvinnliga körsångerskor och Internet säger att det är Tina Turner och the Iketts. Ike Turner kom en dag till studion och lyssnade och konstaterade: ”What kind of shit is this?” och förbjöd att deras namn skulle finnas på skivomslaget. Jag lyssnar än idag på plattan med stor behållning även om jag inte är pubertal längre.

 

Who waits for Waits?

   Closing time med Tom Waits är amerikanarens debutskiva. Den egensinniga artisten som debuterade under tidigt sjuttiotal med sin jazz inspirerad av amerkansk folkmusik. Albumet spelades in 1973 och har ett melankoliskt pianobaserat sound. En rå produktion som låter nästan om den är gjord på klubben i Troubadour i västra Hollywood där han ofta spelade i början av karriären. Waits har sedan dess gjort mängder av album, artister har gjort tolkningar av hans låtar. Han har brutit ny mark inom musiken med sina säregna tolkningar när han gjort produktioner långt utanför boxen. Ibland har han också stått framför kameran i olika produktioner. Closing time är oslagbar att lyssna till när man känner sig nere och behöver deppig pianoklink.

 

   

Miles or Kilometer?

   Kind of blue med Miles Davies Utgiven 1959 och allmänt ansedd som den bästa jazzplattan genom alla tider. Coltrane, Cobb, Adderly och Evans stöttar Miles känsliga trumpet. Den enda av mina fem favoriter som finns med framröstad bland de 500 bästa skivorna genom tiderna. En skiva som man kan skriva till och ger en speciell inspiration utan att för den skull överta inspirationsflödet när bloggen ska producera text. Kind of blue är en skiva som jag upptäckt på senare år via en streamingstjänst. Fantastisk musik och Miles Davies behandlar sin trumpet som om den vore gjord av guld. Tur förresten att amerikanarna inte har ”the metric system” då han hade hetat Kilometer Davies. OBS! musikerskämt

 

   

   När jag gör listan kan jag se tre saker som sticker ut:

 

·      Var är de kvinnliga artisterna? För Väntan med Eva Dahlgren,  Rumours med Fleetwood Mac med Stevie Nicks vid sångmicken är de album med kvinnliga artister som lyckades komma närmast topp fem.

·      Var är min konsertfavorit ”The Tallest man on Earth”? Nära, men inget album som når ända fram till listan.

·      Vilket skivår 1973 måste varit! Inget jag märkte då bloggen endast var elva år 1973 och var i det läge en ”albumoskuld”. Skönt att bloggen kan gå tillbaka i skivbackarna och botanisera.

 

Listan för naturligtvis 10 Markaskogar av tio möjliga i betyg!

 

 

2022 års lista

   Det har blivit dags att sammanfatta ett turbulent 2022. Ett år då saker inträffat som bloggen aldrig trodde skulle ske igen. Både på ett världsligt plan såväl som på en personlig nivå. Krig i Europa och ground glass på nära håll. Årets inlägg handlar om händelser och hur de återkommer gång efter gång i olika former och skepnader. Som en evig repetition eller återutsändning i ett evigt kretslopp. Där samma sak händer igen och igen.  

   Tidigare års inlägg har berättat om respektive års iakttagelser som timat det aktuella året. Om ni väljer att klicka på länkarna kan det bli en kort resa tillbaka i samtiden. 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021

Chiefsuperintendent Barnaby Foto: SVT

   1. Teveserier i dålig kvalitet innan reklamkanalernas intåg var ett argument att det det skulle bli ett bättre utbud av teveprogram och serier. Men också för att slippa den statligt finansierade tevens eviga repriser. Men vad fick vi istället. Flera reklamfinansierade kanaler som i princip bara köra repriser på filmer och teveserier. Nu kan en reklamkanal skryta om en filmpremiär eller en premiär på en serie när det i själva verket handlar om en flera år gammal serie som visas för första gången på den aktuella kanalen. En av reklamkanalernas favorit är Midsomer Murders som gärna visar seriens första säsong som nu har 25 år på nacken. Eller att James Bondfilmen från 1962 med Sean Connery har premiär 60 år efter den verkliga premiären på en viss reklamkanal. Det är härligt med reklamfinansierad teve! De tror de kan lura oss tittare genom att visa avsnitten och filmerna på olika kanaler, vid olika årstider, på olika dagar och klockslag.

Robotattack Foto Svenska YLE

2. Kriget i Ukraina har snart pågått närmare året och det är lika orimligt som hemskt. En märklig man från
öst, en galning i en del betraktares ögon, har startat ett erövringskrig. En avskyvärd historia i omvärldens ögon. En rå, omänsklig handling som är ovärdig 2000-talet. Men media beskriver den på alla möjliga och omöjliga sätt och tävlar om vem som kan beskriva den mest realistiskt. Så fort det är raketbeskjutning av en ukrainsk stad blir det "förstasidesstoff" i alla upptänkliga medier. Det blir uppföljningar av experter och analyser av militärer. Samma incident, attack eller strid vevas gång på gång i olika media. Till slut vet man som mediekonsument inte vad som är repris eller "premiär" av händelsen. Hände den igår, i förrgår eller var det en vecka sedan eller har man har just läst en uppföljningen av attacken som genomfördes för en månad sedan?

