En man som heter Ove av Fredrik Backman

 Tretton år tog det innan bloggen till slut läste Fredrik Backmans debutbok En man som heter Ove. Ingen kan inte med bästa vilja i världen påstå att bloggen är snabb på bollen. Till bloggens försvar ska framhållas att den haft boken läsklar med sig på en resa till London 2015 med avsikt att börja läsa romanen. Den låg i tryggt förvar i en ryggsäck. Problemet var bara att säcken glömdes på ett av Circle Lines många tåg i Londons underjord och bloggaren lyckades aldrig trots efterforskningar återfå ryggan.

Ove den genialiske 

   Sedan Fredrik Backmans debut 2012 har skåningen spottat ur sig den ena succén efter den andra. Han har blivit de amerikanska läsarnas kelgris och favorit. Hans senaste bok, Mina Vänner är en läsar- och kritikersuccé i USA långt innan den kommit ut på svenska. Förklaringen står att finna i Backmans personlighet. Han verkar vara en besvärlig person och noggrann person med höga krav utan svensk förläggare just då så amerikanska läsare fick förtur.  Backmans krav och önskemål innebär att han gett ut böcker på olika förlag och byter ständigt förläggare. Fredrik är en person som avskyr offentligheten och helst umgås ensam hemma med sina påhittade karaktärer som fyller hans böcker tillsammans med skruvade huvudpersoner. Hans stil är älskad, enkel och humoristisk med en svärta som läsaren enkelt kan identifiera sig med. Säljframgångarna är enorma medan kritikernas reaktioner svala och tyvärr kommer Fredrik Backman aldrig att få Nobelpriset i litteratur. Och jag tror inte han vill få det heller. Det är erkänt att litteraturpriset ger skrivkramp och det har Fredrik gott om utan litteraturvärldens finaste pris. 

   Under de år som bloggen undvikit att läsa debuten har bloggen även missat den svenska filmatiseringen av boken med Rolf Lassgård i huvudrollen. Tom Hanks i rollen som Otto har inte heller setts av bloggen men Johan Rheborgs ensamföreställning på Rival satte spår i bloggen som en fantastisk scenproduktion och en magnifik rollprestation av den folkkäre Rheborg.

   Bokens huvudperson, Ove, har haft en minst sagt tuff barndom och blir föräldralös vid 16 år. Men hans far hann prägla honom och hans minne vårdar Ove ömt som medelålders man. Ove, som haft ett tufft liv med mängder av personliga motgångar, som han mött med en stoisk hållning som format honom till den bittra, buttra och plikttrogna och ordningssamma medelålders man han nu är i boken. Duglig och pålitlig men fyrkantig och tjurig börjar han närma sig livets slutskede. Men han ska få sin revansch till slut. 

   Det är en underfundig text skriven med en sprudlande berättarglädje som är beundransvärd. Stilen är lätt ironisk men ändå enkel och lättillgänglig. Innehållet är tragik och komik huller om buller, blandad med absurditeter som man som läsare hanterar med lika delar skratt och gråt. Boken är en veritabel bladvändare som bloggen tar sig igenom på rekordtid. En fenomenal debut av Fredrik Backman.

Fredrik den genialiske

   Boken handlar om längtan efter döden, längtan att få återförenas med sin fru. Boken handlar om Oves tafatta och träiga ansträngningar att klara livet och hans egensinniga medmänniskor. Boken handlar om livslång kärlek och hur Ove visar den på sitt aviga och buttra sätt. Det är rörande, komiskt men fantastiskt bra och tankeväckande skrivet.

Boken får 10 Markaskogar

#fredrikbackman #forum #enmansomheterove #lillafridolf

Extramaterial 1: Frun tog med sig en väninna på en författarföreläsning med Fredrik Backman. Det var vintern 2013. Måste varit en av de första turnéerna som Backman lurats ut på av förlaget. Blyg, tystlåten skåning som på bred skånska skulle berätta om En man som heter Ove för en blandad publik men med en majoritet av seniorer. Efter några minuter reser sig en ilsken man och på väg ut ur lokalen muttrar han "man varken hör eller förstår vad han säger". Jag förstår att Fredrik Backman helst umgås med sina romanfigurer.

Extramaterial 2: Det är dags för fotbollsmästerskap sommaren 2014. Platsen är Brasilien och en katastrof för hemmalaget. Det här var på den tiden man kunde följa Fredrik Backman på Instagram och dessutom konversera med honom via chatfunktionen. Detaljer och ovidkommande saker fascinerade honom då och gör det fortfarande. Han hade lagt märke till att spelarna i allt större utsträckning börjat använda fotbollsskor i andra färger än klassiskt svarta och tyckte det var unikt. Då fick jag starta en chat med honom om att detta inte var några nyheter med kulört färgade fotbollsskor. VM 1974 spelade flera svenska spelare med röda eller blå fotbollsskor när Sverige kom femma i Tyskland. Jörgen Augustsson spelade i röda, Jan Olsson i röd/vita och Björn Nordqvist i blå skor. Alla av märket Hunt med ursprung i Örebro. Det här var nyheter för Fredrik Backman och bloggen fick sig en trevlig digital konversation som sträckte sig över flera dagar.