ÖSK - Landskrona BOIS 1 - 2 ( 1 - 1 )

    Tre omgångar kvar av 2025 års Superetta och Sport tog emot Landskrona. Ett skånegäng som har kontraktet i serien till nästa år säkrat. De hade ingen chans på allsvenskan eller kval till den högre serien. Det var ett gräslag som kom till Eyravallens konstgräs. De hade en lång bussresa i kroppen. De hade 3 förluster, 1 oavgjord och 1 vinst på de senaste fem matcherna. De vann knappt mot ÖSK på hemmaplan i våras då svartvitt gjorde en av sina bättre vårmatcher.

  

Hampus Söderström bollvinnare och
tuffing med 11 varningar

   ÖSK å sin sida tappade dubbla ledningar till förlust på skånskt bortagräs i förra omgången. Laget har fått lite ordning på spelet och har 2 vinster 2 förluster och 1 oavgjord på de senaste fem matcherna. De hade kniven på strupen och är mitt uppe i en strid med Trelleborg om vem ska undvika direkt nedflyttning och vem som ska komma till kval. ÖSK spelade för klubbmärket, överlevnad i Superettan, staden och äran. Spelarna för sin egen elitfotbollsframtid och eventuella framtida lukrativa kontrakt. Sport som blivit en främlingslegion med viss touch av föredettingar och division 1 spelare. När man tittade på truppen idag är det bara 3 spelare som på allvar kan kalla sig örebroare och de kommer ursprungligen från Forward och Karlslund.

   Lagen har mötts tidigare år i Superettan 2022 2023 2024 och nästan alltid i slutet av serien på Behrn. ÖSK har två segrar och en oavgjord match mot Landskrona så det var ett gott omen inför drabbningen på ett regnvått konstgräs med en höstlik inramning. Värdig ett drama med ett episkt slut.

   ÖSK har många skador men en stark startelva utan avstängningar och trots det utsatta läget hade de avverkat en harmoniska träningsvecka.

   Trots goda förutsättningar blev det en monumental plattmatch för hemmalaget. Trelleborg hade bara fått ihop en poäng i sin match så det var ett superläge för ÖSK, men vad hjälpte det. Landskrona tryckte in första målet i tredje minuten på en ett inlägg där mittbackar och målvakt agerade åskådare. De övriga 4124 satte kaffet i vrångstrupen och där satt det kvar resten av matchen. Regnigt, råkallt, ruggigt, småregn på tvären, disigt. Typiskt skånskt vinterväder så gästerna trivdes trots att de borde varit noll motiverade. ÖSK hade hand om första kvarten och hade en jättechans i 18:e minuten då tre svartvita schabblar och skottet från den tredje går upp på läktaren. När Landskrona kontrar är det rappt och distinkt och framförallt farligt framför mål men Kuba är lugn även om gubbarna i försvaret är synnerligen yra i mössan. Landskrona har ett skott i stolpen, ett skott som Kuba gör en superräddning på och en boll som dansar parallellt med mållinjen och rinner ut till hörna. I 37:e minuten kvitterar Kalle på en stenhård bredsida när Yasin lånar ut bollen från vänsterkanten. Men det momentum som skapades av kvitteringen klara inte laget att behålla

   I andra låter ÖSK Landskrona ta initiativet och de tar ledningen i 57:e minuten efter otroligt taffligt försvarsspel som inte lyckas får bort bollen från det farliga området. Kuba chanslös på ett snyggt skott placerat i burgaveln. ÖSK försöker, men det är för lamt, tamt och disharmoniskt. Det är ingen vacker match och ÖSKs försök fastnar hela tiden på ett ben i skåningarnas mittförsvar. Det är en gåta varför laget inte får till mer i en sådan här viktig match när man har chansen att gå upp på kvalplats? Det är elva spelare som inte agerar som ett lag alla spelare springer kors och tvärs och missförstånden är i legio.  Nervösa eller bara krampaktigt dåligt? Det andades division 1 i alla fall. Andra halvlek består helt enkelt av felbeslut, ångest och dåliga prestationer av hemmalagets spelare och laget. Så här får det inte se ut. Laget blev dessutom utbuat av den hängivna publiken i samband med slutsignalen.

Jacob Ojrzynski i mål kommer undan med godkänt. De övriga ska skämmas för dagens insats när det var så mycket på spel.

För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när kommunal skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet. 

Konsertsommaren 2025 N:o 3 Bob Dylan 18/10

Fullsatt på Globen

   Bob Dylan kommer in på den mörklagda scenen på Avicii arena med sitt kompband på trummor, bas och två gitarrer, och slår sig ner vid elpianot i centrum av scenen. Telefonförbud, så inga blixtar, skärmar eller telefoner i luften, inga pressfotografer heller vad bloggen kan se. Inga storbildskärmar, ingen ljusshow. Avskalat och dämpat, en fullsatt arena som visar respekt, nästan vördnad för denna kultfigur. Han pratsjunger eller pratar sig genom låtarna. Dylan verkar vara på humör ikväll då han spelar munspel vid ett flertal tillfällen vilket inte hör till vanligheterna. Men kommunikationen med publiken är noll, mellansnack existerar inte.