Skjutningar i Sverige Foto: TT

3.  Skjutningar börjar bli allt vanligare i Sverige. Folkhemmet har fått besök av dödligt våld långt borta från Tumba-Tarzan och andra oförargliga tjyvar. Nu verkar gänguppgörelser blivit vanligt förekommande och förövarna blir bara yngre för varje gång det sker. Kontrakterade, duperade, manipulerade och stupifierade att utföra den värsta av brott för gängens tvivelaktiga uppmärksamhet och aktning. Gängen tävlar om makt, pengar och droghandel. Som om dödligt våld inte är nog så piskar media upp stämningen och säger sig rapportera objektivt men i själva verket handlar det om "lösnummer och klick" till sist. Media rapporterar vid incidenten och i den digitala världen finns sällan artiklarna markerade med originaldatum utan varje gång den uppdateras ändras datumet och tidstämpeln. Hela tiden högst upp på den digitala löpsedeln. Sen är det uppföljning av skjutningen. Sen sker det en skjutning som hämnd på den första skjutningen då berättas om den första skjutningen igen. Sedan dras samma historia när det är dags för rättegång, kanske både i tingsrätten och hovrätten. För att inte tala om när domen kommer. Då beskrivs hela händelseförloppet igen som om det nyss hänt. Vi mediakonsumenter kan få uppfattningen om att det hänt betydligt fler skjutningar än det i verkligheten handlat om. Skjutningarna går i repris så att säga. Missförstå mig rätt nu, en skjutning är en för mycket, men vi kan förledas att tro de är betydligt fler än vad som är ett beklagligt faktum genom medias rapportering. 

   Saker och ting upprepar sig i flera olika skepnader. Går i repris och vi blir matade med en mängd som inte motsvaras av verkligheten vare sig det är en teveserie, ett krig eller dödligt våld. Livet är på flera sätt cyklisk upprepning även om det ibland saknas logik i livet och hur vi uppfattar livets gång.

Bloggen önskar trots allt alla läsare ett Gott Slut 2022 och ett Gott Nytt 2023.

FIFA World Cup 2022 I korthet

Sydamerikanskt guldjubel

   Det har nu gått några dagar sen Fotbolls-VM i Qatar fick sin världsmästare. Argentina fick till slut ihop spelet efter en chockerande förlust mot Saudiarabien i öppningsmatchen och kunde gå vidare mot en tredje titel i landets fotbollshistoria. Messi klev fram i karriärens sista minut och anförde laget och nationen till den enda titel som han saknade i prisskåpet hemma i villan. Finalen kommer att finnas på en prominent minnesplats av alla finaler om inte värderas som den bästa hittills. Även senast i Ryssland var det en minnesvärd final och ett mästerskap som var lite av ett trendbrott ifråga om fair play. Som en liten service till de som valt att skotta snö och stöka inför julen istället för att följa VM kommer här länkar till mästerskapet i Qatar:

Alla nationerna i VM-22

Omgång 1

Omgång 2

Omgång 3

Åttondelsfinaler

Kvartsfinaler

Semifinaler

Finalhelg

   Sedvanligt kommer här också några reflektioner i korthet från turneringen om vad som hänt i rutan, på planen och allt som hänt runt mästerskapet. I en veckas perspektiv har det skrivits, teoretiserats och kritiserats det om mästerskapet och det är nog inte färdigt än. Men nu kommer bloggen att sätta punkt för sin bevakning i alla fall.

Världsmästerskapens.....

