Julens svarta guld

   Mat och dryck hör julen till. När jordbruk var huvudsysselsättning för Sveriges befolkning var maten en viktig del av firandet. När möjligheterna till lagring, förvaring och konservering var begränsade skapades mattraditioner som lever kvar än idag.  Traditioner som idag kan upplevas som märkliga och knepiga för den jäktade storstadsbon. Den urbana människan rusar mellan butikshyllorna på jakt efter risgrynsgröt och bruna bönor i plastkorvar. Letar efter vakuumförpackad lutfisk som är placerad i lut långt före Annadagen. En sed som ingick som en viktig del i bondesamhällets traditioner i jultid. Men till mat skall det ju vara dryck. Till jul kan det både vara starkt och svagt. En av dryckerna must, gjorde sin entré under tidigt nittonhundratal som ett alkoholfritt alternativ.

Lika men ändå olika   Foto: Expressen

   Must, denna helsvenska dryck med sina rötter i Tyskland som så många av våra svenska julseder. Julmusten med sitt hemliga recept som endast ett fåtal personer känner till. Just nu den är det den tredje generationen av familjen Roberts som bevakar receptet som vore det en skatt av enormt värde. Musten vars recept finns inlåst i säkert förvar i Örebro, Närke och har Sverigeherravälde som svenskarnas favorit i jul. Inte ens branschens stora drake, colaföretaget från den amerikanska kontinenten, lyckas slå bort musten som julens strupfuktare nummer ett.

   Trots att den mustiga uppstickaren i jultid innehåller både humle och malt och därmed har ett avlägset släktskap med öl och porter är den utan alkohol och passar därmed allt och alla. Små som stora. Ung som gammal. Även om jag personligen kan känna det svårt att dricka mig otörstig av must, så slinker denna dryck ner med stort välbehag.

   Örebroarna producerar inte musten själva utan blandar essensen till drycken enligt det gamla hemliga receptet. Sedan levereras aromämnet eller essensen till en mängd olika tillverkare av den färdiga slutprodukten. Det blir upp till tillverkarna att blanda till resten själva, till exempel mängden kolsyra och vatten vilkas olika kvalité gör att musten skiljer sig något åt beroende på produktnamn och tillverkningsort. Något som varje rättrogen mustälskare genast känner vid flera av de blindtest som genomförs som en av julens många sällskapslekar och inslag i tidningar och teveprogram.

    En viss smak av enbär kan i alla fall jag känna. Minns barndomens enbärsdricka i trettiotrecentiliters glasflaska som hade ett släktskap med must. Ja, på den tiden försökte man sig även på att sälja Sommarmust men det blev ingen framgång, endast Påskmust har lyckats slå sig in på läskmarknaden och många är de som försökt lista ut skillnaden på Påskmust och Jumust. Personligen känner jag ingen skillnad utan ser endast skillnad på etiketten. Varför ska man köpa det ena eller den andra förresten? Musten blir bara bättre av lagring och efter ungefär ett år når den sin absoluta mognad och kan med fördel avnjutas den påföljande julen efter inköpet. 

   Men jag tror nog att must passar bäst till julhögtidens favoriter bland bakverk, nämligen lussekatter och pepparkakor. Då kapitulerar till och med jag som inbiten kaffedrickare och föredrar must. Blir barn på nytt och stäcker ivrigt fram glaset för en tredje påfyllning av det svarta guldet med essensen från Örebro.