   Född 24 maj 1941 som Robert Allen Zimmerman i Duluth, Minnesota. Med judiskt blod i ådrorna från morföräldrarna som emigrerade från Litauen till USA. Den unge Robert började spela piano i åttaårsåldern därefter munspel och gitarr. Han var under high school med i flera olika band. Under sin tid på universitetet i Minneapolis, där han började 1959 tog hans intresse för folkmusik fart och i samma veva började han kalla sig för Bob Dylan inspirerad av den walesiske poeten Dylan Thomas.

   Under 60-talet var Bob Dylan ledande inom folkmusikrörelsen som hade täta band med proteströrelsen i en tid av kalla kriget och Vietnamkriget. Han blev en musikalisk symbol och ikon i hippierörelsen där droger och kärlek flödade fritt. Under The Beatles första resa till USA var det Dylan som introducerade engelsmännen för droger av det syntetiska slaget, något de aldrig mött i England. Bob Dylan har haft olika kompmusiker genom åren men de mest kända är naturligtvis The Band. Under namnet The Hawkes turnerade de med Dylan mitten av sextiotalet och spelade även in några plattor tillsammans. Under samma årtionde kom också de flesta av hans mest kända och spelade sånger, inte bara framförda av Dylan själv. Faktum är att många av hans låtar finns i en "bättre" och mer känd version med andra musiker som till exempelvis The Byrds Mr Tambourine man, Jimi Hendrix All along the watchtower och Peter, Paul and Marys Blowin´in the Wind Även vår svenska Nationalteater har gjort fantastisk version av Dylanlåten Tomorrow is a long time som på svenska kallas för Men bara om min älskade väntar i Ulf Dagebys översättning.

Dylan hyllar sin egen ungdomsidol
Woody Guthrie

   En omfattande skivutgivning tog sin början 1962 på ett album som mest bestod av covers på andras
musik. Hans diskografi består av 40 studioalbum, 21 livealbum,  mängder av bootlegs som har hans tysta medgivande, dessutom 7 album med filmmusik, Den senaste skivan "Rough and Rowdy ways" släpptes 2020 58 är efter skivdebuten. Inklusive spelningen den 18 oktober som bloggen nu bevistade har Dylan enligt Wikipedia spelat 54 gånger i Sverige sedan april 1966 då han spelade i Stockholms Konserthus för första gången på svenska mark. Lars Åke Skuggan Thuresson svensk popfotograf på 60-talet, förevigade besöket på en rad unika foton. Fram till 1965 spelade Dylan endast akustiskt men vid Newport music festival spelade han elgitarr för första gången på scen. På den efterföljande Europaturnén 1966 upprörde detta hans folkmusikfans. Vilket gjorde publiken så irriterad och besviken att någon i publiken skrek "Judas" till Dylan på en konsert i Manchester.

   Privat har Dylan gjort allt för att få ett privatliv. Gift två gånger och sex barn. Hans bostadsort är en väl dold hemlighet även om han bodde en tid i närheten av Woodstock i ett hus som kallades Big Pink tillsammans med medlemmar ur The Band och där skapades The Basement tapes utgiven 1975. En skiva vars låtar till stora delar redan publicerats på olika bootlegskivor då de flesta låtarna spelades in 1967. Såklart bodde han en tid i Greenwich village i New York så att mytbildningen runt honom blev komplett. 2016 fick Dylan Nobelpriset i litteratur. En överraskning för de flesta, inklusive han själv.

   På äldre dagar har hans showmanship begränsats och trots ivrigt turnerande ser han genuint uttråkad ut på scen. Emellanåt är han blasé på gränsen till arrogant ointresserad. som när han fick nobelpriset i litteratur 2016 och brydde sig aldrig att komma till priscermonin och hämtade inte ut priset förrän han hade konsert i Sverige några år senare. Bloggens son med flickvän samt ytterligare ett par var på Dylan senast han var i Sverige. Enligt uppgift sa Dylan ingenting, ingen presentation av vare sig låtar eller kompband, inget mellansnack, tackade aldrig för applåderna och satt där bara bakom pianot och levererade sång och musik. Det var likadant den här gången en isande tystnad. En i sällskapet somnade under konserten och det säger nästan allt. Men är man 84 år har man rätt att bestämma själv hur man agerar på scen. Annat var det när han var med och spelade in "We are the world" singeln där amerikanska artister samlade in pengar till svältens offer i Afrika. Där utmärker sig Dylan med en förskräcklig sånginsats. Ser man på den film som gjordes bakom kulisserna vid inspelningen av låten så får man se att han får sånginstruktioner av andra och där inser man att Dylan inte kan läsa noter och hans sångröst kan beskrivas som karaktärsfull i bästa fall. Men det var nog inte lätta att hävda sig i sång med sådana medmusikanter som Al Jarreau, Harry Belafonte, Diana Ross, Michael Jackson, Darryl Hall, Dionne Warwick och många, många andra.

