2023 års lista

    Det är återigen dags för en lista som ska försöka beskriva året som gått. 2023 har passerat och bloggen vill i år förmedla en lista för de trender finns i vardagen för medelålders. Tre trender som i år är väldigt tydliga för åldersgruppen och som även får inverkan på yngre och äldre på gott och ont. 

   Bloggen ser sin lista som en tradition som nu firar 9 år. En kombination av bloggens envishet och dåliga omdöme gör att den lever vidare. Redan 2015 startade traditionen så "det är sen gammalt" ni nu får förmånen att läsa listan som er bloggare knåpat ihop. Det har handlat om grekiska öar, retligheter i vardagen, bortgångna rocklegender, märkliga trafiklösningar, influencers, invasiva ord och mer därtill. Som en service till er läsare finns här länkar till alla föregående listor som producerats under nio år i tur och ordning: 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021 2022

   I år har det funnits bubblare och saker som helt försvunnit och inte längre är aktuella på någon lista som bloggen producerar. Årets ord 2023 är annars autentisering. Nu när datasäkerheten måste öka, hackare och troll finns överallt och varje nätverk måste hålla ihop då är det autentisering som gäller. Man ska bevisa att man tillhör den digitala flocken och nåde den som försöker sig på någon form av digital individualitet. Vad gäller trender 2023 så är Padel hopplöst iskallt. Inte ens mellanchefer viftar runt med racket och boll i bur längre och padelhall efter padelhall går i konkurs. Iskallt är 2023 också Vinterbad, både bokstavligt och bildligt. Åtminstone bland män. Ett mindre antal damer fortsätter att utsätta sig för dessa iskalla nakenchocker, men det verkar som dessa är de sista entusiasterna som lägger sig i blöt. Så dessa två företeelser är hopplöst långt ner på listan detta år. 

    Men de tre topprankade trenderna och företeelserna för medelålders kommer nu äntligen här. Ingen speciell rangordning, inte någon preferens för vare sig män eller kvinnor bara listade för er förnöjelse, eftertänksamhet och förströelse i vintermörkret. Bara aktiviteter som utmärkt sig under 2023 som en väldigt tydlig trend för åldersgruppen 40-60 år. Några säsongsbundna, ja kanske alla,  men om viljan är god och sinnet öppet kan nog alla avnjutas under hela året om bara fantasin finns och kreativiteten sprudlar. 

Så här kommer den, 2023 års lista över aktiviteter och trender för medelålders:

Pizzaugn och den därmed medföljande pizzabakningen och som en konsekvens pizzaätningen. Pizza är gott och nu är varje medelålders man plötsligt pizzabagare. All mat som tillverkas utomhus hemma i villaträdgårdar verkar vara männens område. Det kan vara i en egentillverkad ugn i trädgården eller plåtugn som en bordsvariant, enkla eller avancerade konstruktioner. Deg från affär eller egenknådad spelar ingen roll. Det ryker och blir brända kanter, det slabbas i trädgårdar och kök, på altaner och balkonger hela familjen blandas in i tillverkningen. Ung som gammal, alla vill äta pizza och är trötta på köpepizzorna från den lokala pizzerian.

   Svampplockning Eftersom 2023 varit ett formidabelt svampår med perfekta förhållande för dessa skogens mumsigheter. Kantareller, Karl Johan och taggsvamp har funnits i skog och mark i sådant överflöd att även den mest uttråkade och okunniga svampplockaren har hittat svamp varhelst den tittat. Nåt som hela familjen får lida för hela året då svamp i någon form nästan undantagslöst dyker upp i matlagningen. I omeletter, på varma smörgåsar och nu även som ingrediens på pizzor. Vem vet om vi får uppleva ett liknande svampår igen när man som i år sett svamp vart man än tittat i skogar och hagar. 

   Dahlior Helt plötsligt är dahlian trendblomman nummer ett. Det skrivs böcker, görs appar, säljs lökar och det görs bytesaffärer på nätet. Ännu ingen svartabörshandel men det kommer väl. Folk ser till att knölarna övervintrar i värme och mörker så att nästa års projekt kan förverkligas. Nätet dammsugs på information och växtråd, planteringstips och skötselanvisningar för en lyckad omplantering nästa växtsäsong. Dahliafeber har drabbat Sveriges alla medelålders kvinnor och även några män även om de flesta gubbar bygger pizzaugnar.

Nyårsafton

   Det finns bildbevis från årsskiftet 87/88. Tre par, prydligt uppställda framför kameran med puffaxlar, pudelfrisyrer och stora runda glasögon. Kläder i pastellfärger efter tidens mode. Vi hade rymt Sturegatans lägenheter för att ta oss till barndomshemmet i Östernärke. Vi packade in oss i min och fruns jägargröna Mercedes, 1975 års modell. Vi kom inte längre än andra rödljuset. Då fick bilen tjuvstopp och halvljummen som kärran var tog det ett tag att få igång den igen. Efter tre, fyra omgångar med grönt ljus var vi väl inte korsningens favoriter precis. De flesta av våra medtrafikanter prövade sina tutor på oss som en tidig nyårssalut. Men första nyårsfesten blev till slut en succé med femrättersmeny och speciellt utvald dryck till varje rätt.  

   Sedan dess har vi firat nyår tillsammans, vi blev ytterligare två par. Tio vuxna och antalet barn steg i rask takt och slutade vid tretton. Nu har barnen vuxit ur nyårsgemenskapen och inga barn är med oss gamlingar längre. Ungarna finns utspridda över hela världen och skaffar sig erfarenheter för sina framtida liv. 

   Vi började också fira midsommar tillsammans och har fortsatt med dessa två högtider kompletterat med en kräftskiva under augusti även om vi en gång inte lyckades hitta ett bra datum för kräftkalaset förrän i mitten av oktober. Då passade vi på att ta glögg som välkomstdrink! Tyvärr har en i gänget lämnat oss och jordelivet. Men han är med oss vid varje nyårssupé och vid varje fest. I tankarna och i samtalen. Han kommer aldrig att lämna oss och vi glömmer honom aldrig.

 De minnesrika nyårsaftnarna har varit många. Under småbarnsåren lyckades vi vid en nyårssupé aldrig sitta till bords samtidigt på grund av amning, blöjbyten och matlagning. Ett nyår var det varmare utomhustemperatur än när vi hade midsommarfesten på sommaren innan. Nyårsafton vid millennieskiftet ställdes barnen på led och under stora säkerhetsarrangemang fick de var och en tända en raket eller smällare i gatlyktornas sken samtidigt som snöflingorna singlade mot marken. Tidigare hade det nämligen hänt att vi orsakat mindre gräsbränder under gröna nyår. Eldarna var lättsläckta, men efter de här incidenterna har säkerheten ökat i samband med fyrverkerierna.  Vid ett tillfälle sjöng vi vuxna av någon anledning på Ted Gärdestads ”Satellit” så att taket nästan lyfte och ungarna kom ut från lekrummet och undrade om jordens undergång var nära.

   Menyerna har varit olika som gratinerad hummer, kalv, fläskfilé och fisksoppa. Alla varianter från hemlagat till catering har provats. Nyårsfesterna har startat med en gemensam utomhuslunch i samband med någon utomhusaktivitet. Skidåkning, skridskor, promenader och en minnesvärd utflykt till Rusakulan i minus trettio grader. Utförsåkning i egen slalombacke med egen lift, en lyx som väl aldrig återkommer. Allt med en värmande bastuomgång som avslutningen på eftermiddagens aktiviteter och uppstart inför kvällens supé.

  Vi är unika på många sätt inför vårt 29:e nyår ihop. Så länge tillsammans som festgrupp, med så långa program, från lunch till tolvslaget. Det har oftast inte slutat vid tolvslaget, då vi många gånger övernattat hos den som för tillfället varit värdpar. Nyårsfesterna kan bli ett dygn långa, om inte mer, speciellt då vädret, humöret och orken varit det rätta. Vi har haft fantastiskt roligt under alla år som gått och jag hoppas de kommande åren blir minst lika roliga. Speciellt nu när det är en ny generation på ingång och vi alla är på väg att bli mor- och farföräldrar.
   Det här kåseriet skrevs för nästan tio år sedan nu när jag lägger till några rader inför helgerna 2023. Barnbarn, skilsmässor, sjuka föräldrar, dödsfall och nya par-konstellationer samt att alla barn nu är utflugna har fått den här traditionen på fall eller i alla fall delvis på fall. Att fira nyår med varandra är inte längre en lika helig sak för
ibland viktigare saker kommer mellan som hindrar deltagandet från nån eller några. Men det var kul så länge det varade och ett nytt år blir det ändå. Det är sen gammalt.

