Outlandos D´ Amour var en gav de första fullängdare på vinyl som bloggen köpte 1978 som inte var Beatles. Energifylld musik av tre killar från England som kallade sigThe Police. De spelade en musik som var etiketterad som Punk, New Wave eller Ska med influenser från Västindien och Nordafrika. Det surrades en hel del om Police musikaliska hemvist då på sjuttiotalets andra hälft när gruppen slog igenom brett med mängder av hits. Fem album mellan 1978 och 1983 i en kort men otroligt framgångsrik karriär som grupp. Både hos kritiker och publik världen över. Stuart Copeland amerikansk trummis med rötter över hela världen och en starkt bidragande orsak till gruppens världsmusiksound. Stuart Copeland spelade i många olika sättningar av band som föregick gruppen. Sting och Copeland träffades 1977 när Sting jobbade som lärarvikarie och dikesgrävare! Den medlem som kom in i trion sist var gitarristen Andy Summers. Han ersatte Henri Padovani och ändrade gruppens sound tillsammans med Sting som relativt nyligen anslutit. En rolig anekdot är att till Alternativfestivalen 1975 i Stockholm som en protest mot Melodifestivalen kom den engelske sångaren Kevin Coyne för att uppträda. Tittar man på inslaget på SVTs Öppna arkiv ser man att Summers är med i bandet bakom den engelske Joe Cocker-lookalike som uppträdde på denna tidstypiska festival bland näbbstövlar och helskägg.
Efter det att gruppens upplösts tog Stings solokarriär fart och den snurrar fortfarande, 40 år senare, världen över. 
Sting 71 år
Otaliga turnéer, samarbeten med andra artister blandat med skådespelarinsatser och välgörenhetsarbete för diverse olika projekt och vällovliga syften. En hyvens kille och framgångsrik dessutom med 45 miljoner sålda album då inräknat solokarriär och Police skivor. Imperieorden av drottning Elisabeth och Polarpristagare 2017. Flertal grammisar och utmärkelser men musikkritikerna älskar att hata Sting och har alltid varit njugga och ansett honom som en svåråtkomlig musikalisk snobb.
Publiken och skivköparna har däremot tagit honom till sina hjärtan världen över. De klarar av hans ovanliga taktarter och sökande mellan olika musikaliska genre och botaniserande i tidigare århundradens musikstilar.
Sting kommer till Stockholm med en imponerande setlist plockade från sin enorma låtkatalog. En 100 minuter lång konsert där han blandar Policelåtar med solohits. Sting står på scen tillsammans med sitt femmannaband, själv spelar han naturligtvis bas. Han börjar intensivt och har en lugnare mellandel och avslutar sedan med full ös igen och låter Roxanne och Fragile bli extranummer. Sina 71-år till trots är det en vältränad basist som kommer ut på scen, nästan overkligt oberörd av 45-år i musikbranschen. Efter 100 minuter i strålkastarskenet är han inte ens svett utan ser ut som han kan köra lika många minuter till. Den raspiga rösten håller fortfarande otroligt bra. Bloggen sitter på 46:e rad på parkett och ljudet är helt okey även om sången nog borde skruvats upp en del och vid några tillfällen raspar det rejält om hans headset. Känns aldrig som konserten riktigt lyfter men det beror nog på placeringen i lokalen för bloggen och att Sting tillhör bloggens favoriter. Trots alla hitlåtar som framförs har bloggen svårt att få till den rätta känslan. Sting har också sina begränsningar som entertainer i den här stora arenan.
Sting på Globen Foto: ÅJ
Konserten får 8 Markaskogar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar