ÖSK - Kalmar FF 2 - 2 ( 1 - 1 )

ÖSK måste bli Modigare 
Foto: Ystad Allehanda

    Toppen mot botten. Kalmar mot ÖSK. På förhand ett mission impossible för svartvitt. Kalmar har gått som tåget i Superettan men spårade lite sist när de fick stryk av ÖIS på hemmaplan. Sport å sin sida gjorde en jämn match, denna gång mot Landskrona på bortanaturgräs, men lyckades tappa den poäng man hade med dryga kvarten kvar. Ännu en uddamålsförlust på kontot och laget närmar sig division ett på ett synnerligen otrevligt och oundvikligt sätt. Idag gjorde Jesper Modig, lagets pappa, comeback efter två matchers avstängning, en rejäl förstärkning för det stukade hemmalaget. ÖSK hade en frisk trupp och inga avstängda spelare i våravslutningen och vikarierande tränare Haginge hade alla spelare att välja på till matchtrupp och startuppställning. Möjligtvis några avbytare med lättare känningar som sattes på läktaren.

   Historiskt sett i bloggens rapportering är Kalmar ingen favoritmotståndare för svartvitt. Idag är första gången lagen möts i Superettan. Länkar till tidigare allsvenska möten är 2016 2017 2019 2020 2021 och det har inte varit några roliga historier sett med Närkeögon. Men bloggen tror på förhand att ÖSK tar säsongens första trea! Som underdog i dagens möte har Sport allt att vinna och att svågern tror jag är galen får bloggen ta som en man. Laget, tränaren och föreningen försöker nu göra allt för att hitta ut ur det ekorrhjul som gett förluster och ödesdigra misstag som präglat vårens matcher.

    Det var med en god känsla som bloggen satte sig på K denna blåsiga söndagseftermiddag. Publiken hann knappt sätta sig till rätta förrän Blessing stjäl bollen från KFFs högerback och sprintade ifrån och fick till ett inspel från vänster som Kalle mötte och bollen smet under målvakten in i nät redan i andra minuten. ÖSK red på vågen eller rättare sagt medvinden och i 19:e minuten upprepas scenariot, nästan. Återigen bollstöld av Blessing som den här gången spelar in till Yacoub som drar den stenhårt i ribbans underkant och ner i marken decimeter framför mållinjen. Ett spelmoment värt ett bättre öde. Kubanerna vara idag knäpptysta första 30 men talade med banderoller om hur klubben på alla nivåer förfallit och misskötts sedan 2021 och nu står på randen till division ett. Allt medan ÖSK spelade som i trans första halvlek. Robust, rejält, vassa chanser framåt och stabilt bakåt.       

    Men så i 42:a minuten får KFF till sitt första skott på mål. Ett stänkare från distans, stolpe in och Pålsson såg ut att vara helt överrumplad. Man såg från läktaren hur alla energi rann ur spelarna i svartvitt och i andra halvlekens motvind börjar spelarna hänga med huvudet, klaga på domaren, varandra och börja rulla i sidled i försvaret. Speciellt efter det att KFF tar ledningen i 64:e minuten då nyss inbytte Lowe Astvald och Samuel Kroon går bort sig långt ute på den egna vänsterkanten och inspelet från Kalmarspelare till lagkamrat som  kan enkelt manövrerar övriga försvarare och retfullt lägger bollen i nät med en simpel bredsida utom räckhåll för Mål-Pål. Inför 3470 på läktaren repar ÖSK ändå mod och får till en forcering som via en vänsterslägga från målområdeslinjen av Hampus Söderström får till en kvittering i 94:e minuten. Så skönt, jag tror att alla på Behrn tände en cigarett. En revansch för alla gånger ÖSK råkat ut för en sen kvittering. Firandet med klacken liknade det efter en seger och känslan var att det trots det utsatta tabelläget finns hopp inför andra halvan av serien.

   Asuma Blessing var enormt löpvillig, Hampus Söderström dominerade mitten som defensiv 6:a och pådrivare när Samuel Kroon visade lejonhjärtat i vanlig ordning. Men också en eloge till hela laget som visade precis rätt attityd idag samt stolthet, hjärta och passion.

   För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när kommunal skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet.