   På Avicii arena är det skivan Rough and Rowdy ways som bildar grunden för kvällens setlist. Den andra halvan av låtarna kommer från tidigt sextiotal i versioner som ingen hört förut. Första halvan av den 100 minuter långa konserten går släpigt och monotont och bloggen klipper med ögonen mer än en gång. Dylan reser sig ändå och tackar publiken när konserten är slut. Han går lite stapplande, bredbent, men ändå för egen maskin, men inget extranummer trots publikens enträgna försök till inklappning. 

   Hans röst är lite som om han är i målbrottet med en stämma som ger sig iväg ibland. Någon allsång är inte aktuell! Vad gäller instrumenten går det bäst med munspelet, medan elgitarr och piano går lite på chans. Han slutar spela före kompbandet ibland och andra gånger fortsätter han när kompet tystnat. En chansning i spelandet som inte alltid går hem och det är ibland falska toner och fel toner men hallå han är 84. Det kan inte vara lätt att vara kompmusiker till Dylan. Men jag tror nog att min kompis Ulf hade det värre då han kompade Eilert Pilarm på turné!

En turné som avslutas i november.

    Konserten avnjöts i sällskap med en Dylannovis som likt bloggen aldrig sett Dylan förut och en expert som sett honom 4 gånger så vi hade lite olika förväntningar. Vi noviser fick rådet att inte ha några förväntningar. Det är mer en upplevelse än en konsert. En repetition snarar än en konsert. En happening för äldre människor men ändå en hel del yngre besökar på Avicii Arena. Vår expert gav Bob Dylan en sjua i betyg. 

Nobelpristagarens konsert får 5 Markaskogar av bloggen

Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén

    En bok som handlar om fd sågverksarbetaren Bo som är i livets slutskede. Han bor hemma men han är motvilligt utrustad med blöjor. Bo får maten av hemtjänsten i folieformar och blir duschad av än den ena än den andra okända personen från kommunen. Frun Fredrika är på demensvården, oåtkomlig på flera plan och nu en främling. Sonen också en främling, tjänsteman, envis och bor i stan medan Bo bor kvar i huset på landet. Alldeles i kanten av skogen. Bo vill ogärna hälsa på Fredrika då det river upp sår och minnen som han vill undvika. Sonen kommer på besök alldeles för sällan eller för ofta, det beror lite på vilket humör Bo är på. Den enda han längtar efter att få se är Ellinor, barnbarnet och Ingrid på hemtjänsten. Hon är den enda av all personal som går omkring i hans hus och rumsterar om bland hans grejor som han accepterar. 

    Bo lever i en drömvärld i en tidsmässig limbo mellan en plågsam nutid, en idealiserad dåtid och en knepig ungdomstid med en ansträngd relation med sin far. Hans enda trösterika punkt i livet är Sixten, hunden som sonen vill ta ifrån honom. En varm och pålitlig en varelse i hans tempo. Relationen med sonen liknar den Bo hade med sin far som Bo kallar för "Gubben".  Historien upprepar sig även om Bo innerst inne vill vara bättre men ur hans mun formulerar sig samma ord som "Gubben" hade mot Bo som ung.

   Boken och dess handling ger "Gubben i stugan-vibbar". Filmaren Nina Hedenius följde Ragnar från Kestina under ett år. Han lever i harmoni med naturen och kräver inte mycket mer än att få höra vädret på radio. Dokumentären är en väl spenderad timme om man klarar av "slow-teve" som tittare. När man ändå streamar dokumentärer kan man se filmen om Bröderna Erik och Sigvard som lever som om tiden stått stilla i den Småländska myllan och lever bara av vad jorden och gården ger. Båda dokumentärerna finns på SVT-play och är fantastiska tidsdokument om en tid och värderingar som aldrig kommer tillbaka. Tillsammans med den fiktiva Bo är de alla i en helt annan generation med annan uppfostran och nedärvda normer och värderingar. Man är född in i sin lott i livet och det är bara att acceptera. Lidandet och ödet är som det är och bara att göra det bästa av det, inget mer med det.

Lisa Ridzén
Foto: Forum

   Boken Tranorna flyger söderut baseras på hemtjänstens anteckningar som författarinnan Lisa Ridzén kompletterat med Bo och hans fiktiva tankar om livet, hemtjänsten och hans son och barnbarn. Tiden går långsamt när huvudpersonen är över nittio år. Historien tar aldrig riktigt fart och slutet är ingen överraskning, ett slut som vi som läsare närmar oss i långsam fart. Lisa Ridzén är detaljrik i sitt berättande även om det inte finns många detaljer men de upprepas i detta tragiska epos. Det är detaljer som inte för historien framåt men väl i cirklar och förstärker långsamheten och vägen mot det oundvikliga.

Lisa har skrivit en bok om en ensam man i svensk norrländsk glesbygden och som blivit såld till mängder av länder och översatts till flera olika språk. I sitt jobb som doktorand är hon forskaren som specialiserat sig på manlighetsnormer i norra Sverige. Kanske kände bloggen att historien var för nära eller att så här skulle det kunna bli en dag. Kändes obekvämt emellanåt i denna tragiska historia med idel förlorare.

Boken får 6 Markaskogar

#lillafridolf  #lisaridzen  #tranornaflygersoderut  #forum

ÖSK - Falkenberg FF 4 - 1 ( 3 - 1 )

John gör stor skillnad

   September månad var en period då ÖSK var på vippen att vara oslagbara. Efter dryga tjugo matcher i en lång förlustrad av historiska proportioner började laget vinna innan man fick smörj av ett gäng smålänningar med allsvenska ambitioner på månadens sista dag. Men Sport var bara två offensiva och en defensiv snedträff från att få till ett annat resultat som hade givit en supermånad för det krisande svartvita manskapet. Ny chans idag till en välbehövlig trepoängare. Nedflyttningsspöket skramlar fortfarande i allra högsta grad med sina kedjor. Men med fem omgångar kvar har laget ändå någorlunda saken i egna händer. Men det är ändå en nervös avslutning på serien och en liten fördel är att Sport har tre hemmamatcher. Nackdelen att de två bortamatcherna sker på skånskt naturgräs. En säsong som inte varit svartvit utan helsvart från början, njae kanske inte riktigt till slut får vi hoppas.

   Falkenberg är en gammal bekant både från 2016 och 2020 där lagen i mellantiden huserat i olika divisioner,  men nu är det dags för en viktig drabbning på Behrn. Viktigast för hemmalaget såklart. Förutom knäskadorna på Ghasem, Dukan, McCue och Dickson så börjar skadeläget ljusna och hälsan i höstrusket verkar stabiliserats även om Amin sparas som en säkerhetsåtgärd då han inte riktigt är hundra procent frisk i sitt lår ännu. Matchen har föregåtts av ihärdigt regnande så plasten är ordentligt vattnad. 

    Men i samband med matchstart och halvlek vattnas planen ändå. Det är blött och regnigt, soligt och roligt på Vallen idag. Redan i 10 minuten stöter Kalle Holmberg in bollen i mål från nära håll. 1-0. I anfallet efter kvitterar Falkenberg på nästan samma sätt när de stöter in bollen från metern innan mållinjen 1-1.  FFF har en giftig och målfarlig duo längst fram men de hålls i strama tyglar av det försvaret i NoirBlanc. I 16:e minuten gör Kalle sitt andra mål för dagen efter inspel från Yasin och skarv från Yacoub hamnar Kalle helt ren i målområdet och gör inget misstag på volley. 2-1. Yasin är i första som vanligt sugen på att göra allt själv och han är onekligen ett hot med sin närvaro hela matchen. Mot slutet av halvleken tappar Sport bollen enkelt och får spilla mycket energi på att vinna tillbaka lädret. I minut 40 stöter Yacoub in 3-1 från nära håll efter fint förspel av Blessing och Sahilovic. Samtidigt bryter solen symboliskt fram på Vallen.

Noirblanc obesegrade i oktober!

    Sport har ett härligt stöd i "Curva Syd" från Kubanerna och alla "gubbhipsters" i skägg och keps på sektion K. Där man kan höra klassiska ramsor som "ut med domarn, in med Nalle Puh" och efter matchens slut återgäldar laget all support de fått under matchen med att tacka. Snyggt! I andra spelar laget med ny luft under vingarna och ett pånyttfött självförtroende. En del beror på att Falkenberg är mer än lovligt tama utifrån att de varken kan komma uppåt eller nedåt i tabellen, men ÖSK måste ändå vara skärpta då nonchalansen lurar runt hörnet. I andra halvlek är rapporttavlan minst lika intressant som spelet på mattan. Tyvärr går rapporttavlan inte ÖSKs väg men däremot kämpar Yasin till sig en straff i 92:a minuten som han tar själv och den sitter säkert i nätmaskorna. 4-1.

   Bäst idag i ett härligt spelande ÖSK var Kalle Holmberg, Ahmed Yasin, Hampus Söderström, Erik Andersson och John Stenberg

   För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när kommunal skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet.