Språkliga egenheter

   Språk kan vara svårt men naturligt utan hinder. Språk kan vara en barriär mellan människor men också något som förenar och ger möjligheter. Men bland en grupp människor som pratar samma språk kan skillnader ändå förekomma. Dialekter, slang, formellt språk eller ett gemensamt språk för några med samma intresse eller yrke. Ja, det kan finnas många olika varianter i en grupp människor som ändå tillhör samma språkgrupp. 

   När du lär dig prata ett språk från tidig ålder kan variationer och felsägningar uppkomma av olika anledningar. En del av dessa hänger med länge och kanske hela livet, speciellt om ingen uppmärksammar dig på tokigheterna eller påminner dig om felaktigheterna. Barnspråk känner vi alla till, men barn slipar till sitt språk när de växer och får mer tänder och bättre ordning på tunga och mun. Sött och gulligt, men de växer upp och får ett annat språk förhoppningsvis ett bra språk.

Foto: Tretorn

   Bland barn är det vanligt att säga ett ords bokstäver i fel ordning. De snubblar liksom på bokstäverna och gör man inte för stor sak av det hela rättar sig barnet utan att själv märka och plötsligt kommer bokstäverna rätt i ordet. David hade under en tid en utmaning med ordet stövlar. Det ville gärna bli stölvar, men fortfarande högskaftade gummiskor som passade alldeles utmärkt att gå ute i regnpölarna med. Hoppa jämfota med utan att bli blöt om fötterna. Men de kan vara svåra att uttala.

   Karl var en småländsk kraftkarl. Ni vet en sådan där som startade ett företag ute i garaget. Där ställde han upp en maskin som spottade ut enkla plastprylar. Kammar, tandborstar och enklare plasthandtag, ja var något av plast kunde hans maskin göra det. Och alldeles på egen hand också för han var oftast på sitt ordinarie jobb. Sitt vanliga jobb alltså, det här med maskinen var bara något som fanns där och gav mera arbete men också en extrainkomst. Allt för att frun och de många barnen skulle ha det bra så möjligt, slet han på sina båda jobb. Han jobbade väldigt mycket, rent av eronomt mycket. För det var vad han sa, eronomt. Ingen visste var det kom ifrån och ingen ville påpeka för 80-åringen hans felsägning. Alla tyckte det var charmigt och hörde ihop med honom och hans personlighet. Men man aktade sig för att skratta åt hans snubblande på ordet. Ett litet avsteg från den annars rejäla och pålitliga personligheten som han ägde.

Muntascher

    Paul var också äldre. Han var alltid intresserad och ställde alltid frågor. Nästintill nyfiket. Ställde frågor som ingen annan ställde. Han var av den gamla stammens jordbrukare, en i en lång rad av flera generationer. Vet inte om tidigare generationer av hans släkt hade haft skägg och hårbevuxna överläppar men Paul sa alltid muntasch vilket låter lite logiskt och kanske det en gång hette så. Men Paul sa mustasch med ett n och så skrattade han för han hade berättat en historia från förr och från äldre släktingars bravader. Naturligtvis var historierna kryddade och sanningshalten var alltid diskutabel och ändrade karaktär varje gång han berättade.

   Roland var en annan karaktär från ungdomens landsbygd. Också han en av flera generationers lantbrukare men i en föränderlig tid av mekanisering och automatisering. Som lantbrukare är man beroende av väder både regn och solsken. Lugnt och milt regn men också intensivt ösande. Och då, när det öser ner och slår mot plåttaken, så sa han att det smaaatrade. Med ett långt a och ett t. Ingen visste var hans uttal av ordet kom ifrån och ingen kommer någonsin att få veta.

   Så kan det vara med ord och språk. Ett språk är i ständig förändring, vem vet, om tvåhundra år heter det kanske stölvar.

Tjugonda Knut

13:e ska julen dansas ut

   Häromkvällen var jag på traditionsenlig julgransplundring. Inte som barndomens plundringar med dans runt granen, fiskdamm och allmänt spring och bus med en avslutande påse godis. Nej, det här var vuxenvarianten som blivit en tradition med lite mat, lite dryck, lite frågesport men fortfarande en avslutande godispåse med russinpaket och clementin. Ni kanske kommer ihåg en sån där papppåse som man höll i ett stadigt grepp i dansens virvlar. I år överlevde dessutom julgranen som fick stå kvar där i sitt hörn i vardagsrummet. 

