Kareta, ampert och schabrak

    På min cykelväg till jobbet kör jag via en park längs en å. Det är både en gångbana och cykelbana så det kan vara lite tight om utrymmet på morgonen bland, joggare, cykelpendlare och morgonflanörer. De flesta av oss delar systerligt och broderligt på utrymmet för ingen vill ju trängas ner i ån för ett ofrivilligt morgondopp.

Jag såg för några morgnar sedan att jag var på väg att möta ett par som var ute på en promenad och deras ålder skvallrade om att de inte var på väg till jobbet. De höll sig snyggt och prydligt på sin vänsterkant av gång och cykelbanan. Då höll jag mig på vänster sida precis som man ska göra som förare av ett snabbare fordon. Men då som utan någon förvarning dök en elsparkcykel upp i hög fart och tog plats mitt emellan oss. Då hörde jag mannen i paret utbrist ” den kom i full kareta” och han menade elsparkcykeln, inte mig. Just ordet kareta var länge sedan jag hörde så min första arbetsinsats på jobbet den dagen vara att googla på ordet eller uttrycket.

Skitfull kareta

    Kareta är ett annat ord för kärra, företrädesvis med ingång från baksidan. Ibland till och med via stege.  I gamla tider ofta en vagn som polis och renhållare använde. Av och till användes samma kärra för båda syften. Så full kareta kanske syftar på ”skitfull” när det gäller de som tömde latriner förr i tiden, men idag i betydelsen hög fart.

 

     Min pappa använde ofta ordet ampert om saker han tyckte luktade illa eller smakade illa. Det ordet står för en frän doft eller stark smak säger ordboken. En stickande, skarp eller besk smak som man helst undviker. Det kunde tidigare också stå för en barsk och kärv bondmora som då ingav ett ampert intryck på omgivningen. Alltså en kvinna som inte var lätt att ha att göra med eller umgås med och som var bestämd. Ett fruntimmer kunde få denna stämpel framföra allt av män som inte kunde hantera kvinnor som var framåt och inte var blyga för att föra fram sin åsikt eller våga bestämma över män i det gamla bondesamhället.

 

Tornerare med schabrak

   Schabrak är det tredje ordet i dagens kåseri och som används mera sällan i det dagliga språket. Läser att ordet har sitt ursprung i turkiskan som sen gått vägen över tyskan till oss i svenska språket. Det står för tyget man lägger mellan hästens rygg och sadeln och är idag oftast ett mindre stycke tyg och vaddering som ska ta upp smuts och svett under sadeln. Men kungar och drottningar, präster och prelater använde rikt utsirade och ornamenterade stycken av tyg som täckte hela hästen och gick ända från manken ner till hovarna. Dessa konstfärdigt utformade stora tygstycken blev synonymt med något stort och otympligt och något som inte är helt enkelt att hantera i dagens språkbruk.

 

   Kåsören märker att han med åren alltmer använder sig av äldre uttryck och dialektala varianter av ord. Den åldrande kåsören fungerar som en sista språklig utpost mot ungdomars språkliga utveckling, slang och amerikanska modernismer. En oundviklig och naturlig utveckling av alla språk som finns på moder jord, men bloggen spjärnar emot. Naturlag mot naturlag.