Risbergska

Logotype i form av en fransk lilja

    Det finns de som uppmanar mig att skriva mer om Risbergska. Att aldrig glömma det som hände på skolan den 4:e februari 2025. Det kan kanske fungera som en läkande läsning och behandla de trauma som många fått i olika omfattning av skolskjutningen. Jag är inte den ende som skriver om skolan och händelserna under den senaste månaden, men den som skrivit en bok om skolan som behandlar åren 1971-2016. De år som byggnaden med det platta taket var ett ungdomsgymnasium. Under de år som det platta taket läckte som ett såll och det höjdes röster för att riva kåken på Hagagatan 53. Riv, istället för att renovera för miljontals kronor fördes fram från allmänhet och politiker i oppositionen. Mögel, fukt och dålig lukt var det som utmärkte arbetsmiljön men trots dessa baksidor fanns det många andra faktorer som gjorde att man som elev och personal trivdes på skolan. När huskroppen byggdes och planerades i slutet av sextiotalet visste framtidstron inga gränser. Örebro skulle växa och Risbergska var första steget för staden och dess expansion västerut. Tyvärr avtog byggandet, bland annat som ett resultat av oljekrisen 1973. Så mycket mer än Risbergska skolan blev det inte av nyetableringar på väster. Men i sin ensamhet på väster var skolan ändå en trygghet och utbildningsplats för mängder av tonåringar.

Studentflak 2016

 En elev på skolan under sjuttiotalets början sa så här om skolan:  Jag var elev på Risbergska under Hilla- Britta Lindebergs tid. Skolan hade precis tagits i bruk när jag startade min gymnasieutbildning. Det var en fräsch och modern skola inredd i starka färger, med ungdomliga manchestermöbler. Mina tre år på väster minns jag med värme. 

Under hela gymnasieperioden var skolan på olika sätt anpassad för elever med som det heter idag funktionsvariationer. Det var företrädesvis hörselnedsättning i olika former men det fanns även andra former som en av lärarna berättar om:  I augusti 1989 när vi lärare samlades inför skolstarten fick vi på RGD reda på att om två veckor kommer en dövblind elev! Maria skulle placeras i min och min kollegas klass eftersom hon önskat gå på linjen Handel o Kontor. Då startade en tid som aldrig kan glömmas och som gav oss så mycket bekymmer men som samtidigt gav oss en oskattbar erfarenhet och kunskap. 

I början av nittiotalet skedde ett utbyte med Australien och därifrån kom, Barry,  som arbetade med undervisning i bland annat idrott:  By Australian standards, Risbergska was a very large school, but I found it to be a very caring school with a healthy and respectful culture, qualities usually associated with smaller schools.

Under många år profilerade sig Risbergska skolan som ett centrum för ekonomiutbildningar på gymnasienivå:  Våra ekonomilärare bidrog till att skapa en otroligt lättsam stämning som fick även den mer skoltrötta skaran i klassen att faktiskt hitta energin och intresset för plugg igen. En stor eloge till er.

Allt eftersom åren gick så blev Risbergska skolan en plats för många elever med vitt skilda livserfarenheter och etniciteter:  Det fanns inget som hette mobbning på Risbergska skolan, alla var vän med alla trots hudfärg och ursprung. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig på grund av mitt somaliska ursprung och situation gällande språket från alla lärare. Men alla lärare överträffade mina förväntningar och visade att man kan lära sig allt och att det inte är vad man har på huvudet (slöja) som gäller.

   Det fanns cirka 15000 elever och personal under gymnasieskoletiden på skolan. Alla med sin känsla för det som nu hänt med skolskjutningen nu 2025. Bland de före detta eleverna finns de som nu är beslutsfattare, till och med på regeringsnivå, kändisar som stöttar och försöker hjälpa till, journalister som själva rapporterar från händelsen. Och sedan alla vi andra som också har någon typ av koppling till Risbergska. Jag tror att många av oss örebroare känner nån som nu är elev på skolan för längre studier eller inskriven på en av många kortare kurser. Personligen så känner jag eller känner till ett trettiotal som arbetar i lokalerna på väster i Örebro. Rektorer, lärare, övrig personal eller elever, alla med sin historia om vad som hände den 4:e februari 2025. Vad de gjorde, vad de kände och hur händelsen etsat sig fast. Ärr som alltid kommer att finnas, oavsett om de är på utsidan eller insidan. Ärr som de kommer att bära med sig hela livet. Bloggen förstår att deras minnen av sin skoltid inte blir lika ljusa som gymnasiets elever från förr och händelsen kommer alltid att svärta nuvarande elevers minnen från skolan.

   Idag står Campus Risbergska tom, som ett monument över hat, våld och ett samhälles tillkortakommanden när det gäller att ta hand om alla sina medborgare. Inget kommer att bli sig likt igen på Emelie Risbergs skola på väster i Örebro. Alternativa lokaler har nu ställts iordning och ingen vet när och om lokalerna på väster kommer att bli en skola igen. Röster höjs även nu för att riva skolan. Riv istället för att renovera efter skolskjutningen den 4:e februari. Ingen kommer att vilja vara elev eller personal där igen. För mycket minnen, för mycket sorg. Vad det blir av skolbyggnaden får framtiden utvisa, för tiden läker alla sår sägs det. Även om den här skolskjutningen kommer att ta lång tid att hela och läka.

Mörkret har sänkts över Campus Risbergska