Sting på Avicii arena

    Outlandos D´ Amour var en gav de första fullängdare på vinyl som bloggen köpte 1978 som inte var Beatles. Energifylld musik av tre killar från England som kallade sigThe Police. De spelade en musik som var etiketterad  som Punk, New Wave eller Ska med influenser från Västindien och Nordafrika. Det surrades en hel del om Police musikaliska hemvist då på sjuttiotalets andra hälft när gruppen slog igenom brett med mängder av hits. Fem album mellan 1978 och 1983 i en kort men otroligt framgångsrik karriär som grupp. Både hos kritiker och publik världen över. Stuart Copeland amerikansk trummis med rötter över hela världen och en starkt bidragande orsak till gruppens världsmusiksound. Stuart Copeland spelade i många olika sättningar av band som föregick gruppen. Sting och Copeland träffades 1977 när Sting jobbade som lärarvikarie och dikesgrävare! Den medlem som kom in i trion sist var gitarristen Andy Summers. Han ersatte Henri Padovani och ändrade gruppens sound tillsammans med Sting som relativt nyligen anslutit. En rolig anekdot är att till Alternativfestivalen 1975 i Stockholm som en protest mot Melodifestivalen kom den engelske sångaren Kevin Coyne för att uppträda. Tittar man på inslaget på SVTs Öppna arkiv ser man att Summers är med i bandet bakom den engelske Joe Cocker-lookalike som uppträdde på denna tidstypiska festival bland näbbstövlar och helskägg. 

Sting 71 år

   Efter det att gruppens upplösts tog Stings solokarriär fart och den snurrar fortfarande, 40 år senare, världen över. 
Otaliga turnéer, samarbeten med andra artister blandat med skådespelarinsatser och välgörenhetsarbete för diverse olika projekt och vällovliga syften. En hyvens kille och framgångsrik dessutom med 45 miljoner sålda album då inräknat solokarriär och Police skivor. Imperieorden av drottning Elisabeth och Polarpristagare 2017. Flertal grammisar och utmärkelser men musikkritikerna älskar att hata Sting och har alltid varit njugga och ansett honom som en svåråtkomlig musikalisk snobb.

   Publiken och skivköparna har däremot tagit honom till sina hjärtan världen över. De klarar av hans ovanliga taktarter och sökande mellan olika musikaliska genre och botaniserande i tidigare århundradens musikstilar.

Sting på Globen Foto: ÅJ

   Sting kommer till Stockholm med en imponerande setlist plockade från sin enorma låtkatalog. En 100 minuter lång konsert där han blandar Policelåtar med solohits. Sting står på scen tillsammans med sitt femmannaband, själv spelar han naturligtvis bas. Han börjar intensivt och har en lugnare mellandel och avslutar sedan med full ös igen och låter Roxanne och Fragile bli extranummer. Sina 71-år till trots är det en vältränad basist som kommer ut på scen, nästan overkligt oberörd av 45-år i musikbranschen. Efter 100 minuter i strålkastarskenet är han inte ens svett utan ser ut som han kan köra lika många minuter till. Den raspiga rösten håller fortfarande otroligt bra. Bloggen sitter på 46:e rad på parkett och ljudet är helt okey även om sången nog borde skruvats upp en del och vid några tillfällen raspar det rejält om hans headset. Känns aldrig som konserten riktigt lyfter men det beror nog på placeringen i lokalen för bloggen och att Sting tillhör bloggens favoriter. Trots alla hitlåtar som framförs har bloggen svårt att få till den rätta känslan. Sting har också sina begränsningar som entertainer i den här stora arenan.

Konserten får 8 Markaskogar.

Det var annorlunda förr

    Barnuppfostran förändras över tid. Forskning och vetenskap gör framsteg men det förekommer att gamla idéer tas till heder igen. Principer kommer och går. Det finns mode i barnuppfostran och olika profeter publicerar skrifter påverkade av sin tids tankar och seder. 
   På sjuttiotalet var det mesta var fritt och allt var ok. Men barnen hann få med sig regler och traditionell uppfostran innan Staffans Westbergs raggsockor invaderade barnteve och tjeckiska lergubbar slog ut Disneys klassiska figurer. Nu styr nyliberalismens med nymodiga regler och övervakning via diverse appar i de unga föräldrarnas mobiltelefoner sedan många år. Kontrollen på våra barn och unga är hård och de får inte ens sitta var och hur de vill i bilar och på cyklar längre. Det sätter de oroliga unga föräldrar stopp för. 
   På badstranden ska det vara påklätt medan mormor och farmor till dagens unga mammor visade hela den oklädda överkroppen och inte var det något speciellt med det. Mycket var tillåtet under sjuttio och tidigt åttiotal. Men trots det så fanns det oskrivna regler för hur man skulle förhålla sig i hemmet och i umgänget med andra, kanske framförallt i samband med mat och måltider. 
   Äta med kniv och gaffel, aldrig stoppa kniven i munnen. Inte prata med mat i munnen, inte äta med keps eller mössa på huvudet. Nu femtio år senare är allt ok. Köket som matplats har konkurrerats ut av tevesoffan och maten skyfflas in av första bästa redskap. Pizzan äts med fördel med händerna direkt från kartongen som underlag. Fredagsmysets huvudrätt, tacos, är ingen höjdare när det gäller bordsskick och tevesoffan ser ut om ett slagfält med köttfärsmärken, såsfläckar och majskorn högt och lågt. Att äta upp det man tagit åt sig på tallriken är ett okänt fenomen bland dagens nyliberala.
   När maten matats in och bordet hjälpligt dukats av lägger vi idag upp både ben och fötter på bordet. Femtio år tillbaka i tiden var det en otänkbar placering och synnerligen ouppfostrat men nu är våra jeansbeklädda ben helt ok på borden. Fötter sätts mot bordskanter i stället för under bordet. Ett annat plagg som man nuförtiden kan bära inomhus på huvudet under måltiden är mössan. För femtio år sedan åkte toppluvan av direkt i farstun om inte annat så kom det kanske en örfil och då pratar jag inte om brödet. Nu kan man både bära keps och sotarmössa utan att någon kommenterar det eventuellt ohygieniska i saken. 
   Men byxorna då? Viktigt att brallorna var hela och rena, det har jag med mig i ryggmärgen från min uppfostran. Nu ska jeansen helst vara inköpta med stora hål vid knä och på lår. Nu köper unga och vuxna jeans som är trasiga för flera tusen kronor. Tvätta jeans, nej det är fel sätt att slita på dessa arbetarplagg som nu är statussymboler. De rengörs enklast från ohyra och annan smuts genom att de får ligga i frysen en tid. Sen är det bara att dra på sig dem igen. 
Hur de frysta ärtorna smakar efter det sällskapet är en annan fråga.
 

ÖSK - Dalkurd FF ( 1 - 1 ) 1 - 3

Martin Broberg Foto: expressen.se

   ÖSK har nu två raka vinster i de senaste omgångarna och marken i tabellen börjar kännas något fastare men än är inget nytt kontrakt klart. Det är många om budet i tabellens nedre del och i nuläget har alla lag i alla fall en teoretisk chans att klara sig kvar i superettan när Lützendimman tätnar i början av november och serien spelas färdigt. November är också den månad som vi samlar pengar mot testikelcancer och prostatacancer och otursförföljde Martin Broberg är en av de drabbade. En riktig kämpe och fighter. Knäskadad, ljumskskadad, lårskadad ja skadelistan är lång och nu kan man lägga till testikelcancer som kan bli den största utmaning av alla för denna svartvita karlskoging. Bloggen önskar lycka till med tillfrisknandet.

   Dagens motståndare Dalkurd är nu på jumboplats i Superettan men det är inte mer än fyra år sedan lagen möttes i allsvenskan. Så kan det gå och bloggen hoppas att lagen inte ramlar ner ytterligare en nivå i seriesystemet. I det fallet ser det mörkast ut för Dalkurd som just nu ligger sist i tabellen. I ÖSK är skadelistan i vanlig ordning lång. Plastgräset verkar slita hårt på spelare som Kevin Walker och DG och deras lårmuskler. Moro är sjuk eller i frysboxen oklart vilket, medan Ahmed Yasin är avstängd. Noel Milleskog har en svårläkt ljumske men rapporteras vara på väg in i matchtruppen snart. Jiloan Hamad har svårläkta hälsenor men spelar på halvfart. Erik Björndahl skyttekungen som skulle skjuta ÖSK tillbaka i allsvenskan sitter fast i Järdlers frysbox och är väldigt långt från en startplats i det raka spel som ÖSK bedriver just nu där fart och snabbhet premieras. De två egenskaperna är inget adelsmärke för vår padelspelande targetplayer. David Seger är istället tillbaka från avstängning. Bloggen undrar om Sport ställt upp med samma startelva två matcher i rad den här säsongen, så mycket turbulens runt spelare och spelares form har det varit.