Tomten

God Jul i stugan Foto: ÅJ

  ”Finns det några snälla barn?” Det är frågan som vi alla fått de senaste 150 åren. Vi har som barn, med stor tvekan och insikt om vår möjlighet att svara ärligt och uppriktigt på frågan, varit stumma och blyga. Förmodligen också lite skräckslagna inför den tomte som vi mött på julaftonskvällen med vitt bommullsskägg, illasittande kläder, en luva något på svaj och med en andedräkt som doftar starka jultraditioner. Ofta är det en utklädd äldre släkting eller lättövertalad granne som gör jobbet, men det är ändå lättare att klä ut sig till jultomte än till den julbock som från början delade klappar i Sverige.

   Under 1800-talet övertog ett kristet helgon med rötter i Turkiet uppgiften att dela klappar till de små barnen och de stora barnen. Helgonet efterträdde av någon underlig och okänd anledning den svenska bocken som klapputdelare vid årets största högtid. Jultomten är en tradition som kom till oss via Tyskland. Vår svenska tradition med julbock har anor ända sedan asatron dominerade Skandinavien och bockar drog asaguden Tors vagn i den nordiska mytologin. Samtidigt som julbocken delade julklappar hade vi en tomte här i

Tomten och bocken Foto: ÅJ

norr, hustomten. Den tomten var den sista att gå rundan i husen för att se till att alla dörrar var stängda och låsta, att alla ljusen var släckta och att djuren hade vatten att dricka inför natten. Allmänt ansågs den här tomten som lite krävande och småelak och var tvungen att blidkas med gröt på julnatten för att inte sluta utföra sitt viktiga arbete på gården. Den nordiska tomten var en liten rackare, oftast klädd i grått som smög osynligt omkring bland gårdens hus och marker på sena kvällar och nätter. 

   När jag nu går runt på julmarknader bland alla prydnadstomtar som finns till salu går trenden från röda tomtar till grå tomtar. De är tovade, keramiska, gjorda av garn, tillverkade i granris eller målade stenar. Uppfinningsrikedomen för att tjäna lite extra är stor så här i jultider och intet ont anande marknadsbesökare låter sig gärna spendera några kronor på nya tomtar till hemmets härd. Tomtarna gestaltas i en färgskala på väg från det amerikaniserade helgonets röda till den nordiska hustomtens grå, vad nu det kan betyda. 

Klappar till barnen Foto: ÅJ

   Oftast klädd i rött omgiven av en mängd av medhjälpare, tomtenissarna, ansvarar tomten för julklappar till oss alla. En tomte förväntas uppföra sig som en godmodig och fryntlig farbror. Speciellt är då att det i dagligt tal människor emellan finns uttrycket ”att vara en riktig tomte” som har något väldigt negativt över sig. Tomten är en av symbolerna för julen, om inte den starkaste, i det moderna samhället och på det sätt som vi firar jul i en globaliserad och sekulariserad värld. Dessutom kan en del skriva om en skum tomte när vi egentligen menar skumtomte som är en god upplevelse tillsammans med en chokladtomte som då är kåsörens personliga favorit.

   Men till slut är ändå kåsören glad att han inte har tomtar på loftet, utan ser fram mot att se tomten på julafton komma gående över tomten med säcken fylld av klappar.

   God jul och Gott Nytt År tillönskas alla läsare av dessa rader.

Julgran

 

   Nu ska den ut! ett snudd på desperat utrop i sociala medier redan dagarna efter annandagen. Så dags finns det delar av oss svenskar som tröttnat på barrträdet där i hörnet i vardagsrummet. Kanske de i sin juliver redan plockade in trädet till första advent och troligtvis är det de av oss som varit dåliga på att vattna granen som är trötta på granskogen inomhus. Den sprider då sina torra barr i hushållets alla skrymslen och vrår. Själv har jag hittat förtorkade barr under trösklar och golvfoder ända fram på kommande höst när jag haft ett barrande exemplar som juldekoration. 

