Konsertsommaren 2025 N:o 3 Bob Dylan 18/10

Fullsatt på Globen

   Bob Dylan kommer in på den mörklagda scenen på Avicii arena med sitt kompband på trummor, bas och två gitarrer och slår sig ner vid elpianot i centrum av scenen. Telefonförbud, så inga blixtar eller telefoner i luften, inga pressfotografer heller vad bloggen kan se. Inga storbildskärmar, ingen ljusshow. Avskalat och dämpat, en fullsatt arena som visar respekt, nästan vördnad för denna kultfigur. Han pratsjunger eller pratar sig genom låtarna. Dylan verkar vara på humör ikväll då han spelar munspel vid ett flertal tillfällen vilket inte hör till vanligheterna. Men kommunikationen med publiken är noll, mellansnack finns inte.

   Född 24 maj 1941 som Robert Allen Zimmerman i Duluth, Minnesota. Med judiskt blod i ådrorna från morföräldrarna som emigrerade från Litauen till USA. Den unge Robert började spela piano i åttaårsåldern därefter munspel och gitarr. Han var under high school med i flera olika band. Under sin tid på universitetet i Minneapolis där han började 1959 tog hans intresse för folkmusik fart och i samma veva började han kalla sig för Bob Dylan inspirerad av den walesiske poeten Dylan Thomas.

   Under 60-talet var Bob Dylan ledande inom folkmusikrörelsen som hade täta band med proteströrelsen i en tid av kalla kriget och Vietnamkriget. Han blev en musikalisk symbol och ikon i hippierörelsen där droger och kärlek flödade fritt. Under The Beatles första resa till USA var det Dylan som introducerade engelsmännen för droger av det syntetiska slaget, något de aldrig mött i England. Bob Dylan har haft olika kompmusiker genom åren men de mest kända är naturligtvis The Band. Som under namnet The Hawkes turnerade med Dylan mitten av sextiotalet och spelade även in några plattor tillsammans. Under samma årtionde kom också de flesta av hans mest kända och spelade sånger, inte bara framförda av Dylan själv. Faktum är att många av hans låtar finns i en "bättre" och mer känd version med andra musiker som till exempelvis The Byrds Mr Tambourine man, Jimi Hendrix All along the watchtower och Peter, Paul and Marys Blowin´in the Wind Även vår svenska Nationalteater har gjort fantastisk version av Dylanlåten Tomorrow is a long time som på svenska kallas för Men bara om min älskade väntar i Ulf Dagebys översättning.

Dylan hyllar sin egen ungdomsidol
Woody Guthrie

   En omfattande skivutgivning tog sin början 1962 på ett album som mest bestod av covers på andras
musik. Hans diskografi består av 40 studioalbum, 21 livealbum,  mängder av bootlegs som har hans tysta medgivande, dessutom 7 album med filmmusik, Den senaste skivan "Rough and Rowdy ways" släpptes 2020 58 är efter skivdebuten. Inklusive spelningen den 18 oktober som bloggen nu bevistade har Dylan enligt Wikipedia spelat 54 gånger i Sverige sedan april 1966 då han spelade i Stockholms Konserthus för första gången på svenska mark. Lars Åke Skuggan Thuresson svensk popfotograf på 60-talet förevigade besöket på en rad unika foton. Fram till 1965 spelade Dylan endast akustiskt men vid Newport music festival spelade han elgitarr för första gången på scen. På den efterföljande Europaturnén 1966 upprörde detta hans folkmusikfans. Vilket gjorde publiken så irriterad och besviken att någon i publiken skrek "Judas" till Dylan på en konsert i Manchester.

   Privat har Dylan gjort allt för att få ett privatliv. Gift två gånger och sex barn. Hans bostadsort är en väl dold hemlighet även om han bodde en tid i närheten av Woodstock i ett hus som kallades Big Pink tillsammans med medlemmar ur The Band och där skapades The Basement tapes utgiven 1975. En skiva vars låtar till stora delar redan publicerats på olika bootlegskivor då de flesta låtarna spelades in 1967. Såklart bodde han en tid i Greenwich village i New York så att mytbildningen runt honom blev komplett. 2016 fick Dylan Nobelpriset i litteratur. En överraskning för de flesta, inklusive han själv.

   På äldre dagar har hans showmanship begränsats och trots ivrigt turnerande ser han genuint uttråkad ut på scen. Emellanåt är han blasé på gränsen till arrogant ointresserad. som när han fick nobelpriset i litteratur 2016 och aldrig brydde sig och hämtade inte ut priset förrän han hade konsert i Sverige några år senare. Bloggens son med flickvän samt ytterligare ett par var på Dylan senast han var i Sverige. Enligt uppgift sa Dylan ingenting, ingen presentation av vare sig låtar eller kompband, inget mellansnack, tackade aldrig för applåderna och satt där bara bakom pianot och levererade sång och musik. Det var likadant den här gången. En i sällskapet somnade under konserten och det säger nästan allt. Men är man 84 år har man rätt att bestämma själv hur man agerar på scen. Annat var det när han var med och spelade in "We are the world" singeln där amerikanska artister samlade in pengar till svältens offer i Afrika. Där utmärker sig Dylan med en förskräcklig sånginsats. Ser man på den film som gjordes bakom kulisserna vid inspelningen av låten så får man se att han får sånginstruktioner av andra och där inser man att Dylan inte kan läsa noter och hans sångröst kan beskrivas som karaktärsfull i bästa fall. Men det var nog inte lätta att hävda sig i sång med sådana medmusikanter som Al Jarreau, Harry Belafonte, Diana Ross, Michael Jackson, Darryl Hall, Dionne Warwick och många, många andra.

   På Avicii arena är det skivan Rough and Rowdy ways som bildar grunden för kvällens setlist. Den andra halvan av låtarna kommer från tidigt sextiotal i versioner som ingen hört förut. Första halvan av den 100 minuter långa konserten går släpigt och monotont och bloggen klipper med ögonen mer än en gång. Dylan reser sig ändå och tackar publiken när konserten är slut. Han går lite stapplande, bredbent men ändå för egen maskin, men inget extranummer trots publikens enträgna försök till inklappning. 

   Hans röst är lite som om han är i målbrottet med en stämma som ger sig iväg ibland. Någon allsång är inte aktuell! Vad gäller instrumenten går det bäst med munspelet, medan elgitarr och piano går lite på chans. Han slutar spela före kompbandet ibland och andra gånger fortsätter han när kompet tystnat. En chansning i spelandet som inte alltid går hem och det är ibland falska toner och fel toner men hallå han är 84. Det kan inte vara lätt att vara kompmusiker till Dylan. Men jag tror nog att min kompis Ulf hade det värre då han kompade Eilert Pilarm på turné!

En turné som avslutas i november.

    Konserten avnjöts i sällskap med en Dylannovis som likt bloggen aldrig sett Dylan förut och en expert som sett honom 4 gånger så vi hade lite olika förväntningar. Vi noviser fick rådet att inte ha några förväntningar. Det är mer en upplevelse än en konsert. En annorlunda konsert snarar än en konsert. En happening för äldre människor men ändå en hel del yngre besökar på Avicii Arena. Vår expert gav Bob Dylan en sjua i betyg. 

Nobelpristagarens konsert får 5 Markaskogar av bloggen