ÖSK - Ljungskile SK 1 - 1 ( 0 - 0 )

Nerverna utanpå höstkostymen
på K och L.

   Söndag 11 oktober var det dags för säsongens och kanske tidernas sexpoängsmatch för ÖSK. På hemmaplan mötte Sport Ljungskile, nykomlingar i årets serie, men trots det var västkustlaget poängen före och två placeringar framför ÖSK i tabellen. Idag handlade det inte om skönspel eller en bra prestation, det handlade om vinst och tre poäng för svartvitt. Det krävdes att alla elva i hemmalaget hade blåställen på och alla spelade till domaren blåste. Inget gnäll på domaren och fokus på det egna spelet, mental styrka som Truls Möregård krävdes. Lilla Fridolf önskade innan match en tvåmålsledning för hemmalaget efter första halvlek för att kunna hålla sina nerver i schack.  

    ÖSK och naturligtvis också Ljungskile hade haft ett tre veckor långt uppehåll på grund av Nations League matcher och gott om tid att slicka såren, semestra och bygga upp krafterna inför de fem sista matcherna i årets Superettaserie. Antonio Yacoub hade läkt sin skada och var tillbaka, men naturligtvis matchotränad. Manasse Kusu hade fått läka i lugn och ro, så även Ouro Ortmark och Hampus Söderström. Den ende på sjuklistan var Erik McCue. Inga avstängda förutom Max Watson som fortfarande var avstängd efter sin obalanserade och onödiga högerkrok i matchen mot Nordic.

    Mötet tidigare i år mellan lagen slutade 3-2 till Ljungskile som målade avgörandet i 97:e minuten efter försvarschabbel från de svartvita. Så nu var goda råd dyra i detta ångestladdade bottenmöte på ett regnigt och kallt Behrn. En livsviktigt match för Sports överlevnad i svensk elitfotboll.

   Historien upprepar sig. ÖSK släpper in ett mål och tappar poäng i slutsekunderna. Den här gången på en hörna och efter kalabalik framför det egna målet. Med 22 spelare i straffområdet skyfflar Ljungskile in kvitteringen på matchens sista spark som genom en hög av vita och gröna spelare hittar bollen in i nätmaskorna. En spark som kan skicka ner ÖSK i division 1.

   Annars startade ÖSK optimistiskt och offensivt första tio med tre hörnor som tyvärr blev resultatlösa något som är typsikt för ÖSKs anfallsspel. Svårt att skapa chanser och när man gör det så missar man eller det hela rinner ut i sanden. Efter det initiala trycket har man ändå mycket boll men ÖSKs offensiv är ett sorgebarn med minimal eller ingen rörelse så jag förstår varför passningarna går i sidled eller bakåt från försvararna. Farligast målchans i första hade nog gästerna i 35:e minuten som fick till en strykare längs mållinjen. ÖSK har två halvchanser på nick men inget riktigt hett avslut. I matchen tittar många efter passningsvägar till Yasin och det verkar som om ingen annan i laget vågar ta avslut. Idag höll Ljungskile honom hårt med tät markering utom sista tjugo minuter då han fick lite ytor.

   Efter fyra minuter av andra halvlek har Yacoub ett friläge som han slår tätt utanför och strax därpå har svartvitt en trippelchans som Ljungskile avvärjer med diverse västkustben. Plötsligt kommer Ortmark in i boxen efter smånätt spel rullar han in bollen med knapp styrfart vid stolproten i 65:e minuten. Detta är signalen till att matchen öppnar sig och både Ljungskile i 70:e ÖSK i 75:e och 77:e har farliga chanser via RWP och Rakip. Och sen gick det som det gick i slutet för ÖSK.

Det var tempofattigt och knappt några initiativ framåt från spelarna. Man borde kunna kräva mer av laget och tränaren i detta utsatta läge. Det verkar som om ÖSK gör spelare sämre. Spridda burop från läktaren vid slutsignalen och publiken prövas hårt av ÖSK-laget.

Några höjde sig över mängden, Kuba i mål, Chovanie Amatkarjio med karibisk kämpaglöd och Kusu i andra och Haliti i första halvlek.

    För övrigt anser bloggen att Behrn arena borde byggas in av läktare om det finns några resurser kvar när kommunal skola, vård och omsorg fått tillräckligt för sin verksamhet.