   Förra året klarade barren på min gran balansakten på grenarna väldigt bra, men så är det som sagt inte varje år. Det är inget mot den behandling granarna får utomhus i granskogar över hela landet på senare år under varma vintrar och heta somrar. Granbarkborrens obarmhärtiga angrepp dödar och torkar stora och stolta granar och skickar dem mot en för tidig nedsågning eller så blir de höststormarnas offer i ett gigantiskt plockepinn. Det är ödet för de granar som inte redan stulits av julfirare. Det beräknas att en femtedel av alla julgranar som finns i svenska hem varje år är stulna. Det till ett beräknat värde av 120 miljoner. Men som Sunes pappa Rudolf säger när han hämtar sin gran från skogen är det ju egentligen bara rätt då han betalar skatt. Men en del granletare hittar goda exemplar bland skogens granar som kan överleva ända till påsk och till och med skjuta skott inomhus som ett resultat av rätt skötsel och omsorg.

  

Julens barrträd Foto: iStock

 Redan på 1740-talet finns det första dokumenterade beviset på att traditionen med inomhusgranar kommit till Sverige. Traditionen kommer närmast från Tyskland, men man hade i Sverige redan innan dess pyntat med bland annat halm på golven för att på så sätt dämpa de något ampra dofter som spreds vid tiden för midvinterfesten i Svea rikes boningar. Att på det här sättet plocka in en gran som spred terpentinens väldoft i hemmen blev tidigt en populär tradition. Granen dekorerades från början med äpplen och andra frukter och senare med halmfigurer och smällkarameller i papper som kompletterade de levande ljus som lyste upp granarna i stugorna under den mörka jultiden här uppe i Norden. Nu använder många plastgranar som enkelt monteras och demonteras vid varje jul i gröna nyanser men även vita och blå exemplar finns att se i hemmen här och var.

   Under dryga hundra år var traditionen att ta in en gran från skogen och dekorera något av rummen med trädet i varje hem hos varje familj. Nu har traditionen också blivit omvänd när vi nu i varje trädgård har en utomhusgran med elektrisk belysning och varje torg i varje samhälle och stad med självaktningen har en stor stolt gran på sitt torg med belysning. 

  Även om de flesta har kvar granen inomhus hela julen börjar perioden med att kasta ut granen, den så kallades julgransplundringen, vid Trettonhelgen och varar fram till Tjugondag Knut som infaller den 13 januari. Vem minns inte papperspåsen med clementin, skumtomte och tablettask som man höll i ett stadigt grepp i dansens virvlar runt granen på bygdegården, församlingshemmet eller i skolans gymnastiksal. Det var slutsignalen för julgranen.

Julen är en sporthelg

 

    Jul och nyårshelgen blir alltmer en enda stor sporthelg där man inte behöver resa sig ur tevesoffan på fjorton dagar om man lever sitt liv som sportintresserad. Ihop med julmat är det en livsfarlig kombination men en god grogrund för nyårslöften för tevetittaren. En soffpotatis har lika många bortförklaringar till sitt tevetittande som de idrottsmän och kvinnor som försöker förklara förluster och nederlag i alla dessa sportsändningar. Det är individuell idrott och lagsport i parti och minut på alla kanaler man kan tänka sig och några till. Vissa jular bjuder inte på något vintersportväder, utan ska det sportas och idrottas på egen hand måste det bli inomhus och för att inte öka midjemåttet för mycket får man gömma sig inne på ett gym, en padelbur eller i en simhall. Men frisk luft är något som är nyttigt så man kan passa på i en paus mellan alla sportsändningar att fylla lungorna med julig luft via en rask promenad innan det är dags att åter bänka sig framför dumburken.