Konsertsommaren 2025 N:o 2 Neil Young 18/6

 Det är dags att bila norrut till unika Dalhalla. Det nedlagda kalkstensbrottet som ligger mitt ute i ingenstans utom hörhåll för bebyggelse. Arenan har funnits som konsertlokalni dryga trettio år. Det spektakulära dagbrottet precis utanför Rättvik lockar storpublik sommar efter sommar. Ofta stora och berömda artister och idag var det dags för den kanadensiske countryrockaren Neil Young som var på sällsynt Sverigebesök. Den i höst åttioårige rocklegenden är på turné i Europa och Amerika och gör ett stopp i Sverige och Dalhalla. Det blev Europapremiär av turnén denna ljumma försommarkväll i ett soldränkt Dalarna. Bloggen har nu vid två olika tillfällen sett halva CSNY och det kommer nog att stanna där då Stephen Stills inte turnerar i någon större omfattning och David Crosby har gått bort.

Neil Young Craziest of Horses

  Neil Young, föddes 1945 i Toronto, Kanada men flyttade till Winnipeg 1957 med sin mamma som skiljt sig från fadern. I Winnipeg startade Young sin musikaliska karriär i diverse band redan under sin tid på High School. Bland annat som medlem i Mynah Birds som frontades av den blivande funk-legendaren Rick James vilken senare hade en monsterhit 1981 med låten Superfreak. En synnerligen otippad kombo av musiker. 1966 var det dags för nästa flytt som gick till Los Angeles. Där han omedelbart bildade gruppen Buffalo Springfield tillsammans med bland andra Stephen Stills. For what its worth blev en stor hit med gruppen under deras tvååriga historia. Efter gruppens upplösning startade Young sin solokarriär medan Stills sökte upp David Crosby och Graham Nash och bildade studiobandet CSN. Young anslöt precis innan gruppens första liveframträdande 17 augusti i Chicago och deras andra framträdande som genomfördes 18 augusti på festivalen i Woodstock 1969. De fick en stor hit med låten Woodstock skriven av en annan kanadensare, Joni Mitchell, som senare hade ett förhållande med CSNY-medlemmen Graham Nash. 

En rutinerad rockare

    Young har sedan tiden med Crosby, Stills, Nash and Young fortsatt att vara en extremt produktiv kraft i musikbranschen och blivit ett stort och respekterat namn. Han har under långa perioder haft stöttning på scenen av sin mångåriga kompgrupp Crazy Horse. Gett ut mängder av album, engagerat sig inom musikindustrin eller mer kanske mot musikindustrin där han bland annat menat att digitaliseringen av musiken gjort den sämre i omfång och kvalitet. Han har varit gift tre gånger, sedan 2018 med skådespelerskan Darryl Hannah och Young har tre barn. Men han spelar och producerar musik och film oförtrutet vidare och turnerar och ställer upp på diverse stödgalor för miljö, småbönder och den svage i samhället. För Neil Young har ett rättspatos som han låter den goda saken få del av.

Något som han inte heller ger avkall på är de massiva polisongerna han haft under hela sin karriär. Klubbor som med ålderns rätt tunnat ut något men hängt med sedan sextiotalet. 

   Young gör det igen och har rutin i mängder. Han kommer in på scen helt opretentiöst med lokförarkepsen långt bedragen över ansiktet och liknar mer en uteliggare än en levande rocklegend. Men å andra sidan är det kanske två liktydiga storheter. Sparsmakat mellansnack där han istället låter musiken tala. Rösten är i behåll men den har nog aldrig riktigt varit bra, mer särpräglad och kvällen bjuder på dussinet falska toner men han är förlåten av fansen. Rock, folkrock och musik som ibland låter mer som grunge, med distade gitarrer och en hård ljudmatta som är hårdare än stenväggarna i kalkbrottet. En 75 minuter lång konsert med Keep on rockin in the free world  som extranummer, sen är Young färdig med sin Europapremiär som också är säsongspremiär i vackra Dalhalla. Medelåldern är hög i publiken men entusiasmen är inte att klaga på. Han hinner spela ackgura, elgitarr, munspel och elpiano där bandet The Chrome Hearts sköter kompet på fyra man. Rutiga skjortor och skägg, Inga kvinnor på scen, men gott om kvinnor i publiken som använder varenda plats i Dalhalla där svalorna flyger lågt över publiken när de är i princip det enda scenshowinslaget den här kvällen. Men hey vem behöver lullull när man som Neil Young kan leverera hits som Hey Hey my my, Harvest moon, Cinnamon girl, Like a Hurricane, Old Man, Sugar Mountain, The Needle and the Damage Done för att nämna halva låtlistan för premiärkvällen.

Konserten får 7 Markaskogar.

Kameraförbud men inte mobilförbud
Foto: ÅJ

ÖSK - Sandvikens IF 0 - 1 ( 0 - 0 )

   Dagens motstånd Sandvikens IF har än så länge gått sämre än förra året då de var en nykomling i Superettan som hade toppkänning långt in i serien. Sport lyckades genom Hamse ändå plocka tre poäng på vår  hemmaplan. Inte rättvist, men välbehövliga tre poäng då under Axens mentorskap till Järdler var avgörande då och idag var oturen, oskickligheten och oprofessionaliteten som avgjorde till vår nackdel. I ett nervigt och hemmalag som var allt utom harmoniskt.

Vårens bäste

   ÖSK arbetar i det tysta med förstärkningar från och med sommarfönstret men det är ändå viktigt att ta så många poäng som möjligt på de tre matcherna fram till dess. Man behövde addera så många poäng men kan till de ynka tre pinnar man hade innan match idag. I veckan innan matchen signade John Stenberg mittback från bl a tidigare Öster med ÖSK. Fd svartvita krigare som Jake Larsson, Oscar Jansson och Ahmed Yasin är fina förstärkningar om sportchef Enes Ahmetovic kunde landa alla. Dessutom nämns Östers Vladimir Rodic som hamnat i frysboxen hos smålänningarna. För de behövs, speciellt om superheta Linus Alperud lämnar och ger klirr i kassan för den obotligt dåliga ekonomin som Sport dras med år efter år. På inkomstsidan finns också en knapp miljon för Samuel Dahl om Benfica lyckas köpa loss honom från Roma under sommaren. Den förväntade kvartetten spm aviserats vara på väg in innebär att motsvarande mängd spelare bör lämna och troligtvis kommer några gå på lån till division 1 och division 2.

    Veckan innan matchen drabbas laget av en sk jobspost när Jesper Modigh stängs av två matcher för nåt han sa till domaren efter matchen mot Utsikten. Och då var inte ens Modigh med i truppen ännu mindre med på plan. Uppenbarligen har inte ÖSK domarkåren med sig i år då man dessutom fick en frispark bortdömd i slutsekunderna på ett märkligt sätt mot Falkenberg. Inte bara oskicklighet,  utan en hel del otur och oflyt har de svartvita haft under våren i år.

   Första trettio är en gäspning som endast avbryts av sidledssamba av hemmaförsvaret som får publiken att sätta hjärtat i halsgropen. I första halvlek känns Sandviken rejälare, distinktare och kvickare men det är ändå ett ställningskrig som sista kvarten hettar till med några halvchanser och ett gäng ostskivor till båda lagen. ÖSK har det svårt med att få domaren på sina sida och det känns lite som en sammansvärjning från den samlade svenska domarkåren mot de svartvita. 

   I 49:e tåpajar Kalle ett friläge i famnen på målvakten. I 53:e får han en ny chans som lite rinner ut i sanden och båda lägen är framjobbade av duracellkanin Yacoub. Sandviken spelar bort vårt mittfält gång på gång med ett snabbare och rakare passningsspel. I 56:e får SIF en hörna som sedan McCue rensar bort på mållinjen. Ett friläge för gästerna i 59:e avvärjer Malte genom att går ut täcka vinklarna för framstormande Sandvikare. I 63:e minuten anser Sport att de är lurade på en straff och glömmer hemjobbet. Istället kontrar Sandviken in ett mål efter hönsgård i hemmaförsvaret. Har vi hört och sett det förut i år? ÖSK försöker att forcera men passningsspelet är under all kritik och killarna börjar ragga boll en och en och blir då ett enkelt byte för SIF. I minut 91 får Sandvikens långsammaste spelare friläge från halva plan. ÖSKs långsammaste spelare tar upp jakten och det ser smått parodiskt ut när Malte till slut avvärjer fler baklängesmål med en utrusning. 

   7512 gratistittare följer spektaklet och minst dåliga i ÖSK var Antonio Yacoub, Samuel Kroon och Erik McCue.

    För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när kommunal skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet.

Sommarskoj

   Det knakar och knirrar, det skvätter och plaskar i mängder av villaträdgårdar. Pooler och studsmattor finns nu i många trädgårdar. Statussymboler hos alla småbarnsfamiljer i vårt avlånga land. De finns i villasamhällen i varje landskap och i varje samhälle, stort som litet. Ju större prylarna är desto bättre, verkar det. Att ungarna sitter och badar i en balja tillfälligt utställd på en nyklippt gräsmatta duger inte. Inte kan de heller längre tänka sig att klättra i träd och hoppa ned på mossiga gräsmattor. Det är för farligt. De små liven kan skada sig. 

