Parasit

   Bloggen spenderar en tidig lördagkväll på bio med bloggfrun med att se den mångdubbelt prisbelönta filmen Parasit. En sydkoreansk modern skröna om familjen Kim som lever under knappa omständigheter men som lyckas få anställning hos den snuskigt rika familjen Park.
Filmens centrala tema är respekt och det är respekt som för handlingen in i en härva av lögner och får historien att ta en fullständigt oväntad och ödesdiger vändning för båda familjerna.
   Familjen Kim bor i en källarlägenhet i den fattigaste delen av staden och de försörjer sig på att bristfälligt vika pizzakartonger. Mamman i familjen är den som en gång i tiden var framgångsrik släggkastare och det är en framgång som familjen stolt vårdar även om den framgången ligger långt tillbaka i tiden.
   Sonen Ki-woo och dottern Ki-jeong i familjen är de två som har förutsättningar, även om de till viss del är förfalskade, att ta sig framåt och uppåt på den sydkoreanska samhällsstegen. Barnen visar prov på starka familjeband och ser därför till att även deras föräldrar får anställning.

Bong Joon-ho Foto: variety.com

   Regissören Bong Joon-ho, som även skrivit manus till filmen, har en lång erfarenhet inom filmbranschen och regisserat flera filmer som letat sig fram igenom västvärldens filmutbud. Han debuterade som långfilmsregissör redan 2000 och fick stor uppmärksamhet med sin andra film från 2003 Memories of Murder. Segertåget i västeuropa och USA för filmen Parasit startade i Cannes där den fick Guldpalmen 2019 för bästa film. Sedan roffade filmen åt sig 4 Oscars efter att varit nominerad i sex kategorier. Bland annat för bästa film, något som ingen annan icke-engelskspråkig film lyckats med någonsin tidigare.
   Filmen är en blandning av olika genrer inom filmens värld. Drama, tragedi, komedi och till viss del triller. Den visar på klyftorna i det sydkoreanska samhället och landets filosofi att utbildning och framgång går före allt och är viktiga faktorer för lycka i livet. Inte alla gånger går det att hänga med  i de referenser som ges eftersom bloggen inte helt är uppdaterad på den koreanska kulturen. Men filmen tar även upp allmänmänskliga teman och trådar som ger igenkänning för oss alla. En sydkoreansk fullträff på bioduken i ett lågmält men furiöst tempo som leder till en familjetragedi.
Skådespelarna spelar till synes med små medel och uttryck men får ändå fram starka känslor och gestalter i en kultur som hungrar efter västerländska förebilder.

Filmen får 10 Markaskogar