En håglös bloggare Foto: ÅJ

   NA tog ut segern i förskott och Erik Björndahl utsåg sig själv som given i startelvan. Båda sakerna floppade rejält. Speciellt när DG, Yasin, Walker, Milleskog och Broberg saknades i startelvan. Björnen fick starta på Moses bekostnad men de båda bytte plats efter 55 minuter. Gjorde tyvärr ingen skillnad, inte gjorde de andra byten som Järdler genomförde något heller för att höja kvalitet och intensitet på planen. Speciellt inte när Järdler stoppade in de dribblingssugna smurferna Barsoum och Shlimon på mittfältet tillsammans med skadade Hamad som gick för halv maskin. I första halvlekens 19:e minut forcerade Jake Larsson in 1-0 men var osynlig både före och efter målet. Inte speciellt vän med bollen eller lagkamrater. I 42:a minuten schabblar Hamad graverande och Bergmark upprörande så att gamle örebroaren Rodin Deprem kan stöta in kvitteringen, 1-1. Så himla onödigt då ÖSK hade matchen i sin hand och Dalkurd varit uddlösa framåt innan målet. I första slet Andresson och Seger medan Eskelinen i målet var bäst. Spelet värmde inte det minsta så det var tur att bloggen hade toppluva och l-ngk-ls-ng-r.

   Stärkta av kvitteringen dominerade Dalkurd andra halvleks inledning och ÖSK spelar sämre än på länge vilket inte säger lite utifrån spelet de senaste två åren. I 73:e minuten stöter Dalkurd in en boll från nära håll i samband med hörna. 1-2. Men frågan är om inte det borde varit frispark för svartvitt då Eskelinen skadas i närkampen med målskytten och tvingas bryta matchen. The botten is nådd och hemmalaget klarar heller inte av att åstadkomma någon forcering framåt. Tvärtom kontrar Rodin Deprem snyggt in 1-3 i 82:a minuten. Sport är i ruiner! 

    För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns resurser kvar när den kommunala skolan, vården och omsorgen fått tillräckligt för sin verksamhet.

Kepsens betydelse för cyklingen

   När man cykelpendlar till jobbet gäller det att klä sig på rätt sätt oavsett årstid. Kortbyxor på sommaren, långkalsonger på vintern. Bra skor så man slipper få ont i fötterna eller bli genomvåt regniga dagar. När det regnar, regnställ och när solen skiner så lite kläder som möjligtutan att för den skull bli tagen av polisen för förargelseväckande beteende. Men ett plagg förenar alla årstider och vädertyper. På huvudet sitter kepsen, möjligtvis undantaget de morgnar då temperaturen understiger minus 15 grader. När det är så myggfritt kan toppluvan åka på, men då brukar alltid kepsen ändå finnas med i väskan om temperaturen skulle stiga till eftermiddagens hemfärd. Jag har upptäckt vilket praktiskt och mångfacetterat plagg kepsen kan vara. 

   Inte en klassisk gubbkeps i ylle eller skinn. Inga reklamkepsar som bönderna hade förr. De använde sig av tunna och sladdriga billiga varianter i tyg. Gula, gröna, vita med reklam för Jordbrukskassan, International Harvester eller Grodden. Kepsar som bönder bar på åkrarna och i lagårdar till de knappt hängde ihop. Inte heller sådana där fjuttiga tygkepsar som tävlingscyklister hade förr innan de började använda hjälmar. De som hade en lite löjlig ursäkt som skärm, nästan som en barnkeps som satt högst upp på varje Adamsson eller Vacchi-huvud i cykelbranschen. Nej, såna knattekepsar duger inte för en cykelpendlare. Pendlare behöver en keps med rejäl skärm som går att variera efter väderlek och som står emot väta utan att deformeras. En skärm som håller solen borta från ögonen, en skärm som håller glasögonen torra när det regnar i ur, en skärm som håller vattnet borta när det regnar i skur. Jag pratar om en amerikansk variant av reklamkeps för idrottslag eller bara städer i största allmänhet. En sådan huvudbonad behöver en året-runt-cykelpendlare. En keps som sitter bra och fyller sin funktion, utan att vara i vägen men ändå fylla sin plats.