   Små studsmattor har nu på några år blivit veritabla trampoliner inkapslade av höga nät för att inte barnen likt katapulter skall landa långt ut i geografin. 

   Tror inte att många av landets idrottslärare i våra skolor skulle låta eleverna göra de saker som barnen gör hemma på trädgårdens studsmatta. Många barn, utan tillsyn, voltar, snurrar, landar på nackar och på de hårda kanterna runtom trampolinen. Men de får i alla fall fortsätta fungera som sommarhalvårets barnvakt. Kul har de, de små liven och ibland lyckas de få upp en äldre person på den studsiga ytan. En vuxen som utan kroppskontroll fladdrar runt i nätburen med livet som insats till barnens enorma glädje.

Pool för polare

   Badbaljor har snabbt blivit omoderna och är nu sedan några år ersatta av pooler av varierande sort och
storlek. Det finns de som står på gräsmattan men allt vanligare blir de som grävs ned och inramas med exklusiva trädäck i teak och andra träslag. Man kan gjuta pooler, göra pooler av duk och man kan gräva ned färdigformade pooler i plastkomposit.

   En bekant till mig gjorde för flera år sedan en pool på husets baksida. Trädäck med tillhörande poolhus och utrymme för relax både ute och inomhus. Botten i poolen bestod av en duk som man skulle vara försiktig med annars kunde den gå sönder och som en följd kunde vattnet tömmas ur poolen. 

   Ingen i familjen hade provbadat poolen ännu när mormor kom på besök. Eftersom mormor var norrifrån och van med kallbad hann inte husets fru säga nej innan mormor hade ”Evadräkten” på sig och gick i vattnet. Hon simmade runt i godan ro och njöt av simturen. Vad hon inte visste var att stegen ännu inte var monterad, så när det var dags att gå upp ur poolen blev det problem. Frun i huset orkade inte dra upp mormor, inte ens med hjälp av sin syster som var på besök. Någon stege gick inte att få ner, utan hon fick snällt simma vidare i det kalla vattnet innan man kom fram till hur man skulle få upp henne ur vattnet. Herrn i huset skulle komma med råd, var det tänkt. Oturligt nog kom husets tonårige son hem före och föreslog att man skulle ställa ned en hink på botten som den nu alltmer blålila mormodern skulle kunna klättra upp på. Men inte ens det hjälpte utan tonåringen fick hoppa i vattnet och skjuta upp mormor. Sagt och gjort, efter att han hämtat sig från chocken av det kalla vattnet kom nästa när han dök ned och skulle skjuta på mormor så hon skulle komma upp. Med ett frustande och gurglande kom han upp till vattenytan och skrek, ”Hon är ju naken!” Men det fanns inget annat val än att dyka ned under vattnet igen och skjuta på, för den lätt chockade tonårssonen.

  Till sist kom hon i alla fall upp på torra land, lätt blåfrusen, och in i värmen, men sonen han blir nog sig aldrig lik igen.

ÖSK - IK Brage 3 - 3 ( 2 - 0 )

   Efter att Sport nu spelat 13 matcher tävlingsmatcher utan vinsts är suget efter en trepoängare stort. Krisen lurar inte längre runt hörnet utan är en realitet som gör att nedflyttning i division 1 är skrämmande nära redan efter 10 omgångar av serien. Trots att det är 60 poäng kvar att spela om är det inte mycket innan dagens match mot Brage som talar för att ÖSK ska klara sig undan nedflyttning och därmed elitfotbollens död i Örebro. Svartvitt spelar utan självförtroende och föreningen är handlingsförlamad åtminstone utåt sett. 

Brage är en gammal antagonist till Sport både i allsvenskan och i Superettan 2023 och 2024 dessutom har lagen mötts flera gånger i cupsammanhang och i träningsmatcher. Både på Eyravallen och i Borlänge på Domnarvsvallen. Det var också från IK Brage som ÖSK värvade den ikoniske Rolf Zetterlund som tränade båda lagen men också spred odödliga oneliners omkring sig. ÖSK har en hel del att tacka den gode Roffe för som skapade ett starkt lag med enkel och disciplinerad fotboll.