   Annars börjar traditionerna att alltmer naggas i kanterna. Årets första rop på att kasta ut granen kom redan på juldagen från en otålig. Då hade min familj nyss klätt vår gran. Vi håller på våra traditioner och klär granen tillsammans på kvällen den 23:e. En annan tradition är att jag får pikar för granens form och fason. I år utsågs den till den fulaste i mannaminne av övriga i familjen. 

   Inte alla väntar till kvällen innan julafton med att klä granen. Antalet bilder på klädda granar i de sociala medierna var stort redan veckorna innan jul och en gran var klädd tidigt i december men åkte också ut före nyår. Lite otåligt kan tyckas. 

   I september besökte frun och jag London och när vi smet in på Harrods för te och lite scones fanns redan juldekorationer på plats i varuhusets hyllor. Även det stora svenska möbelvaruhuset är snabba med att ställa fram sitt julpynt. Det börjar nästa bli så att folk har tröttnat på julen redan innan den börjat. Det är helt i linje med den otålighet som finns i den tidsålder vi lever i. Vem vill vänta, när man kan ordna fram saker on demand när lusten faller på. Gör saker när du har lust, inte när ordinarie årstid, högtid eller sändningstid infaller.

   Tomtarna kryper fram ur sina gömmor från vindar och förråd allt tidigare och bonader och dukar dras fram ur lådor av otåliga händer som vill frammana den där mysiga julstämningen redan i höstmörkret. Tyvärr tappar vi intresset ganska snabbt och tröttnar på halmbockar, julkärvar och längtar istället till tulpaner och blek men värmande vårsol.

    Tålamodet är inte det bästa längre hos vare sig barn eller vuxna och väntan är en utdöende kunskap som få besitter. Julhelgens alla teveprogram finns nu att ta fram på olika sätt och inte behöver man vänta till den tjugofjärde december för attest julens höjdpunkter på teve. När vi får lyssna på Gustav Svenssons klagomål då julafton inte blir precis som vanligt och hans lilla vän glöms bort och de tecknade favoritserierna byter kanal på hans teveapparat. Tillsammans med Karl-Bertil Jonsson kan Gustav beskådas var dag på året med några knapptryckningar i flera av våra streamingstjänster. Men det klart, det är svårt att få fram den där sömniga, dästa känslan till Kalle Ankas jul någon annan gång än på julafton efter julbordets alla läckerheter.

  Nu är julen slut för den här gången men som traditionen bjuder dyker det snart upp någon tomte eller bonad i huset som man glömt städa bort. De flesta dekorationer överlevde här hemma i alla fall fram till tjugondag knut, för så skall traditionen vara. Å Knut bör man uppmärksamma, för det heter kåsören!

Pizzans dag

   Många bakverk har på senare år fått sina egna dagar i almanackan. Marknadskrafterna vill sälja alla
upptänkliga bageriprodukter för att branschen ska kunna stå sig i konkurrensen från hälsotrenderna med smoothies, vegetariska och veganska maträtter och olika hälsobars. Sedan länge har semla och våffla haft sina respektive givna dagar i kalendern med sin bakgrund i den kristna traditionen Det finns också olika temadagar för olika välgörande ändamål med goda intentioner. Men hur ska man hinna med att uppmärksamma alla dessa matdagar med goda uppsåt och vällovliga syften?

   Nåväl, 28 februari är det premiär för att äta semla men på senare år har kåsören hittat semlor med saffranssmak långt innan jul. 25 mars är det Maria Bebådelsedag och då är det våffelpremiär men även här fuskar vi och njuter av det frasiga bakverket nästintill året om och vi kan också ta till en belgiska variant som är tjockare och frasigare än den våffla som våra svenska våffeljärn producerar. Båda dessa bakverk har traditionellt religiösa ursprung i motsats till exempel kanelbullar, kladdkakor och punschrullar som även de fått egna dagar i vår matalmanacka. 