   Ibland tar vinden i, både med och mot, och då får man trycka ned kepsen på huvudet för att den ska sitta kvar på sin plats. Det har nog hänt en och annan gång att blicken hindrats av skärmen på kepsen och krockrisken varit överhängande. Både med andra cyklister, stillastående bilar och oskyddade fotgängare. Det har till och med funnits tillfällen då pendlaren varit nära att köra ner i diket när skärmen varit lite för djupt neddragen över ögonen. 

   Trots att kepsen är ofodrad värmer den och skapar svettpärlor i pannan skinande sommardagar. Precis som den värmer skultens glesa hårsvall under vinter.

Kepsen har alltså dubbla effekter både positiva och negativ. Den värmer och skyddar men den hindrar och skymmer också. 

    Som en humoristisk gest kan det hända att pendlaren lyfter på kepsen som en hälsning eller salut till mina medtrafikanter eller en bekant flanör på gator och torg. En gest som skapar ett leende hos mottagaren av hälsningen. Att lyfta på huvudbonaden som hälsningen tillhör inte det vanligaste i dagens samhälle, men tillhörde vardaglig hyfs för 60 år sedan. Sen placeras den tillbaka på skallen i farten. Det är viktigt att skrållan sitter som en smäck.

ÖSK - Västerås SK ( 2 - 2 ) 5 - 2

Kubanerna        Foto: ÖSKfotboll

    Ja, vad ska man säga. ÖSK är i fritt fall både som lag och som förening. Bloggen saknar nästan ord att beskriva säsongen, men ett ord dyker ändå upp och det är ordet "felpass". Det mesta har blivit fel. Passen i försvaret, på mittfältet och passen fram till spelarna längst fram som ska göra mål. Rekrytering av spelare, rekrytering av tränare och ledarstab. Publiken sviker och läktarna gapar ihåliga när de sista entusiasterna sprider ut sig på de slitna plaststolarna obekvämlighet. De enda som står upp och står ut är Kubanerna. Ja det klart, de har blivit färre men de finns där och skapar stämning och stöd för de svartvita. Tyvärr ett stöd som laget inte kan svara upp på med ett spel som ger poäng till föreningen eller hopp för supportrarna. Det är ledsamt och se och höra men de ivrigaste kubanerna kämpar på och bloggen hoppas att även laget kunder visa samma kämpatakter på plan. 

   I dagens E18 derby mot sportklubben från Gurkstaden Västerås står det mer än någonsin på spel. ÖSK har revansch att utkräva mot den försmädliga förlusten på bortaplan i våras med 2-1. ÖSK aldrig kom tillbaka från VSKs chockstart med en 2-0 ledning efter 11 minuter. ÖSK har tre tongivande spelare på skadelistan i form av Noel Milleskog, Kevin Walker samt Martin Broberg som mer eller mindre gett långtidsskada ett ansikte. Moro sitter fast i Järdlers frysbox och många spelare både utanför matchtruppen, på avbytarbänken och på plan saknar självförtroende och vågar knappt röra bollen av rädsla att det ska bli fel. Många av spelarna saknar som en konsekvens form och missförstånden på plan mellan spelarna är ofta förekommande. Tre poäng är nödvändigt för svartvitt om inte laget och föreningen ska bli indraget i bottenstriden i årets Superetta.

   Bloggen ser matchen i efterhand och dessutom är den medveten om resultatet. Första fem visar en intensiv matchbild värdig ett derby och ingen viker ner sig. Västerås tar lite smått över spelet men i 18 minuten får ÖSK straff och en VSKare blir utvisad eftersom han stoppat bollen i straffområdet med handen. Utvisningen ska visa sig avgörande för matchutgången. Hamad slår straffen och målvakten räddar men Hamad tar revansch på sig själv och slår in returen. Bara några minuter senare kommer ÖSK fram på högerkanten genom Jiloan Hamad passar in till Ahmed Yasin som bredsidar in tvåan för Sport. I första har ÖSKs egen Västeråsare Samuel Dahl flera fina möjligheter. Trots tio man för de gröna gurkorna jämnar laget ut hemmaledningen. Reduceringen kommer i 25 minuten och i 32:a kommer kvitteringen på hörna. VSK orkar fortfarande ligga på framåt trots tio man, men efter VSKs hörnmål tar ÖSK över och skapar tryck och flera bra chanser genom Seger och Yasin. ÖSK har bra tempo i passningspelet och även väldigt låg felprocent i passen. Man riktigt ser att de svartvita fotbollskrigarna vill få bollen. I motsats till tidigare då spelarna gömt sig för bollen. Högt bolltempo med speedkulorna Yasin och Larsson längst fram.  Hamad, Eskelinen och Dahl duktiga i spelet men hela laget ska få beröm för en första halvlek trots att man tappade en tvåmålsledning.

   Efter tio sekunder av andra halvlek får hemmalaget in trean. Yasin slår bollen i ribban och på returen forcerar han in både bollen och västeråsmålvakten. Bloggen är förvånad att det inte blev frispark men det blir en perfekt inledning av andra för Sport. Trots underläge och tio man så försöker Västerås ändå så länge de orkar och laget har farliga chanser ända fram till 82:e minuten. I 83:e möter inhoppande Moses ett lågt inlägg med bredsidan och premiärmålet för honom i den svartvita tröjan är ett faktum och matchen är stängd. Igenbommad blir den när islänningen Valgeir Valgeirsson bredsidar in femman otagbart för Fagerström i Västeråsburen. Hela laget får beröm godkänt idag och även de inhoppare som var med föll inte heller ut ramen. Enda smolket var väl i första då laget släppte in två bollar med en man mer. Bra att man klarade att resa sig.

   För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns resurser kvar när den kommunala skolan, vården och omsorgen fått tillräckligt för sin verksamhet.

Ordning och reda

   Det fanns en tid då jag spottade ur mig kåserier i rask takt. Men sedan mina tjänster blev överflödiga (fick sparken från min post i länet) har jag lagt av mig något. Men det dyker fortfarande upp mer eller mindre genomtänkta tankar som nu inte kommer på pränt mer än i undantagsfall på bloggen. Men nu är det dags för en ny idé och ett nytt infall att nå min egen blogg i brist på andra möjligheter till publicering och offentlighet. 

   Jag har tidigare under min tidningsbaserade kåserikarriär reflekterat om hur min fru helt sorglöst pressade ut tabletter ur aluminiumkartan i en total brist på ordning och struktur. I ett annat kåseri erkände jag inför världens kritiska ögon att jag ordnade disken i diskmaskinen efter min fru som utan en större plan eller tanke ställde tallrikar, glas och bestick i en fullkomlig, i mitt tycke, o-ordning. Det har nu gått så långt att hon slutat ställa in disk i maskinen och i stället överlåter åt mig att göra det från början. Men nu har jag med dagens skenande elpriser fått min revansch för detta min något petiga inställning till diskmaskinspackningseffektiviteten.

   Vi hänger dagligen och stundligen på sociala medier och både vuxna och växande har mer eller mindre telefonen i ett fast grepp i högerhanden. Vi är på väg att bli ”enhänta” något enahanda skulle man kunna säga. På de flesta av mediekanalerna kan man nu titta på filmer eller klipp som handlar om allsköns företeelser. Padelmatcher, fotbollsmål, yogaövningar, reklam i största allmänhet och folk som ramlar. Jag gissar att många av er också kan fastna i dessa klipps oändlighet på mobilerna. För varje klipp som vi fastnar för läser datorn eller telefonen vår algoritm och fler och fler klipp av samma sort dyker upp på våra skärmar. Så lockas vi in av algoritmerna och fastnar i det digitala garnet.

   Det har nu blivit dags för mig att erkänna vilka filmer som jag ibland hypnotiseras av. Det är filmer som bejakar mitt ordningssinne och ger en märklig tillfredsställelse av någon form av tillfredsställelse. Jag kan inte uttrycka det på något annat sätt då jag tittar på filmer när man klämmer ut pormaskar och variga bölder i extrem närbild. Många i min närhet finner detta vidrigt och har ingen förståelse för min fascination. Det finns filmer (klipp) på när man rengör pooler som varit övergivna i åratal och i princip är fyllda av en grön gegga och genomgår en fullständig renovering och restaurering. Det finns filmer där män och kvinnor i gummistövlar och galonbyxor tvättar äkta mattor som verkar samlat damm och smuts sedan slaget vid Hastings. Det finns klipp med trädgårdsmästare som gratis omvandlar övergivna och övervuxna tomter från träd, buskar och gräs till en av förortens vackraste trädgårdar.

   Det är mitt ordningssinne som får en inre tillfredsställelse och skjuts genom alla dessa korta klipp på något undermedvetet sätt. Nu måste jag sluta skriva för jag måste se ett klipp med en snubbe som renoverar en genomrostig motor från en Corvettte 65:a som hittats övergiven i en skogsdunge i Alabama.

ÖSK - Norrby IF ( 0 - 0 ) 0 - 0

    ÖSK rider på Järdlereffekten med två segrar mot Utsikten i serien och division ett laget Vasalund i cupen. Idag var det dags för Norrby IF från Borås. Laget som startade serien imponerande och hade toppkänning innan man fick stryk av ÖSK på hemmaplan. Hamad och Milleskog nätade på Borås arena och hoppet om ett snabbt återtåg levde på Närkeslätten. Bloggens västgötakompisar på Västra stå hävdar att det inte är några Elfsborgaren i Norrby då det råder en rivalitet mellan lagen som påminner om det frostiga förhållandet mellan ÖSK och Forward. Istället dumpar Elfsborg spelarna i Skövde med ett ganska lyckat resultat får man nog säga. 

   Tillsammans med evigt skadade Martin Broberg har Milleskog ljumskproblem sedan en tid som känns på tok för lång. Kevin Walker verkar också vara förlorad till skadelistan och befinner sig långt från start. ÖSK har en stor och bred jämngrå trupp med några få halvhöga toppar. Hamad lyser klarast men plågas av sin hälsenor som inte verkar tåla konstgräset på Behrn. Ett par av de yngre egna spelarna i truppen har lånats ut till klubbar i närområdet för att de ska få speltid. Man har dessutom låtit brassen Fabio bryta kontraktet för att spara pengar,  men också ge honom möjligheter att hitta speltid i ett annat lag. Jake Larsson och Nasiru Moro verkar ha hamnat i Järdlers frysbox och syns inte till på planen idag.

DG i ÖSK, en andra gång.  Foto: ÖSK fotboll

DG har varit den av de mer etablerade spelarna som haft svårast att få till det i svartvitt men han är också den som fått agerat hjälpgumma och spelat på mängder av olika positioner i laget ibland under en och samma match dessutom. Inte lätt då att visa sina kunskaper på planen. I dagens match får han agera inhoppare precis som flera matcher tidigare på den här säsongen. DG kommer närmast från Norge och innan dess allsvenska Elfsborg. Till Boråslaget såldes han av ÖSK, förmodligen för att räta upp sportklubbens ekonomi som är konstant usel. Ekonomin blir inte bättre för ÖSK av att hockeyn tagit över som stans mest framgångsrika och mest mediauppmärksammade lag.

   Matchen inleds som ett sömnigt ställningskrig utan riktigt vassa målchanser för något av lagen. Det är mycket som står på spel i dagens ångestmöte när Behrn tar emot Norrby och 1617 åskådare som är årets sämsta siffra. Åskådarna blir vittnen till en tråkig tillställning som aldrig riktigt lyfter. ÖSK vaskar fram några halvchanser i första och några i andra halvlek. Det mest spännande är ÖBAB-skottet som är halvtidsunderhållningen! Spelet i andra halvtid tar vi där den första slutar räddhågset, avvaktande passningar bakåt och i sidled trots att det mesta av spelet genomförs på Norrbys planhalva. Båda lagen verkar rädda om den poäng de har istället för att vara intresserade av att försöka få tre poäng. Händelselöst minst sagt och även om DG, Moses och Custovic byts in i andra halvlek förändras ingenting. Tristessen bryts i 58:e minuten när ÖSK får en dubbelchans där Norrby så när gör ett självmål men målvakten är på tå och räddar. Men det är 90:minuter av bloggens liv som aldrig kommer tillbaka. Skulle varit hemma och klippt gräs istället.

Spelarbetygen idag är jämngrå i svartvitt. Bättre lycka nästa gång.

För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns resurser kvar när den kommunala skolan, vården och omsorgen fått tillräckligt för sin verksamhet.