Marzahn, mon amour av Katja Oskamp

Katja Oskamp

   Katja Oskamp föddes 1970, dotter till en arméofficer och en lärare, var hon på god väg att bli en mönstermedborgare i Östtyskland. Men ödet och världshistorien ville annorlunda. Oskamp gjorde sin litterära debut 2003 med en uppmärksammad novellsamling, som heter "Half swimmer" bloggen är osäker på om den finns översatt till svenska men i alla fall till engelska från tyska originalet. Efter det publicerades två romaner, men sedan tog det stopp. Ett antal refusering senare kände hon att det var dags att skaffa ett brödjobb då skrivandet inte gav tillräckligt. 2015 satte hon sig på skolbänken för att utbilda sig till fotterapeut. Långt från det invanda författaryrket, men det skulle visa sig bli en litterär lyckträff. Efter utbildningens teoridel om fötternas anatomi och olika åkommor blev det dags för praktik och den genomförde Oskamp på en liten salong i Marzahn. Marzahn är ett höghusområde i Berlins östra utkant, ett av Tysklands största och forna DDRs stoltaste. Byggt av det gamla DDR, men trots det en blandning av betong och grönt. Där trivdes hon med kunder, arbetskamrater och omgivningar och fortsatte på salongen efter det att utbildningen var slutförd. 

Stadsdelen Marzahn, Berlin

   Fotvårdssalongen ligger på markplan i ett av de största höghusen och vi får möta hennes kunder en och en i kapitel efter kapitel. Katja beskriver deras åkommor och de samtal som förs de stunder hon behandlar deras fötter. Vi får som läsare på så sätt inblick i hur livet varit för de fd östtyskarna nu när de uppnått pensionsålder går med sina fötter på behandling hos Katja.  

   Beskrivningarna om arbetet som fotvårdsterapeut är målande om vårtor, förhårdnader, hälsprickor, lösa skinnflagor, missbildningar eller fotsvamp. Det finns även kunder med Hallux valgus, nedsjunkna fotvalv och plattfötter, det saknas inte besökare med nagelsvamp och deformerade tånaglar, invuxna tånaglar, liktorn och ibland får Katja plocka strumpludd från åldrande fötter. Boken är alltså inget för kräsmagade eller de med fotfobier. Alla kunder får börja behandlingen med ett fotbad medan Katja analyserar situationen och tar på sig sina plasthandskar av engångsmodell. Sedan skrider hon till verket, något som uppskattas av kundkretsen som till största delen är äldre pensionärer. Det tvättas, slipas, klipps, masseras och oljas på alla dessa fötter allt med samma goda humör för Katja får så mycket i utbyte. Hon lär känna Frau Guse med sin rullator, Herr Pietsch med sina skamliga förslag, Frau Frenzel med sin hund, Herr Hübners vanvårdade fötter och Frau Janusch slitsamma liv som änka.

   Bloggen fick det här boktipset genom en kommentar på bloggen av Lotta. Ett tips som bloggen nu omvandlat i läsning av boken och ett blogginlägg. Bloggen lyfter på hatten och tackar Lotta för tipset. Bloggen har tidigare läst två böcker med anknytning till tysk efterkrigshistoria  Vargatider av Harald Jähner och Han är tillbaka av Timur Vermes båda väl värda att läsas och ger olika bilder av Tysklands arv från 1900-talens stora krig.

   Det är en vacker bok som osentimentalt och humoristiskt, och väldigt osminkat, ger en bild av den östra delen av Tyskland efter 1989 då muren föll och Öst och Väst återförenades. Texten är välformulerad, avskalad och välskriven. Det känns som boken har precis det antal ord som behövs för att beskriva de livsöden som följer med de ömma fötterna på de äldre medborgarna i den fd östtyska Östberlin. Det är en underfundig bok som är både lättläst och fascinerande speciellt när man inser att boken beskriver författarens egen resa från författare till fotterapeut till författare igen. Det är en vacker bok som berör och är lockande att läsa i sitt kompakta och lilla format. Boken är utgiven på det lilla förlaget Rámus som specialiserat sig på smal kvalitetslitteratur företrädesvis europeisk.

Boken får 10 Markaskogar