Jag måste sluta tänka på Patrik Lundgren av Josefin Sonck

   Finsk-ättade stand-up artisten Josefin Sonck debuterar i bokform med en ångestfylld historia om en kvinna som närmar sig medelåldern. Boken handlar om hennes obesvarade besatthet/kärlek till en kulturprofil som hon ibland få möjligheten att jobba med som assistent. Kulturprofilen är en regissör i reklamfilmsbranschen och bokens kvinnliga huvudperson Klara finns i en bred och pretantiös mediebransch med Södermalmsvibbar. Deras vägar korsas på olika kontor, vid olika möten och i olika projekt där de två har olika funktioner. Boken handlar till stora delar om Klaras olika fantasier om hur hon skulle göra för att bli tillsammans med denna Patrik Lundgren. Vad som skulle hända och vad hon och han skulle göra vid dessa möten! Trots flera hinder, som att han är gift och har en dotter, så ser inte Klara det som omöjligt med en relation. Trots att de i nuläget endast har en arbetsrelation och knappt det. Men Klara är besatt av sin imaginära pojkvän och utsikterna av en potentiell relation. 

   Bloggen har för vana att läsa döda manliga författare som Bukowski, Bergman, Vonnegut och Panduro. Men bloggen försöker att bredda sig och läsa böcker utanför den egna bubblan för att få andra intryck och perspektiv på livet och världen. En tillmötesgående bibliotekarie hjälper till att ge nya läsupplevelser som öppnar bloggens ögon.  Förra sommaren läste bloggen Halva Malmö består av killar som dumpat mig av Amanda Romare som precis som Sonck befinner sig i mediebranschen och också skrev autofiktivt. 

   Det ligger nära till hands att Soncks stil är autofiktiv och med en stor och god insikt i den mediala världen. En värld fylld av klichéer och vackra människor som agerar nedvärderande och ironiskt mot de flesta andra människor och branscher. Temat i båda kvinnornas böcker är ett förvirrat, tröstlöst sökande efter kärlek samtidigt som den biologiska klockan tickar allt snabbare. Sonck beskriver en hopplöshet över sin egen livssituation parat med höga krav ger det en stressfylld och neurotisk tillvaro med nollåtta-feeling.

   Klaras bollplank i sin situation är kompisen Sevar, men också sin psykolog, Carina, som hon egentligen föraktar. Hon är också samtidigt väldigt känslig för omgivningens reaktioner på det hon gör. Ja känslig för vad hon tror att omgivningen tycka om henne och det hon gör, så är hennes bästa gren att övertänka reaktioner från omgivningen. Klara är extremt duktig på att skapa hjärnspöken och brukar bota dessa med Netflix, glass och choklad. IBS-magen, som hon kallar Mårran, ger sig alldeles för ofta till känna vid dessa sockerchocker och alla andra upptänkliga och olämpliga tillfällen och sammanhang. Klara är duktig på kvinnohat och kan alla nedsättande kommentarer, så hon behöver inga män som uttalar dem. 

   Soncks språk är kort och rappt med ett högt tempo. Beskrivningarna av tankevärlden och Klaras "riktiga" värld är mustiga och detaljerade. Man märker att Sonck som ståuppare vill snabbt komma till sin bokliga punchline.

   Boken är lättläst, men har naturligtvis en mörk underton som beskriver det komplicerade liv som unga singeltjejer lever med, speciellt när de egentligen önskar en varaktig relation. Bra läsning för gubbloggen som vill förstå sig på andra världar och andra bubblor med andra värderingar. Lärorikt.

Boken får 8 Markaskogar