ÖSK - Sandvikens IF 1 - 0 ( 0 - 0 )

Axén firar det nytagna körkortet. 
Axen lugnet själv i studion 
Foto: Fotbolldirekt

    Dagens motståndare, Sandvikens IF, är nya för bloggen. Sandvikens AIK har bloggen sett flertalet gånger men det lagets spelare har skridskor på fötterna och är ett topplag i bandy i Sverige. Motståndare idag på Behrn gör debut i seriesammanhang på arenan och inför bloggens ögon, så det finns inga länkar till tidigare möten. Vårens drabbning i Sandviken slutade med hemmaseger 2-1, bland annat efter självmål från Sport signerat Valgeir. SIF är i år dessutom nykomlingar i Superettan och har gjort det bra, med flera spelare som de köpt/fått/lånat från flera Stockholmsklubbar där de inte riktigt räckt till var verkliga lirare. Snabba påhittiga och löpvilliga, laget har också en spelskicklig målvakt i Felix Jakobsson som spelar extremt högt upp i speluppbyggnaden vilket gör att Sandviken kan gå framåt med fler spelare än normalt.

   I förra omgången lyckades inte svartvitt få till någon omedelbar Axén-effekt, då han börjat en tjänst som bollplank till tränare Järdler.  Det var en snöplig och onödig bortaförlust när ÖSK spelade huvudlöst i försvaret. Med Modig avstängd, Crona skada och Mo Saeid ur form och på planen räckte inte ÖSKs defensiv till. Lägg dessutom till en skyttekung som är ur form.

   Men nu ser vi framåt, det förgångna går inte att förändra. Dagens match blir på förhand tuff då ÖSK parkerar på en mindre smickrande 13:e plats i tabellen, på negativ kvalplats medan Sandviken ligger trea, på positiv kvalplats. Men bloggen är optimist och ÖSK har en tendens att spela bättre mot bra lag som inte parkerar bussen. Bara Järdler kan få ihop det ihåliga försvaret som just nu är det som oroar och orsakar. Jesper Modig är tillbaka i laget efter avstängning nåt som bidrog till tätare försvarsspel. Sebastian Crona var fortfarande utanför truppen, nu på grund av sjukdom. 

Far och son Nordahl Foto: NA

   ÖSK kom till spel med ett femmannaförsvar där Kroon var vänsterback på bekostnad av en petad Tobias Björnstad som läckt betänkligt bakåt. Saeid in på mitten där han gjorde en enorm arbetsinsats. ÖSK parkerad bussen på hemmaplan. Spelade grisigt,  tjongade och rensade bollen högt och långt. Emellanåt var det snö på bolljäveln, men som bloggen sagt tidigare, det delas inte ut några skönhetspoäng i den här serien. Många gånger träffade de befriande sparkarna Kalle och Yasin på topp som stred tappert mot stålmännens försvar. Det ska smaka skit i munnen efter match, det ska vara mjölksyra upp över öronen vid full tid och krampen ska lura efter varje löpning under andra halvlek. Det är så man vinner poäng och segrar i Superettan, grisfotboll helt enkelt. Det är det vi kallar Nordahleffekten.

I första halvlek tillät svartvitt Sandviken hålla i bollen medan 3013 på läktarna höll andan när SIF två gånger under första halvlek fick på skott som rammade ribban. Där hade hemmalaget tur. Sport skapade halvdussinet hörnor men ingen blev farlig. Däremot var Sports kortpassningsspel farligt. Hur man kan missa en fem meters bredsidespass är en gåta. Första halvlek avslutas med att Elias Barsoum går i däck och byts ut i halvtid med befarad hjärnskakning.