Annandagsbandy

   Annandagen har traditionellt varit bandyns dag men nu börjar tevesändningar med engelsk fotboll och svensk ishockey tränga undan de klassiska bandyfighterna. Allt kan hända och bollen är rund i dessa sporter, trots att pucken inte studsade vår väg. Ibland är lagen inte överens med domaren och fansen har då utsett domarens insats till anledningen för favoritlagets förlust. Vi hade tolv man mot oss idag!

   Skidåkarna på längden far runt nere i alperna tillsammans med de som kastar sig utför de branta sluttningarna i samma bergsmassiv. Ett nytillskott är de som åker skicross utför, men ändå lite på tvären med fara för andra såväl som för sig själva. Kanske det önskade resultatet uteblev då kroppen inte svarade idag eller att vallateamet träffade inte rätt idag. Nu tävlar ingen längre på skidor i skogen eftersom vi som tevetittare måste kunna följa varje meter av skidåkarnas vedermödor och längdåkare och skidskyttar åker på teveanpassade banor varv på varv och då heter det ibland att banprofilen passade inte våra åkare idag. Går tävlingen på hög höjd så är det alltid några som inte hunnit acklimatisera sig innan tävlingen om åkaren inte kommer bland de femtio första i resultatlistan.

Juniorhockey för killar och tjejer

   På senare år har Sverige vunnit framgångar i skidskytte men marginalerna är små och bortförklaringarna många, det var kant ut idag eller det var för mycket vind på vallen idag. En mycket märklig sport som förmodligen en gång hade någon form av verklighetsanknytning men känns idag lika märklig som gångsporten utifrån sitt upplägg och sin idé. En tevesportfavorit som kommit på senare år i jultider är junior-VM i ishockey. Bländande prestationer varvat med juniormisstag får oss att sitta klistrade framför teverutan och titta på detta oförutsägbara skådespel. Många gånger genomförs turneringen på andra sidan Atlanten vilket gör att många sportkonsumenter vänder på dygnet allt för att följa tjugo finniga svenska tonårskillar med bakvända kepsar.

Skridskor med skidor

   Teves sportkoncept Vinterstudion med nästan tio timmars sändningstid både lördag och söndag har nu i
tolv år ägnat sig åt försnack, direktsändning, eftersnack, höjdpunkter, eftersändning och experter som sitter och pratar självklarheter i en obekväm studiosoffa. Detta varvat med bakgrundsreportage och suddiga barndomsbilder på dagens idrottshjältar iförda på tok för små, illasittande kläder och märkliga frisyrer. Känns som om Vinterstudion förstört mitt liv åtminstone mina helger.

   Trots allt önskar kåsören läsarna av dessa rader trevlig sporthelg och en God jul och ett Gott Nytt År.

Lucia

   En julhögtid speciellt har varit ifrågasatt under de senaste åren från både politiskt korrekta och politiskt inkorrekta krafter. Båda sidor tycker sig ha solida argument och ovedersägliga bevis för sin respektive ståndpunkt. På några platser i landet som enstaka förskolor, kyrkor och skolor har man vikt ner sig för att få tyst på dessa vilseledande argumenterande virrpannor. Det är grupperingar som gör allt för att inte behöva stöta sig med samhällsandan å ena sidan medan den andra sidan verkar göra allt för att stöta sig med samma anda.

Lusse lelle, Lusse lelle

   Det handlar om Lucia och alla de Luciatåg som skrider fram över Sverige den 13:e december. En svensk tradition som skapades precis vid 1900-talets början i den moderna form som finns nu. Den moderna varianten är en hopslagning av diverse olika lokala varianter från olika skeenden under julhelgerna genom århundraden. Denna ursvenska tradition hyllar ett italienskt helgon från 300-talets Syrakusa på Sicilien. Ordet Lucia är en form av det grekiska ordet Lux som betyder ljus och det är något som vi behöver den 13:e december. Det var den dag som vintersolståndet inföll enligt den julianska kalender vi inte längre använder oss av. Idag använder vi den gregorianska kalendern.

   Pepparkaksgubbar är rasistiska, själva ceremonin är så ursvensk så den får man inte ställa in, får den verkligen genomföras i kyrkan då den inte har med den religiösa dagordningen att göra. Skandal att Lucia ska vara ljushårig och röstas fram via någon omröstning som är en förklädd skönhetstävling. Ja, kritik och åsikter mot traditionen är mångfacetterad och ibland motsägelsefull. Men traditionen har fortfarande svenskarna i sitt grepp och har mer blivit en stämningsfull musikkonsert än någonting annat i dagens julfirande.

