Biokväll - Den sista resan

                            Roxy  Foto: Örebro kommun

   Den sista resan är en dokumentärfilm av och med Filip Hammar och Fredrik Wikingsson. Där tar de med Filips åldrande pappa, Lars Hammar, på en bilsemester i Frankrike. Den förut så pigge och vitale läraren i franska börjar tappa krafter och livsglädje. Filip vill ge Lars en sista chans att återse sitt kära Frankrike då Lars Hammar är en tvättäkta frankofil. Filmen är en roadmovie med en klassisk FilipochFredrik-tvist. 

   Man kan säga och tycka mycket om Filip och Fredrik. Oavsett vad, så är de framgångsrika, både som underhållare, men också kloka affärsmän. Intrycket bloggen som tittare får av duon pendlar mellan barnsliga tramsigheter och genialitet vad gäller programidéer och nyskapande programledarskap. Onekligen är det många som gillar det de gör eftersom de nu är mångmiljonärer på sina och sitt produktionsbolag Nexikos produktioner. De i princip fyller kanal 5 programtablå med sina program där de ibland deltar själva och ibland bara producerar. De är duktiga på att prata och är åtminstone framför kameran tålmodiga med varandra. De har örat mot rälsen både vad gäller språk och företeelser som går hem bland tittarna.

    Med ursprung i Köping respektive Otterbäcken borde Fredrik och Filip väl egentligen blivit bandyspelare men ödet ville något annat. Ett av programmen de har på sina samveten är "Jorden runt på sex steg" där de försöker bevisa tesen "Six degrees of separation" som innebär att varje person i världen är sammankopplade med endast 6 vänskapssteg. Bloggen å sin sida känner två personer som i sin tur känner personer som är bekanta med Lars Hammar. Det vill säga genom endast två steg är jag då "bekant" med Filips far Lars Hammar i två olika kedjor.  Hittills har Jorden runt på sex steg varit bloggens favorit bland det som paret producerat.

   Filmen såg bloggen på den sista föreställningen i hemstaden i en halvfylld salong med förväntansfulla semesterfirare som sällskap. Av alla idéer som Filip och Fredrik haft så är nog den här med att åka till Frankrike med Filips åldriga fader är en av de mer extrema och riskfyllda. Men med sedvanligt flyt och deras förmåga att tänka utanför boxen lyckas de med sitt uppsåt och det blir en vacker och poetisk film. En fin och känslosam historia som har dramaturgisk finess och när de dessutom provar idéer på uppstuds som blir en av de bästa scenerna i filmen så är det en lyckträff. De är heller inte rädda för att ta med sina misslyckade initiativ och lyckas göra bra grejer av det. Den har naturligtvis ett stort mått av humor, men också tragik.  Det visar sig också att Lars Hammar är en gamäng och humorist som trots att de kroppsliga krafterna är på upphällningen har kvar glimten i de trötta ögonen. Filmen beskriver på ett fint och välkomponerat sätt den vilja som sonen Filip har att blicka tillbaka på sin barndom där pappan var i sin krafts dagar. Vilken bättre plats än på familjens favoritort i södra Frankrike. 

   En film som alla bör se som ett bevis för respekten och kärleken mellan generationerna och vikten av att skapa minnen för familjen. Snart kommer den på en streamingtjänst och då får bloggen möjlighet att se filmen igen. Den är värd att ses många gånger.

 

Filmen får 10 Markaskogar