En gök, två gökar

   Just nu är det ett ivrigt ko-koande i skogar och buskage. Det har varit tröstergökar i öster, bästergökar i väster, dödergökar i söder och i norr finns sorggöken. Allt enligt gammal folktro från århundraden bakåt i tiden. Det är gökhannen som jobbat hårt för att locka honor med sitt distinkta och tydliga parningsläte. Det finns betydligt färre honor än de högljudda hannarna och det verkar som om honorna är polyamorösa och inte speciellt trogna enskilda gökar. Därför är det uppenbart att det blir så som att alla gökdamer räcker till de kärlekskranka gökherrarna. Gökhannen kommer till Sverige före honorna på våren och lämnar sedan Sverige för Afrikas värme redan i juli, och honorna följer snart hannens sydliga resa.

Det är en fågel som få lyckats se och tur är väl det. Göken är en oansenlig och nästan ful fågel och som om man ser den oftast förväxlas med sparvhök eller tornfalk så fler av oss kanske sett en gök utan att vi vetat om det.

 

Gök

   Göken är en fågel som av någon anledning fascinerar oss människor. Dess läte, som egentligen skrivs gå-ko, är väl egentligen inget jämfört med många andra vårfåglars fantastiska drillande och kvittrande i buskar och snår. Men gökens gå-ko hörs på långa avstånd i skog och mark vilket bidrar till mystiken samtidigt som gökens skygghet och korta vistelse i landet gör den sällsynt för fågelskådare och andra intresserade. En annan orsak till fågelns popularitet är att den finns i princip i hela landet från Smygehuk till Treriksröset. Det verkar enligt uppslagsverket som om fågeln är mindre skygg för människor allt längre norrut den kommer. Så vill man se en gök bör man flytta norröver i vårt avlånga land.

Kristi Himmelsfärdshelgen har i hundra år varit startskottet för så kallade gökottor då folk gått man ur huse för att lyssna på gökens gå-ko och samtidigt umgås med varandra medan de avnjutit en härlig frukost i det daggvåta gröna gräset bland skir grönska. Man bara hoppas att kvinnorna på dessa friluftsträffar inte råkade ut för några riktiga gökar bland herrarna. 

   En variant av uttrycket som nog myntats då gökarna är riktiga marodörer eftersom de lägger sina ägg i andras bon och låter andra fåglar ruva gökäggen. Göken måste passa på exakt rätt tillfälle att lägga dit sitt eget ägg så att deras ägg kläcks samtidigt med värdäggen i det boet som de valt för sitt ägg. Ett precisionsarbete så gott som något för att det ska bli en gökunge. Vilket också är ett uttryck i det svenska språket för en unge som inte riktigt passar in i sammanhanget.

Göken har gett upphov till mängder av språkliga termer där muntergök kanske är det vanligast använda formen. Ett annat uttryck som vi fått ur den närkingska dialekten i det här sammanhanget är ordet göka, en aktivitet mellan man och kvinna för reproduktionens skull. Ett uttryck som fått spridning i hela landet.

Varianten att dricka kaffe med akvavit kallas kaffegök och förmodligen något som inmundigades vid gökottorna från början. Kanske gök syftar på att man hällt i något i kaffekoppen som inte riktigt hör hemma där, precis som gökungen i andra fåglars bo. 

Så den populära göken påverkar oss inte bara ljumma försommarkvällar, den har även tagit plats i det svenska språket på många olika sätt.