Snuskburk, matlådor och smörgåstårta

Snuskburk, militär modell Foto: Jvgmuseum

     De av oss som gjorde lumpen minns matlådan som kallades snuskburken. Ute i skogen på manöver eller övning, var den väl använda plåtlådan den tallrik man hade att äta från. En burk som ärvts mellan generationer av soldater och som det kändes hade dessa burkar hängt med sedan världskriget om inte första så åtminstone andra. Vinter som sommar, regn som solsken åkte den fram när det var dags för matutdelning. Hängandes i en krok från bältet var den med även när man hade händerna fulla. Problemet var inte ätandet utan det var att ta hand om disken där i mörkret, minusgraderna och den snörika skogen. När jag gjorde lumpen löste många diskproblemet med att ta med vanliga plastpåsar som de trädde över snuskburken och på så sätt när maten var uppäten slängde de helt enkelt plastpåsen och burken var ren om än inte skinande. Orutinerade soldater åt med kniv och gaffel, mer rutinerade krigare använde sked oavsett vilken konsistens maten hade för dagen. Risken var överhängande att göra hål på plastpåsen om man använde gaffel och på så sätt få diska trots ansträngningarna med att ta med mammas treliters påsar till skogen. 

   Idag är det många som äter uppvärmda matlådor på jobbet och mikrar grådaskiga och kryddsvaga matrester hemifrån. En del lagar mat för att ta med i plastbyttan medan andra matlådor är en resumé av helgens festmåltider. Det kan bli en väldigt personlig måltid som avslöjar dina färdigheter i köket både de som är mästerkockar men även de som sällan lagar festlig mat i hemmaköket. 

     Allt som oftast skriver någon en lapp och tejpar upp i personalrummet, Din mamma jobbar inte här. En uppmaning att plocka undan och städa snyggt efter sig och inte bara lämna disken i vasken för någon annan att ta reda på. Många matlådor har en förmåga att bli övergivna av sina ägare. De kan bli övergivna i kylskåpet, i diskmaskinen eller på en bänk i köket. Ett par gånger om året tar någon matlådeätare tag i saken och bestämmer sig för att städa borta illaluktande, bortglömda och övergivna lådor. Det är när mögliga och stinkande plastburkar nästan kryper ut ur kylskåpet på egen hand som någon eller några säger stopp och sätter en tidpunkt då alla bortglömda lådor slängs i soptunnan om inte ägarna bär hem dem. Lumpens snuskburk har fått en värdig efterträdare i alla bortglömda mögliga lunchlådor.

   Jag fyller år på sommaren precis innan det är dags att gå på semester. Ett år, kommer inte ihåg exakt vilket, bjöd jag på smörgåstårta på jobbet. Tiotalet kollegor smörjde kråset på en tårta med tonfisk som bas. Vi frossade på kafferasten, på lunchen och vid eftermiddagsfikat, men ändå blev det en ganska rejäl bit kvar som åkte in i det lilla kylskåpet igen. Det råkade vara fredag och fredagen innan alla gick hem på semester. Även jag åkte på ledighet i fem veckor. Några stackare hade bara fyra veckors semester och möttes av en märklig kväljande doft. En stickande lukt som inte riktigt gick att lista ut var den kom från. Men ganska snart insåg de som jobbade denna sommarvecka att det kom från det lilla kylskåpet. De gläntade på dörren och sprang direkt ut i friska luften. Inne i kylskåpet stod den kvarglömda smörgåstårtan med tonfisk, nu med en topping av prima mögelsporer  som gjorde att skåpet inte precis doftade hallon och blåbär. 

   Kylskåpet blev aldrig sig likt och var tvunget att köras till tippen trots att tåliga och ihärdiga kollegorna försökte frosta av och vädra men skåpet var bortom all räddning.