   Matåret startar annars med Pizzans dag som infaller 1 januari. Inte för att vi ska hylla den eller se till att försäljningen håller sig på en fortsatt hög nivå, det handlar mer om lättja från matlagarnas sida och en god tillgång på öppna pizzerior på en dag då de flesta affärer och restauranger är stängda. På nyårsdagen har vi avverkat de två största matfesterna som vi har i vår kultur, advent och julhelgen, med sina överdådiga julbord med fet mat som vi inte annars äter under året. Inte nog med att vi går ut och äter med jobbet, föreningen och kompisgänget under december vi äter oss igenom flera bord under julhelgen också. Familjens, faster Märtas och sedan också pliktskyldigast med gammelfarmor där det bjuds på julbord, köpebord eller hemlagat det spelar ingen roll. Det skall ätas, som om det inte finns någon mer mat att få innan tidens ände. Sedan kommer nyårsafton och då är det finmat som gäller. Hummer eller oxfilé är nog vanligast, till det mängder av bubblig dryck och andra festliga upptåg med eller utan mat. 

   Det är advent och nyårsaftons matorgastiska ansträngningar som lämnar oss i händerna på Pizzans dagtillsammans med nyårsraketer och nattsudd långt efter tolvslaget. Det handlar om vår bekvämlighet mer än något annat då vi knappt orkar byta kanal på teveapparaten från backhoppning till Ivanhoe, när vi på nyårsdagens eftermiddag yrvakna kryper ner under en filt i tevesoffan. Vad passar då bättre än att ringa och beställa en pizza? 

   Sveriges första pizzeria öppnade 1947 i Sjöhagen i Västerås och resten är historia. Pizzerior dyker upp
som svampar ur jorden i varje svenskt samhälle med självrespekt. Pizzor med pålägg i form av tomat, ost, skinka, tonfisk, champinjoner, kryddiga korvar till mer exotiska pålägg som kebabkött, banan och ananas. 

   Endast fantasin begränsar våra svenska pizzabagare när det gäller att kombinera olika pålägg på dessa degskivor som bakas frasiga i stora ugnar på nolltid åt alla nyårshungriga svenskar. Nordbor som minst av allt vill stå framför den egna spisen och röra ihop en nyårsdagsmiddag till familjen.

 

2023 års lista

    Det är återigen dags för en lista som ska försöka beskriva året som gått. 2023 har passerat och bloggen vill i år förmedla en lista för de trender finns i vardagen för medelålders. Tre trender som i år är väldigt tydliga för åldersgruppen och som även får inverkan på yngre och äldre på gott och ont. 

   Bloggen ser sin lista som en tradition som nu firar 9 år. En kombination av bloggens envishet och dåliga omdöme gör att den lever vidare. Redan 2015 startade traditionen så "det är sen gammalt" ni nu får förmånen att läsa listan som er bloggare knåpat ihop. Det har handlat om grekiska öar, retligheter i vardagen, bortgångna rocklegender, märkliga trafiklösningar, influencers, invasiva ord och mer därtill. Som en service till er läsare finns här länkar till alla föregående listor som producerats under nio år i tur och ordning: 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021 2022

   I år har det funnits bubblare och saker som helt försvunnit och inte längre är aktuella på någon lista som bloggen producerar. Årets ord 2023 är annars autentisering. Nu när datasäkerheten måste öka, hackare och troll finns överallt och varje nätverk måste hålla ihop då är det autentisering som gäller. Man ska bevisa att man tillhör den digitala flocken och nåde den som försöker sig på någon form av digital individualitet. Vad gäller trender 2023 så är Padel hopplöst iskallt. Inte ens mellanchefer viftar runt med racket och boll i bur längre och padelhall efter padelhall går i konkurs. Iskallt är 2023 också Vinterbad, både bokstavligt och bildligt. Åtminstone bland män. Ett mindre antal damer fortsätter att utsätta sig för dessa iskalla nakenchocker, men det verkar som dessa är de sista entusiasterna som lägger sig i blöt. Så dessa två företeelser är hopplöst långt ner på listan detta år. 

    Men de tre topprankade trenderna och företeelserna för medelålders kommer nu äntligen här. Ingen speciell rangordning, inte någon preferens för vare sig män eller kvinnor bara listade för er förnöjelse, eftertänksamhet och förströelse i vintermörkret. Bara aktiviteter som utmärkt sig under 2023 som en väldigt tydlig trend för åldersgruppen 40-60 år. Några säsongsbundna, ja kanske alla,  men om viljan är god och sinnet öppet kan nog alla avnjutas under hela året om bara fantasin finns och kreativiteten sprudlar. 

Så här kommer den, 2023 års lista över aktiviteter och trender för medelålders:

Pizzaugn och den därmed medföljande pizzabakningen och som en konsekvens pizzaätningen. Pizza är gott och nu är varje medelålders man plötsligt pizzabagare. All mat som tillverkas utomhus hemma i villaträdgårdar verkar vara männens område. Det kan vara i en egentillverkad ugn i trädgården eller plåtugn som en bordsvariant, enkla eller avancerade konstruktioner. Deg från affär eller egenknådad spelar ingen roll. Det ryker och blir brända kanter, det slabbas i trädgårdar och kök, på altaner och balkonger hela familjen blandas in i tillverkningen. Ung som gammal, alla vill äta pizza och är trötta på köpepizzorna från den lokala pizzerian.

   Svampplockning Eftersom 2023 varit ett formidabelt svampår med perfekta förhållande för dessa skogens mumsigheter. Kantareller, Karl Johan och taggsvamp har funnits i skog och mark i sådant överflöd att även den mest uttråkade och okunniga svampplockaren har hittat svamp varhelst den tittat. Nåt som hela familjen får lida för hela året då svamp i någon form nästan undantagslöst dyker upp i matlagningen. I omeletter, på varma smörgåsar och nu även som ingrediens på pizzor. Vem vet om vi får uppleva ett liknande svampår igen när man som i år sett svamp vart man än tittat i skogar och hagar. 

   Dahlior Helt plötsligt är dahlian trendblomman nummer ett. Det skrivs böcker, görs appar, säljs lökar och det görs bytesaffärer på nätet. Ännu ingen svartabörshandel men det kommer väl. Folk ser till att knölarna övervintrar i värme och mörker så att nästa års projekt kan förverkligas. Nätet dammsugs på information och växtråd, planteringstips och skötselanvisningar för en lyckad omplantering nästa växtsäsong. Dahliafeber har drabbat Sveriges alla medelålders kvinnor och även några män även om de flesta gubbar bygger pizzaugnar.

Nyårsafton

   Det finns bildbevis från årsskiftet 87/88. Tre par, prydligt uppställda framför kameran med puffaxlar, pudelfrisyrer och stora runda glasögon. Kläder i pastellfärger efter tidens mode. Vi hade rymt Sturegatans lägenheter för att ta oss till barndomshemmet i Östernärke. Vi packade in oss i min och fruns jägargröna Mercedes, 1975 års modell. Vi kom inte längre än andra rödljuset. Då fick bilen tjuvstopp och halvljummen som kärran var tog det ett tag att få igång den igen. Efter tre, fyra omgångar med grönt ljus var vi väl inte korsningens favoriter precis. De flesta av våra medtrafikanter prövade sina tutor på oss som en tidig nyårssalut. Men första nyårsfesten blev till slut en succé med femrättersmeny och speciellt utvald dryck till varje rätt.  

   Sedan dess har vi firat nyår tillsammans, vi blev ytterligare två par. Tio vuxna och antalet barn steg i rask takt och slutade vid tretton. Nu har barnen vuxit ur nyårsgemenskapen och inga barn är med oss gamlingar längre. Ungarna finns utspridda över hela världen och skaffar sig erfarenheter för sina framtida liv. 

   Vi började också fira midsommar tillsammans och har fortsatt med dessa två högtider kompletterat med en kräftskiva under augusti även om vi en gång inte lyckades hitta ett bra datum för kräftkalaset förrän i mitten av oktober. Då passade vi på att ta glögg som välkomstdrink! Tyvärr har en i gänget lämnat oss och jordelivet. Men han är med oss vid varje nyårssupé och vid varje fest. I tankarna och i samtalen. Han kommer aldrig att lämna oss och vi glömmer honom aldrig.

 De minnesrika nyårsaftnarna har varit många. Under småbarnsåren lyckades vi vid en nyårssupé aldrig sitta till bords samtidigt på grund av amning, blöjbyten och matlagning. Ett nyår var det varmare utomhustemperatur än när vi hade midsommarfesten på sommaren innan. Nyårsafton vid millennieskiftet ställdes barnen på led och under stora säkerhetsarrangemang fick de var och en tända en raket eller smällare i gatlyktornas sken samtidigt som snöflingorna singlade mot marken. Tidigare hade det nämligen hänt att vi orsakat mindre gräsbränder under gröna nyår. Eldarna var lättsläckta, men efter de här incidenterna har säkerheten ökat i samband med fyrverkerierna.  Vid ett tillfälle sjöng vi vuxna av någon anledning på Ted Gärdestads ”Satellit” så att taket nästan lyfte och ungarna kom ut från lekrummet och undrade om jordens undergång var nära.

   Menyerna har varit olika som gratinerad hummer, kalv, fläskfilé och fisksoppa. Alla varianter från hemlagat till catering har provats. Nyårsfesterna har startat med en gemensam utomhuslunch i samband med någon utomhusaktivitet. Skidåkning, skridskor, promenader och en minnesvärd utflykt till Rusakulan i minus trettio grader. Utförsåkning i egen slalombacke med egen lift, en lyx som väl aldrig återkommer. Allt med en värmande bastuomgång som avslutningen på eftermiddagens aktiviteter och uppstart inför kvällens supé.

  Vi är unika på många sätt inför vårt 29:e nyår ihop. Så länge tillsammans som festgrupp, med så långa program, från lunch till tolvslaget. Det har oftast inte slutat vid tolvslaget, då vi många gånger övernattat hos den som för tillfället varit värdpar. Nyårsfesterna kan bli ett dygn långa, om inte mer, speciellt då vädret, humöret och orken varit det rätta. Vi har haft fantastiskt roligt under alla år som gått och jag hoppas de kommande åren blir minst lika roliga. Speciellt nu när det är en ny generation på ingång och vi alla är på väg att bli mor- och farföräldrar.
   Det här kåseriet skrevs för nästan tio år sedan nu när jag lägger till några rader inför helgerna 2023. Barnbarn, skilsmässor, sjuka föräldrar, dödsfall och nya par-konstellationer samt att alla barn nu är utflugna har fått den här traditionen på fall eller i alla fall delvis på fall. Att fira nyår med varandra är inte längre en lika helig sak för
ibland viktigare saker kommer mellan som hindrar deltagandet från nån eller några. Men det var kul så länge det varade och ett nytt år blir det ändå. Det är sen gammalt.

Tomten

God Jul i stugan Foto: ÅJ

  ”Finns det några snälla barn?” Det är frågan som vi alla fått de senaste 150 åren. Vi har som barn, med stor tvekan och insikt om vår möjlighet att svara ärligt och uppriktigt på frågan, varit stumma och blyga. Förmodligen också lite skräckslagna inför den tomte som vi mött på julaftonskvällen med vitt bommullsskägg, illasittande kläder, en luva något på svaj och med en andedräkt som doftar starka jultraditioner. Ofta är det en utklädd äldre släkting eller lättövertalad granne som gör jobbet, men det är ändå lättare att klä ut sig till jultomte än till den julbock som från början delade klappar i Sverige.

   Under 1800-talet övertog ett kristet helgon med rötter i Turkiet uppgiften att dela klappar till de små barnen och de stora barnen. Helgonet efterträdde av någon underlig och okänd anledning den svenska bocken som klapputdelare vid årets största högtid. Jultomten är en tradition som kom till oss via Tyskland. Vår svenska tradition med julbock har anor ända sedan asatron dominerade Skandinavien och bockar drog asaguden Tors vagn i den nordiska mytologin. Samtidigt som julbocken delade julklappar hade vi en tomte här i

Tomten och bocken Foto: ÅJ

norr, hustomten. Den tomten var den sista att gå rundan i husen för att se till att alla dörrar var stängda och låsta, att alla ljusen var släckta och att djuren hade vatten att dricka inför natten. Allmänt ansågs den här tomten som lite krävande och småelak och var tvungen att blidkas med gröt på julnatten för att inte sluta utföra sitt viktiga arbete på gården. Den nordiska tomten var en liten rackare, oftast klädd i grått som smög osynligt omkring bland gårdens hus och marker på sena kvällar och nätter. 

   När jag nu går runt på julmarknader bland alla prydnadstomtar som finns till salu går trenden från röda tomtar till grå tomtar. De är tovade, keramiska, gjorda av garn, tillverkade i granris eller målade stenar. Uppfinningsrikedomen för att tjäna lite extra är stor så här i jultider och intet ont anande marknadsbesökare låter sig gärna spendera några kronor på nya tomtar till hemmets härd. Tomtarna gestaltas i en färgskala på väg från det amerikaniserade helgonets röda till den nordiska hustomtens grå, vad nu det kan betyda. 

Klappar till barnen Foto: ÅJ

   Oftast klädd i rött omgiven av en mängd av medhjälpare, tomtenissarna, ansvarar tomten för julklappar till oss alla. En tomte förväntas uppföra sig som en godmodig och fryntlig farbror. Speciellt är då att det i dagligt tal människor emellan finns uttrycket ”att vara en riktig tomte” som har något väldigt negativt över sig. Tomten är en av symbolerna för julen, om inte den starkaste, i det moderna samhället och på det sätt som vi firar jul i en globaliserad och sekulariserad värld. Dessutom kan en del skriva om en skum tomte när vi egentligen menar skumtomte som är en god upplevelse tillsammans med en chokladtomte som då är kåsörens personliga favorit.

   Men till slut är ändå kåsören glad att han inte har tomtar på loftet, utan ser fram mot att se tomten på julafton komma gående över tomten med säcken fylld av klappar.

   God jul och Gott Nytt År tillönskas alla läsare av dessa rader.

Julgran

 

   Nu ska den ut! ett snudd på desperat utrop i sociala medier redan dagarna efter annandagen. Så dags finns det delar av oss svenskar som tröttnat på barrträdet där i hörnet i vardagsrummet. Kanske de i sin juliver redan plockade in trädet till första advent och troligtvis är det de av oss som varit dåliga på att vattna granen som är trötta på granskogen inomhus. Den sprider då sina torra barr i hushållets alla skrymslen och vrår. Själv har jag hittat förtorkade barr under trösklar och golvfoder ända fram på kommande höst när jag haft ett barrande exemplar som juldekoration. 

   Förra året klarade barren på min gran balansakten på grenarna väldigt bra, men så är det som sagt inte varje år. Det är inget mot den behandling granarna får utomhus i granskogar över hela landet på senare år under varma vintrar och heta somrar. Granbarkborrens obarmhärtiga angrepp dödar och torkar stora och stolta granar och skickar dem mot en för tidig nedsågning eller så blir de höststormarnas offer i ett gigantiskt plockepinn. Det är ödet för de granar som inte redan stulits av julfirare. Det beräknas att en femtedel av alla julgranar som finns i svenska hem varje år är stulna. Det till ett beräknat värde av 120 miljoner. Men som Sunes pappa Rudolf säger när han hämtar sin gran från skogen är det ju egentligen bara rätt då han betalar skatt. Men en del granletare hittar goda exemplar bland skogens granar som kan överleva ända till påsk och till och med skjuta skott inomhus som ett resultat av rätt skötsel och omsorg.

  

Julens barrträd Foto: iStock

 Redan på 1740-talet finns det första dokumenterade beviset på att traditionen med inomhusgranar kommit till Sverige. Traditionen kommer närmast från Tyskland, men man hade i Sverige redan innan dess pyntat med bland annat halm på golven för att på så sätt dämpa de något ampra dofter som spreds vid tiden för midvinterfesten i Svea rikes boningar. Att på det här sättet plocka in en gran som spred terpentinens väldoft i hemmen blev tidigt en populär tradition. Granen dekorerades från början med äpplen och andra frukter och senare med halmfigurer och smällkarameller i papper som kompletterade de levande ljus som lyste upp granarna i stugorna under den mörka jultiden här uppe i Norden. Nu använder många plastgranar som enkelt monteras och demonteras vid varje jul i gröna nyanser men även vita och blå exemplar finns att se i hemmen här och var.

   Under dryga hundra år var traditionen att ta in en gran från skogen och dekorera något av rummen med trädet i varje hem hos varje familj. Nu har traditionen också blivit omvänd när vi nu i varje trädgård har en utomhusgran med elektrisk belysning och varje torg i varje samhälle och stad med självaktningen har en stor stolt gran på sitt torg med belysning. 

  Även om de flesta har kvar granen inomhus hela julen börjar perioden med att kasta ut granen, den så kallades julgransplundringen, vid Trettonhelgen och varar fram till Tjugondag Knut som infaller den 13 januari. Vem minns inte papperspåsen med clementin, skumtomte och tablettask som man höll i ett stadigt grepp i dansens virvlar runt granen på bygdegården, församlingshemmet eller i skolans gymnastiksal. Det var slutsignalen för julgranen.