Andra halvlek börjar som den första, massivt bollinnehav för SIF och ÖSK med lågt försvar och handbromsen på bussen åtdragen. Yasin snappar åt sig några bollar och är sånär att sätta bollen i nät. I 68 minuten byts Hamse Shagaxle in till bloggens förtvivlan. Men en pastej från försvaret plockas ned av Kalle som serverar Hamse som avancerar och från 25 meter bombar han upp en vänster i krysset. 1-0 Vilket byte, för senare ser jag grabben springa fortare och arbeta intensivare än någonsin. Jättekul! Det är nästan åtta minuters tilläggstid där Malte Pålsson blir poängräddare när han agerar levande vägg på 3-4 heta chanser som Sandviken vaskar fram på tilläggstid. Bland annat en bicykletas som Malte reflexräddar snyggt. I 95 jobbar Yasin till sig en chans som han avslutar med en tåpaj där Jakobsson räddar snyggt. 

I ett vilt kämpande ÖSK utmärkte sig Malte Pålsson, Erik McCue, Mohammed Saeid, Ahmed Yasin och Kalle Holmberg, men alla ska gå ifrån matchen med högt huvud. Men faran är långtifrån över och bloggen förväntar sig sju matcher ytterligare med grisfotboll.

   För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när kommunal skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet.

Marzahn, mon amour av Katja Oskamp

Katja Oskamp

   Katja Oskamp föddes 1970, dotter till en arméofficer och en lärare, var hon på god väg att bli en mönstermedborgare i Östtyskland. Men ödet och världshistorien ville annorlunda. Oskamp gjorde sin litterära debut 2003 med en uppmärksammad novellsamling, som heter "Half swimmer" bloggen är osäker på om den finns översatt till svenska men i alla fall till engelska från tyska originalet. Efter det publicerades två romaner, men sedan tog det stopp. Ett antal refusering senare kände hon att det var dags att skaffa ett brödjobb då skrivandet inte gav tillräckligt. 2015 satte hon sig på skolbänken för att utbilda sig till fotterapeut. Långt från det invanda författaryrket, men det skulle visa sig bli en litterär lyckträff. Efter utbildningens teoridel om fötternas anatomi och olika åkommor blev det dags för praktik och den genomförde Oskamp på en liten salong i Marzahn. Marzahn är ett höghusområde i Berlins östra utkant, ett av Tysklands största och forna DDRs stoltaste. Byggt av det gamla DDR, men trots det en blandning av betong och grönt. Där trivdes hon med kunder, arbetskamrater och omgivningar och fortsatte på salongen efter det att utbildningen var slutförd. 

Stadsdelen Marzahn, Berlin

   Fotvårdssalongen ligger på markplan i ett av de största höghusen och vi får möta hennes kunder en och en i kapitel efter kapitel. Katja beskriver deras åkommor och de samtal som förs de stunder hon behandlar deras fötter. Vi får som läsare på så sätt inblick i hur livet varit för de fd östtyskarna nu när de uppnått pensionsålder går med sina fötter på behandling hos Katja.  

   Beskrivningarna om arbetet som fotvårdsterapeut är målande om vårtor, förhårdnader, hälsprickor, lösa skinnflagor, missbildningar eller fotsvamp. Det finns även kunder med Hallux valgus, nedsjunkna fotvalv och plattfötter, det saknas inte besökare med nagelsvamp och deformerade tånaglar, invuxna tånaglar, liktorn och ibland får Katja plocka strumpludd från åldrande fötter. Boken är alltså inget för kräsmagade eller de med fotfobier. Alla kunder får börja behandlingen med ett fotbad medan Katja analyserar situationen och tar på sig sina plasthandskar av engångsmodell. Sedan skrider hon till verket, något som uppskattas av kundkretsen som till största delen är äldre pensionärer. Det tvättas, slipas, klipps, masseras och oljas på alla dessa fötter allt med samma goda humör för Katja får så mycket i utbyte. Hon lär känna Frau Guse med sin rullator, Herr Pietsch med sina skamliga förslag, Frau Frenzel med sin hund, Herr Hübners vanvårdade fötter och Frau Janusch slitsamma liv som änka.

   Bloggen fick det här boktipset genom en kommentar på bloggen av Lotta. Ett tips som bloggen nu omvandlat i läsning av boken och ett blogginlägg. Bloggen lyfter på hatten och tackar Lotta för tipset. Bloggen har tidigare läst två böcker med anknytning till tysk efterkrigshistoria  Vargatider av Harald Jähner och Han är tillbaka av Timur Vermes båda väl värda att läsas och ger olika bilder av Tysklands arv från 1900-talens stora krig.

   Det är en vacker bok som osentimentalt och humoristiskt, och väldigt osminkat, ger en bild av den östra delen av Tyskland efter 1989 då muren föll och Öst och Väst återförenades. Texten är välformulerad, avskalad och välskriven. Det känns som boken har precis det antal ord som behövs för att beskriva de livsöden som följer med de ömma fötterna på de äldre medborgarna i den fd östtyska Östberlin. Det är en underfundig bok som är både lättläst och fascinerande speciellt när man inser att boken beskriver författarens egen resa från författare till fotterapeut till författare igen. Det är en vacker bok som berör och är lockande att läsa i sitt kompakta och lilla format. Boken är utgiven på det lilla förlaget Rámus som specialiserat sig på smal kvalitetslitteratur företrädesvis europeisk.

Boken får 10 Markaskogar

Min mörka Vanessa av Kate Elisabeth Russell

   Läser den sista av sommarböckerna 2024 och den har en trög inledning och bloggen har svårt att hitta in i boken. I vanliga fall läser bloggen endast böcker av döda manlig författare så det här är en utmaning på flera plan. Kate Elisabeth Russel är en und akademiskt välutbildad amerikansk författare född 1984  som skriver i den amerikanska ordrika skolan. Bokens text känns väldigt formell och språket likaså i sitt ordval. Känns som om språket i boken och innehållet inte riktigt lirar, vilket kan irritera och ger ett lägre lästempo och sug efter boken. Bloggen vet inte riktigt om det är en variant av tantsnusk bloggen läser, ett inlägg i meetoo-debatten eller en skruvad historia med egenupplevd verklighetsbakgrund. Kanske lite av varje.

 
   Bokens huvudperson Vanessa Wye är femton år och börjar på internatskolan Browick i Maine. Vanessa är ensam och udda med få eller inga vänner. Den här statusen är till viss del självvald då Vanessa bor med sina föräldrar avsides i ett hus vid en sjö. Relationen till föräldrarna är tonårstjurig och önskan att starta på Browick verkar ligga mer hos föräldrarna än Vanessa. Jacob Strane är 42 och hennes lärare i engelsk litteratur. Så att känslor uppstår med läraren i engelska som föder henne med riktad litteratur är inte långsökt och oväntad. Det är oklart vem som tar initiativet till relationen som utvecklas till ett sexuellt förhållande mellan lärare och elev. Vanessa är ett lättfångat offer i sin ensamhet och hennes drömmar om ömhet och närhet. Är det grooming eller en skruvad tonårsförälskelse som går från ord till handling? I det här fallet blir resultatet detsamma. Båda kontrahenterna hamnar efter en tid i en destruktiv spiral av beteenden och skeenden som på olika sätt ger ödesdigra konsekvenser de båda. 

Kate Elisabeth Russel

   Denna ordrika och pratiga roman växlar mellan dåtid och någon flytande form av nutid där Russell får in  meetoo i bokens handling. Ett försök att hålla intresset uppe för läsaren och det faktum att boken utspelar innan meetoo debatten som var aktuell i USA innan pandemin. Detta är Russells debutroman utgiven 2020 och såld till 22 länder. Boken blev en bestseller i hemlandet USA, men behandlar ett ämne som är niversellt och bidrar till romanens framgång, spridning och stora läsekrets.

Boken får 5 Markaskogar