   På förhand verkade Sport få ny energi av Jesper Modighs inträde i laget, men den försvann i samma minut som han var tvingad att byta i andra halvlekens 64:e minut. En till synes trygg tvåmålsledning försvann på 11 minuter och därmed också självförtroende och det spel som ändå svartvitt hade. Två härliga mål i första av Kalle och Alperud båda på pass från Erik Andersson som gjorde sin bästa insats på länge. Alperuds mål var en Lamine Yamalkopia med knorr i bortre krysset från strax utanför straffområdet. Matchens delikatess för dryga tretusen tappra på läktaren. ÖSKs tredje mål, som var ett ledningsmål i andra halvlek, gjordes på nick i 85:e av Erik McCue på en perfekt slagen frispark av Samuel Kroon. Men Brage lyckas få in en kvittering på en tilltrasslad situation efter hörna i 93:e minuten till hemmapublikens stora frustration. Tre poäng blev en poäng när nerverna påverkade ÖSKs försvar än en gång. Det som kunde blivit Modigheffekten blev publikaffekten.

   Rutinerade Kalle Holmberg, Jesper Modigh, Erik Andersson, Samuel Kroon och Melvin Bajrovic bäst i hemmalaget fram till genomklappningen i andra halvlek.

    För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när kommunal skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet.

Mors dag

 

Anna-Maja

   Sista söndagen i maj firas mors dag i Sverige. En sedvänja som vi fått från USA där den första Mother´s day firades 1905. 1919 fick sedan traditionen sin början i Sverige men har varit en ifrågasatt tradition på senare år. Mer en köpfest för handlare tycker en del än att det handlar om uppmärksamhet för sin mamma, moder, mor  eller morsa och ibland även för skåningen mossan. Kärt barn har många namn men ändå alltid lika kär. Oavsett om hon fortfarande finns i livet eller ej då en bukett med liljekonvalj får pryda blomlådan på kyrkogården.

   Min mamma, för det var så jag kallade henne, var hemmafru och lantbrukarhustru. Född på tjugotalet och med en för bondesamhället typisk utbildning, sexårig folkskola i ett förkrigssverige som fortfarande var dominerat av gammaldags könsroller och sätt att se på traditioner och värderingar runt manligt och kvinnligt. Hon kompletterade sin utbildning med konfirmation som var viktig men också med en och annan kurs i matlagning och andra kortare utbildningar som gav en tydlig vink om vad hon skulle ägna sig åt i sitt yrkesliv som hemmafru i en lantbrukarfamilj i Östernärke. Mamma för första gången vid 22 utifrån samtidens sedvänja. Tillsammans med pappa tog hon sedan över en en bondgård vid 32 års ålder eftersom de båda inte stod i tur att ärva sina respektive familjers bondgårdar som istället ärvdes av bröder.

   Där i samband med övertagandet av den nya gården började mamma av någon anledning att föra dagbok. Dussinet svarta anteckningsböcker blev det med vaxduksomslag och röda kanter med sidor proppfulla av anteckningar, noteringar om både högt och lågt. De första tretton åren var anteckningarna sporadiska, men från 1971 fram till sommaren 1993 var anteckningarna dagligen återkommande. Det var korta noteringar om vad som hände på gården och vad hon tillsammans med sina man, grannar och vänner gjorde under arbete och på den lilla fritid hon hade.

Livet gick sin gilla gång och årscykeln återkommer år efter år i böckerna. Hon noterar när sädesärlan ses för första gången på åkrarna. Mamma och pappa besöker otaliga kafferep hos vänner och grannar. Det är sillsexor och surströmmingsskivor i privat regi eller tillsammans med vännerna i CKF eller CP där de var aktiva under alla år om lantbrukare.

   Dagboken saknar känslomässiga värderingar även om omtänksamhet och känslor inte saknades i mitt hem, dagboken är mer som en beskrivning av året på gården. Mamma skriver också på ett ställe: Meningar som stöd för minnet. Ett bevis för detta är noteringen runt min födelse. 25:e Började slå vallen. Åke föddes på kvällen. 27:e Målade vitt på husen.  

   Mamma noterar året på gården och vem som gör vad och när. Hon noterar vädertyper och när snön kommer på hösten. Hon noterar hur mycket blåbär och lingon de plockar och när karlarna på gården börjar med sådd och skörd. Hon skriver när korna kalvar och när kalvost och ostkaka bakas. Livet kan verka enformigt men man kan ändå märka förändringen, men långsamt och inte utan att det noga noteras. 

