Oktober bröstcancermånaden

 

   Läsarna av de här raderna kan undra med vilken rätt bloggen som medelålders man skriver om
kvinnobröst. Bloggen kan naturligtvis aldrig ge en bra och rättvis bild i ord utan att den hela tiden kommer att vara färgad av bloggens manliga utgångspunkt, fördomar och chauvinism. Men likafullt gör bloggen ett försök, eftersom jag haft närkontakt med tre kvinnors barmar. Min mammas, min frus och min tandhygienists, alla med olika uppsåt och ändamål. Kvinnobröstet har olika betydelse för män och kvinnor. För spädbarn är de livsnödvändiga. För män är de spännande och åtråvärda och för kvinnor många gånger identiteten som kvinna. På ett sätt kan man säga att kvinnobrösten är mänsklighetens viktigaste kroppsdel utan konkurrens. De föder helt enkelt de uppväxande generationerna gång efter annan och mänsklighetens fortlevnad kan lita på dessa barmar av varierande storlek och form. Trots att ingen barm är den andra lik finns det antika ideal som funnits i tvåtusen år och mer. 

   Venus, en staty som grävdes upp av en grekisk bonde på ön Milos 1820, och som på olika vägar hamnade på Louvren i Paris. Några centimeter över två meter och utan armar. Vackert draperad på underkroppen i ett tyg av finhuggen marmor. Ett drömskt huvud, lite förföriskt på sned, med en byst som blivit ett ideal till både form och fason för både män och kvinnor. Kanske mest män. Storleken på bysten är väldigt individuell och kan variera precis som hos människor i stort, den ena är inte den andra lik, det hela handlar om ärftlighet och genetik. Oavsett, så har de ofta varit avbildade inom konsten såväl klassisk konst som popkonst. Konstnärer med symboliska syften eller bara gubbsjuka konstnärer har reproducerat kvinnors byster. Ibland flagrant återgivna barmar till allmän beskådan medan andra gånger förföriskt draperade av tyger eller girlanger för att skydda oskyldiga betraktare.  

   Utan insynsskydd vandrade kvinnor runt på badstränderna världen över med brösten till allmän beskådan. Det kallades topless och var högsta mode under trettiotalet år för våghalsiga damer. På alla stränder vid hav och sjö tillät kvinnor sina bröst att lufta sig i allas åsyn. Någon gång vid nittiotalets start började kvinnor använda överdelen på sina bikinis igen som på ett gemensamt kommando. Kyskheten slog till och flera länder införde böter mot den som visade en bar barm på stranden. Nymoralismen tog över och håller fortfarande brösten inuti sina bikiniöverdelar i ett stadigt grepp. Naturiststränder är den enda fristaden, men även där börjar deltagarna bli få så det verkar som de textila stränderna och utövarna vinner i kampen om badmodet. Bloggen har som ett bevis varit den grekiska övärlden trogen varje sommar de senaste tio åren och även där har den textila moralen segrat. 

   Nu är det oktober, bröstcancermånaden, när mängder av insamlingar och galor arrangeras till förmån för kvinnobrösten, livet och mänsklighetens fortlevnad. Bloggen har flera kvinnliga vänner som gått igenom bröstcancerns mentala och fysiska plågor. Cancer är hemsk och bröstcancer är den vanligaste formen hos kvinnor. Tack vare obligatoriska undersökningar och röntgen upptäcks många cancerfall tidigt, som gör att de kan botas men kuren ser olika ut beroende på hur cancern fått fäste. Allt kan inte botas med medicin och strålning utan ibland måste det opereras. Tyvärr är det fortfarande en dödlig cancerform men andelen dödsfall minskar med läkarvetenskapens framsteg. Det är behandlingar i olika former som påverkar drabbade kvinnor och den nära omgivningen olika. Så bidra, ge en slant eller köp en brosch till förmån för forskningen om bröstcancer.