Luciamorgon

   Lucia och tärnor, pepparkaksgubbar och tomtar, stjärngossar och allsköns väsen finns i detta musikaliska smörgåsbord där allt från dagisbarn till professionella sångare agerar i sina vita särkar. Gulliga små dagisbarn som mer gäspar stort än sjunger. Tunna halvsovande tonårstjejer som svimmar i syrebristen ovanför de levande ljusen och med en minimal frukost i magen. Ett och annat hår som tar eld och skapar oreda. Bloggen har själv suttit på första bänk en gång och fångat en fallande tärna innan hon dråsade i golvet. Ja, på en luciamorgon kan allt hända.

   Enligt en relativt ny tradition uppvaktas alla nobelpristagare med kaffe på sängen av ett mindre luciatåg i sin respektive hotellsviter. För några år sedan var det en afroamerikansk pristagare och hans uppvaknande blev allt annat än lugnt. Han och hans fru trodde i stället att deras sista stund var kommen då de misstog det naiva svenska luciaföljet som en svensk variant på en lynchning av Klu Klux Klan. Det tog en stund innan nobelparet kunde njuta av skönsång och kaffe vilande under sina täcken.

   Många är de skolfolk som uppvaktats av mer eller mindre nyktra elever när dessa som avslut på sin lussevaka gått hem till intet ont anande lärare på morgonkröken för att sjunga luciasånger. En tradition från framförallt sjuttiotalets gymnasieskolor men som nu klingat av och är ett luddigt minne blott hos medelålders före detta skolelever. Få eller inga lektioner kunde genomföras som planerat på en sådan dag då få eller inga elever närvarade till sina gymnasiestudier på Luciadagen. På det politiska vänstersjuttiotalet skulle allt skärskådas och ifrågasättas. Bloggen har varit vittne till ett luciatåg där lucia var en man med en falukorvsring i håret där man satt fast ett antal ljus som den manliga kronan. 

   Men Lucia är en tålig sångartradition som kommer att leva länge än då ljus är det vi behöver den här mörka tiden på året här upp i den högan nord.

Julens svarta guld

   Mat och dryck hör julen till. När jordbruk var huvudsysselsättning för Sveriges befolkning var maten en viktig del av firandet. När möjligheterna till lagring, förvaring och konservering var begränsade skapades mattraditioner som lever kvar än idag.  Traditioner som idag kan upplevas som märkliga och knepiga för den jäktade storstadsbon. Den urbana människan rusar mellan butikshyllorna på jakt efter risgrynsgröt och bruna bönor i plastkorvar. Letar efter vakuumförpackad lutfisk som är placerad i lut långt före Annadagen. En sed som ingick som en viktig del i bondesamhällets traditioner i jultid. Men till mat skall det ju vara dryck. Till jul kan det både vara starkt och svagt. En av dryckerna must, gjorde sin entré under tidigt nittonhundratal som ett alkoholfritt alternativ.

Lika men ändå olika   Foto: Expressen

   Must, denna helsvenska dryck med sina rötter i Tyskland som så många av våra svenska julseder. Julmusten med sitt hemliga recept som endast ett fåtal personer känner till. Just nu den är det den tredje generationen av familjen Roberts som bevakar receptet som vore det en skatt av enormt värde. Musten vars recept finns inlåst i säkert förvar i Örebro, Närke och har Sverigeherravälde som svenskarnas favorit i jul. Inte ens branschens stora drake, colaföretaget från den amerikanska kontinenten, lyckas slå bort musten som julens strupfuktare nummer ett.

   Trots att den mustiga uppstickaren i jultid innehåller både humle och malt och därmed har ett avlägset släktskap med öl och porter är den utan alkohol och passar därmed allt och alla. Små som stora. Ung som gammal. Även om jag personligen kan känna det svårt att dricka mig otörstig av must, så slinker denna dryck ner med stort välbehag.

   Örebroarna producerar inte musten själva utan blandar essensen till drycken enligt det gamla hemliga receptet. Sedan levereras aromämnet eller essensen till en mängd olika tillverkare av den färdiga slutprodukten. Det blir upp till tillverkarna att blanda till resten själva, till exempel mängden kolsyra och vatten vilkas olika kvalité gör att musten skiljer sig något åt beroende på produktnamn och tillverkningsort. Något som varje rättrogen mustälskare genast känner vid flera av de blindtest som genomförs som en av julens många sällskapslekar och inslag i tidningar och teveprogram.

    En viss smak av enbär kan i alla fall jag känna. Minns barndomens enbärsdricka i trettiotrecentiliters glasflaska som hade ett släktskap med must. Ja, på den tiden försökte man sig även på att sälja Sommarmust men det blev ingen framgång, endast Påskmust har lyckats slå sig in på läskmarknaden och många är de som försökt lista ut skillnaden på Påskmust och Jumust. Personligen känner jag ingen skillnad utan ser endast skillnad på etiketten. Varför ska man köpa det ena eller den andra förresten? Musten blir bara bättre av lagring och efter ungefär ett år når den sin absoluta mognad och kan med fördel avnjutas den påföljande julen efter inköpet. 

   Men jag tror nog att must passar bäst till julhögtidens favoriter bland bakverk, nämligen lussekatter och pepparkakor. Då kapitulerar till och med jag som inbiten kaffedrickare och föredrar must. Blir barn på nytt och stäcker ivrigt fram glaset för en tredje påfyllning av det svarta guldet med essensen från Örebro.

Julens gula guld

   Glöm inte att köpa två påsar saffran när du är i affären. Det var det sista min fru sa till mig när jag försvann ut genom dörren. Jag blev utsänd för att handla mat, livets nödtorft helt enkelt. I det ingår saffran, speciellt när det lackar mot jul. 

   Saffran är den mest värdefulla krydda som finns, så värdefull att butiken inte har den ute i hyllan bland salt och peppar och andra kryddor från inte när men fjärran. Saffranskryddan finns i små lövtunna påsar i kassan och man måste be kassörskan extra om att få köpa. 

   De flesta av våra kryddor som finns att köpa kommer långväga ifrån och saffran är inget undantag. Saffran är små pistillmärken på saffranskrokus och det går 100 000–150 000 handplockade och handrensade blommor på ett kilo. Som tur är köper man sällan saffran kilovis utan det räcker med en liten påse innehållande några gram.

Saffran

    Saffran har sitt ursprung i Mellan östern-regionen men bevis för saffran finns även på Kreta, Indien och Egypten.  Kleopatra använde saffran som ett afrodisiaka och fala damer i det egyptiska riket använde saffran som parfym. Under andra tider har människor också fått för sig att det gula pulvret kunnat fungera som medicin, främst mot magåkommor. En stor mängd saffran kan vara dödlig och innehållet i saffransbullar kan vara tillräckligt för att ge en talgoxe allvarliga hälsoproblem. Redan på 1300-talet använde de rika svenskarna saffran som medicin men det skulle dröja långt in på nittonhundratalet innan saffran blev en allmänt använd krydda bland Sveriges befolkning

   Små mängder saffran är enbart smaksättare på maträtter. Vanligt på våra breddgrader är paella som får en härlig gul lyster med hjälp av krokusfärgen. Bouillabaisse, eller om ni hellre önskar fisksoppa, kan också kryddas gul med en påse saffran. Så här i jultider är naturligtvis bröd i olika former det som vi närmast förknippar med saffran. Lussebullar i olika former och skepnader lyser gult på kaffefaten i advent och jultid. Saftigt kaffebröd som ibland ackompanjeras av russin och pärlsocker beroende på tradition och geografi. Nu senast lussebullar som korvbröd. Kåsören har till och med i adventstid ätit glass smaksatt av saffran. En upplevelse av det mäktigare slaget och inte någon favorit bland smaker som finns på glassar. Dessutom är glass på en julmarknad inte kanske det första man tänker på och lockas av, men är kåsören i Nora så är kåsören i Nora.

   Men jag skulle köpa saffran, det var mitt uppdrag när jag åkte till affären. Shoppinglistan fanns i telefonens anteckningssida och jag strök den ena varan efter den andra och till slut vara bara saffran kvar på skärmen. Jag suddade även ut saffran från skärmen och stoppade ner telefonen i fickan. Borde jag väl komma ihåg till det var min tur, det var bara en i kön framför mig.

   Köpte du saffran, jag behöver det nu för jag bakar? Det var fruns hälsningsfras till mig när jag stoppade näsan innanför dörren, väl hemma igen. Jag ställde ner påsarna med varor innanför dörren och vände på klacken för att åka ner till affären igen. Jag hade naturligtvis glömt att köpa saffran.

Advent

   December, ibland liktydigt med advent, är en månad fylld av förväntan hos de små men även av oss vuxna som har barnasinnet kvar. Advent betyder egentligen i sin ursprungliga mening ”ankomst” men har i dagligt tal fått betydelsen ”väntan”. Den senare står för barnets oändliga väntan under månaden december. En lång väntan på de klappar som dagens unga nästan undantagslöst får i vår del av världen. För det kan väl inte möjligen vara väntan på något större, mer ädelt och förtröstansfullt som julens fredsbudskap? Väntans tid börjar redan den 30:e november, skall Anders slaska eller braska? Det är den stora frågan även om bondepraktikans gamla tumregel sällan stämmer så kan man känna av julmånadens stämning redan här.

   I min barndom startade julförberedelserna faktiskt innan Anders slaskade, vilket han oftast gjorde på sjuttiotalet. Slakten av julgrisen skedde redan i skiftet oktober/november när slaktare Möller dök upp på gården och en gris fick sätta livet till för julens fröjder. Likt Särimner skulle den återuppstå, men i form av julskinka, rullader, köttbullar, sylta och julkorv. Slakten var ett skådespel som man med skräckblandad förtjusning tog del av som liten grabb. 

Askers kyrka    Foto: ÖLM

   Första advent packade hela bygden in sig i Askers stora landsortskyrka och stämningsfylld musik steg mot taket i det väldiga kyrkorummet.  Till och med jag sjöng med i julpsalmerna. För i det sammanhanget och i den magiska adventsstämningen med levande ljus i de stora granarna som kyrkvaktmästare Olle pyntat kyrkan med, kunde till och med jag sjunga vackert. Första advent i kyrkan har något stämningsfullt och rent över sig som ingen vill eller kan smutsa ned. Fullsatt till sista platsen av kyrklig såväl som profan bonde och bondmora.

   Den stora höjdpunkten i min barndom under julmånaden var trots allt julottan. Om man inte räknade med paketöppningen på julafton, så klart. Redan veckan innan skulle det bestämmas om man skulle följa med på julottan eller inte. Facklor skulle nämligen beställas på Handelsbolaget och det var viktigt att inte köpa för många. Blev någon över kunde den användas året därpå men det var ändå en onödig utgift, just den julhelgen. Facklorna var nödvändiga för att kunna följa med, när radbyn i kyrkans närhet där jag är uppvuxen, skulle gå fackeltåg till kyrkan. Minns jag inte helt fel ringde det i kyrkklockorna redan 06.55 för julotta på juldagsmorgonen. Det innebar att jag som liten knatte måste upp redan halv sex på juldagsmorgonen. Beslutet var inte helt enkelt. Sängen visste jag var varm och skön på morgonen. Flera var de juldagsmorgnar som jag ångrade mitt beslut att följa med ut i midvinternatten, men lika många gånger njöt jag av den stämningsfulla promenaden på trettio minuter som tog oss till kyrkan som socknens hjältar. Ett pärlband av oss bybor lyste upp vägkanten med våra facklor som en lysmask. Vi skapade stämning som framkallade glada miner från alla de som åkte förbi oss i sina rimfrostiga sömniga julbilar.

   På vägen hem från kyrkan brukade vi ibland bli inbjudna till familjen Nilsson för att där få smaka på en annans familjs jultraditioner. Glögg, pepparkakor och pynt i långa rader, traditioner som inte jag var van vid och som fick mig som liten att förstå att jul kunde firas på många olika sätt. Även om det bara var hos grannen där hemma i radbyn på Närkeslätten.