   Min mamma har lämnat efter sig en beskrivning av åren på gården, ett dokument av en tid som aldrig kommer tillbaka. Dagböckerna hjälper mig även att minnas min mamma så här till mors dag. Jag är glad att hon skrev böckerna. Tack mamma!

ÖSK - GIF Sundsvall 1 - 2 ( 1 - 0 )

Tränare Patrik pekar ut riktningen
Foto: ÖSK Fotboll

    Svartvitt saknar vinst och självförtroende efter sju omgångar. Hopplöst sist i tabellen med en poäng. Däremot har de målvakter med tvivelaktigt fotarbete. En otur som grinar laget i ansiktet. Bortdömda mål och motståndarmål i slutsekunder av matcher som gett poängtapp. Krisen lurar runt hörnet för laget och staden rent fotbollsmässigt och de två smålänningarna som ansvarar för laget krävs på resultat och poäng. Kraven på deras omedelbara avsked ställs ogenerat av stadens fotbollsfans. Fem dagar innan matchen mot Giffarna agerar styrelsen och tränare Sreten Kenic får gå och ersättas på kort varsel med ÖSKs egen P19 tränare Patrik Haginge. En P19 tränare som ersätter en annan P19 tränare i hopp om en nytändning i laget! Det ropas också på omedelbara spelarförstärkningar trots att transferfönstret är stängt. En kontraktslös Jake Larsson är ett tänkbart namn, även pensionerade Mohammed Saed kanske skulle kunna vara ett omedelbart tillskott innan fansens våta dröm i form av Ahmed Yasin kan komma till sommaren. Tre spelare med allsvenska rutin och lirare som kan ge erfarenhet och stabilitet till laget. Flera av de spelare i laget som var tänkta som stöttepelare och rutinerade rävar har inte alls nått upp till förväntningarna och har istället skavsår i knävecken efter all tid på reservbänken så här långt. 

   Trots den bedrövliga inledningen av Superettan så är det inte poängmässigt långt till kvalplats och fast mark i tabellen men än så länge finns det inte mycket i ÖSKs spel som ger hopp om ett avancemang i tabellen. Sports smala lycka är att lagen i S1 slår varandra lite hur som helst, då serien är en oförutsägbar sådan. Giffarna från Sundsvall är också ett av de lag som följer ÖSK upp och ner mellan allsvenskan och Superettan och en potentiell räddningsplanka för närkingarna när serien räknas ihop i höst.  

  Följaktligen har lagen stött på varandra ofta genom åren.  2016  2017  2018  2019  2023  2024  är de fighter på Behrnabeu som bloggen bevakat för er läsares räkning. Många gånger bottenmöten i den serie lagen befunnit sig i och alltid har bloggen krävt att Sport ska ta på sig blåställen och kämpa, precis som kravet är idag på laget.       

   ÖSK levde på Hagge-effekten i 60 minuter. Dominerade matchen, spelade distinkt, jobbade och slet för varandra och klubbmärket. Flera chanser som sammantaget var värda åtminstone ytterligare ett mål. ÖSK var tunga framåt då Kalle fått en offensivare roll tillsammans med unge Hrastovina som visade prov på tufft och respektlöst spel. På en tilltrasslad situation med inspel från Yacoub stötte Alperud till sist in bollen i 30:e minuten och ÖSK var i zonen. Alla spelade som Hagge ville med ett nyvunnet självförtroende som osade tre poäng. I 61:a minuten fick Giffarna frispark på högerkanten och samtliga spelare i hemmalaget stod och sov och framförallt Pålsson i buren som ägnade sig åt att dirigera försvaret. Då passade Manchon i Sundsvall på att rulla in bollen i tomt mål från 20 meter. Ridå. Helt plötsligt var allt självförtroende borta och Sundsvall tilläts ta initiativet i matchen. Mängder av byten i hemmalaget en viss press av hemmalaget och grinigt spel samt en domherre som flöjtade i tid och otid men aldrig visste man som publik varför.  Han gav hemmalaget 6 ostskivor och Kroon är avstängd nästa fight. Och som om inte det vore illa nog så petar Sundsvall in vinstmålet till 1-2 i 95:e minuten efter en tilltrasslad situation där Sport haft möjlighet att slå undan bollen. Division 1 kommer obönhörligt närmare för Sportklubben.

    I ÖSK får Linus Alperud, Erman Hrastovina och Samuel Kroon godkänt betyg men insatsen för alla spelare var ändå hygglig i jämförelse med tidigare hemmamatcher den här säsongen.

    För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när kommunal skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet.