Klara och Solen av Kazou Ishiguro

   Så här på dagen L då Svenska akademin utsett 2021 års nobelpristagare i litteratur, Abdulrazak Gurnah passar bloggen på att recensera en tidigare pristagare samt rotar runt i den egna bokhyllan efter andra litteraturpristagare som hittat fram till bloggen och lästs av bloggen.

2017

   Klara och Solen är Ishiguros först bok efter nobelpriset 2017 och är skriven som en framtidsaga där tillvaron i världen är delad av människor och robotar. Klara som är AV, artificiell vän, väljs ut av tonårsflickan Josie och hennes hysteriska mamma. Josie är en sjuklig tonåring som i sin tur genmodifierats precis som de flesta andra människobarnen. Trots det är Josie sjuklig både psykiskt och fysiskt och behöver en AV. De väljer ut Klara i robotaffären för hennes speciella egenskap som är iakttagelseförmåga. Mot slutet av boken framkommer det att mamman har en plan som dottern ännu inte har en aning om. Den japanskfödd författaren som skriver på engelska i sitt nya hemland England skapar en intellektuell och tät väv som öppnar sig på ett högst oväntat sätt. 

    Boken är i sig ett mysterium där handlingen och detaljer om handlingen rullas upp efter hand och många saker är helt dolda för läsaren ända fram till slutet av boken. Handlingen utspelar sig i ett framtida England där människor söker närhet och där man tror att robotar kan vara svaret. För bloggen lyfter boken aldrig och Ishiguro tillhör kategorin svåra nobelpristagare. En kategori som växt sig stor speciellt på senare år då Svenska akademin gör allt för att vara politiskt korrekt och så ännu mer efter den inre kris som akademin gick igenom för några år sedan. 

 Klara och Solen av Kazou Ishiguro får 4 Markaskogar.

1974

2009

2011

1970

1964