• Bröstvärmare: Holländske van Dijk lyckas klara sig utan påföljd när han mosade ner argentinaren i kvartsfinalens största bråk mellan alla 22 spelare. Märkligt.
• Presskonferens 1: Holländske förbundskaptenen ger en kram till ett fan, tillika journalist som betygar van Gaal sin vördnad och beundran.
• Presskonferens 2:Värden på en av alla presskonferenser upptäcker en katt på podiet som han kastar ut genom ett bastant tag i nackskinnet. Kattvänner världen över förfasar sig.
• Superfrisparkar: Holländska och Kroatiska frisparksvarianter som båda gav mål i slutspelet.  Så enormt snyggt och vältajmad. Tyvärr inte vinstgivande.
• Händer: Tyskarna satte händerna för sina munnar på första matchens lagbild som en protest mot FIFA och Qatar. Tyskarna förlorade och Qatar red ut proteststormen. FIFA också för den delen.
• Armbindlar: Tyska och Belgiska politiker på hedersläktaren lyckas ta på sig de av FIFA förbjudna armbindlarna som förkunnade "Onelove" och kuppa ordförande Infantino.
• Vulkanen: Marockos supportrar tar över den isländska vulkanen från läktarplats. Mäktigt.
• Flesta på läktaren: Marockaner eller Argentinare, svårt att vet vilka som var flest. Omöjligt att räkna dem alla.
• Gladaste på läktaren: Ghana och Senegals supporters. Dans och trumspel hela matcherna, oavsett utgång gav matchen.
• Olof Lundh: Het före och i början av VM utifrån sin bok "Templet i öknen". Reste sen hem för lekprogram på teve. Sen iskall.
• Mest kritiska: Lagen från Västeuropa och Nordamerika kritiska till FIFA-presidenten Infantino. Resten av världen bryr sig inte efter några dollar från organisationen.
• Skytteliga: Vinns av fransmannen Mbappe på åtta baljor bland annat efter ett hattrick i finalen.
• Generationsskifte: Mängder av superstjärnor står inför pension. Mbappe redo att ta vid.
• Mesta spelare: Messi har nu spelat flest VM-matcher av alla spelare i världen genom alla tider. 26 stycken.
• Flest mål i flest VM-slutspel: Christiano Ronaldo har gjort mål i fem raka VM-turneringar.
• Snyggaste tröjor: Fransmännens matchställ och Kroaternas uppvärmningströjor. Båda i kamerans närbild.
• Dialekt: Hanna Marklund fyrans expertkommentator. Fotbollskunnig, men den västerbottniska dialekten börjar skymma hennes kunnande.
• Utvisningar: Bloggen räknade bara till två stycken. Bra!
• Far och Son: Franske fadern Lillian Thuram fick se sin son Marcus Thuram göra VM-debut. Unika i fotbollssammanhang med far och son som spelat VM.
• Goat: Lionel Messi!
• Närking: SVT:s Therese Strömberg levererar förnumstigheter med allvarlig min. Det är tillåtet att dra på munnen!
• Budweisers: Qatarska ölkyrkogården är värd miljontals kronor skeppas gratis till vinnarlandet Argentina som sväljer i ett drag.
• Snyggaste mål: Saudiarabiens Salem Al-Dawsari avgörande segermål till 2-l i första omgången mot Argentina.
• Mest saknade expertkommentator: Johanna Frändås godisätning och expertkunskap. Kom tillbaka.
• Löfte: Till nästa mästerskap kommer bloggen att se matcherna på teve och lyssna på P3. Lyssnade på finalens straffläggning på radio. Vilken kvalitetshöjare!
• Mest tröglärda: TV4:s Hasse Backe har ännu inte lärt sig uttala bokstaven "Ä".  Kommer han någonsin?
• Mest pinsamma tystnad: TV4:s Mikael Lustig skämtade om att Kim Källström hade påbrå från Sydkorea. Inte speciellt PK, men sjukt kul.
• Utvecklingen av kortbyxor: Argentinas utveckling av längden på kortbyxorna är dramatisk från 1978 till 1986 fram till 2022.

Mario Kempes 1978

Diego Armando Maradona 1986 och Lionel Messi 2022

FIFA World Cup 2022 Finalhelg

   

Messi mot Mbappe Foto: Aftonbladet

   Inte bloggens drömfinal, men inte långt därifrån. Frankrike, regerande världsmästare och Argentina med
Messi i spetsen gör upp om titeln världsmästare i fotboll den här gången. Det är en av de mer prestigefulla titlarna i idrottsvärlden. Definitivt den mest åtråvärda inom lagsporten och det är nog bara världsmästarna på 100 meter inom friidrotten som kan konkurrera i form av prestige. Senast i Ryssland gjorde Frankrike och Kroatien upp om titeln och fransmännen har lyckats att gå till final två mästerskap i rad, vilket är en prestation i sig. Fransoserna var bloggens tips till titeln men Argentina har efterhand vaknat till. De fick en riktig väckarklocka av Saudiarabien i första omgången, men har sedan dess spelat upp sig rejält. Framförallt har Messi vaknat till med suveränt spel och dessutom leder han skytteligan inför finalen på fem mål tillsammans med Frankrikes irrationelle raket Mbappe. Det är bara att hoppas de två får utrymme även i finalen. Först ut den här finalhelgen är de lag som spelar den match ingen vill spela. Den här gången är det överraskningen Marocko och eviga topplaget Kroatien som gör upp om bronspengen i match om tredje pris.

Luka Modric tillsammans med Zlatko Dalic
förbundskapten i Kroatien Foto: Hallands nyheter

   Kroatien och Marocko  2-1  Redan från början är spelarna på tå och matchen som ingen vill spela verkar alla 22 vilja spela idag. dessutom är Marocko är sugna på Afrikas första medalj i ett världsmästerskap. Men nerverna är på helspänn och den marockanske keepern är sånär på att göra ett självmål redan i andra minuten. På en listig frisparksvariant tar Kroatien ledningen i 7:e minuten genom unge mittbacken Gvardiol. På nickpasss från Perisics skalle nickar mittbacken in bollen otagbart i mål. Men marockanerna kvitterar direkt i 9:e minuten, Dari på huvudet från nära håll och även det i efterspelet av en frispark. Det är friskt, frejdigt och ibland också slarvigt och okoncentrerat men båda lagen vill framåt. I 42:a minuten knorrar kroatiske backen Orsic in bollen stilfullt i bortre stolen och det är segermålet visar det sig som långsamt och värdigt seglar in över målvakten via bortre stolpen. I andra halvlek är det många trötta huvuden och ben som kämpar ute på planen. Flera av de marockanska spelarna går dessutom sönder och får bytas ut. Båda lagens spelare och supportrar satsar på seger men kroaterna håller taktiskt i matchen och vinner turneringens bronspeng.

Argentina världsmästare 2022

FINAL Frankrike och Argentina 2-2 full tid  3-3 efter förlängning 5-7 efter straffar Många av spelarna på plan är klubbkamrater som hör hemma i de stora klubbarna i Europas fotbollsländer, Frankrike, England, Spanien och Italien. Sånt har man lagt åt sidan nu när det nationen de spelar för. Argentina börjar offensivt och har första avslut på mål. Sydamerikanerna agera mera hungrigt och ser ut att verkligen vilja bli världsmästare från första minuten. Det är sex spelare i Frankrikes lag som var med i VM-finalen 2018. Messi och De Maria var med sist Argentina spelade final, vilket var 2014. I 22:a minuten får Argentina sin femte straff i turneringen. Ett självklart domslut och Messi gör inget misstag från elva meter. Messis 6:e mål i turneringen och skytteligaledning. Bra för matchen med ett tidigt mål. Första 80 minuterna blir Frankrike utspelade och stjärnorna neutraliserade. Även på läktaren dominerar Argentina och hela arenan badar i vitt och ljusblått. I 36:e minuten rullar De Maria in bollen i friläge framför mål efter ett snabbt mönsteranfall. Nu är goda råd dyra för fransmännen som inte presterar något framåt. En missnöjd Deschamps gör två byten i 40:e minuten i ett försök att ändra matchbilden. I andra halvlek försöker Argentina dra ner på tempot men anfaller ändå när tillfälle ges och det är ofta då franska laget verkar handlingsförlamat och tagna av stundens allvar. Griezmann är inte så dominant som tidigare i turneringen så det verkar som Argentina gjort sin hemläxa. Mbappe är osynlig i 80 minuter. Från 65:e minuten och framåt börjar fransmännen att ta sig i kragen och börjar kämpa. Men Argentina är alldeles för överlägsna och gör lite vad de vill med de vilsna fransmännen. Men plötsligt lyckas fransmännen med en kontring och Argentina ser sig tvingade att göra en straff. Mbappe stegar fram och reducerar i 79:e minuten. Plötsligt är det match igen och Messi och Mbappe lika i skytteligan. En och en halv minut senare krutar Mbappe in sitt sjunde mål och fint förarbete mellan Thuram och Mbappe själv. En osannolik vändning som Frankrike knappast var värda utifrån spelet fram till 79 minuten. Spännande sista kvart blir det. Messi krutar på i 96:e men Lloris räddar. Förlängning 2 x15. I första förlängningskvarten är det raggarfotboll där det kämpas och dribblas utan större tanke. Trötta ben och trötta hjärnor gör att det verkar rörigt och oorganiserat från båda lagen. Trippelchans för Argentina i slutminuten av första förlängningskvarten. Båda lagen satsar på spelmål för att undvika straffavgörande. I 108:e minuten gör Argentina och Messi 3-2 och frågan som VAR ska besvara är om Messis mål är över linjen. Och det är det. Messi och Mbappe lika i skytteligan igen! I 115:e minuten får fransmännen straff för en hands. Mbappe kliver fram till straffpunkten igen och slår säkert in bollen igen. Nu leder han skytteligan ensam. Matchen blir den mest episka finalen av alla 21VM-finaler som spelats genom tiderna. Ett Frankrike som vaknar upp ur sin Törnrosasömn efter 70 minuter går ifatt två gånger. Mbappe gör hattrick i andra halvlek plus tillägg och vinner skytteligan men vad gör det Messi som istället blir världsmästare på sista försöket. Straffläggningen blir lika galen som matchen där de två fixstjärnorna visar vägen men de franska spelarna klarar inte av att överlista Martinez i mål. Argentina blir världsmästare.